Lov med tokbarn

Det är rätt skönt med lov. Jag skrattar mer, om man säger så. Kanske för att jag har mer tid att umgås med mina barn, som inte är kloka någonstans. Och för att jag orkar med deras tokigheter. Julie bossar och kräver och är asenvis. Och svinkul. Och Sienna är smart och helknäpp och helvild. Just nu har Sienna sin första övernattningspolare över, vilket för oss föräldrar är sådär. Som barnkalas. Det är helt klart lika roligt för barn som det är tortyr för oss vuxna. Men förutom denna paus har jag och ungarna skrattat loss tillsammans i tre dagar. Underbara knäppa tokfisar. Det roligaste med Julie är att hon är asfeg och spexig och kan prata så bra. En tvåårings tankar är fantastiskt kul, men inte så tvååringar kan uttrycka dem. Julie snackar som en halvkorkad fyraåring vilket gör att man får ta del av alla knäppheter och tokigheter. Det roligaste med Sienna är att hon har humor och förstår mina skämt och kan skratta åt Julie. Nu vill jag dock att mina tokiga barn och Siennas polare ska lägga sig. En uppsats gällande språkbytarprocess och revideringseffekt väntar. Yihaaa.
 
På lekplatsen igår skulle vi leka mamma-pappa-barn. Först föreslog Sienna att jag skulle vara mamma, hon storasyster och Julie lillasyster- dvs precis som vanligt men att vi pratade med pipig och skum röst. Jag vägrade. Sedan beslutade hon att de skulle vara hundvalpar och jag deras ägare. Det funkade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0