lamadjur.blogg.se

Nyår började med en storfrukost. Vi var nämligen på bröllop igår. Där var sådär mycket mat... men desto mer dricka. Kändes som att både jag och Kim behövde lite fett och salt på morgonen för att ladda upp inför resten av dagen. Men det var lätt värt det, för jag hade hur trevligt som helst igår. Och ungarna hade svinball! Många barn som alla var äldre än mina småttingar, och alla lekte tillsammans. Sweet! Det var Kims morbror som gifte sig, så på nåt sätt var dessutom de flesta av ungarna släkt. Rätt kul att se. Dagen består av lek och stim, innan vi klockan 17 ska traska över gården för att fira nyår med två andra par och deras totalt fyra barn. Ska bli mycket trevligt! 

 

Ett under har skett- jag är uttråkad! Har inte varit med om detta sedan i somras. Jag är utvilad, har redan badat, har läst massor den senaste veckan, har umgåtts med barnen, såg en film med Kim igår. Tentan är skriven, inget måste fixas. Borde städa, men orkar inte att ta tag i det; inte för att jag är trött, utan för att det är så förbannat tråkigt. Nu känns det ju inte superkul att vara uttråkad, för man har ingenting kul att göra, men jag vet att min kropp riktigt njuter. Tre dagar smockade med aktiviteter väntar, sen ytterligare en veckas ledigt. Sweeeeeeet! 

 

Dagen hat bestått av shopping. Jag skulle handla skor till bröllop och nyår. Var finns alla fina stövlar eller stövletter, undrar jag? Har letat i snart tre veckor i alla möjliga butiker, och hittar inget jag tycker om. Kim skulle handla en skjorta. Ungarna behövde strumpbyxor. Ungarna fick stumpbyxor. Kim hittade ingen skjorta. Jag slet i ren panik till mig ett par skor på HM, av alla ställen. Förutom det fick ungarna inneskor, tröjor, byxor, kjolar, en tramsig batteridriven hund, nya mössor... när de föll för varsin vacker- men lite ute?- tomteklänning gav jag och Kim upp. Ni betalar detta själv, deklarerade vi och rotade fram deras julklappspengar. Svinnöjda handlade de tomteklänningarna, men Sienna konstaterade kallt att hon minsann inte tänkte betala sin fina t-shirt jag stod och höll i. Tyckte jag att hon skulle ha den fick jag pröjsa, annars kunde det vara. Hon fick den. Ungen är en hård förhandlare. Nu är kläderna inhängda, jag har pluggat klart för idag, Kim har somnat på soffan och ungarna är nattade. Kanske ska unna mig ett bad och en bok? Eller så kan man lägga sig innan klockan 20 idag igen. Skulle ju inte vara första gången, om man säger så. Älskar lov!

 

Hemligt syskonmöte på Jysk

 

Vi tar vår ledighet på största möjliga allvar: 

Julie sov sammanlagt 13 timmar i natt, med lite pauser för att hosta och kräva varm mjölk.

Jag sov 12 timmar, med pauser för att servera mjölk och smsa fest-Kim.

Sienna sov 14 timmar. Ostört. Sjukt chill.

 

 

 

Julen i ära är jag asförkyld. Inget konstigt med det; jag blir alltid sjuk till lov och högtider. Vad som är skumt är att jag inte blivit magsjuk. Det brukar annars vara så jag tillbringar dagarna innan vi ska ha gäster. Så på det stora hela är jag rätt nöjd med min förkylning, och med julen. Lille julafton tillbringades hos min syrra med min fader och moder samt syrrans pojkväns familj. Höjdpunkten var hunden, som Sienna efter tre timmar vågade mata med godis och Julie efter tre timmar nästan vågade nudda om den hade huvudet bortvänt. Jag älskar djur, men min pälsallergi har gjort att mina barn aldrig träffar sådana varelser och därför är rädda. Hemskt! Julafton firades här hemma, med mycket glada och nöjda barn och vuxna. Vi avslutade med att spela kahoot, i sann läraranda. Idag tänkte jag ta igen mig, vårda förkylningen och kanske plugga lite. Sienna och Julie kunde ju leka med sina nya leksaker tänkte jag. He. He. He. De valde istället att väldigt osjälvständigt leka någon form av spring- och gnällkrig, med vilket de hela tiden krävde assistans. Jag höll ut till lunch, sen kastade jag in dem på Leos lekland. Där somnade Julie. Suck. Sienna är i alla fall rastad och lite trevligare. Jag är sådär pigg, men måste verkligen skriva på min tenta. Imorgon kör vi jul 3, hos Kims mamma. Ska bli nice det med! Men innan dess- SÖMN! Och ja, tenta. Kanske ska inleda med en kopp kaffe?

 

Jullov!!!!!! Igår somnade jag klockan 18:30. Känns som att en liten ledighet är rätt välbehövlig. Ska bli skööönt! Inleder med tvätt imorgon kl 7. Sovmorgon för oss. 

 

• Snart lov!!!
• Det känns bättre på jobb igen.
• Klarade förra tentan! Och har kommit igång med denna. Sista innan pausen. 
• Har precis läst en bok från pärm till pärm.. för första gången på två år, tror jag. 
• Snart julafton! Längtar till ungarna får sina presenter!

Lista för eget ihågkommande. Så att jag inte köper samma julklappar till barnen nästa år, kanske. Eller för att det är kul att ha. Vem vet?

 

Sienna ska få: skrivbord, två pysselböcker, vanlig bok, Pyjamashjältarna, PJ-tröja och duplo som man kan bygga banor med, för att få en kula att rulla. 

 

Julie ska få: Sylvanian family- minidockhus, Sylvanianfigurer, bok, PJ-tröja, Peppagris påslakan och pysselplatta.

 

Julie, när hon sätter sig vid matbordet och skeptiskt frågar "var är kyckligen?". Jag vet inte vem som har lovat henne kyckling, men inte är det vi. Knasunge. 

 

Efter en härlig lördag, som innefattade en massa mys och bus med mina småttingar och avslutades med ett underbart julbord, är jag nu lite gladare. Har fortfarande ångest över att gå till jobb imorgon och vågar inte kolla min mejl, men har insett att det är fem dagar kvar till jullov. Fem! Det känns som att det är överkomligt. Har dock inte pluggat nåt, så kvällens planer blir att bänka mig vid datorn. Och undvika att kolla mejl, så att jag inte får ångest igen. Blä. Men detta är sista hemtentan innan en sex månaders pluggpaus, så det borde väl gå det med. Nu- dags för frukost och sedan lekplatshäng! En helt obokad dag i december. Inte fy skam! 

 

Statusuppdatering för denna laman: icke okej. Alla betyg är äntligen satta, men nu ligger jag sjukt mycket efter med pluggandet. Låneböckerna ska lämnas tillbaka på torsdag, och jag HINNER INTE. Julie vägrar att sova och jag är sååå trött- när ska jag kunna plugga? Jobbet suger också. En förälder har mejlat för att ifrågasätta betyg och vill ha möte (när ska jag hinna det? Medan jag undervisar 25 andra elever?), och en annan har mejlat tillbaka sjukt otrevliga saker då jag bad hen påminna sitt barn att det råder mobilförbud på skolan. Personen hävdade också att hen inte hade någon aning om vem jag var (trots att jag mejlade ut och berättade det i början av termninen, har skickat regelbundna veckomejl samt har undervisat hens barn i 5 månader, i två ämnen.. och är barnets klasslärare). Rektorn har bett mig att typ "be om ursäkt" för att föräldern inte vet vem jag är. Jag vägrar- i tysthet. Känner mig nu sjukt sviken och har tappat förtroendet för min chef. Är arg på de curlade ungarna, som är otroligt otrevliga och saknar självinsikt. Börjar ifrågasätta mitt yrkesval, eller i alla fall arbetsplats. 

Borde städa, slå in paket, fixa nytt pepparkakshus. Men hinner inte! Vill inte. Orkar inte. Heldeppig lama. Kan jag lägga mig och sova när Julie fortfarande är vaken? 

 

Vi har gjort ett pepparkakshus. Det har gått sådär, för samtliga inblandade. Först monterade Kim ihop huset medan ungarna sov, för "det är så jobbigt om de hjälper till". Barnen blev lite besvikna. Sen glömde han handla dekoration. Barnen blev lite besvikna där med. Därefter var dekorationen slut på ica. Då blev tom jag besviken. Sedan lyckades jag handla fel dekoration. Tydligen är pyntgele inte samma sak som glasyr. Alla nära ett psykbryt. För att rädda situationen googlade jag hur man gör egen glasyr, och knåpade ihop en röra som såg ut att båda gott... men luktade rätt illavarslande. Googlade igen. Tydligen är inte ren ättika samma som ättiksprit. Panik utbröt (mest av mig, som låtit ungarna smaka av smeten)- lugnade mig när jag fick bekäftat att man kan äta ättika också. Vi förklarade läget för ungarna: antingen pysslar vi ihop huset idag, men då kan ni inte äta det.. eller så får vi handla riktig glasyr en annan dag, men då kan vi inte pynta huset nu. Alla rätt besvikna. De valde dock att pyssla... och Kim tog all glasyr och sprutade på den "så att det skulle bli fint". Avsgrundsvrål från mig. Ska barnen 1. Inte få äta huset? 2. Inte få pynta det? Herren insåg sitt misstag och lät lite motvilligt Sienna ta över. Pepparkakshuset är i skrivande stund pyntat och står fint i barnens rum. Som nu stinker ättika. 

 

Idag var jag, Kim, Julie och min moder på julmarknad, medan Sienna var hemma hos en kompis och julbakade. Hon och fyra andra femåringar var inbjudna. Föräldrarna fick stanna om de ville. Hehehe. De hann knappt öppna dörren innan jag satt i bilen på väg därifrån. Dels har Sienna en rätt jobbig period just nu, och dels... alltså, har ni hört fem sockerstinna femåringar? Man kan få ett mentalt sammanbrott för mindre. Men marknaden var mysig! Fast Julie var asgnällig, och kunde enbart tystas med pepparkakor. Jag har en viss känsla av att det berodde på att ungen frös, för jag har fortfarande inte tinat. Men i alla fall, på marknaden fanns det ponny-ridning... och Julie red! Det är helt otroligt! Min lilla fegis vågade. Jag är omåttligt stolt. På marknaden inhandlades, förutom otaliga pepparkakor, fula ullstrumpor som ska värma ungarnas fötter i vinter, en present till morgondagens bakkompis, världens godaste varma choklad- kan eventuellt bero på tidigare nämnd kyla- och asgoda lussebullar. Det enda som fattades var snön! Ge oss nu två grader kallare (känns ju redan som 5-), så att regnet blir till snö. Sedan är jag nöjd. Efter onsdag då, när vi ska handla gran. Men sen. Älskar julen!

 

- Klockan är mycket, så idag får du inte leka så länge i sängen innan du somnar. 

- Bara en halvtimme?

- Jag tänkte mer max 20 minuter. 

- En kvart säger vi! 

 

Hehehe okej då, du som tror att du har stenhård koll på klockan! Fail för henne. Mohahaha.

 

 

 

Sienna, das modelejon. Här visar hon en kreation föreställande häxa, prinsessa, superhjälte och pirat, över en lilafärgad pyjamas. Accessoaren hon har valt till är en rocka- diskret och tidsenlig. Mycket vackert.

 

• Fick äntligen besked om första delkursen (av tre jag pluggar/pluggat denna terminen), och jag fick godkänt! Tvåan är inlämnad sedan en månad tillbaka, så nu kämpar jag med trean.
• Jag ser en ljusning i arbetsbördan- en vecka kvar! 
• Sienna och Julie är båda inne i en lugn fas där de- med lite bråkpauser- kan leka själv i långa stunder. 
• Älskar all julstämning!
• Har massa roligheter att se fram emot framöver- mat och vin hos Mia, Julbak hos Maria, julbord, julafton, nyår. Och ett helt jullov!

På sommaren:

Man vaknar utvilad till dagsljus, äter frukost medan barnen leker och hjälper sedan barnen på med kardborrknäppta gympaskor. Därefter cyklar man i lugn och ro till förskolan där man tar av tidigare nämnda skor. 

 

På vintern:

Vaknar av larmet och tror att det är ett skämt. Kolsvart ute, askallt i rummet och man huttrar hysteriskt tills kaffet är klar. Barnen sover som klubbade sälar, och det krävs både hot och mutor för att gå upp dem. På med kläder, fleece, halskragar, overaller/termobyxor och jacka- här börjar man själv bli yr av värmeslag, då alla klädesplagg innebär en brottningsmatch. Pausa för att ta av sig sina egna kläder innan brottningen fortsätter, med mössor och de helt omöjliga vinterskorna. Bråka om vantar, leta upp reflexväst, kolla alla fickor efter cykellampor. Leta upp den enorma påsen med extrakläder som ska med till förskolan. Kasta på sig jackan, glömma sin egen mössa och rusa ner till cyklarna. Försöka låsa upp cykellåsen med alla möjliga och omöjliga klädesplagg i nävarna, som barn 2 slitit av sig, medan barn 1 illvrålar för att mössan är fel under hennes hjälm. Prega på cykellampor, kasta på ungar och all packning och sedam desperat försöka hinna ikapp barn 1 som hunnit iväg medan tvåan slet av sina vantar för sjunde gången. Skrika ut cykelinstruktioner då barn 1 inte inser att hon är en tvärhand hög och alltså inte syns bakom alla bilar. Kämpa på i motvind och iskallt ösregn. Utan mössa. Lyssna till tjat om icke-existerande snö. Pausa för att barn 2 fryser om händerna och vill ha vantar. Cykla satan för att komma ikapp ettan som såg sin chans till självständighet. För att sedan framme på förskolan ta av allt igen, yr av värmeslag. 

 

Alltså, jag gillar vintern och tycker att december är en supermysig månad. Men på morgnarna, då kunde det dock varit sommar. I alla fall när det kommer till kläderna.

 

 

 

Förra fredagen åt vi chips och dipp. Julie tyckte att det var lite bökigt att sitta på en stol vid bordet, och satte sig på soffan istället. Hon tog med sig sin chipsskål, men nådde givetvis inte den gemensamma dippen. Det löste hon dock snabbt:

"Mamma! Mamma kom! Dippa detta åt mig!"

 

Julie, som råvägrat pottan i en vecka och använder blöja igen, bestämde sig för att uträtta nummer två. Framför oss. 

"Mamma, jag bajsar. Jag bajsar nu. Oh my God!" 

 

Oh my God, säger jag med. Vad är det för tonårstvååring jag har. Och vem sjutton säger Oh my God för att man går på toa? Jag dör.