Tisdagslista

  • Jag tog mig ut på en joggingtur! Efter bara ett spring på 2,5 vecka var jag redo att ge upp. Men jag klarade det! Visserligen var själva turen en näradödenupplevelse, och jag blev i princip varvad av en dam med rullator, men ändå. Ut kom jag. Då blir det enklare nästa gång.
  • Vi har flera säsonger kvar av Veep. Bra, för jag älskar den serien!
  • Jag tog mig, nästan, igenom en bok där jag inte förstår mycket alls. Bara tre ynka kapitel kvar imorgon. Och det bästa- när jag läser mina anteckningar så fattar jag vad den eländiga bokjäkeln handlat om!
  • Ungarna snorar, men är pigga och feberfria och har varit på dagis i två dagar. Och jag är så effektiv!
  • Har fått hem alla pyntsaker inför Halloween. Och kläderna! Och börjat baka lite och frysa in. Och fått hem överraskningen som ungarna ska få när de löser "gåtan". Jag är så laddad! 
Bus efter maten

Matfantasten vill bestämma

Julie älskar mat och har en omättlig aptit. Julie är ett år, och har börjat äta selektivt. Hon har alltså upptäckt att hon har favoriter, och inte så mycket favoriter, bland godsakerna i kylskåpet. Julie är väldigt bestämd. Detta leder oundvikligen till bråk. Här kommer ett, av alla dagars många, meltdown, när ungen ville ha hallon istället för fisk och potatis, eller pizzabullar eller ärtor och morötter som serverades. 
 
 
Så mycket känslor. För att orka med skriken tog jag i smyg en liten chokladbit som tröst. Big mistake. Big. Huge. Ungen kan nämligen dofta socker lika väl som en blodhund.

Bokslukaren

Sienna har tröttnat på sina böcker. Jag förstår henne. Vi läser varje kväll, och även om hennes bokhylla och vår brist på förvaring tycker att hon har många böcker, så är det inte tillräckligt. Vissa är för barnsliga, andra har vi läst 700 gånger. Så igår fick vi nog, och istället för godnattsaga satte vi oss vid datorn för att beställa ett gäng nya. Och hela tiden utbrast jag "åh, den hade jag när jag var liten! Den där var moster Fridas favorit! Åh, den hade vi hos min pappa!" tills det slog mig; mamma kastade aldrig våra böcker. Inte pappa heller. Och jag har förvarat ett gäng på vinden "till Sienna är lagom stor". Visserligen ett gäng ungdomsböcker också, men visst sjutton fick jag hem böcker för små barn med... Så Sienna fick snopet nog lägga sig utan att ha klickat hem en enda bok, med löfte om att jag skulle kolla vinden under morgondagen. Vilket jag precis har gjort. Och hon lär nog inte bli besviken.
 
Hennes bokhylla och resten av lägenheten blir nog det, för vi kan inte rensa ut de gamla heller. De passar ju just nu en viss lillasyster. Undra om Kim godtar det som anledning till att vi måste flytta; böckerna får inte plats?

Trött och bitter moder

Har varit lite frånvarande i helgen. Med flit. Hade jag skrivit något så hade det mest blivit svordomar och kränkningar gentemot mina barn och min sambo. Gick in och kollade om jag hade några halvfärdiga utkast jag kunde använda mig av för att få inspiration. Hade två. Det var också kränkningar, om än inaktuella sådana. Ibland är det inte roligt att vara mamma. Framförallt inte när man inte får sova. Tur att det finns dagis så att man kan skicka iväg ungarna, och jobb och plugg så att man kan känna att man gör något vettigt. Tänk om man hade varit kvinna för 100 år sedan? Huuu, vilken fasa! Nu ska jag återgå till att läsa "Nya skolans självvärdering- att förstå och genomföra lokal utvärdering"- ett nöje jämfört med att umgås med de otacksamma snorungarna. 
 
Tur att de är söta!

Rätt osmart

Jag har köpt nya vantar till Julie. Smart. Jag namnade dem. Smart. Båda vantarna i båda paren. Smart. Förutom att de har ett snöre som håller ihop dem. Det är liksom omöjligt att tappa den ena. Rätt osmart. 
 
Inte mitt vassaste ögonblick

Den osociala

Det finns saker som gör att man inte har tid att blogga. Eller snacka med vänner. Eller leka med sina barn. Typ när man har gått inom Hemmakväll för att handla "lite fredagsgodis" medan man är hungrig, och går därifrån 139 kr fattigare... Eller när man har upptäckt serien Veep, eller börjat se Designated Survivor. Eller när de tre sakerna infaller på samma kväll. Då har man inte tid att vara social. Återkommer om ett par veckor, typ. 

Helgens planer

Ungarna är nattade. Visserligen är en klarvaken och mitt i en lek, men hon befinner sig i alla fall i sängen och viskar. Varför pratar hon alls, kan man fråga sig? För att hon är fyra. Fyraåringar kan inte leka utan att snacka. Det går inte. Ber man dem så dör liksom leken. Ungefär som att man ber dem hålla tyst om en hemlighet. "Paaaaappaa! Vet du vad?! Jag ska absolut inte berätta för dig att vi gör chokladbollar i köket, för det är en hemlighet!!" I alla fall. Ungar i rum. Kim på fotboll. Jag i bad. Med choklad och bok. Laddar batterierna inför helgen, som jag verkligen ser fram emot. Simhall klockan 7:30 imorgon, för att hinna leka av oss innan alla andra vaknar och blir badsugna. Sedan lite vila och lekplatshäng. Fredagsmys med film när Julie lagt sig. En liten tradition som vuxit fram. Sienna älskar det! Jag med. Bästa ursäkten att se tecknat! Egendag med stortjejen på lördag. Shopping, lunch ute och håltagning av örsnibbar. Någon är laddad. Och på söndag är det dans och häng med mina småkusiner och deras mamma. Och lunch på Vapiano. Kan det bli bättre? Nej, det kan det inte. Om man inte kunnat få en extradag med öl och en med bio. Men det blir yttest knivigt att fixa, tror jag. Så jag får nöja mig med denna fullspäckade helgen fylld av roligheter!
 
Så jevla snygga

Ingen bra dag

Många dagars sjukdom, oro, sömnlösa nätter och brist på studietid tog ut sin rätt i morse, och jag var ganska lättirriterad, om vi säger så. Men eftersom jag är vuxen så försökte jag ändå att ta mig samman och inte låta det gå ut över ungarna. Inte minst för att de blir otroligt tetiga och bråkiga om jag visar minsta lilla tecken på frustration. Så medan jag shotade mitt kaffe och fantiserade om en stor chokladkaka som jag skulle köpa efter skolan, muttrade jag för mig själv att detta kommer att bli en bra dag, och att allt skulle bli bättre. Det blev det inte. 40 minuters kö på E6:an, där jag halvmaniskt upprepade "det kunde varit värre, det kunde ha varit jag som krockade". Inte för att jag vet om någon faktiskt krockat, men om man jämför lite köande med en krock så får man ett ganska bra perspektiv. När kön lossnade susade jag fram, och kom till campus 7 minuter innan vi började. Parkeringen full. Körde till en annan, tvärs över gatan. Också full. 4 minuter kvar. Vet sedan tidigare att det finns en bakom skolan, som tillhör ett företag men som har några få gästplatser. Hittade en plats och rusade mot skolan. Avspärrat på grund av ombyggnad. Fick gå en lång omväg. 0 minuter kvar. Kom tillslut fram, om än lite sent. Trött och tjurig och med sprängande huvudvärk lyckades jag ändå någorlunda genomföra uppgifterna idag, fram till sista momentet. Vi skulle slumpmässigt bli utvalda att redovisa hur vi reviderat en tidigare lektionsplanering, med hjälp av tipsen vi lärt oss i delkursen. Vi fick tio minuter på oss att förbereda. Jag kunde inte koncentrera mig och lyckades inte få ihop något vettigt på de tio minuterna. Men vad är oddsen för att jag, av 25 elever, blir en av de fyra som ska redovisa,? Och blir jag det, så kan jag ändå berätta vad vi gjort under förmiddagen när jag fortfarande hade två vakna hjärnceller, tänkte jag. Oddsen var stora, visade det sig. Och jag kan inte improvisera när jag är helt slut och förvirrad, visade det också sig. Jag rodnar dessutom lätt. 
 
Ingen bra dag.
 
Julie var gnällig i morse. Vet dock inte varför hon tjurar här, för hon fick sitta på en "vuxenplats" och äta resterna av min fil, vilket hon hade skrikigt sig till. Så egentligen borde hon vara nöjd. Hon kanske sympatignällde för att hon är synsk och visste hur min dag skulle bli?

Tisdagslista

  • Jag var helt ute och cyklade med uppsatsen som ska lämnas in som slutprodukt i denna kursen. Som tur var tyckte läraren så synd om mig att han bara bad mig lägga till en extra grej, så slipper jag skriva om hela. Nice!
  • Julie börjar bli bättre. Hon äter nästan som vanligt, och är nästan lika pigg som vanligt. Sköööönt!
  • Farmor och mormor som har ställt upp och passat ungarna så mycket dessa veckorna.
  • Jag, tjejerna och min mamma ska till Hylliebadet igen på fredag. Kl 7. Ska bli myyysigt. 
  • Har precis skickat iväg en lektionsplanering (för åtta lektioner på praktiken) till min handledare, som jag är så laddad över. Hoppas att han blir lika laddad!
Mina älskade underbara tokbarn. Så glad att ni börjar tycka om varandra och gillar att busa med varandra. Och att ni är lika vilda och knäppa och bestämda och roliga båda två. Inga mesar här inte.

Halloweenplaner

Sienna har på något sätt fått nys om Halloween- firar piraten Jake, prinsessan Sofia eller doktor McStuffins det månntro? Och då vill hon givetvis ha en Halloweenfest, med utklädnad och pynt. Eftersom jag äääälskar Halloween var jag sådär svårövertalad. Så nu har vi bokat in fest med tre av Siennas polare... och deras sex föräldrar, som råkar vara polare till oss med. Har jag skrivit detta redan? Känns lite som dejavu. I alla fall, vi har beställt kläder till ungarna från Ali-express. Tänkte först klä ut dem i varsin djurkostym. Sedan insåg jag att jag helst inte ville att de skulle få värmeslag. Drar ner stämningen lite. Så det fick bli nåt annat! Vi har också bestämt vad vi ska ha på oss. Är så taggad! Roligast ska givetvis bli att se vad alla har på sig, men jag har även minispökhistorier, läskiga lekar och miniskräckfilm inplanerat. Är det overkill om jag ber fyraåringarna skapa ett ord av bokstäver? För att få Halloweenpåse med belöning? Känns så. Får kanske tagga ner lite. Men jag har redan beställt belöningen ju.. Räknar dagarna! 
 
Sienna ville vara prinsessa. Vi kompromissade.. Hehehe

Familjestatus

Julie är piggare! Det blev hon redan kl 22 igårkväll. Och valde då att vara vaken till 03. Rätt missnöjd med att vi andra inte ville vara vakna upptäckte hon några nya tonarter och satsade istället på att få liv i grannarna. Hon har ingen feber och har testat att käka lite makaroner och lite tacos igår. Då tjöt jag av glädje. På riktigt. Ni skulle ha sett Kims och Siennas miner. 
 
Sienna var mycket nöjd över att få komma tillbaka till dagis. Hon må visserligen tjata om sitt gamla då och då, men hon ääääälskar det nya! Framförallt när familjen är trött och tråkig där hemma. 
 
Jag är rätt ynklig. Min kropp har liksom inte fått en chans att vila sig, så istället för att bli bättre känner jag mig skummare och skummare. Fantastiskt då att jag har missat en hel veckas föreläsningar, så att jag inte kan vara ledig en enda dag till. Det firar jag med att köra fyra maskiner tvätt, eftrrsom vi missat två tvätt-tider i helgen. Inte lätt att hinna tvätta när man ska hänga på akuten och annat trevligt. 
 
Kim är på jobb. Jag skickade ett sms till honom kl 11, där jag skrev "ring inte på två timmar. Julie har precis somnat och jag ska försöka vila". Råkade skicka det till fel jobbnummer, vilket betydde att smset ringdes in och lästes upp. Vilket stod som missat samtal på Kims mobil. Vilket ledde till att han ringde. Fail?
 
Ikväll är planen: Sienna och Julie ska däcka senast kl 19 och sova heeeela natten till minst 06. Jag hålla mig vaken till minst kl 19. Kim spela fotboll. 
 
Tänkte Julie kunde få leka av sig lite innan lunch. Efter en kvart var damen nöjd och ville hem och sova. Rätt skönt, för jag hade satsat så mycket på att klä henne rätt att jag glömt jacka till mig själv. Och det var kallt!

Hypokondrikermoder

I fredags var jag på vårdcentralen med Julie, för att kolla så att allt är okej och att det bara är en förkylning. Idag tog jag en vända förbi akuten för att kolla samma sak. Ungen äter ju inte! En coctailtomat och en jordgubbe är allt som slunkit ner sedan i fredags, förutom lite välling.  Och hon är sååååå trött. Men de snälla och tålmodiga läkarna och sköterskorna, som antagligen räknade till tio och svor bittert inombords, bekräftade att hon verkligen bara är förkyld. Så nu ska jag ha is i magen och vänta till onsdag innan jag blir hysterisk igen. Då har det nämligen gått för många dagar med feber även enligt läkarna. Känns bra att ha något konkret att ta fasta på.
 
Sjuklingen när hon var uppe en vända i går kväll, för att få en ny omgång alvedon

Ynkmamma och ynkbebb

Dagens planer inställda. Jag är inte bitter. Inte alls. Vem ville luncha på Via Napoli och låta ungarna leka med mina kusiner, medan jag och mostern snackar? Som sagt, inte alls bitter. Ska återgå till att torka snor och försöka tvinga i mig och Julie mat och vatten. Och roa rastlös Sienna. Känns kul detta. /den bittra
 
Alvedonen får i alla ner febern lite. Enligt google är det inget allvarligt då. Ska försöka andas ut lite. Fick i Julie saft inatt när hon gnällde efter napp, och lite vatten i morse efter att hon slukat en chokladbit. Fett, protein och socker i ett. Värsta näringsbomben ju.

Julie update

Julie update: fick tid på vårdcentralen. De sa att hon bara hade en tuff förkylning och tandsprickning. Alltså ingen Poltergeist. Hade känt mig lättad om det inte varit så att ungen bara varit vaken i fyra timmar idag- totalt. Och att det enda jag fått i henne idag- en halv liten merdricka, tre matskedar glass och två coctailtomater- spyddes upp när hon satte en äpplebit i halsen. Min lilla knubbsäl har seriöst aldrig varit så här dålig. Jag får inte ens i henne smoothies, trots alvedon. Stackars, stackars Julie. Och stackars mig, som ska vara hemma själv med en rastlös Sienna och en ynklig Julie imorgon när Kim jobbar. Men det finns en positiv sak: jag får gosa precis hur mycket jag vill! ...undra om det är därför min hals känns tjock och gör ont, och jag känner mig skumt trött...? 
 
I morse. Den enda drickan jag fått i henne (tydligen inte en mer?), som hon dessutom spytt upp. Ska ge ungen tre liter välling snart. Och kanske ersättning? Det innehåller ju en del bra saker som min hemmagjorda välling inte gör.

Misslyckad jobbintervju

Jag har känt att jag har lite tid över i höst (om nu Julie blir frisk någongång!) och gärna vill jobba extra. Jag saknar skolan. Och pengar. Och att klä mig snyggt. Dessutom hade det varit ett bra tillfälle att spana in olika skolor, tänkte jag. Så jag anmälde mig till vikariepoolen. Och de bokade in mig för en intervju. Så jag mejlade min gamla chef för att be henne vara referens. Och vips, så var jag anställd där igen. Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet hur detta gick till. Det positiva är att jag trivdes där, att jag ska vara resurs och inte vikarie och givetvis att jag har ett jobb. Men variationen? Och utmaningen? Och chansen att kolla runt? Snacka om snopet! Mest snopet är det nog om jag faktiskt bestämmer mig för att gå på intervjun på måndag, för att sedan meddela vikariepoolen att jag inte kan jobba en enda dag i höst. Den ni! 
 
Julie kastade lite sand medan jag via mobilmejl råkade skaffa ett jobb

Om

Min profilbild

Lisa

Jag är en trettioåring från Malmö, som skriver om livet med mina döttrar Sienna och Julie (2012 och 2015) och den bittre sambon Kim. Jag gillar att resa, samt böcker och film, så det dyker upp i bloggen lite då och då. Skriver även om lite pluggsaker, då jag läser till lärare. Däremot lär ni aldrig hitta inlägg om träning, inredning eller matlagning då jag skyr dessa saker som pesten.

RSS 2.0