lamadjur.blogg.se

Visade sig vid närmare eftertanke (och eventuellt kommentarer och sms) att det är sportlov snarare än höstlov. Kanske lite mer logiskt. Men lika ynkliga har vi varit för det. Idag skulle jag dock kompensera för alla bortslösade sjukdagar. Och det gjorde jag med råge! Inledde med att bekräfta alla playdates för resten av veckan. Det är ett pussel! Ibland förstår jag hur man kan ha det fullt upp som hemmafru. Därefter bokade jag bio- Lassemaja- till mig och ungarna. Ganska tråkig film, enligt mig. En film värd en Oscar, minst, enligt ungarna. Vi drog dit efter lunch. Därefter fortsatte vi dagen med spel, kvällsmat och lov-spa. Ungarna var i extas! Ansiktsmask, nagelbehandlig, bad, insmörjningar, fotbad, fotmassage och nagellack. Och den obligatoriska fruktsalladen till. Not bad, sa de. Not bad. Jag måste erkänna att jag blev lite avundsjuk själv. Synd att min sambo är lika romantisk som en råtta; en egen fotmassage kan jag bara drömma om. Nu är barnen bänkade framför "Modig" och jag försöker övertala mig själv att ta mig till ica. Där finns chips och ranchdipp som lockar. Men de ca 500 meterna känns som fem kilometer, minst. Kanske nöjer mig med min bok. Har börjat sträckläsa Keplerböckerna. Är mycket nöjd med att jag vågar. 

Äntligen höstlov! Massor av härliga planer och umgänge och mys är planerat. Var. Var planerat. Lovet började nämligen med asförkyld mig och Kim, för att sedan toppas med magsjuk Sienna och Julie med nässelutslag och magont. Inatt har jag sovit tre timmar. Så nu börjar vi istället gradvis ställa in alla planeringar. Jag vet inte om jag ska känna mig besviken över att missa allt, eller lättad över att allt kom synkat på ett lov, så att vi slipper stressen över att sjuka oss. Tror jag satsar på det senare. Är extra glad att detta inte kom natten till söndagen om tre veckor- när vi drar på skidsemester! 

 

 

Jag var vikarie på en lektion idag. Det gick inte så bra. Man kan tycka att det borde gå bra om man är vikarie på skolan där man själv jobbar, vikarierar i ett ämne som man själv undervisar i, har fått en planering och dessutom känner en del av ungarna. Men då har man fel. I alla fall när det gäller klass 7C. De struntade högaktningsfullt i både ämnet jag undervisade i och om jag kunde deras namn. Vid ett tillfälle hade två av ungarna kuddkrig, fyra stycken genomförde någon form av suddfight och en sprang omkring med en sopkvast och försökte slå klasskamraterna mellan benen. Under detta kaos satt tre stackare och räckte upp händerna och hade frågor om instruktionerna, fem satt och spelade spel och två satt och filmade eländet. Ni får inte filma, skrek jag. Men vi ska snabbspola det så att det blir jättecoolt, svarade de. Jag höll inte med. Det sket de i. Det kändes som en mycket lång timme. När jag tillslut kom därifrån och traskade bort till min byggnad, där mina fina nior är, så stötte jag på en flicka i min klass. "Är du okej Lisa? Du ser lite uppgiven ut". Jag berättade för henne om kaoset, och fick välförtjänta medlidande mumlanden. Sedan åt jag en pingvinstång. Och höll i en underbart trevlig lektion i om hur man skriver krönikor. Nu har jag återhämtat mig, men jag filar fortfarande på formuleringen gällande hur lektionen gick, inför när min kära kollega frågar imorgon. Sådär, skulle man kunna säga. Den gick sådär. 

- Charlotte... (Julie)

 

- Jag sa Charlotte. (Julie)

 

- Ja, men frågan är varför du sa Charlotte? (Lisa)

 

- Är det för att det är världens bästa ord? (Sienna)

 

- Nä, det är snusmumrik. (Julie)

 

- Va? (Lisa och Sienna)

 

- Snusmumrik är världens bästa ord. (Julie)