lamadjur.blogg.se

Tidigare har vi inte märkt så mycket av syskonsvartsjukan som alla snackar om, men de senaste veckorna har vi kunnat ana lite icke odelat glada känslor hos Sienna. Till exempel när någon pratar med Julie. Då kastar sig ungen handlöst fram och börjar vråla åt den stackars bebisen, dels för att markera att Julie är "hennes", men också för att hon inte kan stå ut med att det inte är henne personen pratar med. Och varje gång Kim jollrar med Julie hoppar Sienna emellan och ska skälla på Kim för något väldigt relevant- typ att han öppnat hissdörren för långsamt eller att han inte sa hej i förrgår när han kom hem från jobb. Hon har även börjat sno leksakerna Julie leker med, och ersätter dem gärna med det tråkigaste hon kan hitta. Ett tåg utan gosedjuren som ska vara i, eller den enfärgade bitringen istället för den fina med ugglan. Men det bästa kom häromdagen, när jag sa något till Julie om hennes pappa, och Sienna högt och tydligt deklarerade att bebisen minsann kan kalla Kim för "Kim". Helt underbart! Så länge hon inte försöker skada Julie är jag helt okej med detta beteende. Tycker faktiskt att det verkar rätt sunt, om jag ska vara ärlig. Fast det tänker jag aldrig erkänna för ungen.

 

Sienna som norpat alla leksaker från knubbsälen, som än så länge leker strandad val om hon hamnar på rygg.