lamadjur.blogg.se

När Sienna var bebis var en av mina största rädslor att hon skulle sätta i halsen och kvävas. Jag var hysterisk när hon skulle börja med riktig mat, och alla leksaker kollades nooooga! Nötter fick hon inte smaka förrän jag fick veta att mamma gett henne det i smyg i åratal. Det har blivit lite bätte. Jag blir fortfarande panikslagen vid anblick av popcorn och när Julie vid fem månders ålder tyckte att hon skulle äta samma mat som Sienna gick jag en hjärt- och lungräddningkurs.. men jag har blivit bättre. Vilket är tur. Sienna tuggar nämligen på ALLT! Ni vet en sån som alla har haft i sin klass i grundskolan, som bet på pennor, tröjsnören.. tröjan? Det är Sienna. Leksaker rekommenderade för 3 + på grund av smådelar passar inte för min äldsta dotter. Givetvis får hon ha dem... men jag gillar det inte. Och hon biter och tuggar och jag vet inte hur många barbieskor som gnagts sönder. På bvc upptäckte de detta för ett par år sedan och berättade helt krasst för mig att vissa aldrig växer ifrån att utforska med munnen, och att Sienna nog är en sån. Jahapp. Så nu har jag tagit tag i mig själv och köpt en bitleksak till ungen. Inte en för hundar eller bebisar, utan en för barn som Sienna. Och ungen älskar den! Lagom till skolan ska den kompletteras med tuggpennor. Tugghalsband vågar jag inte.. då är jag rädd att hon kvävs av det genom strypning när hon klättrar. #hönsmamma Men ett steg på vägen i alla fall. Och om någon- Kim- tycker att Sienna ser fånig ut med sin bitleksak (för det gör hon), så är det inget mot hur galen man ser ut när man tuggar på sin tröja. Så bitleksaker it is.