lamadjur.blogg.se

I söndags begav vi oss på julpyntsjakt direkt efter Siennas tupplur. Ungen vaknade inte förran 14:30, och var då vrålhungrig, så efter att ha kastat i henne lite youghurt fick vi skynda oss. Många affärer som ska rännas i, med korta öppettider och mycket folk brukar vara sådär lyckat, så det är bäst att ha ett par timmar på sig. I alla fall, vi yrde omkring och letade julroser och blockljus och glitter, medan Sienna ynkligt gick omkring och sa att hon skulle smaka allt. Trams, tänkte vi, tror ungen att man kan äta julgransljus? Efter en stund gick hennes klagan över från smaka till macka, och vi tyckte att hon var ännu fånigare. Bara för att hon fick youghurt istället för macka till mellanmål behöver hon väl inte gnälla om det i flera timmar efteråt? Men klagan fortsatte och vi började fundera på om ungen kanske faktiskt var hungrig, och inte hade blivit mätt tidigare. Och så verkade onekligen vara fallet, när hon SLET av pappret på sin lilla Julros och skrek "smaka!" och tog en tugga. Vafan? Behöver jag säga att vi skyndade oss hem. I dörröppningen kastade jag åt den lilla svältande Busmusen ett äpple, som hon i stort sätt slukade helt, samtidigt som Kim tog av henne skorna. Naw. Man känner sig lite elak, när man har låtit sitt barn gå hungrig i flera timmar medan man själv har diskuterat huruvida den grå eller den röda duken passar bäst på vardagsrumsbordet. Samtidigt känner man sig väldigt lyckligt lottad, som kan stilla barnets hunger flera gånger om dagen, varje dag. Alternativet är nästan för hemskt för att tänka.