Strandfamiljen

Än en gång hade jag planer på att ta mig till stranden själv med ungarna... Och än en gång vann lockelsen med sällskap. Men nu är jag helt säker på att jag hade klarat det! Extra kaxig kan jag vara eftersom imorgon är Kims sista jobbdag på två veckor, och sedan är risken stor att sommaren är slut. Så då behöver jag aldrig bevisa min strandsjälvmedtvåungarkompetens. Idag gästade vi Ribban med Jessica och hennes två docksöta barn, samt en polare till henne. Jag blir alltid själaglad av att vara på stranden, och njuter som en lönnfet och korthårig sjöjungfru. Sienna däremot hatar stället. När vi är där verkar hon ha kul, men varje gång jag- med ett superbrett genomfånigt hundleende- frågar om hon haft en bra dag på stranden svarar hon nej. Och när hon får bestämma vad vi ska göra vinner aldrig strand. Än en gång bevisar hon att hon är Kims avkomma. Tur att hon gillar böcker, annars hade jag trott att hon var en bortbyting. Nu står mitt hopp till Julie. Än så länge är hon inget fan av stället, men det är rätt förståligt när man är sju veckor och bara får ligga i en svettig vagn. Men nästa sommar är det vi som rockar loss där. Hon har i alla fall rätt förutsättningar: lönnfet och korthårig. Och lika söt som Ariel. Och med samma kinder som Blunder.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0