lamadjur.blogg.se

För ett tag sedan delade Kim en taxi hem från Etage med några tonårstjejer (tydligen glömde busschafförerna vrida tillbaka klockan en timme och tjejerna var panka och skulle ändå till samma ställe som Kim). Han tyckte de såg ut att vara typ 14 år gamla, och frågade dem. De var 18. Han frågade då hur gammal de tyckte att han såg ut att vara. De svarade i 30-års åldern. Kim fyllde 27 igår, så det stämmer ju rätt bra, men han blev ändå knäckt. Detta ledde till att han införde en ny regel här hemma. "Nu är vi vuxna, och då kan man inte visa sig i mjukisbyxor utomhus som om man vore white trash". Jag älskar mina mjukisbyxor, och jag älskar chips och godis och cola och det gör att jeans inte alltid är så bekvämt... Men regler är regler och han har en poäng; det ser rätt sjavigt ut när man går klädd som en trashank även om man bara ska ner på ica. Därför gjorde jag en kompromiss med mig själv häromdagen när jag skulle iväg på några ärenden; jag tog på mig ett par gamla jeans som jag hade under graviditeten och de första veckorna efter då man fortfarande var svullen runt magen. Det ser inte skabbigt ut, och en muffins får plats. Problemet var att de är bruna. Det är min höstjacka med. Och Siennas vagn. Tyvärr insåg jag inte mitt misstag förrän jag stod och speglade mig inne på shoppen för att hitta en keps till Kim. Då hade jag redan varit i tre andra affärer. Jag är inte fåfäng, men att gå omkring som en vandrande färgskala av bruna nyanser är kanske inte det man strävar efter. Hädanefter blir det mjukis. De är i alla fall svarta.