Uteliv i alla ära...

I början hade vi problem med amningen, men jag kämpade satan och fick det att fungera. Man kan tro att det var för att jag gärna ville ge mitt barn "det bästa" men sorgligt nog var det mest för att jag var utmattad och det verkade ÄNNU jobbigare med flaskor som skulle kokas och ersättning som ungen blev förstoppad av. Och när väl amningen lyckades och jag utan problem passerade milstolparna 6 veckor och 3 månader  så var det bara att köra tills ungen var 6 månader tänkte jag. Utan en tanke på att det kanske inte gick att bromsa. Vilket det isåklart nte gick, då Sienna avskydde flaskan x 6 olika sorter, pipmuggar, burkmat, gröt och hemmalagad mat. Alltså kunde jag inte sluta amma, och min värld rasade lite samman. Vid ett tillfälle då ungen var nästan åtta månader och jag inte kunde gå hemifrån och se Twilight för att lillskrik var tvungen att äta klockan 19, så lovade Kim mig att jag skulle få allt uteliv jag ville när vi väl löst problemet. Och det har jag tagit fasta på. I snart sex veckor har jag ränt omkring på biografer, fester, tjejmiddagar, restauranger och dylikt. Nu är jag trött. Och saknar nästan amningen. Nästan. Så ikväll när Kim drog på 25-års fest valde jag att stanna hemma med min lilla älsklig. Som jag givetvis nattade vid 19, så att jag kunde ta det lugnt. Jag har en ny bok, en skål med godis och en soffa för mig själv. Nu ska här chillas.
 

Kommentarer
Postat av: Magda

Låter alldeles underbart mysigt! Ensamtid är också viktigt!

2013-02-24 @ 18:40:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0