lamadjur.blogg.se

I morse var jag hos frisören för att klippa topparna. Kim undrade lite försiktigt igår om jag skulle ha med mig Sienna, och jag blängde på honom som om han var halvt vrickad. Givetvis skulle jag ha med mig Sienna! Hon är vår dotter, inget vilddjur, och hon kan uppföra sig bland folk. Annars måste vi/hon väl öva på det, tänkte jag. Men oj, vad jag misstog mig. Här fanns det inget att öva på, för ungen gjorde INGENTING rätt. Hon sprang omkring hej vilt, vrålade rakt ut, klättrade upp och ner i mitt knä konstant och försökte dessutom sno frisörens sax och den andra frisörens fön. Besökets low point kom när hon snodde en boll från skyltfönstret, och sprang omkring bland hyllor och sparkade på den så vilt att min frisör fick jaga efter henne och säga till henne. Tillslut tog jag ungen i knät, höll fast henne medan vi utförde någon sorts diskret brottningsmatch medan vi båda blev svettigare och svettigare och argare och argare, samtidigt som jag väste till frisören "bara klipp av skiten, det spelar ingen roll om det blir rakt, det är inte ditt fel, bara KLIPP!".  Och hon klippte. Och det blev snett, men hon klippte rätt det också. Och hela tiden log hon och sa att det inte var så farligt, trots att jag hade hört henne berätta för en kund tidigare att hon mådde dåligt men inte hunnit avboka alla dagens kunder. Så jag kan bara föreställa mig vad hon tänkte. Och inte sjutton var det att det inte var så farligt, det kan jag satsa min högra arm på. Ungjäkel. Aldrig i mitt liv har jag skämts så mycket.