lamadjur.blogg.se

Inom babyvärlden finns det en sak som heter blw- baby lead weaning- vilket går ut på att bebisen själv får äta redan från början (efter amning). Då de små glina inte är så bra med bestick får de alltså små matbitar. Jag tror säkert att det är hur bra som helst. Man slipper mata barnet, barnet får äta i sin egen takt, barnet får upp aptit och fingerfärdighet och koordinationsförmåga. Men... Små matbitar är bra mycket lättare att sätta i halsen än puré. Och jag är som bekant hysteriskt kvävningsrädd. Alltså har jag ratat denna matmetod av hela mitt hjärta. Det har inte Julie. Denna bestämda lilla dam har tvärtom blivit störtförälskad i grejen, och vill nu inte matas. Vi fick det tydligt bekräftat idag, när den förkylda lilla snorungen inte hade någon aptit och vägrade allt utom ersättning. Jag tog mod till mig och gav henne några delade hallon att roa sig med medan vi åt. De slank ner, trots att hon behandlat mat som om det vore gift under dagen. Därefter fick hon syn på Siennas pannkaka, och viftade väldigt energiskt och bestämt för att signalera vad hon ville. Jag gav henne en liten bit, som hon kastade sig ifrån i ren avsky, så hastigt att hon höll på att trilla ur stolen. Sedan började hon argt vifta igen. Då slängde jag till henne en hel pannkaka och blängde trotsigt på henne. Hon blängde trotsigt tillbaka och åt upp den. Tuuuuur att jag ska gå på första hjälpenkurs om några veckor, för tydligen kör vi numera med blw här hemma.