Ingen bra dag

Många dagars sjukdom, oro, sömnlösa nätter och brist på studietid tog ut sin rätt i morse, och jag var ganska lättirriterad, om vi säger så. Men eftersom jag är vuxen så försökte jag ändå att ta mig samman och inte låta det gå ut över ungarna. Inte minst för att de blir otroligt tetiga och bråkiga om jag visar minsta lilla tecken på frustration. Så medan jag shotade mitt kaffe och fantiserade om en stor chokladkaka som jag skulle köpa efter skolan, muttrade jag för mig själv att detta kommer att bli en bra dag, och att allt skulle bli bättre. Det blev det inte. 40 minuters kö på E6:an, där jag halvmaniskt upprepade "det kunde varit värre, det kunde ha varit jag som krockade". Inte för att jag vet om någon faktiskt krockat, men om man jämför lite köande med en krock så får man ett ganska bra perspektiv. När kön lossnade susade jag fram, och kom till campus 7 minuter innan vi började. Parkeringen full. Körde till en annan, tvärs över gatan. Också full. 4 minuter kvar. Vet sedan tidigare att det finns en bakom skolan, som tillhör ett företag men som har några få gästplatser. Hittade en plats och rusade mot skolan. Avspärrat på grund av ombyggnad. Fick gå en lång omväg. 0 minuter kvar. Kom tillslut fram, om än lite sent. Trött och tjurig och med sprängande huvudvärk lyckades jag ändå någorlunda genomföra uppgifterna idag, fram till sista momentet. Vi skulle slumpmässigt bli utvalda att redovisa hur vi reviderat en tidigare lektionsplanering, med hjälp av tipsen vi lärt oss i delkursen. Vi fick tio minuter på oss att förbereda. Jag kunde inte koncentrera mig och lyckades inte få ihop något vettigt på de tio minuterna. Men vad är oddsen för att jag, av 25 elever, blir en av de fyra som ska redovisa,? Och blir jag det, så kan jag ändå berätta vad vi gjort under förmiddagen när jag fortfarande hade två vakna hjärnceller, tänkte jag. Oddsen var stora, visade det sig. Och jag kan inte improvisera när jag är helt slut och förvirrad, visade det också sig. Jag rodnar dessutom lätt. 
 
Ingen bra dag.
 
Julie var gnällig i morse. Vet dock inte varför hon tjurar här, för hon fick sitta på en "vuxenplats" och äta resterna av min fil, vilket hon hade skrikigt sig till. Så egentligen borde hon vara nöjd. Hon kanske sympatignällde för att hon är synsk och visste hur min dag skulle bli?

Kommentarer
Postat av: Mamma/mormor

Usch vilken hemsk dag för dej! Bebis var iaf glad resten av dagen- men så fick hon ju äta när hon ville- typ varannan timme 😛

2016-09-21 @ 20:00:22
Postat av: Mirre

Men oh drygt och inte nå stressande att hamna i kö då också, var ju just typiskt då att duu sulle redovisa, men det var säkert än bättre ä du trodde =D

2016-09-21 @ 20:24:50
URL: http://sweetwords.se
Postat av: Yohanna af Skovde

En del dagar är ju bara såna jävla as till dagar. MEN - det kan inte bli värre, så brukar min mamma säga. Så hoppas på en bättre morgondag!

2016-09-21 @ 20:27:36
URL: http://yohannaafskovde.se/
Postat av: Mamma Malin

Åh, det låter inte alls roligt men ibland har man ju verkligen skitdagar. Tur det inte händer varje dag åtminstone :) Hoppas du får en bättre torsdag i alla fall!

SV: Haha, kan tänka mig det men förstår dig :)

2016-09-22 @ 10:10:34
URL: http://www.mammamalin.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0