Siennas födelsedag

Jag och Kim har börjat planera Siennas ettårskalas. Först tänkte jag att jag ville ha ett stort temakalas där vi bjöd alla mina släktingar och alla Kims och dessutom Siennas små minikompisar med deras föräldrar. Sen insåg jag hur många det var, och Kim påminde mig om att vi bor i en trea på knappt 70 kvadrat. Eller 80? Inte tillräckligt stort, i alla fall. Då föreslog jag att vi delade upp Siennas kalas på tre dagar, och bjöd Kims släkt en dag, min en dag och minikompisarna en dag. Då påminde Kim mig om att Sienna fyller ett och inte 50. Och att jag hatar att laga mat och städa. Och att Sienna kanske inte tycker det är jättekul att det är hysteri i tre dagar. Fair enough. Om vi skrotar minikompisarna och deras föräldrar, och bara bjuder släktingar, föreslog jag. Då blir vi över 30 personer svarade Kim. Och vi bor fortfarande i en trea. Jahapp. Dessutom hatar du fortfarande att laga mat. Okej. Vi har även insett att Sienna faktiskt inte bryr sig om något jäkla tema och definitivt bara vill fira sin födelsedag en dag. Hade hon fått välja hade de enda gästerna varit hon, mamma, pappa, mormor och moster, och alla hade ätit majskrokar, men riktigt så snålt vill vi inte ha det. Så vi har bestämt att kalaset ska bestå av min närmsta familj och Kims närmsta familj. Och min morfar, för han är 83 år och avgudar Sienna. Dessutom har Kim fler syskon än jag, så annars blir det orättvist. 13 personer (här räknar vi helt kallt med att någon ständigt besöker toaletten eller är på balkongen och röker, för vi har bara tolv stolar), någon enkel mat, hemmagjorda tårtor och lite ballonger är det som står på schemat. Och jag tror att Sienna kommer att vara helt nöjd. Dessutom får jag min revanch i oktober, när jag ska försöka anordna en Halloweenfest för kompisar och minikompisar. Men lite suger det fortfarande i mig när jag ser Disneytallrikar och cupcakes. Och jag som inte ens tycker om den sortens kakor!
 
Presenter ska i alla fall ungen får. Böcker och docka och Don the Dragon. Mobba inte min inslagning, Elin!

Kommentarer
Postat av: lena karlberg

Bra- en 1-åring behöver inget stort kalas. De som inte blir bjudna kommer inte att gråta ögonen ur sej :)När du fyllde 1 var det stort kalas med minikompisar och deras syskon och föräldrar. Det var trångt, fast vi bodde i hus. Du satt på ditt rum (med mej)och lekte själv, drog dej tydligt undan all uppståndelse. Men jag är ju rätt glad att jag platsar i den innersta kretsen, hahahaha! Glöm inte tisdagslistan idag.

Svar: Haha ja, jag tror Sienna hade gjort samma sak! Eller älskat uppståndelsen, men sedan varit helt knäckt i flera dagar efteråt.
Lisa

2013-03-26 @ 08:22:32
Postat av: Amanda

Haha, tanken låter ju jättemysig men sen när all planering kommer i fatt tror jag att ni kommer tacka er själva, hon tar igen det på sin 18 års dag!:-)

2013-03-26 @ 10:40:06
URL: http://aochmflyttarin.blogg.se
Postat av: Elin

Haha, jag tycker presenterna ser finfina ut! De matchar i alla fall varandra mycket väl. Och så är du ute i väldigt god tid med att packa in dem!

Hugos ettårskalas blir också av det mindre slaget, känns enklast och vettigast så.

2013-03-26 @ 11:36:19
URL: http://pysselochpaket.blogspot.com
Postat av: Lisa

Jag tycker att de är inslagna jätte fint :)

2013-03-26 @ 14:29:19
URL: http://lisajadeholt.blogg.se
Postat av: Isabell -mamma till Embla och bebben i magen

Vi hade två kalas, ett för släkt och ett för våra kompisar med barn. Men på kalaset för våra kompisar som kunde nästan ingen komma och sen var det många som bangade ur i sista sekund - totalt misslyckat. Men inget som Embla märkte något av ;)

2013-03-30 @ 23:06:36
URL: http://annaisabells.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0