Sienna, das bråkmakare
Att Sienna och jag bråkar rätt ofta är ingen överdrift precis. Snarare tvärtom. Har det gått femton minuter utan ett gräl är jag själaglad, även om det inneburit att jag gett henne tillåtelse att klippa av håret på alla sina barbies, bara för att behålla freden. Kan vara så att hon gör det just nu. Men, i alla fall, jag har en vag aning om att det faktiskt inte är jag som börjar bråken. I början trodde jag att jag gjorde fel, men nu börjar jag tro att ungen har lite mer känslor än vad hon reder ut. Jag slängs liksom in i bråken, helt oanandes. Som igår, när hon glatt kallade från köket och bad mig fota de fina lerklänningarna hon gjort till sina- då hårfagra- barbiedockor. Jag kom, bad henne hålla upp dockorna så att jag kunde ta en bild... och fick mig en sån utskällning att den äldre generationen hade blivit mörkrädd. Varför? Jo, när hon höll upp dockorna så trillade de tunga lerklänningarna av. Och det var givetvis mitt fel. Går det sedan att resonera med ungen? Nope. Förklara för henne? Nope. Muta henne? Nope. Skälla på henne? Nope. Hota henne? Nope. Distrahera henne? Nope. Gå därifrån? Nope. Det går bara att vänta ut skriken, hålla sig jäkligt lugn trots att man själv gallskriker inombords, och försöka avvärja eventuella slag och sparkar och motstå frestelsen att hålla fast ungen eller klippa till henne själv. Giv mig styrka. Och giv Kim styrka, för han har lite problem att hålla sig själv lugn när den tasmanska jävulen är igång. Och giv Julie styrka, för hon måste växa upp med det. Samtidigt kan vi ju be lite till högre makter att inte den lilla kommer att få samma humör. Ser dock inte så bra ut, än så länge.
Titta, mina fina dockor!
Klänningarna trillade av och jag haaaaatar dig!
Taskigt att fota? Givetvis. Men jag kunde inte låta bli. Hade ju redan kameran i näven, och om ungen någongång lugnar sig så är det rätt kul att ha som minne. Tills dess ska jag nöta Bo Hejlskovs böcker och försöka lära mig hantera detta.
Kommentarer
Postat av: mamma/mormor Lena
Vilken frustration-jag förstår henne! Hon kan inte hantera detta än, hon är bara 4 år. Vi har lite stora krav på henne för att hon är så duktig på många plan. Men hon måste få vara liten också. och så får vi trösta henne och tala om att vi förstår henne. Du behöver inte läsa några böcker när du har mej :P. #denallvetandemodern
Postat av: Marie
ja Bellis testar mig enormt mycket också, hon får utbrott på utbrott också, jag kan inte alltid hantera det, eller jo det gör jag väl, men inte inombords
Trackback
