Den bortglömda babyn

Igår när jag skulle sova hörde jag en bebis som grät. Eftersom Julie låg en halvmeter från mig var jag säker på att det inte var hon, och funderade lite löst på om en granne hade ynglat av sig utan att vi märkt det. Jag hade detta lite i bakhuvudet, när jag satt och fikade med Sienna i köket och hörde bebisgråt. Undra vilken granne det är? tänkte jag, och tuggade glatt vidare på min macka. Jag och Sienna snackade lugnt vidare och åt upp vår mat, och inte förrän bebisens gråt stegrades och övergick från "hallå?-gråt" till "jag är så övergiven och ensam och asförbannad-gråt" insåg jag att HELVETE, DET ÄR JU JULIE! Då hade jag glömt att jag hade lagt in henne i vårt sovrum för en tupplur. Alltså, det är väl okej att fundera på om grannar har barn och sånt, men det vore ju trevligt om man kom ihåg hur många barn man har själv.
 
En talande bild angående uppmärksamhetsfördelningen här hemma. Vem syns och hörs? Och vem skymtar fram som ett litet lugnt gosigt knyte i bakgrunden?

Kommentarer
Postat av: mamma/mormor Lena

"Om nån granne har ynglat av sej...", hahahaha!

2015-11-03 @ 17:48:16
Postat av: terese

haha! här tar jag för givet att ALLA gråt kommer från något av mina barn.. även om de inte gråter så ofta.. eller om de inte är med =P

2015-11-04 @ 12:47:56
URL: http://tesslashes.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0