lamadjur.blogg.se

Märks det att man är nybörjade på att baka, när man rullar den jäkla rulltårtan på fel håll? Jag blev liksom så till mig över att den gick att rulla utan att spricka, så att jag inte tänkte efter vilket håll man skulle vända den på. Och när jag väl kom på det och hade rättat till den hade den hunnit stelna- och sprack. Oh well, jag klarade i alla fall de första delmomenten. Nu återstår att se om den är god.

 

Igår var jag på bio med ett stort gäng tjejer/tanter. Vi såg 50 shades of Grey. Jag kan säga att jag mest var lättad för att filmen inte var lika vågad som boken, för då hade jag nog flytt fältet. Nu satt jag mest och rodnade. Och slumrade. Inte för att det är en film man somnar till, men för att jag är tröttare än en gnu nu för tiden. Så när de andra drog vidare för att käka och mingla stack jag vackert hem. Och tur var väl det, för där hittade jag en nerspydd sovande dotter och en sambo som inte märkt ett dugg. Som tur är har resten av natten varit spyfri, och nu är ungen lika pigg som vanligt.

 

 

 

 

Idag åkte jag skridskor med eleverna.

Två saker som man borde veta innan man tycker det låter idylliskt och mysigt.

1. Jag har foglossning 

2. Jag kan inte åka skidskor

Men ungarna tyckte att det var superkul och de snackade med flera andra lärare om "Bambi" sen. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller förolämpad. Men de såg i alla fall att jag inte är en sån som bangar bara för att jag är dålig på något. Synd bara att jag inte kan gå nu. Ändå, lätt värt det!

 

Genom att dumpa dottern hos min moder ett dygn, och genom ett par långa kvällsbad, har jag hunnit plöja igenom några böcker under lovet. Divergent, en ungdomsbok som även har kommit som film, i framtids sci fi genre. Underbar, och jag ser fram emot att läsa tvåan och trean. Lite bitter blev jag dock när jag upptäckte att författaren är två år yngre än jag själv. Hatar när man känner att man borde ta tag i sitt liv och åstakomma något. Torka aldrig tårar utan handskar, alla tre böckerna. Hemskt att läsa när man redan vet att det inte kommer att gå bra för karaktärerna. Ännu värre när man vet att det är sant. Hade seriöst ingen aning om hur illa homosexuella behandlades i Sverige för bara ett par decennier sedan. Helt sjukt! För att inte tala om hur illa de fortfarande behandlas på vissa ställen i världen idag. Att folk inte bara kan låta varandra vara som de är? Men lätt läsvärda böcker, även om jag är glad att jag läste sista när jag är ensam hemma. Tänk om jag någon gång skulle kunna läsa en bok eller se en film utan att gråta? Seriöst, jag tjöt till och med till sista Entourage-avsnittet förra veckan!

 

Var på koll hos barnmorskan idag. Det började bra med att hon hälsade med orden "nu har du i alla fall fått mage!". No shit, jag har inga kläder som passar. Men hon är i alla fall trevlig och supertillmötesgåend.  Och dessutom har hon tålamod med Siennas sjuttioelva frågor. Att jag mutade ungen med russin för att hon skulle vara tyst funkade sådär. Nu är jag i vecka 25. 91,5 cm runt magen, och väger 62,8 kg (ökning på 4,4 kg). Hoppas det lugnar ner sig lite, för i slutet går man ju upp snabbt satan! Järnvärdet sög och blodtrycket är för lågt. Kul med omväxling; med Sienna var det för högt. Men det förklarar tröttheten. Kanske läge att sluta skylla på att Sienna tröttar ut mig? Fick nån skum akupunktur i öronen också, för att försöka hjälpa mig med foglossningen. Håller tummarna att det funkar... Men jag är lite skeptisk till sånt. Mina öron är ännu mer skeptiska, för de är just nu illröda och har gett mig huvudvärk. Bra tajming till skolan börjar imorgon. Kallas jag inte Rudolf (för min röda näsa när jag rastvaktar) så kallas jag Toker för öronen. Eller valen, för magen. Stabilt.

 

 

 

Snyggaste frissan ever! 

 

Sienna däckade på vägen hem från sin mormor igår. Då var klockan 16:30. Hon vaknade 4:30 imorse, helt säker på att hon bara powernapat. Problemet med det var att hon var stensäker på att det fortfarande var fredag, och Kim hade lovat henne fredagsmys. Så nu sittet hon och kränger "fredagschips", och vi fasar för när hon imorgon kommer undra om hon får lördagsgodis.

 

 

När vi var på Ullared passade jag och Kim på att handla lite saker till Siennas födelsedag. Och med lite saker menar jag allt vi hade tänkt handla till henne, förutom ett par Älv-vingar, som hon önskar sig men som de inte hade och som vi ska beställa. För en gångs skull var vi inte praktiska, utan handlade saker som ungen faktiskt vill ha. Tidigare år har hon fått saker som vi vill att hon ska ha, men nu har det blivit lite roligare eftersom hon själv har en åsikt.

 

Sienna är hos min mamma, och jag sitter och skriver små "avskedskommentarer" till mina elever. Och snyftar hysteriskt. Jag kan inte förstå att jag bara ska jobba med dem i drygt tre månader till (inser att det då verkar liiiiiite överdrivet att skriva avskedsbrev redan nu, men seriöst, när orkar och hinner man förutom på lov om ens mamma har lånat hem dottern över natten?). Sedan kommer de att försvinna ur mitt liv, och jag kommer aldrig att få veta vad som hänt dem. Att lärare klarar detta gång på gång? Fast första klassen kanske alltid betyder mest? Jag hoppas det, annars kommer jag ju bli ett totalt nervvrak i framtiden. 

 

Yousef,

Du är alltid snäll och förståndig. När vi lärare har en dålig dag så räcker det med att prata med dig, och så orkar man fortsätta kämpa. Du är envis i skolan och gör alltid vad du ska… långsamt… men det gör inget! Det viktigaste är att det blir gjort. Du är en bra kompis och en som har nära till skratt. Jag hyser inget tvivel om att det kommer gå bra för dig i framtiden.

Tack för att du har fått mig att vilja bli lärare.

Jag kommer att sakna dig!

Kram Lisa

• All veckans tvätt avklarad
• Sienna orkade cykla hela vägen till sitt dagis idag! (Vi skulle hälsa på för de hade "öppet hus" för föräldrar, och dessutom hade vi råkat sno med oss en annan unges nalle hem i fredags. Det är 1,7 km dit. Duktig Bus!
• Resten av veckan består av roliga planer i from av att träffa förra kollegan Kajsa och hennes ungar, samt att mamma ska passa Bus och ha henne där en natt. En hel kväll för oss själva- restaurang! och en sovmorgon. Not bad! Dessutom ska jag inte hämta Sienna direkt på morgonen, utan hinner rätta lite prov, planera lite... och chilla!
• Sienna har inte haft en olycka på evigheter, och är nu helt och fullt blöjfri på dagarna.
• Det är fortfarande en hel veckas lov kvar!

Idag åkte jag och Sienna på en utflykt till min morfar. Visserligen bor han bara i Skanör, men med en sambo som behöver bilen var vi tvingade att ta bussen. Så då blev det en utflykt. Och bus klarade det mycket bra! Jag lite mindre bra, när jag upptäckte att det var intorkad spya på ryggstödet framför mig. Men inga "jag måste kissa akut trots att vi bara är utanför Vellinge" olyckor, vare sig från min eller Siennas sida. Och satan vad de busade loss när vi kom fram! Vad är 81 års åldersskillnad liksom? Kul dag! Nu är jag dock helt slut i huvudet. Gubben är nämligen halvdöv. 

 

När vi var på Sollekplatsen kom Kim på att det var en strålande idé att jag åkte på en snurra med Sienna. Jag visste att jag skulle bli yr och illamående, men tänkte att det kunde vara värt ett försök eftersom Sienna tycker det är så kul att leka med oss. Vad jag lite hade glömt var att mina magmuskler har rymt, så när snurran var högst uppe klarade jag inte riktigt sitta upprätt. Istället sa det "duns!" och jag föll raklång ner som en fura. Hade min mamma varit där tror jag att hon hade kissat på sig av skratt. Nina och Kim nöjde sig med att kippa efter andan, och Sienna attackerade mig och gapflabbade hon med. Lite tacksam är jag att jag inte var på jobb när det hände, för det är typiskt mig att klumpa till det framför alla elever! Valen is back.

 

Sportlov! Första lovdagen har varit så lugn som vi alla behövde. Efter en tuff jobbvecka, som slutade med att jag mest gick runt och snyftade hos olika kollegor, känns det att jag behöver vila upp mig. Och att vara knappt tre verkar också tufft, för Sienna varvar mellan att vara hyperpigg och astrött, med en massa gnäll och krav däremellan. Vi började med filmkväll igår, tog sovmorgon, drog med oss Siennas farmor till Sollekplatsen, tog en powernap, ett långt bad, och nu är det snart läggdags för Bus. Oromantiska paret, jag och Kim, skiter i Alla hjärtans dag, och kör istället en Unokväll med Nina och Modi. Betydligt roligare och betydligt mer vår stil! 

 

 Myskväll i nya Ullaredsmorgonrocken. Zebras rock!

 

 

 

Under middagen idag hörde vi en försynt knackning. Det var grannarna på våning sex som knackade på. Jag blev sådär glad när jag öppnade. Dels hade jag glasögon, dels var mitt linne sådär trevligt osmickrande kort som det bara kan vara när man är gravid, och dessutom kom Sienna skuttande- enbart iförd trosor och foppatofflor. Men så lämnade de över ett par skor till Busmusen, med glittrande framsida och lampor som lös när hon går i dem. Grannarnas son är ungefär i Siennas ålder, och detta är inte första gången vi får nästan helt oanvända skor av dem som han vuxit ur, men aldrig tidigare har Sienna blivit så glad för ett klädesplagg som idag (möjligtvis av Modig-prinsessklänningen). Hon skulle ha dem på sig under resten av middagen, när hon satt och ritade, när hon åt välling och borstade tänderna, och sedan skulle de givetvis stå bredvid sängen när hon skulle sova. Sa vi. Visst, tänkte ungen, och bäddade ner skorna bredvid sig så fort vi lämnat rummet. Så nu är det inte svårt att föreställa sig vem som drömmer glittriga skodrömmar. Och det är inte svårt att föreställa sig vilket bråk det kommer att bli imorgon, när vi förklarar att skorna är alldeles för tunna för att användas när det är så här kallt. Önska oss lycka till.

 

Idag hade vi en playdate med Pallicia. Visserligen hette inte ungen Pallicia, utan Alicia, men det gick liksom inte in. Och egentligen var det min playdate med Emma, men då Emma hade med sig tvååriga guddottern tog detta liksom över i Siennas värld. Vi minglade på en lekplats, sparkade lite fotboll, åt lunch tillsammans och sedan kom de upp på en (eller tre) koppar kaffe. Och allt detta i underbar sol. Det var till och med så varmt att Siennas älgmössa åkte av och mina vantar rök. Härligt! Fram med lite vårkläder till dagis imorgon. Nu minglar Sienna med sin morfar på sitt rum, och jag och Kim chillar på soffan. Lyx. Man kan ju hoppas att ungen somnar gott efter all action idag. Kul har hon i alla fall haft, och på bra humör har hon varit. Not bad! Dessutom är det bara fyra dagar kvar till sportlovet! 

 

Ett stycke dotter är nerbäddad i sängen, med sin fina uggleväska packad utanför. Sju pixiböcker, tre nallar, en sjöjungfrudocka, en ficklampa, en låtsasmobil, fyra pussel, extrakläder och en godispåse. Man skulle kunna tro att hon ska ut och resa- men då misstar man sig grovt. Hon ska nämligen bara hem till moster över dagen. Detta är dock STORT för Bus. Hon har redan "ringt" tre gånger för att bekräfta att hon ska hem till moster, att moster kommer att ge henne mat, och att hon kommer att få godis efter maten. En gång sa hon fel och sa att hon skulle få godis efter frukost, och då var hon genast tvungen att slänga sig på telefonen igen och rätta sitt misstag. Älskade knäppisunge! Vad ska jag och Kim göra imorgon då? Vi ska till Ullared! Ska bli superkul. Och inte en dag för tidigt, för den senaste veckan har jag nämligen fått mycket tydliga smärtor som jag inte längre kan förtränga. Hej foglossning. Fast helt ärligt, vad annars kan man förvänta sig när man har ett jobb där man aldrig sitter ner och oftast halvjoggar omkring. Så nu hoppas jag bara att mitt foglossningsbälte kommer snart, och att det funkar! För det lär vara rätt svårt att halvjogga med kryckor eller i rullstol, även om det säkert sett hemskt roligt ut. 

 

 

Idag är en sorgens dag. Jag har precis fått bekräftat av marabou att jordgubb har utgått ur deras sortiment. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Är det överdrivet att gråta en skvätt?

Hade en dålig dag på jobb, och kände mig mer som en barnvakt än som lärare. Sen kollade jag igenom läxförhören som ungarna gjorde idag. Och upptäckte att en av mina elever som knappt kan läsa och skriva äntligen har lärt sig att "jag" stavas I på engelska, och inte aj. Vi har övat i 1,5 år. Det låter tramsigt och konstigt, men för henne är det stort. Och då är det stort för mig. Så då blev min dag lite bättre.

Märkte en viss förvirring efter att jag la upp förra namnlistan. Framförallt från släktingar, som missade det underförstådda att den listan var struken eftersom den enbart innehöll killnamn, och det är en liten flicka vi väntar. (Om det inte visar sig att ungen dolde sig väldigt väl, och det kommer ut en pojke. Sånt har man ju hört om.) I alla fall, vi har ju en lista på flicknamn också, men eftersom vi inte har valt namn än var jag lite tveksam till att lägga upp den. Men sedan kom jag på att Kim nog kommer säga nej till alla namn ändå, så jag kan lika gärna skriva dem här och höra vad ni tycker om dem. 

 

Silke

Eli

Sophia

Nike

Lucia

Athena

Farrah

Alia

Leona

Aria

Naomi

Kali

Dahlia

Celine

Saga

Mercedes

Carly

Ophelia

Julie

 

Innan gillade jag Silke bäst, men då alla andra verkar avsky det så har jag blivit lite tveksam. Nu är Nike min favorit, och ungen känns verkligen som en Nike, men Kim vägrar det med. Han säger att det kommer uttalas som sportsmärket (som dessutom majoriteten av alla svenskar uttalar fel!), vilket jag inte tror. Det enda han inte vrålat nej till är Julie, så just nu känns det som ett troligt alternativ. Annars får vi väl slå upp ett namn i almanackan på måfå dagen innan ungen fyller tre månader, för från Kims sida kommer inga förslag. 

 

Efter en helg som spenderats uteslutande inomhus var Sienna tvungen att få komma ut idag. Härligt när det är minusgrader och blåsigt och ingen snö på marken. Vad ska man göra liksom? Tanken på att gå till lekplatsen som ligger närmst oss skrämde mig lika mycket som att stanna inomhus med en uttråkad Busmus hela dagen. Och att mingla med folk en måndag är sådär lätt, så jag kunde inte lita på att någon annan skulle komma på en bra plan till oss. Så jag bestämde mig för att dra med mig ungen till havet. Om det finns något jag älskar så är det hav, och det slår inte fel även om det är så kallt att man helst vill gå i ide. För att göra det hela lite mer krävande för Bus tog jag med min hennes cykel, så att hon skulle få rasta sig lite på de stora fina cykelbanorna som löper längs med Ribban. Och det funkade! Vi cyklade en stund, lekte på sanddynor, snackade med fiskmåsar, hängde på en lekplats och tefter 2 timmar sa ungen att hon började bli trött och hungrig och törstig. Score! Så nu är vi hemma igen, utmattade, rödkindade och jag är mycket nöjd med mig själv. 2 timmar ute i detta vädret för att roa ett stycke rastlös dotter. Snacka om mammapoäng!

 

Idag lämnade jag och Kim vårt lilla monster hos sin farmor medan vi stack iväg på några ärenden. Eftersom hon hade ätit en bra frukost bara ett par timmar tidigare, och därefter ett äpple, tänkte vi att hon skulle klara sig matmässigt. Så vi bara nämnde för Nina i förbigående att om Sienna blev hungrig så kunde hon kanske få en macka eller nåt. Sedan stack vi. Vi hann dock inte mer än ut genom dörren förrän vår oförskämda dotter vänder sig till sin farmor och säger "Farmor, när ska jag få mat?" "Ähm... När du blir hungrig." "Okej, då sätter jag mig och kollar på film på din dator nu medan du lagar mat till mig." Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta, men förmedla vad hon vill kan ungen i alla fall.