lamadjur.blogg.se

Som förälder blir man efter ett tag expert på att tolka ens unges ljud, gester och beteende. Till exempel kan nu Sienna säga "skål", "hund", "sko", "babblarna", "kissa" och "kex"... om hon pratar med mig eller Kim. Pratar hon med någon annan säger hon bara kå, off, ko, ba, tsss och sss, vilket ju verkar helt obegripligt. Men ibland gör även föräldrar fel. Som igår när hon var upprörd och fick somna i vår säng, och vi två timmar seare hörde en hög duns när ungen slog huvudet i nattduksbordet på vägen ner mot golvet. Vadå glömt kudde som skydd? Eller när vi var på en restaurang på resan, och tyckte det var en jättebra idé att låta henne vänta en halvtimme extra på maten så hon var jättehungrig och kunde koncentrera sig på att äta och inte leka... och inte märkte att ungen var övertrött och hade hemskt lågt blodsocker. Hon skrek under hela måltiden. Restaurangägaren kom med roliga sugrör, drinkpinnar och lekte clown, och mannen som jobbade på baren BREDVID kom springande med två bollar som han tryckt åt ungen i en automat. Det hjälpte inte. Jag har sällan skämts så mycket i hela mitt liv. Möjligtvis när jag låg på en säng för att kolla blodtrycket, och vattnet gick med sju andra personer i rummet. Men det kunde jag liksom inte hjälpa. Detta å andra sidan var helt och hållet mitt fel. Ännu mer i efterhand när man ser alla foton vi tagit innan måltiden, och Sienna blundar på varenda bild... Att vi inte anade något då?