Stranddjur

Har slut på böcker. Har tröttnat på chill. Orkar inte städa hemma. Lösning? Jag frågade ungarnas dagisfröknar om de var färdiginskolade, och om jag fick ha dem hemma imorgon. De fick båda godkänt, så imorgon kör vi en heldag på stranden vi tre. Vi tjuvstartade och stack dit efter dagis idag också. Underbart! Älskar att de inte är några badkrukor, utan kastar sig i vattnet. Älskar att de är så knäppa. Älskar att de gillar att vara ute. Älskar att jag har dem. Och jag älskar stranden!
 
 

Gäller att lyssna på hela meningen

Igår morse upptäckte jag att diskmedlet var slut i vår lilla vita behållare vi har på diskbänken. Tog tag i saken och försökte leta fram yes-flaskan, som vi givetvis borde ha i städskåpet, eller under vasken. Ingen yes-flaska. Funderade ett ögonblick på om det kunde vara så jävligt att den var helt slut, men sedan föll min blivk på en colaflaska i städskåpet, som innehöll ett grönt medel. Yes, tänkte jag, med dess två betydelser! Visst hade Kim snackat något om en flaska som läckte, och som han hällt över i colaflaskan? Mycket nöjd hällde jag över diskmedlet i den vita behållaren, och började diska. Märkte ingenting konstigt. Men på kvällen, när Kim skulle hälla diskmedel i en ugnsform, reagerade han över att det knappt bubblade.
Är diskmedlet slut, undrade han?
Nädå, svarade jag lyckligt! Det var slut, men jag fyllde på från flaskan i städskåpet!
Vilken flaska?
Colaflaskan såklart.
Den som jag hällde över bilschampoot i?
 
Ahaaaa. Hade lyssnat när han nämnde att en flaska gått sönder, men sedan tappade jag liksom intresse och hade inte lyssnat klart på vilken flaska. Snopet. Synd att alla medel har samma grön färg. Hade inte skadat med lite variation, tycker jag. 

Tisdagslista

  • Inatt sov Julie 13 timmar, Sienna 12 timmar och jag 9 timmar. Skööönt! Kan säga att vi alla var lite gladare idag.
  • Jag orkade ta årets (tänkte jag skriva. Sedan insåg jag att Julie är 14 månader och jag var kräkigt gravid 9 månader innan dess... ) första joggingrundan på typ tre år. Den må ha varit kort, och i slutet gick jag mer än jag sprang. Men jag kom i alla fall iväg! Hoppas på två rundor i veckan, minst. Måste få upp min kondition lite. Och bli piggare.
  • Idag var Siennas dagisgäng på biblioteket. En promenad dit, lånade böcker, en promenad tillbaka. Julies gäng åkte vagn till en lekplats en bit bort. De har alltså båda fått komma iväg på miniutflykter, och vara UTOMHUS! Helt underbart! Just detta var anledningen till att vi bytte förskola till Sienna. På hennes gamla var de på två utflykter totalt, på tre år. Och de var ofta inte utomhus mer än två dagar i veckan. Fantastiskt dåligt. Spännande att nya förskolan redan har gått om det, på åtta dagar. 
  • Sol i sikte!
  • Kim orkade att håll sig vaken till två Orphan avsnitt. Är så spännande!
Min lilla knubbsäl. Har alltid hatat mina skelande ögon. Tycker det är ursött på henne. Hoppas hon inte får komplex för det!

Sooo bored

Det här med att gå sysslolös är inte riktigt min grej. Jag har haft ungarna på förskolan 5,5 timmar idag. Jag har läst all kurslitteratur som man kan läsa i förhand. Dvs typ all. (Dock inte idag. Tjuvstartade ju för en vecka sedan.) Jag har anmält mig till vikariepoolen, klickat i att jag vill fortsätta plugga denna terminen också, lämnat studieförsäkran. Joggat. Duschat. Läst lite skönlitteratur. Kollat facebook och instagram 200 gånger. Ändå kom jag 30 minuter för tidigt till dagis, som ligger 3 minuter bort. Kastade mig över ungarna vid hämtning. Hann snacka med henne i sju minuter innan hon lämnades hos en kompis för att tillbringa hela eftermiddagen där. Ville leka med Julie, men hon ville se på tv. Placerade henne i mitt knä för lite gos. Ungen gled ner och satte sig i sin fåtölj. Alltså... hur gör hemmamammor?
 
När den lilla gosen fortfarande låg i mitt knä. Härliga 2 sekunder.

Stackars svältande knubbsäl

Häromdagen kom jag ganska sent på att vi behövde storhandla. Vi gör det en gång i veckan, så det borde vara lätt att komma ihåg. Men det händer liksom att vissa små familjemedlemmar äter lite mer än man har planerat, så att den maten man tänkte ha i två dagar bara räcker till en- japp, vi lagar bara mat varannan dag och äter rester varannan; vi har djukt dålig fantasi när det gäller att komma på maträtter. Och sen händer det också att sambon har glömt att berätta att han en kväll ska övningsköra med sin brorsa, och kvällen efter ska laga sin kollegas diskmaskin. Så då kan det vara att man måste panikåka och storhandla en kväll. Vilket alltså hände häromdagen. Givetvis orkade inte sambon hänga med, så jag tog Sienna och han fick vara hemma och göra Julie i ordning inför läggningen. Det hade gått bra, sa Kim när jag kom hem och han vaktade en Julie som satt i badet. Maaaaamma, maaaamma, maaaamma, skrek Julie, och försökte hysteriskt rymma från badkaret när jag kom in för att säga hej. Hon tyckte inte alls att det hade gått lika bra. Kim hade nämligen glömt att Julie inte haft någon aptit vid kvällsmaten. Inte för att det är något viktigt att komma ihåg. Vad som däremot är rätt viktigt är att komma ihåg att erbjuda henne mat vid ett senare tillfälle. Eller att lära sig tolka hennes signaler. För när jag lyft upp ungen ur badet så tog hon mig i näven och rusade ut i köket. Vill du ha mat? undrade jag, och hon gick fram till kylen och försökte öppna den. Sätt dig i stolen, så ska jag värma kvällsmaten, sa jag, och ungen sprang fram till sin stol för att bli upplyft. Efter traskade en mycket skamsen Kim med ett fåraktigt uttryck i ansiktet. Jo, alltså... jag kanske glömde att hon inte hade ätit. You think? Den stackars svältande knubbsälen överlevde dock. Visserligen trodde hon själv att det var en näradödenupplevelse, för hon kastade i sig åtta köttbullar och tre potatisar och en massa grönsaker för att väga upp för sin svältperiod. Men i ärlighetens namn hade jag och Sienna bara varit borta i en timme, så det var nog inte så att hon varit hungrig en längre stund. Synd bara att ettåringar saknar tidsuppfattning. Och att knubbsälar är hungriga varelser.
 
Min svältande lilla knubbsäl, med rätt goda lårvalkar
 

Tröttisgäng

Efter en veckas dagis och en heldag igår var vi rätt möra idag. Så möra att när jag imorse väckte- japp, ni läste rätt- Sienna så svarade hon att hon inte kunde gå till dagis för att hon behövde chilla. Jag och Julie var också trötta. Småttingen har nämligen åkt på en ny förkylning, och reagerar som vanligt med att väsa och hosta lungorna ur sig. Något som gör det väldigt svårt för både henne och hennes hypokondriska moder att sova. Men iväg till dagis kom vi. (Va? Skickar jag min förkylda småtting till dagis. Ja. Annars hade hon inte skolats in förrän hon var fem år. Om vi har tur.) Och bra gick det. Både för ungarna och mig, som spenderade dagen med att  promenera med min kusin och smygplugga för att slippa bli stressad i höst. Nu är vi dock slut. Julie är nattad, Sienna ska lägga sig innan 18:30 och jag kommer att kasta mig i sängen i samma ögonblick som Kim drar till MFF. Peace out, som Kim hade sagt för 10 år sedan. Och eventuellt jag för tre veckor sedan när jag åt hos Corre.
 
När vi kom hem från dagis, efter 17 tröttbråk med Sienna, så kastades ungen ner i sängen med surfplattan. Och Julie bänkades i sin fåtölj framför youtube. Själv ställde jag mig och lagade mat... som ingen åt. Härligt.

Familjen annorlunda

Idag var min knäppa familj (jag, Kim och tjejerna, Frida och Danne, mamma och Mask) och käkade middag hos Annika. Vi började med att dricka vin på en lekplats, för att rasta ungarna. Sedan mat och mer vin på Annikas innergård. För att avsluta med ett kvällsdopp. Sienna fick vid ett tillfälle gå in i Annikas lägenhet och välja en sak hon ville ha. Hon valde en gosedjurselefant, och inte en städrobot som Kim hoppades på. Hon fick även en häxhatt, som min mamma valde att springa omkring med... även när vi gick för att bada. Julie snodde bag in boxen, eftersom den såg ut som en snygg väska, och släppte den sedan inte. Frida tyckte att hon kunde testa cyklopet hon fick låna av mamma inför en utlandsresa, och Mask lånade Julies solhatt för att slippa bränna sig. Undra om Annika ångrade att hon bjudit hem oss? Det var i alla fall en härlig dag med ett härligt gäng. Snacka om energiboost!
 
 
Moder och syster. Lika knäppa som mina döttrar. 💜

Palm med flax

Ibland känner jag att jag lyckats fantastiskt bra med ungarnas frisyrer. Som när Julie ser ut som en palm till exempel.
 
 

Jag vill haaaa!

Jag tycker det är jätteviktigt att man inte ger efter för tjat i butikerna. Således har mina ungar lärt sig att det inte är lönt, och tjatar sällan. Men när den fyraåriga ungen vrålar hysteriskt för att hon "känner att hon inte kan leva utan en skateboard" och beter sig som en vettvilling i affären, och dessutom hellre väljer att gråtande och skrikande släpas ut efter sin pappa än att behålla värdigheten men lämna skateboarden... då köper jag skateboarden. Sienna fick måhända inte klubban när hon var ett år och gallskrek, men skateboarden fick hon. Vissa strider vill man inte vinna. Och ibland känns glädje bättre än fostran, när det kommer till just... fostran. Återkommer dock ifall hon sätter detta i system och inte kan leva utan något nästa gång vi handlar. To be continued, så att säga. (Dessutom fick jag muta ungen med godis för att hon skulle gå med på att inte åka på den redan ikväll. Anar att jag har gett mig ut på djupt vatten här.)
 
Två timmar innan det livsviktiga köpet

Julie snackar

Min stora lilla dagisflicka har i precis rätt tid lärt sig att kommunicera. Vissa saker är snäppet tydligare än andra. Till exempel så är hon lite småhungrig när hon först drar fram sin matstol till bordet, därefter kommer och hämtar oss genom att släpa oss i handen ut i köket, för att sist ställa sig och försöka öppna kylskåpet och gnälla högljutt. Då anar man att Julie är lite sugen på käk. När hon vill ha en ny blöja ställer hon sig bredvid en och tittar på en med hundögon och gnäller, medan hon ynligt försöker slita av sig blöjan. Än så länge har hon inte lyckats, som tur är. När knubbsälen vill se på tv startar hon helt sonika tv:n, sätter sig i sin lilla fåtölj, och vrålar sedan rakt ut om det är fel program. Förstår vi inte då så släpar hon fram oss till tv:n och kastar fjärrkontrollen i huvudet på oss. Point taken. Förutom att vara tydlig med vad hon vill genom att visa oss, så har hon även fått till ett par ord. 
 
Mamma
Pappa
Hej då
Hallå
Tada- som när man trollar. Mycket bra att kunna.
Tack tack
Go- var så god
Dääää- där
Mamo- mormor
Gocka- docka
Nutte- snutte
Bapa- bappe (napp)
Pappe- papper (hon gillar att torka saker)
Sto- sko
Bada
Äta
Vovve
Muuuu
 
Jag känner att hon har fått till det viktigaste. Framförallt tada och mu är ju jättebra att kunna. Mycket användbart.
 

Kuddsnuvad

La ner en kudde på golvet i ungarnas rum. Tänkte att jag kunde ligga och chilla på den medan ungarna röjde över, omkring och på mig. Gick sådär. Hann inte ens blinka innan Julie upptäckte kuddens potetial.
 
Jahapp

När blev man en så mesig blobb?

Har lämnar Julie och stuckit hem. Lämnade kl 10, och därefter ska hon ha lek, lunch, vila, lek och så hämtar jag 13:30 om de inte ringer och säger att det är kris.
Saker jag borde passa på att göra:
 
  • Städa!
  • Fixa lunch till mig själv
  • Handla lite saker till Kim inför ikväll när jag drar till festivalen
  • Skriva ner anteckningar från en skollånebok
  • Lämna tillbaka skollåneboken
  • Börja läsa en ny skolbok
  • Lägga fram kläder så att jag slipper stressa när jag ska iväg ikväll
Saker jag gör: 
  • Sitter och stirrar på telefonen och väntar på att de ska ringa från dagis
 
När blev denna lilla kräkisen så stor?

Gradvis avvänjning

Det är ju tur att man kör inskolningarna lite gradvis, så att föräldrarna får en chans att vänja sig. Har precis lämnat Julie för sov och lek, och häckar två cm utanför dagisgrinden ifall det skulle krisa sig och fröknarna skulle ringa. Buhuuuuu! Saknar min lilla flicka! 
 
Häromdagen, när det blev lite för tyst medan jag lagade mat.

Tisdagslista

  • Inskolningarna går så bra! Sienna skolar in sig själv, och idag somnade Julie med personalen medan jag traskade ur synhåll. När hon vaknade så var hon inte hysterisk, utan lekte fint på egen hand tills de gick tillbaka till avdelningen. När hon såg mig där fick jag dock en stor kram. Känns som att någon behövde en tröstkram. Jag, alltså. Tror Julie kände av min övergivenhet. Typ.
  • Min nya mobil har kommit! Nu ska jag bara fixa nya glasögon också, sedan är höstens två köpprojekt avklarade. 
  • Är så laddad på att börja plugga igen! Och komma tillbaka till vuxenlivet. 
  • Har en massa roliga småsaker inplanerade, både med och utan ungar. Käka på festivalen med Corre och Madde. Träffa Thilde. Middag hos Annika med hela familjen. Träffa Josse.
  • Har övertalat Kim att han får pendla kommunalt de dagarna jag ska till Helsingborg och har bilen. Hade vi samåkt hade ungarna fått vara på dagis mycket längre. Bra att han offrar sig för sina barn. 
Hem från dagis. Typisk bild på Sienna; full-lastad och evigt tjattrande. 

Dagispremiär

 
Första dagisdagen idag! Julie började 9:00 och Sienna 9:30, på olika avdelningar. Så klockan 9 stack vi ut på gården med Julies avdelning, och en halvtimme senare sa jag till personalen att jag trodde att Julie kände sig trygg med dem, och tågade upp för trapporna med Sienna till hennes avdelning. Släppte in ungen som rusade iväg, och stod sedan som ett fån i fem minuter och funderade på vad jag skulle göra. Det var skrämmande uppenbart att inget av barnen hade något värst behov av mig. Chansade ändå på att det var troligare att Julie skulle leka med mig lite än att Sienna skulle göra det, så jag drog ner igen. Knubbsälen hade inte ens märkt att jag var borta. Jahapp. Snackade lite med ett annat barn jag kände där, och försökte att inte se alltför övergiven ut. Åt lunch med Julies avdelning. Räknade kallt med att Sienna klarade sig själv. Försökte därefter att natta en astrött Julie bland de andra barnen. Gick sådär. Hon är van vid att jag lägger in henne i hennes säng och sedan går därifrån, medan hon krälar runt några vändor och sedan somnar. Hon förstod inte alls vad jag ville när jag la ner henne bland en massa andra barn och sedan satte mig bredvid. Vi gav upp och gick en promenad med vagnen, efter att vi hade stuckit upp en snabb vända till Sienna för att berätta för henne och hennes fröknar att vi lämnade dagisområdet. Sienna väste bara åt mig. Som en katt. Julie sov en stund. Jag gick till subways och handlade lunch. När jag skrev att jag åt med Julies avdelning menar jag att jag tittade på när de åt. Jag är rätt kräsen. Återvände till dagiset för att snacka lite med Siennas pedagoger och hämta med mig Sienna hem. Gick utan protester! Jag hade varit säker på att hon skulle behöva släpas ut. Hon var nog också ganska nöjd med dagen. Tror inte att det kommer att bli en hit att lämna Julie helt om några veckor, men fram tills dess har jag det rätt chill. Undra vad personalen säger om jag tar med en bok? 
 
Vågade inte fota inne på dagiset, så här kommer en bild från fem minuter efter att vilddjuren kommit hem
 

Om

Min profilbild

Lisa

Jag är en trettioåring från Malmö, som skriver om livet med mina döttrar Sienna och Julie (2012 och 2015) och den bittre sambon Kim. Jag gillar att resa, samt böcker och film, så det dyker upp i bloggen lite då och då. Skriver även om lite pluggsaker, då jag läser till lärare. Däremot lär ni aldrig hitta inlägg om träning, inredning eller matlagning då jag skyr dessa saker som pesten.

RSS 2.0