Mörkerkurragömma

Igår hade vi två gäster. Siennas övernattningspolare Lou, och min syrra. Tre vuxna och tre barn. Guldläge för lite kvällskurragömma, tänkte jag. Bara 14 år sedan senast (USA, med Lasse och Lauren). Det var värt väntan! Vi släckte ner i hela huset, som består av 160 kvm utspritt på tre våningar. Om man räknar med badrum, miniförråd, tvättstuga och liknande, så har vi fyra rum högst upp, tre i mitten och inte mindre än fem i källaren. I källaren har även en man hängt sig. Visserligen för fem år sedan, men ändå. Jag kan säga att man tänker på det ganska regelbundet. Framförallt när det är helt nersläckt. Och alla persienner är nere. Och man är helt ensam nere i källaren. Vi körde tre omgångar, sedan hade jag och Frida hjärtklappning, Kim hade skrämt Julie och Lou så att de grät och tom Sienna var skärrad. Underbart! Längtar redan till nästa gång. Kan man bjuda hem ett gäng vuxna kompisar för att leka? Nyktra? Utan barn? Tveksamt va? Men det hade varit jätteroligt! 
 
 

Den organiserade läraren ger feedback...

Tillbringade kvällen med att lyssna på elevers inspelningar och bedöma och ge feedback. Man kan skriva feedbacken i ett mejl och skicka till dem. Eller lägga upp den i classroom. Eller skriva i ett snyggt dokument. Eller, så kan man klottra på post-its medan man lyssnar, och sedan strunta i att renskriva. Det går bra det med. 
 
 

Tisdagslista

  • Vi är snart klara med helvetesmålningen av trapporna. Det har varit ren tortyr. En strykning kvar på sista trappan.
  • Barnen är inne i en bättre somnande-fas för tillfället. Inte så mycket att gnälla, tjata och panikskrika sig till sömns, som att leka själv tyst och lugnt och sedan somna.
  • Bara några veckor kvar till julpynt!
  • Skidor om bara några månader!
  • Hade en jättelyckad svensklektion idag. 
Hur man inte somnar lugnt. Julie när jag och Sienna såg på film i lördags, och lillesystern inte kom till ro.

Dokumentation

Ibland hämtas barn från Julies förskola av andra pedagoger, för att jobba i en blandad "naturforskargrupp". Då får vi föräldrar ett sms, så att vi vet att barnet är på vift. Idag hade jag fått ett sånt sms, så på väg hem ringde jag dem, för att få veta var jag skulle hämta barnet. Jag fick beskedet att de var på förskolan. Det passade dock inte så bra att jag hämtade Julie just då, meddelades jag, för Julie höll på med dokumentationen. Dokumentationen. Tre år gammal. Hon skulle dokumentera sina upplevelser i ett häfte. När jag kom ditt satt ungen absolut och dokumenterade, genom att klippa itu fotot de tagit av henne och bett henne klistra in. Därefter vägrade hon tjurigt att säga vad de skulle skriva bredvid bilden. Om Siennas skola underskattar en del av ungarnas förmågor, så gör Julies förskola tvärtom. Men det är rätt kul ändå. Roligast är att pedagogerna tar det på så stort allvar. De måste bli helt knäckta varje dag. Kämpa på, naturforskarna! 
 

Förbannad lärarmamma

I fredags var jag med Sienna i skolan. Jag hade läst att andra föräldrar varit med, och eftersom jag (som lärare) aldrig kommer att få ledigt för att hänga med henne i framtiden var jag tvungen att passa på. Pluggade satan förra fredagen och i torsdags kväll, och hängde sedan med Sienna i fredags. Sienna är smart. Hon knäckte läskoden på egen hand när hon var fyra år, hon älskar matte och har koll på plus och minus och lite av nultiplikationstabellen. Hon kan betydelsen av upp till tresiffriga tal, och kan räkna med dem. Så ana min förtvivlan när de i fredags ägnade dagen åt siffran 4. Hur man skrev fyror. Om man kunde ringa in fyra saker. Fyrans grannar 3 och 5. De hade även en läsestund, där inget barn fick öva utan läraren läste. En genomgång av Mårten gås som var helt katederstyrd. Och vid ett tillfälle ägnade de 45 minuter åt att göra pappersloppor. Individanpassningen var noll- alla skulle göra samma sak, oavsett om du kunde det eller om du låg och dreglade på golvet. Snart står jag och Kim inför ett litet beslut.. ska ungen få gå kvar, eller ska hon hoppa upp en årskurs. Jag vill inte att hon ska vara yngre än sina klasskamrater (och således umgås med äldre i tonåren), men jag vill inte heller att hon ska dö av uttråkning varje dag. Det lär ju leda till lite bråk, om man säger så. Alternativ tre är att vi redan från åk 1 är ytterst tydliga med vad vi förväntar oss av läraren. Vi lär inte bli omtyckta precis, men det kan det ju vara värt. Det minsta man kan begära är väl att ungen får en mattebok tillkastad åt sig, så att hon på egen hand kan få räkna lite självständigt. Och läsa något ord per dag, när de i helklass går igenom alfabetet...
 
Lillsnillet och moster Frida i Bokskogen igår

Önskan att sova i moderns säng

För ett tag sedan hade vi en period när ungarna kom in i min säng varje natt. Både två. Vid olika tillfällen under natten. Och sedan när de vaknade på morgnarna blev de så överlyckliga av att se varandra att de väckte varann och började busa. Inte idealiskt för min heliga nattsömn. Därför hade jag ett samtal med dem, där jag förklarade att om de kom in till mig så skulle jag ge dem en kram, leda tillbaka dem till deras egen säng och bädda ner dem. De trodde mig inte. Jag fullföljde dock det, och har nu fått skörda resultatet; Sienna har lärt sig att det inte är lönt att komma in till mig, och sover gott i egen säng varje natt. Julie har lärt sig att smyga in till mig och snabbt somna, så att jag inte har hjärta att leda tillbaka henne när hon upptäcks. Den ungen alltså! Men oavsett vilket så får jag sova ostört, så man kan säga att det ändå blev lyckat. 
 
Sovande barn hos mormor
 

Julies önskelista

Här kommer Julies önskelista, för julen 2018. 
 
  • Sminkdocka
  • Greta gris figurer (leklust.se)
  • Barbiebebis med vagn
  • Sänghimmel
 

Tisdagslista

  • Jag ska få lärarlönelyftet! Ibland får man trevliga samtal från sin chef. Han berättade det för mig för flera veckor sedan, men idag bekräftade administratören att det är på g. Och det hon säger, det gäller. Nice! 
  • En elev, som inte alltid kämpar sitt hårdaste, sliter som en gnu på sin praktikplats. Hon hatar stället, men jobbar på för att hon vill ha bra referenser på sitt cv. Yey!!!! 
  • Sienna och Julie var så trötta att de däckade UTAN bråk vid läggning. Ibland sker det mirakel. 
  • Jag har rätt roliga jobbdagar nu när majoriteten av elever praoar. Vikarie, vikarie, möjlighet till långlunch med kollegor, extramöte, en vanlig lektion osv. Massa fläng och variation och möjlighet att träffa på elever jag aldrig undervisat tidigare. Men det är rätt skönt att det bara är en vecka. 
  • Sex veckor kvar till jul! 
En annan bra sak är att denna Puffen INTE satte i halsen i fredags. Hon höll händerna runt halsen och var helt röd i huvudet och stirrade skräckslaget på mig, när jag kom till bordet efter att ha hämtat vatten. Jag fick panik. Det visade sig att hon tyckte att maten var stark. Glassen efteråt åt hon dock utan att skrämma livet ur sin hysteriska moder. 

Ingen hästfamilj

Dagen inleddes med ponnyridning på Kummingegården. Julie har ridit två gånger tidigare, och var superladdad. Fram tills vi fick syn på hästarna; då försvann all glädje. Jag vet inte om det var besvikelsen över att det inte var Pippis Lilla Gubben eller om ungen seriöst blev rädd för den typ 70 cm höga shetlandsponnyn, men hon tyckte inte alls att det var kul. Kim var också asrädd för den förvuxna hunden, och lyckades med bedriften att skrämma upp alla ponnisar när hans lilla lilla skulle hälsa på en stor häst i grannhagen. Han hojtade till av rädsla och Julies miniponny och hästarna i närheten skriade och började stampa. Julie ville hoppa av och ledarna stod mest och tittade på i chock. Vi kom dock iväg på rundan tillslut. I sakta mak lunkade ponnierna på en härlig skogspromenad, med oss bredvid. Julie satt och tjurade, Kim fasade för hemvägen- då grannhästen kanske ville hälsa igen- och Sienna hade astrist. Hon kämpade tappert och låtsades att hon hade kul, men i ärlighetens namn är hon för gammal och för ivrig. Hon hade behövt en större ponny som hon själv fick hålla och styra... och helst galoppera med. Känns som att nästa ridtur får gå till på ett annat sätt. Helst med mig på en häst och resten av familjen hemma.
 
Lite balansövningar i slutet. För eventuella läsare som besökt Kummingegården så sitter Sienna på Lilja och Julie på Mulle. Ni ser hur stor och läskig han är?

Vilodag

Imorgon är sista höstlovsdagen. Mycket sorgligt... och lite skönt. Jag och ungarna har varit så aktiva att vi seriöst var tvugna att planera in en vilodag idag. Nu behöver vi jobb och skola så att vi får litelugn och ro. Typ. Barnkalas, släktkalas, mingel med vänner, lekplatshäng med vänner, övernattning hos mormor, restaurangbesök, klippning och shopping. Halloweenrunda. Besök hos vänner, öppna förskolan, pizza hos vänner... vilodag.. och imorgon avslutas veckan med en ridtur för ungarna. Fööönt. Hoppas vi har lika lyxigt väder imorgon som idag. 12 C och sol, i november. Om vi får snö i vinter så måste detta vara det bästa väderåret i Sverige någonsin. Härligt höstlov och härligt väder! Och just nu har ungarna härligt kojmys medan Kim sover och jag chillar. Not bad.
 
 Vi passade på att köra en liten kubbrunda i det härliga vädret.

Siennas önskelista

Med bara 54 dagar kvar till jul börjar det bli hög tid att författa en önskelista. Först ut är Siennas!
  • Labyrith- spel 2.0 (adlibris)
  • Kalaha- spel (adlibris)
  • Sänghimmel (var sjutton som helst- asdyrt)
  • Elves lego (vilket som helst)
  • Olivia och hennes rum på morgonen- lego 
  • Smink till docka (babyland)
  • Cd-skivor (jag är trött på busfabrikens 2 låtar)
  • Jeans- kläder, typ kjol, känning, hängslebyxor, shorts. (Storlek 116-122). 
 
 

Halloween

När jag var 18 år bodde jag ett år i USA. Då fick jag för första gången uppleva Halloween. Det var underbart! Jag har suktat efter det sedan dess, men här i Sverige så har det inte riktigt varit en grej... förrän nu! Vi bor i hus, och på områdets hemsida var där lite mummel om Halloween. Mumlet gick att sammanfatta med att de flesta tänkte gå Trick or treating den 31:a, medan några fortfarande blandade ihop det med Alla helgona. Och att man bara fick gå till de som hade pumpor med ljus i. Så jag och barnen satsade! Vi klädde ut dem- nästa år ska jag lätt vara giraff- och påbörjade en vandring. Och det blev så lyckat! Folk hade gått all in pch hade skelett, spindelnät, läskiga clowner. De hade massor av godis och berömde barnen och var supervänliga. Jag är nästan tårögd. Vid ett tillfälle fick dock Julie hybris och vände sig till Kim och mig och sa "Ni kan dra hem nu, jag och Sienna klarar detta själv". Anledningen till att Kim dök upp mitt i allt ihop, var att vi också hade ljus och pumpa framme... så han fegade ut och ville hellre gå rundan med oss än att vara hemma och dela ut godiset. Nästa år har han dock lovat att hjälpa mig att fixa mer pynt. Han ska dra på sig ett lakan, sätta sig i en brassestol.. och skrämma livet ur besökarna. Ska bli nice! Glad Halloween alla!
 
Någon var rätt nöjd med sin skörd

Mini-Picasso

Picasso, Rembrant och Van Gogh kan slänga sig i väggen; Julie har lärt sig att rita! Helt underbart söta små spöken, för den som kanske inte helt kan urskilja vad det föreställer. Jag är omåttligt stolt. 
 
Och för er som har barn, och undrar över mitt intellekt, och er som inte har barn och bara är nyfikna- Nej, det är inte vidare imponerande för en treåring. Det vet jag. Men nu är det inte "en treåring", utan min Puff. Och allt hon gör är underbart fantastiskt imponerande. 

Undvika-toalett-rekord

Julie har satt ett nytt personligt rekord- undvikit toaletten i 23 timmar! Utan olyckor. Tidigare rekordet låg visserligen på något liknande, men då var hon magsjuk och på gränsen till uttorkad. Denna gången hade hon druckit en flaska vatten, en mer, två glas vatten och ett glas läsk. Och ändå höll ungen sig! Anledningen till detta helt meningslösa och rätt skrämmande rekord är att det sved när hon kissade igår. Hon blev asrädd och vägrade sedan. Eftersom hon gallskrek och fick panik, så körde vi till vårdcentralen för att kolla om det var urinvägsinfektion. Det kollar man genom ett kissprov. Vi fick alltså åka hem utan besked... Men, om man kan hålla sig i 23 timmar så är det nog inte uvi man har, eftersom ett tydligt tecken på det är att man INTE kan hålla sig. Så hon har självdiagnostiserat sig, så att säga. Idag kunde den lilla rekordsättaren dock inte hålla sig längre, utan rusade på toa. Utan att skrika. Skönt! Men lite besvärad är hon ändå. Hoppas vad det än är som spökar försvinner snart, för om vi måste besöka fler vårdcentraler kommer Julie att bli sjukhusrädd.
 
Trött och mycket ledsen Puff efter att vi försökt tvinga henne att kissa igår...

Skrotdag

Första lediga höstlovsdagen (igår räknades inte- först pluggade jag medan ungarna var i skola/på förskola, och sedan läste jag bort kvällen) har tillbringats med väldigt lite aktivitet. Lite presentshopping, småstäd, lek på rum. Sienna var på kalas ett par timmar och Kim har varit iväg och handlat mer färg, men totalt har nog familjen gått 200 steg. Vi har skrotat bort dagen. Skönt! Nu är vi uppvilade och redo för en ledig vecka. 
 
 

Om

Min profilbild

Lisa

Jag är en trettioettåring från Malmö, som skriver om livet med mina döttrar Sienna och Julie (2012 och 2015) och den bittre sambon Kim. Jag gillar att resa, samt böcker och film, så det dyker upp i bloggen lite då och då. Skriver även om lite pluggsaker, då jag läser till lärare. Däremot lär ni aldrig hitta inlägg om träning, inredning eller matlagning då jag skyr dessa saker som pesten.

RSS 2.0