lamadjur.blogg.se

Jag jobbade som lärare i två år innan jag började plugga till det. Jag älskade jobbet, uppgifterna, kollegorna och ungarna. Och de älskade mig. Kanske inte uppgifterna älskade mig. Men ni fattar. Jag var omtyckt, kände att jag gjorde ett bra jobb och mina ansträngningar uppskattades. Nu har jag praktik, på en skola jag valt själv. Dels för att den var är utmaning och för att den har en bra handledare åt mig, men också för att jag faktiskt gillade och saknade eleverna som var där när jag praktiserade där förra gången. Idag har jag- av ungarna- blivit kritiserad för att jag "inte gör på rätt sätt", dvs som handledaren. De har suckat för att jag inte hunnit hjälpa alla. De har "blivit kränkta" för att jag nämnde att de arbetade med olika texter för att de låg på olika nivåer (till den grad att handledaren fick ljuga för dem och säga att jag missuppfattat det). De har blivit sura för att jag gett dem uppgifter. Ingen verkar ha roligt på mina lektioner. En blev sur för att "jag" inte gav dem längre tid i sporthallen (där de får vara en stund efter förstärkt engelska), trots att jag dels kastade ut de som var där för att göra plats och dels fixade fram en boll till dem. Samma person hade jag suttit en halvtimme med innan, på tu man hand, för att ge enskild hjälp. Jag fick sedan skäll av herren för att jag vinkade hej då åt honom när vi gick. Förutom det ignorerar majoriteten av eleverna mig. Eller struntar i att lära sig mitt namn, trots att jag lärt mig deras (de är ca 125 stycken). Jag är inte van vid att känna mig så här kass. Inte ens tre veckor har gått. Sju veckor kvar. Jag känner mig såhär: