Zoooombies

Sienna och Julie gillar att leka zombies. Det är en rätt enkel lek, som går ut på att de går omkring konstigt med armarna utsträckta och säger zooooombie. Leken är dock utmärkt, för de har askul med varandra och behöver inte assistans av en vuxen. Idag blev jag dock nyfiken och kunde inte låta bli att fråga Sienna om hon visste vad zombies äter. Hon svarade nä och frågade mig, så jag sa att jag trodde det var broccoli. Så långt så väl... om inte Kim hade hört oss. Han kände genast att han behövde göra sin faderliga plikt och undervisa det stackars ovetande barnet, och förklarade klart och tydligt att zombies äter människor. Och för att inte lämna något till fantasin bestämde han sig även för att berätta vad exakt zombies är för något- döda människor som kommer upp ur sina gravar för att äta upp de levande. Han glömde dock nämna att de inte fanns på riktigt. Fantastiskt.1. De kommer nog inte leka den underbara leken igen. 2. Sienna kommer nog aldrig att sova igen. 
 
Zombiesarna när vi försökte ta ut dem en stund i morse. Min första feberfria dag på en vecka, så regnar det. Blä.

Julies blöjvägran

Julie har kommit på att hon inte ska ha blöja mer. Det hade väl varit okej, om hon inte vägrat pottan och toaletten också. Julie tycker alltså att det bästa alternativet är att kissa lite här och var, både på golv och i sina kläder. Det positiva- efter ett par tre nedkissningar ger hon upp och ber om blöja. Vilket hon sedan går med på att ha... tills det är dags för nästa byte. Då börjar karusellen om. Med skrik, tårar och en hel del slag. Att säga att det barnet är bestämt är en underdrift. Kim tror att jag är helknäpp som går med på att låta henne gå omkring utan, men nu när han varit hemma med oss ett par dagar har jag noterat en ökad blöjfri tolerans hos honom också. Hellre torka lite pölar än bli attackerad av en tasmansk jävul liksom.
 
Stora tjejen lånar syrrans trosor. Jag tänkte att det kunde vara en morot att inte kissa på sig, utan välja pottan. Det var det inte. De gick hur bra som helst att kissa i, de med. 

Ynklamor fick hjälp

Fördelen med att ungarna är sjuka samtidigt som en själv. 17:30 bad Sienna att få lägga sig. 17:50 ville Julie sova. Nu är jag bänkad i sängen. Första dagen då jag inte tog en riktig powernap (kan dock ha slumrat till vid två tillfällen) och det känns som att jag har varit ute och idrottat hela dagen. Tur att Kim insåg eländet. Kl 10 steg han innanför dörren för att hjälpa till. Han började med att ge oss alvedon och vätska. Bra där, för Sienna började bli uttorkad! Stackars min lilla Bus. Världens sämsta mamma. Och det enda sjuklingen vill göra är att spela spel, vilket jag inte orkar. Dumförkylning! Nu ska vi sooooova och hoppas på bättring till imorgon. 
 
Så här låg Sienna från 18 igår till 10:30 idag. Sedan tvingade Kim i henne alvedon och vätska. 

Ledsna sjuklamor

En härlig vårbild! Eller så var det iskallt, och vi gick in efter 20 minuter. Var tvugna att handla då fötnödenheterna var slut här hemma, så jag tänkte att vi skulle ge sken av att vara friska och lyxa till det lite. Sienna åt två tuggor av sin bulle. Då var klockan tre. Innan dess hade hon under dagen ätit två äppleklyftor och en halv falukorvsskiva. Sedan åt hon inget mer innan hon somnade på soffan kl 18. Dag 5 av feber för henne. Dag 4 för mig. Mer död än levande. Tror jag har varit uppe ur sängen totalt 2 timmar idag. Stackars ungarna får sköta sig själva, tom den sjuka. Bad Kim vabba imorgon, men han tror inte att han får det. Bad honom sjuka sig. Han vägrar. Ynk.

Min lilla björnunge

"Mamma, jag är trött och orkar inte vara vaken mer" sa Sienna mitt under sitt favoritprogram Labyrint. 
Say what?? Sjuklingen fortsatte med "Och det är inte lönt att du bäddar ner mig som en liten larv. Jag är tröttare än en liten larv. Jag är trött som en björn!" Men naw! Nu har jag bäddat ner min lilla björnunge, och ska själv kasta mig i bingen. 10 timmar per natt plus 2 timmars tupplur är vad min ynklighet kräver. Och det värsta- jag tror inte längre att vi har influensa, utan att det är en mördarförkylning jag och Sienna åkt på. Hon blev nämligen bättre fortare än man brukar, halsen gör aaaaaasont, jag har bara ont i kroppen vid hög feber, och dessutom har jag börjat snora. Men seriöst, hur är det möjligt att vara så här förkyld? Hoppas att inte Kim får det. Då kommer hela familjen få lida. 
 

Tisdagslista

  • Jag har fått lite skolarbete gjort! Har kunnat sitta med examensarbetet i två timmar, och vet hur jag ska fortsätta nästa gång jag får tid. Än finns det hopp!
  • Sienna börjar må bättre. Sådär lätt att vabba med piggt barn när man själv är sjuk, men det är i alla fall inte lika läskigt som när ungen är slö och vägrar äta och bara sover. 
  • Fick VG på hemtentan som jag gjorde förra terminen. Jag visste det! Det var den vi hade tre dagar på oss att göra, som tog mig tre timmar och som jag kände att jag satte direkt. Vilket jag gjorde. Nice! 
  • Julie är aschill med att bli lämnad på dagis trots att jag och syrran är hemma.
  • Att mina ungar har roligt tillsammans. Sienna skrattar ofta högt åt lillsyrrans knäppheter, och Julie älskar att busa med Sienna. Och jag skrattar åt dem båda.
 

Vabbgnäll

Vabb med influensadotter medan man själv har influensa är sådär. Ingen sov inatt. Alla var liksom vakna och feberyra och törstiga och förvirrade i omgångar. Slutade med att Sienna och Kim sov på soffan och jag och Jullan i sängen. Idag har jag lämnat Julie på dagis, hämtat skolböcker med en hysterisk skakande frusen dotter vid min sida, inbillat mig att jag pluggat, kastat karamellfärg på golv, väggar, element, fönsterrutor och kyl och frys. Städat karamellfärg. Gjort marsipanfigurer. Försökt tvinga dotter att äta något förutom marsipanfigurer. Försöka tvinga mig att äta. Spelat spel. Sovit. Gnällt. Lyssnat på gnäll. 
 
Mysbild från i fredags, innan gnället satte igång. Kim badade med ungarna, pch Julie stod och njöt och smörjde in sig i säkert 20 minuter. Naaaaw!

Dramanatt.. i drömmen

Kim festade igår. Jag sov som en stock mellan 20-00:30, sedan insåg jag att han inte var hemma. Och att han nog inte skulle komma hem på ett tag. Jag är aschill med att vara själv hemma med ungarna. Jag är inte aschill med att ha Kim rännande ute med galna polare och en massa sprit i kroppen. Framförallt inte sedan han fick diabetes. Har hört att diabetiker dör i fylleceller varje år då de blivit "låga", vilket resulterar i att de beter sig berusat. Är inte helt hundra på om detta är sant, men klockan 2 på natten känns det mycket troligt. Lika troligt kändes det att Sienna som blivit förkyld i själva verket höll på att dö av lunginflammation eller blodförgiftning. Så min sömn resten av natten var sådär. Jag gled in och ur en dvala och hade inte ett dugg koll på vad som hände. T.ex. så trodde jag att Kim kom hem med alla polare och en hög med knark som han stoppade i en väckarklocka. 1. Han knarkar inte. 2. Vi har ingen väckarklocka. 3. Jag blev inte arg. Tre tydliga tecken på att det var en dröm. Fick även för mig att diskmaskinen pajat hela köksgolvet och att vi för hand bände upp det mitt i natten. Och jag drömde att jag via spotify räknade ner uteställets låtar till stängning. Helt logiskt ju. När Kim sedan kom hem så trodde jag givetvis att det också var en dröm. Jag var dessutom uppe två gånger, utan brillor, och konstaterade att han inte kommit än. Smart när man är blind som en mullvad. Så gissa min förvåning när jag hysteriskt ringde honom klockan 5:30 och hörde signalen från soffan? Summa summarium, trots att jag la mig tidigt är jag helt slut. Kan dock inte helt skylla på min oro för Kim, för jag har en viss aning om att sjukdom är på intågande. Sienna är mycket febrig, ynklig och har ont på konstiga ställen. Och jag är ynklig och känner av lite led- och muskelvärk. Hej influensa?
 
Bäddade ner och rastade min sjuka snart femåriga dotter i lillsyrrans vagn. Frisk luft hjälper. Och jag behövde hämta ett paket för att slippa göra det imorgon. Lämna Julie på dagis och hämta beställda böcker på skolbibblan känns som mer än tillräckligt för två ynkliga varelser. 

Helt normal lördagssysselsättning

Kim är och festar, medan jag är själv hemma med ungarna. Nice, tänkte jag, egentid efter att de har somnat! Jag ska plugga en massa. För trött. Jag ska ta ett långt bad med en ny bok. För trött. Jag ska passa på att se en film som han aldrig vill se. För trött. Jag ska i alla fall läsa ett par sidor. För trött. Jag ska sova. Godnatt. Väl spenderad lördagskväll. 
 
Hängde på Leos idag. Sienna var bjuden på kalas där, så jag och Kim rastade Julie tillsammans med min mamma. Helt okej att vara 3 vuxna på en ettåring. Efter en stund dök Sienna upp och joinade oss. Jag förstår varför de inbjudna gillar kalas på Leos, men för födelsedagsbarnet måste det ju vara snopet; man hinner ju knappt träffa sina polare för alla springer på olika håll. Med det sagt, gissa var Sienna vill tillbringa sin femårsdag?

Yatzy for kids

Spelet jag köpte till Sienna för Alla hjärtans dag måste vara världens bästa spel. Snart kan ungen spela yatzy på riktigt! Längtar. 
 
 

Stolt moder

Sienna är rätt fantastisk, säger jag inte helt opartiskt. Hon är smart, rolig, söt, förståndig, och en mycket bra storasyster. Hon gör mig ständigt stolt. Vilket å andra sidan kanske inte säger så mycket, då en förälder typ blir stolt om ens barn går på toa, men ändå. Stolt är jag i alla fall. Men idag blev jag ännu mer stolt än vad jag brukar vara, och vid två tillfällen dessutom. 1. Sienna visste att det var Alla hjärtans dag idag och hade nog förväntat sig en liten present i morse. Det fick hon inte (trots att vi faktiskt köpt en present! Hon skulle nämligen få ett spel, vilket vi tyckte var snäppet lämpligare att ge på kvällen när vi faktiskt har tid att spela med henne. Minskar garanterat morgonbråk om man säger så). Men istället för att tjata och visa sin besvikelse så frågade hon lite hoppfullt om jag skulle rita en teckning till henne på jobb idag. Naaaw! Hon fick en teckning också. 2. De fick popcorn på dagis idag. Sienna valde att SPARA sina, så att hon kunde mysa till det lite extra på kvällen när ett nytt avsnitt av hennes favoritprogram-Labyrinth- släpptes. En hel dag gick hon alltså utan att käka upp popcornen som hon sparat i sin låda (till pedagogernas förtvivlan, anar jag, då de andra barnen fortfarande var rätt sugna efter att de glufsat i sig sina), för att ha dem ikväll. Snacka om karaktär! Modern är mycket stolt. Vilket jag kan ha nämnt ett par gånger. Älskade unge!
 
Min fina fina flicka!

Tisdagslista

  • Snart looov!
  • Ungarna älskar sitt dagis och det är sällan gråt vid lämning. Så skönt!
  • Dagis är inte kinkiga med tider. Supernice att man inte behöver vara hysterisk med en kvart hit och dit och få panik om möten drar över eller trafiken bråkar. 
  • Det är ljusare både på morgnar och kvällar. Piggar verkligen upp. 
  • Har svinkul på praktiken. 
Hur söt? En puss på den nosen alltså...

Nice dag + vecka!

Fantastiskt trevligt dag idag. Elev sa till ordinarie lärare att hen inte skulle ta illa upp, men att eleven gillade mig mer som lärare. Kaaaaaan visserligen ha berott på att jag kunde ge eleven 1:1 undervisning, men här är vi inte petiga. Beställde böcker inför nästa sva-delkurs, och upptäckte att jag redan läst en. Hell yeah. Fick skickad examensarbetsmall, i vilken jag bara kan lägga in mitt pågående arbete under rätt rubrik. Dessutom har läraren skrivit vad varje delrubrik kan innehålla. Snacka om tidssparande när man är helt ute och cyklar som jag varit. Observatören från förrförra fredagen mejlade min handledare och frågade om hon höll med om att jag borde ha VG i betyg. Trevligt trevligt. Extra bra att min handledare höll med. Och trevligheterna fortsätter. Bio vankas på torsdag kväll med praktikelever, handledare och handledares medmentor. Roligt! Mellan skola och bio ska jag bjuda handledaren på mat här hemma. Svettigt både tidsmässigt och psykmässigt med mina vilddjur, men det ska bli kul ändå. Och sedan bio med stort gäng på fredag och Leos lekland med Julie på lördag, medan Sienna är på kalas där. Känns som en helt okej vecka, om vi säger så. Bra början och bra fortsättning. Och det viktigaste- sedan är det lov!
 
Och en glad bild på det!

Solstrålen

Hela familjen stack iväg på lite ärenden idag. Framförallt Julie tyckte att det var askul. 
 
 

Nappdrama

Problem man inte trodde att man skulle ha innan man skaffade barn- nappen är fel. Inte jag saknar napp. Inte den är av fel material. Inte ens att den är av fel märke. Utan att de har bytt form på nappen. Julies napp har utgått. Jag har anat det, men har förnekat det in i det längsta. Igår fick jag dock panik och mejlade tillverkarna lite hysteriskt. Jag blev inte helt nöjd med svaret, kan jag säga. Napparna har utgått helt och ersatts av den nya modellen. "De flesta barnen vänjer sig snart vid en ny form" skrev de lite fint i mejlet. Absolut. Tar ni Julie så länge? Undrade jag. Skrev jag dock inte. Så nu funderar jag på om vi 1. Ska sluta med napp? (Känns sådär. Jag gillar sömn.) 2. Ska ta bort alla gamla nappar och tvinga Julie att använda nya direkt? (Innebär bla att beställa nya namnnappar till dagis) 3. Låta henne ha en blandad samling, där de gamla efter hand sorteras ut? (Innebär att hon skriker i panik för att hon inte hittar en napp, trots att hon har sjutton stycken runt omkring sig). Snacka om seriöst i-landsproblem. Sånt här löser man inte på en kväll, kan jag säga. 
 
Söt nappälskande gosunge
 
 

Om

Min profilbild

Lisa

Jag är en trettioåring från Malmö, som skriver om livet med mina döttrar Sienna och Julie (2012 och 2015) och den bittre sambon Kim. Jag gillar att resa, samt böcker och film, så det dyker upp i bloggen lite då och då. Skriver även om lite pluggsaker, då jag läser till lärare. Däremot lär ni aldrig hitta inlägg om träning, inredning eller matlagning då jag skyr dessa saker som pesten.

RSS 2.0