lamadjur.blogg.se

Gott nytt år från en uppklädd Busmus. Hon lämnas hemma med mormor och Mask, medan jag och Kim drar hem till Josse och Stefan för att äta gott och spela spel. Perfekt nyårsafton!

 

• Ultraljudet idag visade en pigg och frisk liten flicka
• För att fira (och i ren panik när vi insåg att vi inte fick plats med två bilbarnstolar i vår pyttiga Suzuki alto) åkte vi och bytte bil. Vi är nu stolta ägare till en Skoda Fabia.
• Sienna älskar sina julklappar, och kan slita sig från TV:n flera minuter varje dag
• Vi har folk i vår närhet som ställer upp som barnvakter jämt och ständigt (tack Nina, Frida och mamma!- som vi alla lyckas bli utnyttjade inom en 36-timmars period fram till imorgon kväll)
• Jag är nästan klar med hela planeringen för nästa termin!

I världens bästa pulkabackar (Annestad, Bunkeflo) med mormor.

 

Sienna: akta mormor, du kan åka in i stolken!

Mormor: stolken?

Jag: stolpen. Hon råkade åka in i den innan.

Sienna: ja, jag åkte in i stolken innan! Det var jättekul!

Mormor: stolpen, med p.

Sienna: ja, stolken, med p.

 

Igår firade vi vår andra julafton, hemma hos min mamma. Fina julklappar, helgalet julklappsspel och många skratt. Sienna höll sig vaken till 22 när vi körde hem. Då däckade hon i bilen medan jag släppte av min rätt så förfriskade sambo på en fest. Sedan sov hon som en stock ända tills jag jag la henne i sängen. Då slog hon upp sina vackra blå och började vråla hysteriskt. Övertrött, överstimulerad och helt knäckt. Och det fortsatte till klockan 02 när hon utmattad däckade i min säng. Så idag har vi kört en slappdag. Sett Trassel två gånger, Prinsessan Sofia en, tagit en sovpaus, sett Prinsessan Sofia en gång till, gått och handlat pizza... Och nu är det Trassel igen. Jag har ärligt talat inte ens kommit ur pyjamasen- inte ens när vi handlade pizza! Såna här dagar behövs ibland. Hade jag varit katt hade jag spunnit. 

 

 

Hur kan någon som är så här liten vara så jävlig? Vi bråkar om precis ALLT! Jag får andningssvårigheter bara jag tänker på tonåren. Hur kan det finns så mycket åsikter (och felaktiga dessutom) i en så liten kropp? Giv mig styrka.

 

God jul!

• Fick höra bebisens hjärtslag hos barnmorskan igår, och allt lät bra.
• Jag kan känna den lilla vildingen sparka, både inne i magen och på utsidan.
• Trots att Sienna är lite småsjuk funkar det jättebra utan nappar.
• Kim fick en liten julbonus, som vi inte hade räknat med.
• Julafton imorgon!!!

Roligaste faktan idag; googlar Odjurets namn från Skönheten och Odjuret (besatt dotter med tusen frågor) och får svaret att han faktiskt inte har ett namn. Både filmen och musikalen valde att inte ge honom ett namn, och i dvd-kommentarerna berättar de att det var med flit. Men om man spelar Trivial persuit, då är svaret Adam. Har det hittat på ett random namn eller? Bara för att jävlas? Underbart!

 

Igår grät Sienna i 1,5h innan hon av utmattning somnade utan napp. Och jag satt i soffan och snyftade. Hon sov dock hela natten utan problem. Idag däckade hon innan klockan 19, utan minsta lilla gnäll. Nice! Hon uppförde sig även okej när vi var på Emporia och shoppade min julklapp, och helt utan anmärkning när vi åt på Vapiano. Vissa dagar är man rätt stolt över sin trotsiga, busiga och egensinniga lilla 2,5-åring. 

Idag var vi och lämnade Siennas nappar i nappträdet i parken där vi bor. Tanken var kanske inte att vi skulle göra det fyra dagar innan julafton, för då hade vi nog gett dem till tomten istället, utan detta skulle ha gjorts på höstlovet. Först hänga napparna där, sedan tåg till Lund och världens bästa leksaksaffär, och där skulle Sienna få välja en present. Vilket vi lovade henne. Och snackade länge om. Och sedan blev jag gravid, och började spy. Då är en utflykt till Lund helt omöjlig att genomföra, så vi fick skjuta upp det. Till fyra dagar innan jul, när hon ändå ska överösas med presenter. Men har man lovat, så har man. Så idag genomförde vi det. En och annan tår fälldes vid trädet, men patetiskt nog inte av Sienna utan av das överkänsliga moder. Efter avlämningen besökte vi affären där hon valde två små plastfigurer föreställande Belle och Odjuret (från nya favoritfilmen), och jag och Kim snopna roffade åt oss en gosedjurskanin i smyg som vi gav henne nu ikväll. Hur ska plastfigurer kunna trösta en ledsen napplös Bus? Nu ligger Sienna i sängen och gråter hysteriskt, och hävdar att hon visst inte är stor flicka utan bara en liten bebis. Jag ligger i soffan och snyftar, medan jag försöker intala mig att det är för det bästa, och att det är mycket bättre att få det gjort nu innan bebisen kommer.

 

Sienna är väldigt duktig på att prata, för sin ålder. Ibland är det kul och ibland är det rätt irriterande. Man kan liksom aldrig låtsas att man inte förstår henne. Nyss hörde jag henne säga till Kim "Nej, jag kan inte läsa den själv. Du måste läsa den för mig!" En väldigt dryg mening när man har läst samma bokjäkel fem dagar i rad, men ack så grammatiskt korrekt. Hennes eviga och påhittiga snackande gör också, förutom att man blir lite uppgiven, att man får sig många garv per dag. Som när hon vid matbordet berättade att det var okej att kramisdjuret Simba satte sig på en annan stol, när Kim oväntat kom hem tidigare, för att Simba såg henne ändå. "Men det är knappt han ser mig.. Knappt!" sa hon bekymrad. Vilken 2,5-åring säger sånt!? Jag bröt ihop och Kim och Simba fick byta plats. Ibland önskar man att de aldrig växer upp, knäppskallarna.

Förutom att undervisa i engelska jobbar jag som bildlärare. Det är sällan jag nämner det, av förklarliga skäl...

 

Jag och Kim köper alltid för stora julgrannar. Ett år fick vi fästa granjäkeln med ståltråd i väggen, och stapla säckar med sand på foten för att den inte skulle välta. Ett år spräckte den enorma granen foten, så att mkb-nissar fick fuktsöka hela vårt vardagsrum. Men sedan vi flyttat till lägenheten vi bor i nu har vi insett att vi inte får plats med gran- till min stora förtvivlan. Så förra året tvingade jag Kim att vi skulle köpa en minigran i en kruka, vilket blev lite tramsigt då Siennas paket var rätt stora och täckte granen. I år kände vi för en riktig gran, men kravet var att den skulle vara så liten som möjligt. Så min lycka var total när jag hittade en liten riktig minigran som var helt lagom för vårt vardagsrum. Kim blev dock knäckt när han såg den. "Det är ingen gran, det är en gren i en julgransfot!" Jag tycker dock att den är jättefin. Och Sienna älskar den. Eller kanske mest paketen under?

 

Några extra tråkiga saker med att ständigt spy, förutom att det är äckligt, jobbigt, gör ont och förstör tänderna.

• Man kan inte stanna kvar med kompisar på Paddys, för det kan vara kö till toan och det hade blivit ytterst jobbigt.
• Känslan av att äta en god sjötunga Walevska på Elyseé förtas lite när den kommer upp två timmar senare.
• Att stå och kräkas mitt i Malmö en lörsdagskväll är ännu mer pinsamt när man inte har minsta lilla droppe alkohol i blodet.
• Sovmorgonar utan barn varar till klockan 04:35, när magen högt gnäller av hunger eftersom allt som intagits efter klockan 16 dagen innan har blivit kvarlämnat i en buske.

Hur trött är man, när man ska blanda välling och halvvägs upptäcker att det är o'boypulver man slevar i?

Jullov och sovmorgnar nu, tack.

Fick precis besked från antagning.se. Jag kom in på utbildningen jag vill! 

Kompletterande pedagogisk utbildning (grundnivå), Inriktning mot årskurs 7-9, ett ämne

90 högskolepoäng, Lunds universitet, Helsingborg

• Sienna var helt blöjfri på dagis idag!
• Igår cyklade jag och Sienna på VARSIN cykel när vi skulle hem till Thilde. Visserligen bor hon bara tre gator bort, men ändå. Stort ögonblick. Stor bus!
• De flesta julklapparna är inköpta
• En elev som känner sig utstött vände sig till en polare, som vände sig till mig. Modigt och skönt att han vågade! Och lite stolt är jag att det var till mig de kom.
• Jag älskar fortfarande mitt jobb, även om jag är trött satan och mår sådär de flesta dagarna.

La pussel med Sienna igår. Hennes favoritpussel är ett 12-bitars med djungelmotiv, men då hon i princip kan lägga det även om hon blundar tyckte jag att vi skulle avancera till ett 20-bitars. Sienna försökte i en halv minut innan hon tittade på mig och sa "Jag skiter i detta, det är för svårt."  !?!?! 1. Svär inte! 2. Ge inte upp; inget är för svårt! 3. Vad hände med glädjen i utmaningar? 4. Undra då vad hon kommer att tycka om 24-bitars pusslet hon ska få i julklapp?

 

 

När man har varit frånvarande i flertalet veckor så gäller det att ligga i för att komma ikapp på nöjesfronten. Alltså ska jag roa mig till 1000 idag. Fika med Tiff som är nere en vända från Stockholm, Hungerspelen 3 med min käre sambo, och därefter middag och öl (fast inte så mycket öl som cola för mig) med kollegor står på schemat idag. Not bad. Kan jag ska jag dessutom försöka klämma in lite julklappsshopping, men det känns inte som att det är helt säkert att det kommer hinnas med. Imorgon blir det filmkväll med Josse. Vi ska se "If I stay", och i vanliga fall hade jag varit rädd att jag skulle bryta ihop och tjuta konstant av en så sorglig film, men nu tror jag lite att tårflödet tillfälligt har tagit slut sedan den fullständiga tömningen i torsdags. På förmiddagen imorgon vill jag egentligen köpa gran, men jag vet inte om jag vågar. Tänk om det är för tidigt och alla barren tar slut innan julafton? När ska man köpa gran?

 

 

 

Igår var jag och mina två närmsta kollegor på skolbio med femmorna. Jag hade letat upp filmen, lyckats få biljetter till alla, fixat busskort och kollat upp tider och turer, avbeställt skolmat (nästan, jag var helt för sent ute) och pushat eleverna att själva samla ihop pengar (genom att baka kakor och sälja, panta burkar, sitta barnvakt etc) så att vi alla kunde gå och ta varsin falafel eller kebeb efter bion, kollat upp menyer och priser, samt ringt och förbeställt all mat, efter att tagit 30 ungars beställningar. Och vi tog oss dit, utan problem. Vi såg filmen. Vi fick vår mat. Vi blev jagade av en flock ankor. Vi tog oss till bussen, åkte tillbaka, och kom fram till skolan utan missöden. Alla glada och nöjda. Och jag som hade varit så nervös däckade av ren utmattning klockan 19:00 igår, lättad över att allt hade gått så bra. Med smink och utan att duscha. Men vilken lyckad utflykt! Det enda negativa var att filmen som jag kollat upp så noga (film med barn i mina elevers ålder i huvudrollerna, om gemenskap, fotboll, att tjejer kan vara lika duktiga som killar, lite sjukdom, sammanhållning och dessutom på norska- så att eleverna dels fick öva på nordiska språk och dels blev tvingade att läsa svenska) och som lät så superbra inte riktigt hade det slutet som jag hade tänkt mig. Jag trodde nämligen att det var en sorts feel-good-film. Och det var det, typ. Fast den var väldigt sorglig. Jag började gråta redan efter tio minuter. Och när huvudrollen faktiskt DOG i slutet, så hade mina stilla tårar övergått till en hysterisk flod, medan jag snörvlade och suckade och blev alltmer röd och svullen. Och då tände de lamporna, och jag var tvungen att resa mig upp inför en biosalgon full av elever och samla ihop mina ungar. Det var ett sådär stolt ögonblick, kan jag känna. Önskar att jag kunde skylla på hormoner, men 1. ungarna vet inte att jag är gravid, och vet ännu mindre vad gravidhormoner är och 2. jag hade tjutit lika mycket även om jag varit ogravid. Så det var sådär. Men i övrigt en mycket lyckad dag, och två elever har till och med kommit fram till mig idag och tackat för att jag fixade allt. Denna dagen kommer vi leva länge på!

 

Hur vet man att man har en långhårig dotter? Man måste göra hårinpackning på henne regelbundet, trots att hon bara är 2,5 år, så att hon inte blir förblindad av sitt statiska jag-har-en-gång-nästan-nuddat-en-fleecetröja-hår. 

 

 

Hur tränar man upp en 2,5-årings tålamod? Man ger henne en fin chokladkalende och säger "varsågod, du får bara öppna en om dagen". Antingen kan detta bli en jättebra övning, eller så kan det sluta med en vag känsla av misslyckande i samband med magont. Vi håller tummarna för det förstnämnda! I värsta fall får vi väl köpa ett par till och fortsätta övningen, när denna tagit slut.

 

Sienna älskar att sjunga. Hon har inte vidare bra förutsättningar för att gilla det senare i livet då jag skrålar värre än en tupp med halsont, och Kim i allra bästa fall nästan kan bedömas ha en medelmåttig sångröst (om man är full och har öroninflammation när man lyssnar på honom.) Men nu älskar hon det. Och igår när vi satt i bilen hörde vi hur hon vackert skrålade från baksätet "bada häst, bada häst, bada bada häst!" och förstod ingenting. Det finns väl ingen barnlåt om en häst som ska bada? Men ungen slutade inte sjunga, och efter en stund slog det oss att hon faktiskt sjöng i takt med radion som var på i bakgrunden... och som spelade "All about the bass"! Sienna har alltså kommit in i den underbara åldern när man sjunger i takt med engelska låtar och hittar på en svensk översättning. Yey! Ser fram emot många garv framöver. Inte ungen, för vi skrattade så mycket att hon chockat och förnärmat slutade att sjunga. Som tröst fick hon rida på en mycket söt och välbadad häst med renhorn när vi kom fram.