Trappklättraren

Någon älskar att klättra i trappor. Eftersom vi inte har några hemma som hon kan öva på brukar jag låta henne klättra upp för stentrapporna som leder till vår gård. Samtidigt måste jag cykla runt om för att få upp cykeln. Gissa om detta gör mig till ett svettigt nervvrak? Låta ungen klättra i stentrappor känns ju sådär stabilt, och att dessutom inte stå nedanför är ju bara rent plågsamt. Men hittintills har det gått bra, och får Sienna bara kämpa på ostört är det ingen risk att hon tappar koncentrationen. Det värsta är dock när någon hjälpsam tant går förbi och ska börja diskutera med Sienna om "hur duktig hon är och hur modig hennes mamma är som låter henne gå själv", dvs hur korkad och dumstridig hennes mamma är. Hade du inte stört mitt barn hade det gått hur bra som helst, tänker jag. Men jag håller tyst. Jag tänker att det nog bara dröjer ett par månader innan Sienna säger till tantfan själv.
 
 

Kommentarer
Postat av: Thilde

Haha perfekt fångade bilder!

2014-03-01 @ 21:46:23
URL: http://thiilde.blogg.se
Postat av: Karin


Vad fasiken ska människor lägga sig i för. HEJJA SIENNA!

2014-03-02 @ 00:05:32
Postat av: mamma/mormor Lena

Bra där- du är inte dumdristig! Hon får bra självförtroende av att klara det själv, och att känna att du litar på henne:) Som "tant" hade nog jag också valt att snacka lite med trappklättraren, svårt att bara gå förbi helt nollställd:)

2014-03-02 @ 10:59:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0