Nappälskaren

En dag för ett par veckor sedan- alla sommardagar flyter ihop!- fick ungarna välja ett par godissaker själv. Gissa hur stora Julies ögon blev när hon såg att det fanns NAPPAR AV GODIS. Himmelriket liksom. Julie saknar fortfarande sina nappar, och är både besviken över att ha blivit av med dem och lite facinerad över att fågelbebisarna har tagit dem (vad skulle vi säga när påsjäkeln blåst bort från nappträdet?). Så en godisnapp var liksom drömmen för henne- både godis OCH napp. Eftersom vi handlade på förmiddagen blev det en lååång dag, men tillslut fick hon den. Och hon älskade nappen! Tyvärr så tog det över en timme för henne att äta upp den, så hon lär aldrig få en ny. Men ändå. Hon njöt så länge det varade. 
 
Försökte få en bra bild på henne med nappen, men det gick sådär eftersom hon hela tiden tjatade om att jag skulle göra henne till en hund och hon ville se. Snapchat-generationen alltså!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0