lamadjur.blogg.se

Jag är asallergisk mot katter. Jag är dessutom lite halvrädd för dem. Förutom när man stöter på dem i mörker; då är jag fullständigt livrädd. I alla fall, tyvärr vet inte den kelsjukna katten på granngården detta. Eller så vet hen, men skiter fullständigt i det. För varenda gång jag går förbi kastar den sig fram för att få en klapp eller en helkroppsmassage. Jag brukar rusa förbi den när jag ska till ICA, man måste passera kattens gård för att komma dit, och mumla något om att jag inte har tid och bebisen skriker eller något liknande. Men häromdagen hade den mig fast. Den hade nämligen tagit sig in på vår gård, och upptäckte mig där jag satt på en bänk och väntade på att min lilla knubbsäl skulle vakna (jag inte ville väcka henne genom att släpa in vagnen i trapphuset och krocka med- i genomsnitt- tre dörrar). Den spanade in mig och kastade sig snabbt upp i mitt knä innan jag hann resa mig. Jag att skadan redan var skedd och började klappa den lilla sötnosen. Detta pågick en stund. Julie sov som en stock, det var fortfarande uppehåll, och jag hade masserat klart kattens huvud och börjat med nacken när jag till min fasa upptäckte något som gjorde mig stel av skräck. En fästing på kattens rygg! Wiiiiieeee, lät det (i mitt huvud) när katten seglade genom luften och landade i sandlådan. Jag ylande fram ett förlåt och ett hejdå och rusade iväg med vagnen innan katten hann reagera. Nästa gång jag ska gå till ICA tänker jag ta en omväg.