lamadjur.blogg.se

Vissa saker känner jag att man inte riktigt hade rätt uppfattning om innan man fick barn. Att föda barnet, till exempel. Visst var man inställd på att det skulle göra ont, men inte att det faktiskt skulle vara det värsta ögonblicket i ens liv. Det skrivs minsann inte på familjeliv. Där stod det något flummigt om bästa ögonblick. Lögn. En annan sak är blöjbyten. De beskrivs som en mardröm, men jag har nog tyckt att de var chill sedan dag ett. Det är inte kul att byta en blöja, men det är ändå snäppet fräschare än att torka snor, tycker jag. Men grejen jag misstog mig mest på är barnkalas. Jag tänkte nog att det skulle vara kul. Roligt för barnet, gratis underhållning och medan ungarna lekte med alla nya leksaker kunde vi föräldrar sitta vid bordet och ta en kopp kaffe. Tillåt mig att skratta. Har precis genomlidit ett barnkalas. Sienna hade askul, det var superfint förberett och inga olyckor hände. Dessutom var ljudnivån som på en byggarbetsplats, alla barnen var superstimmiga efter sockerkicken och att leka tillsammans är ingen grej för treåringar, så det enda man gjorde var att avstyra bråk och försöka undvika att trampa i tårta. Och föräldrarna som är där är ju oftast inte ens vänner (som tur var var det hos Thilde idag!), utan sammantvingade på ett awkward sätt för att ens barn umgås. Och allt detta utan minsta lilla öl i sikte. Hellre stinkande blöjor, säger jag! Och hellre föda barn, säger jag idag. Kanske inte om ni frågar mig om ett par veckor, dock.