lamadjur.blogg.se

Det positiva- vi åkte INTE till akuten inatt. Efter att i tre timmar ha lyssnat på Julies rosslande och väsande fick jag panik, väckte Kim och packade en väska. Julie hade inhalerat, fått nässpray, varmt honungsvatten, låg upphöjd och i ett svalt rum.. och kunde för sitt liv inte andas ut ordentligt. Hon flämtade, pep och väste. In gick bra men ut var för svårt. Kim vaktade ungen medan jag tog på mig kläder. Och sedan lät ungen bättre. Ungefär som de gånger man åker in och ungarna piggnar till medan man går fram till receptionen. Fast nu hann vi inte ens till akuten. Gillar denna varianten snäppet bättre. Julie somnade om och efter en stund valde jag också att göra det. Idag har hon och jag chillat, medan Kim hängt med Sienna på kalas. Nu ska vi låååångsamt ta en promenad innan jag får klaustrofobi här hemma, och sedan blir det mer chill. Innan jag kommer vakna av panik inatt igen. 2 dagar till Prag. Vi ska bli friska. We can do this.

 

Gick upp pigg (allt är relativt) och glad imorse. Därefter har dagen gått utför. Körde den obligatoriska klädkampen med Sienna, under vilken jag tog fast hennes sparkande fötter så att ungen halkade och slog bakhuvudet (från sittande, men ändå!). Hon trillade även i förskoletrappan, och jag upptäckte att det var Nallefest och att hon glömt sin nalle. Världens skuldkänslor för att jag jobbar heltid och inte har kolla på mina barns dagar. Kom sent till jobb, men körde ändå Halloweensminkning tillsammans med kollegor. Började känna mig risig. Höll i några lektioner, som gick sämre och sämre. Tänkte att jag ändå skulle ha kul med min klass och bestämde mig för att ha lite lekar med dem sista lektionen, då jag hade planering och de skulle ha haft vikarie. Ungarna uppskattade det inte. Skällde på dem, fick ärliga ursäkter och kramar. Hämtade mina barn och började känna mig slö och frusen. Bråkade med Sienna under cykelturen hem. Hövdingen utlöstes utan att jag trillade, vilket gav oss båda en halv hjärtattack. Var dessutom rätt pinsamt. Hem och snorade loss. Nu feber och halvdöd. Och barnen tar tillfället i akt och leker värstingar. Kan man lägga sig nu?

 

Satt på arbetslagsmöte och blev tillfrågad om jag kunde täcka en lunch nästa vecka. Fick lite panik över att jag inte kan mitt schema och sa snabbt att jag skulle kolla upp det. Försökte därefter stressat få upp schemat på en internetsida (som har alla lärares och elevers scheman). Hittade inte min namnförkortning. Utbrast stressat följande:

 

Vad heter jag?! (Mina kollegor svarade LKG)

När i alfabetet kommer L?! Jag hittar inte L! (Upptäckte att jag var på fel skola och sökte)

Oj, fel skola! Var är vår skola? Jag hittar inte vår skola! (Kollega upptäckte att jag sökte i Umeå)

 

Arbetslagsledaren gav upp och sökte upp mitt schema på sin dator. Jag kunde ta lunchen.

 

Fick hem en lapp från förskolan att det går springmask. Efter två omgångar på två år känner jag mig lite härdad och bestämde mig för att kolla statusen hos ungarna medan de sov. Har efter mycket fumlande kunnat konstatera att Julie är springmaskfri och Sienna är traumatiserad för livet. Sådär kul att vakna med en ficklampa lysande i rumpan på en. Om hon har maskar återstår att se. Får köra den undersökningen i vaket tillstånd, tror jag. Ungefär som när hon var nyfödd och vi tyckte det var en bra idé att göra gipsavgjutning av hennes fötter medan hon sov. Hon tyckte det var lika härligt det.

Gårdagen tillbringades på Ullared. Jag och Kim hade sedan länge planerat att åka dit under hösten... men sen frågade Corre och Madde och då övergav jag raskt sambon. Om man får välja är det ju snäppet roligare att åka med kompisar. Och man slipper barnvakt. Fick dock knappt umgås med ungarna på lördagen heller, då Kim hade någon pappa/barn kompisträff. 4 pappor med 8 ungar. Jag satt hemma och roade mig med bedömning. Så jag saknade ungarna rätt rejält när jag kom hem igår kväll, och blev hyfsat gråtfärdig när jag fick höra att de somnat 20 minuter tidigare. Försökte ta igen det i morse, men då var presenterna roligare än modern. Är dock nöjd med Ullaredstripen, och känner mig nu rustad för hösten. Och julen. Förutom alla julklappar. Men det blir ett senare problem. Onlineshopping är rätt nice det med. 

 

-Aj, jag fick blod!

-Nä.

-Jo, jag fick blod!

-Nej, du fick ont, du började inte blöda.

-Jo, jag fick visst blod!

-Okej, du fick blod! Jättemycket blod. Här kommer jag med bandage. Håll hårt så det inte blöder igenom. Ojojoj, så mycket du blöder. Bäst vi ringer en ambulans. 

 

Den när storasystern får nog av lillasysterns hypokondri och kör ironi all the way. 

 

Var på Hylliebadet med ungarna idag, efter jobb. Känns alltid som en bra ide innan- och efter- samtidigt som det är halv tortyr medan det pågår. Ungefär som att jogga. Både jag och ungarna var pepp imorse. Julie förstod inte alls varför hon skulle till förskolan först, för hon skulle bada. Väl på simhallen var hon asduktig och bytte om. Klev nöjt ner i vattnet och plaskade i fem minuter. Och konstaterade sen att hon inte ville bada mer. Med lite lock och pock lyckades jag roa henne i ytterligare tre minuter. Sedan slog hon hakan. Katastrofen var ett faktum. Julie skrek och skrek, och efter lååång tid var jag rätt generad. "Nu räcker det Julie, det är bra nu." "Nej mamma!" skrek ungen och lappade till mig. "Det är inte alls bra nu!" Därefter fortsatte hon att tjuta. Jag vet inte om jag ska bli stolt eller knäckt av hennes uthållighet, men trettio minuter senare gav jag upp och stormade ut bland skåpen och hämtade hennes napp åt henne. Som tur var hade Sienna med sig en polare idag, så hon slapp drabbas. Och polaren hade med sig sin mamma och syrra, vilket i allra högsta grad underlättade för mig. Men ändå. Taskjulie. Ibland är det skönt att de håller på att bli äldre. Samtidigt som jag vill ha kvar min lilla gosanka för alltid. Hon kan vara bebis på kvällarna, och mogen när vi badar? Nu sover hon i alla fall gott. Det kommer jag också att göra snart. Undra vad Kim tycker om jag somnar kl 19 en fredag?

 

Har man tagit det ett steg för långt när en av eleverna- i slutet på en skriven spökhistoria- lägger till en lamabild? Kan vara att två andra elever valde att avsluta sin powerpoint-presentation med en bild på en lama. Presentationen handlade om det färöiska språket. Jag känner att jag har lyckats.

 

 

Julie är i sitt esse just nu. Hon är bestämd och trotsig, rädd och lättkränkt, tjurig och busig. Och fantastiskt rolig. Jag och Sienna får skrattanfall åt hennes tokigheter varje dag. Kim tycker inte att det är riktigt lika kul. Ett exempel: I helgen kom Julie på att hon ville ha sin docka. Problemet var att den låg inne på rummet, och där vågar inte räddharen gå in själv. Så hon "bad" mig. "Mamma hämta dockan!" "Nä Julie, om du vill ha dockan får du hämta den själv." "Du hämta dockan! Nu!" Ungen pekade argt med fingret när hon betonade du, och stampade med foten. Jag kunde inte låta bli, utan började småflina. Varpå Julie vände sig mot mig, visade tänderna och morrade. Jag bröt ihop av skratt. Ungen blev djupt förolämpad och skrek åt mig "Din bajskorv!" innan hon stormade iväg (två meter bort, längre vågar hon inte gå). Jag tittade på Sienna, som låg ihopvikt på soffan och flämtade efter luft pga allt skrattande. Mina älskade ungar. De är helgalna. 

 

Snart Halloween! Jag har börjat ladda. Ungarna och jag spontangick på en Halloweenfest i lördags, då vi lyckades ha ett par timmar över samtidigt som Thilde hade det. Not bad! Eller, egentligen hade inte Thilde ett par timmar över, utan hon hade bjudit in ett mindre dagis och frågade även oss. Jag kunde dock sitta i lugn och ro och se på medan minigalningar sprang omkring och jagade varandra och slog på pinatas. Så för mig var det chill. Jag och barnen hade även tidigare under dagen gjort fina pumpor, så att även vår lägenhet var höstig. Vellingeblomman är sedan en vecka tillbaka besökt och imorgon ska klassrummet pyntas. Därefter ska kollegor övertalas att ha en Halloweendag med eleverna sista dagen innan lovet, samt en Halloweenfest  ska besökas. Efter det är jag nöjd, och kan ladda upp till nästa viktiga event- julen! 

 

- Bajskorv! Bajskorv! Bajsblöja! Du e bajskorv! Ja osså bajskorv! Hahahahahahaha!

 

Ligger och smsar med Siennas polares mamma. Sienna har nu blivit så stor att det är dags för den första övernattningen med en kompis. Kompisen, också fem år, ska sova här en natt i november. Känns stort! Sedan inser jag att om fem år så kommer Sienna själv att sköta smsandet och övernattningsplanerna. Då känner jag mig mest gammal. Hur kan tiden gå så fort? 

 

• Sovmorgon för hela familjen idag! Kim för att han försov sig, men för oss andra var det för att jag börjar 9:15 på tisdagar. Och idag verkade ungarna tycka det var en bra idé att ta igen sig 30 minuter extra. Lyx. 
• Ungarna har så roligt tillsammans. De bråkar som hund och katt, men älskar att vara med varandra. Syskon är världens bästa grej.
• Går bra på jobb. Får beröm, trivs, har roligt, har lärt mig klara att ta en viss del kritik utan att bryta samman på kvällen. Börjar bli lite tryggare som lärare. Skönt! Det skönaste är dock att jag har roligt igen. Man ska gilla att gå till sitt jobb.
• Ungarna älskar sin förskola!
• Snart lov och Prag-resa!

Julie är världens hypokondriker. Hon brås på någon av sina föräldrar. Den som inte är jag. I alla fall, ungen är inte klok! Varje gång hon trillar skriker hon hysteriskt att hon "fick blod!" trots att där ytterst sällan är ens en röd lite skråma. Två gånger har hon kommit hem från förskolan med plåster- utan sår. Jag kan gissa vad som hänt. Men det värsta är när någon annan slår sig; då har Julie slagit sig värre. Har Sienna ont i höger fot så har Julie också det. Slog Sienna huvudet så fick Julie också ont... även om det var hon som slog. Häromdagen kollade jag ett skrapmärke på Siennas rygg, när Julie kom springande: "mamma, ja me klistermärke på ryggen! Ja osså ha klistermärke på ryggen!" Jomenvisst. Man kunde ju förväntat sig att den lilla hypokondrikern i alla fall tjuvlyssnat rätt? Hon är inte klok. Men svinball. Bara hon växer ur det, till skillnad från sin käre fader. För det är inte lika roligt på vuxna. 

 

Befinner mig på ett hotell i Kristianstad. I en asskön säng, efter en god middag och en underbar föreställning av Chess. Modern är med mig. Ungarna och Kim är hemma. De har dock också fått lite teaterkänsla, då de var och såg Bamse. Det hade varit kul att gå med dem, men jag anar att Chess var snäppet bättre. Så bra musik! Nu ska jag tugga i mig lite godis, och sen soooova! Länge, länge är planen. Och därefter hotellfrukost. Kunde haft det sämre. Hade jag varit katt hade jag spunnit. Godnatt

 

Mina barn älskar sin mormor. Jag älskar min mamma. Men hon är fan inte klok. Hon lär barnen bus hela tiden. Efter att hon passat Julie förra fredagen har ungen börjat svara "din bajskorv" efter allt. "Vill du ha mer mat Julie?" "Nej, din bajskorv!" Underbart. Kan bara gissa vad de tänker på förskolan. Sienna är det inte bättre med. För ett par veckor sedan berättade en pedagog att hon skulle till Stockholm över helgen, varpå Sienna högt och tydligt sjöng snappsvisan Hela Stockholm står i lågor för henne. Nu är planen att min mamma ska passa ungarna varje torsdagseftermiddag så att de slipper så långa dagar på förskolan. Jag undrar vad de söta små ungarna kommer att klämma ur sig härnäst? Pinsamt lär det vara i alla fall.

 

 

 

• Hade sjukt bra arbetsflyt nu på kvällen. Hann med massor och kände lite inspiration komma tillbaka. 
• All fakta inför nästa delkurs i SVA ligger uppe. Och den verkar kul! Och hyfsat lätt. Den handlar om minoritetsspråk... och gissa vad jag undervisar mina 6or och 7or i just nu?! Vad var oddsen för det?
• Kim gick på föräldramötet på förskolan. Så skönt att inte ta allt sånt. 
• Ser fram emot helgen. Hotellövernattning, egentid med moder, hotellfrukost... och Chess! 
• Ungarna är lika bestämda och egensinniga som vanligt, men jag känner att jag (om än inte alltid) kan hantera dem. Lågaffektivt bemötande och lirkande is the shit. Älskar mina tokiga ungar.

Den stora krisen är ett faktum. Snutte. Är. Kvarglömd. På. Dagis. Noooo! Har ni inte en extrasnutte där, kan man kanske undra? Jodå. Julie har en dagissnutte, som alltid är på dagis. Och hennes riktiga, älskade, elefantsnutte, som hon måste ha med sig på dit och hemresan. Och när hon sover, äter, leker, ser på tv, myser, hör saga, går på pottan. Ni fattar. Idag blev det en miss då jag lämnade medan Kim hämtade- och snutten inte låg i lådan utan tydligen har lekts med. En stor miss. Vi har grävt fram en trösthund ur gosedjurslådan, och jag har noga förklarat för Julie att snutte är glömd, vilket hon redan gråtit lite över. Spänningen kvarstår. Blir det någon sömn inatt? 

 

Bild från cykeltur med Snutte