lamadjur.blogg.se

Jag har alltid velat ha långt hår. Helst långt, mörkt och lite självlockigt. Jag är inte alls avundsjuk på Sienna. Inte alls.

 

• Jag har redan varit effektiv och kollat igenom skolböcker inför hösten. En beställd från USA (älskar när lärarna ber en läsa böcker som varken går att låna eller köpa i Sverige) och nästa vecka blir ett besök på bibblan. Så skönt att ha koll på det!
• Jag har även fått praktikplats. På en skola som är tvärtemot allt som jag är van vid. Ska bli intressant och spännande! Och lärorikt. 
• Fick byta skorna jag köpte till Julie innan resan- hon hatade dem och de blev för små, så de användes aldrig- och pyjamasar hon fick i födelsedagspresent- för stora, jag hade tydligen trott att hon skulle växa 16 cm på en månad när jag tipsade om dem- trots att jag inte hade kvitto. Schysst!
• Ääääälskar att Julie numera sover en tupplur om dagen. Så skönt att kunna planera.
• Min knubbsäl har fattat vitsen med att gå. Och är så söt! (Se instagram LAMADJUR för filmbevis)

Kommer inte ihåg om jag har skrivit om det här, men dagen efter att vi kom hem från resan så fick Sienna och Julie fantastiskt trevliga utslag. Troligtvis från vägglöss. Himla kul. Jag tog med Sienna till vårdcentralen för att få det bekräftat, så vi kunde få intyg till anticimex, försäkringen och apollo. Fick ett snyggt intyg, men de kunde överhuvudtaget inte ge besked om vad det var som bitit ungarna. Jahapp. Dagen efter fick de ännu fler utslag, och jag var rätt deppig. Men sedan slutade det. Och varken jag eller Kim blev bitna. Och när jag googlade stod det att det kunde ta 7-10 dagar innan betten dök upp, om det var första gången man blev attackerad av dessa ack så charmiga små djur. Så vi höll tummarna att ingenting hade hängt med oss hem, men ringde anticimex för säkerthets skull. Vilket vi blev ytterst tacksamma för förra veckan, då vi när vi skakade väskorna (som stått på balkongen) och det föll en drös med små... lusaktiga djur ner på balkonggolvet. Idag kom anticimex, och jag bad raskt mannen att bekräfta om vi hade eller inte hade eländet hemma.

 

 

"Ja, asså (grooooov skånska), det kan man ju inte veta." 

"Men..? Du är ju här för att kolla det?"

"Jo, men det kan man inte se. Asså, man ser ju inga löss, men jag kan inte säga om här finns. Till exempel under sängen, dessa små prickarna. Helt okej, om de inte går att smeta ut (testar att smeta ut den). Oj då. Det gick visst."

"Vadå, var det en lus?" 

"Jo, det vet man inte. Det kan ha varit en lus. Det kan också ha varit något annat."

"Men hur vet jag?"

"Jaoo.. det vet du inte. Än. Men du kan till exempel rita ringar runt prickarna, och skriva hur många de är. Blir de fler kan det vara löss."

"Men det kan också vara smuts?"

"Jao"

"Okej. Men kan du kolla på väskorna på balkongen? Där trillade små jäkla insekter ut häromdagen. Och vi googlade och det såg ut som vägglöss."

"Det tror jag inte." 

"Nähäpp... men kan du kolla?"

"Javisst (kollar). Man kan inte se löss i väskor."

"Men vi såg ju det?"

"Jag ser inte det. Dessutom låter det som att dina barn fick någon form av allergisk reaktion, och inte insektsbett."

 

Här gav jag upp. Huuuuur låter det som att de fått en allergisk reaktion? Och nej, jag kanske inte vet exakt hur vägglössbett ser ut. Men jag vet hur insektsbett ser ut. Och Sienna och Julie hade dem bara på de icke pyjamastäckta delarna av kroppen. Och om man googlar vägglössbett så kunde bilderna varit foton av Sienna. Och seriöst, om man inte kan se huruvida där finns löss eller inte... varför kom han då hem till mig? För kaffet? Som han dessutom inte fick, för jag var så chockad att jag glömde erbjuda. Så nu kvarstår frågan om vi har vägglöss hemma eller inte. Väskorna ska i alla fall kastas in i ett värmeskåp, för 60 C dödar de små jäklarna. Sängarna ska fortsätta bevakas noga. Apollo ska fortfarande höra av sig. Men oddsen är faktiskt att vi inte fick med oss några vägglöss hem. Så jag ska försöka släppa det. Och istället koncentrera mig på att det börjat klia i hårbotten...

 

 

 

Jag lovade att leka med Sienna när Julie vilade middag. Vi skulle bygga med lego, bestämde hon. I tjugo minuter hade vi jättekul, trodde jag. Men när Sienna sedan sa att jag skulle gå ut för att jag förstörde hennes lek insåg jag att hon inte hade haft riktigt samma uppfattning som jag. Bortkörd av en fyraåring. Och Julie sover fortfarande. Lägenheten är städad. Min senaste bok utläst. Och det är inte lönt att börja på något nytt då vi ska sticka till Ikea så fort Julie vaknat. Jag är uttråkad. Snopet. Det trodde jag inte man kunde bli med två barn hemma. Borde kanske starta datorn och börja kolla upp lite litteratur inför kurserna i höst, bara för att jinxa det hela. För vi vet alla att i samma ögonblick som jag loggar in på rätt sida kommer Julie att vakna. Så får det bli!

 

Idag har vi haft en chilldag. Ungarna har gått/hasat omkring  i pyjamas hela dagen. Jag har badat, läst en bok, fikat och gått på bio med Mia. Pausade vilandet med att städa lite i morse, men i övrigt har här inte skett många knop. Not bad som inledning på ett par viloveckor. Vid ett tillfälle hittade jag Kim liggandes på mage på vardagsrumsgolvet, med ett stetoskop runt halsen. Jag antog att han lekte med ungarna, men när jag kom närmare visade det sig att han somnat så och att de övergett honom och börjat leka på rummet. Då är man avslappnad! Det var han dock inte efteråt, för hela hans bröstkorg hade tryckts ihop och han hade svinont. Kanske inte så otippat på ett parkettgolv? Lätt värt det, kan man tycka. Nu ska jag slänga mig i soffan och avsluta kvällen med ett Orangeavsnitt. Kanske till och med ska unna mig att somna där. Fast utan stetoskop. Ser så fånigt ut.

 

 

Firade midsommar igår. Tänkte först fira med det vanliga gänget uppe i Höör, men efter denna månads fläng kändes det plötsligt oöverstigligt att köra dit, gå till en stång, äta och sedan köra hem. Seriöst. Vi orkade inte. När det dessutom verkade som att ena familjen skulle utebli på grund av sjukdom så bröt vi ihop och gav upp. Fiskade upp ett annat gäng och firade lite lugnt här i Malmö istället. Stack hem klockan elva. Sov. Och har chillat sedan dess. Det är två veckor kvar till Kims semester, och jag och ungarna har en enda sak på schemat: slappande! Vi ska bestämma minimum, hålla oss så nära lägenheten som möjligt, och inte sätta oss i en enda bil. Typ. Fast midsommar var kul, trötta eller ej. Julie gillade det mest eftersom hon fick obegränsat med käk. Sienna gillade det eftersom de hade en plaskpool. Och jag och Kim var rätt nöjda med öl och sällskap. Och hur slut vi än är så har denna månaden varit fantastisk. Så paus nu i två veckor, sen är vi utvilade igen och redo för äventyr lagom till Kims semester. Yeeeey!

 

Jag och ungarna testade Bjärreds strand idag. Vattnet nådde mig upp till anklarna. Buhu, tänkte jag. Yippiiiii, tänkte Julie, och plaskade loss totalt. 

 

Glömde ju tisdagslistan igår! Var nog så nöjd med livet att den inte behövdes. Men det skadar aldrig att vara lite glad. Framförallt när det börjar närma sig nattning och båda ungarna vrålar. Jag kan ha gömt mig i köket. Trots fotboll. Mohahaha. Men det förtjänar jag!

 

• De underbara dagarna vid Luhrsjön
• Ska på bio med Mia på söndag
• Har fortfarande tre nya böcker kvar
• Sommarvärmen
• Mina älskade gosiga barn, som älskar havet (i detta fallet sjön... fast Sienna kallade den poolen) lika mycket som jag.

 

 

Julie sover utomhus. Siemna leker utomhus. Och jag får läsa. Lyyyyyx! Älskar sommaren. 

 

Vi vill gärna att Julie bara ska sova en gång om dagen. Sover hon två är hon uppe jättesent på kvällen, och sedan astrött morgonen därpå, för att då behöva två tupplurar den dagen också. Ond cirkel. Men eftersom Julie sov över 12 timmar inatt tänkte jag att hon nog klarade sig på en idag. Yeah, right, sa hon och somnade vid 9. Men då kanske hon bara sover en kort en, tänkte jag, och då kan få en som hon borde efter lunch. Yeah, right, tänkte Julie, och sov i två timmar. Men eftersom den var så lång kanske hon ändå klarar sig med en, tänkte jag, och såg framför mig en tidig nattning och barnfri kväll. Yeah, right, sa Julie och somnade igen vid två. Suck.

 

Har hyrt en stuga vid Luhrsjön, Hästveda, ett par dagar. Stugan är 9 kvadrat. Det regnar. Men det är inte det värsta; jag och Julie sitter utanför stugan! Varför det, kan man fråga sig. Jo, för ungarna har inte riktigt synkat sina sovscheman. Igår somnade Julie för natten kl 17. Två timmar för tidigt. Sienna somnade 21. En timme för sent. Julie gick alltså upp kl 5:30 och är aspigg och härjar, medan Sienna är astrött och borde få sova därinne. Fast nu vaknade hon. Frukostdags! Inomhus.

 

Här har precis varit världens kris. Varje småbarnsförälders mardröm. Läggdags- och snutten är borta! Först letade vi på de vanliga ställena, sedan finkammade vi lägenheten. Därefter gick jag en vända till bilen, då snutten varit med på lek- och glassutflykt i Bjärred idag. Ingen snutte. Kände hur jag började kallsvettas. Upp och letade igen. I alla lådor, under alla möbler, i garderoberna där den rena tvätten precis lagts in. Ingen snutte. Julie vrålade hysteriskt, då vi mitt i letandet försökt lägga henne ändå (med reservsnutten. Kunde lika gärna varit en disktrasa, ansåg Julie), Sienna tjattrade och hoppade upp och ner för att få uppmärksamhet och jag och Kim stod tårögda och genomsvettiga i hallen och försökte få en idé om hur vi skulle göra nu när vi insett att snutte troligtvis befann sig på en parkering vid Bjärreds långa brygga. Då kom min käre sambo på det; vi gick inom ica när vi parkerat bilen. Med hoppet återväckt rusade jag mot ica, när jag drabbades av snilleblixt två; vi tog källarhållet in efter att vi handlat. Ner med hissen och ut i källaren. Och där var snutte! Uppsatt på ett trappräcke i gången mot garaget, så att han skulle bli hittad. Jag vet inte vem som var mest lättad; jag, som kommer få sova inatt, Kim, som slipper tre vrålande familjemedlemmar, Sienna, som äntligen fick lite hppmärksamhet, eller Julie, som mycket nöjt la sig och gosade med sin älskade snutte. Eller kanske snutten, som äntligen är återfunnen!

 

 

Idag firade vi Julies ettårsdag med brunch här hemma. Vet att jag någonstans läst om just att fira på förmiddagen, men jag vet inte var. Är dock väldigt tacksam för detta tips, för snacka om smidigt. Bra tid för ungar (och eventuellt en halvalkoliserad släkting, om det nu möjligtvis skulle vara att man har en sådan), enkelt att förbereda, massor av tid att städa efteråt. Och inte en massa väntan före och stress efter. Superlyckat. Julie var på bra humör och visade till och med upp sina små tassande gångsteg. Och efteråt sa hon tydligt pappa för första gången. Och pekade på Kim, så att vi skulle applådera ännu högre. Sienna blev nöjd både med sina tröstpresenter och lillsyrrans presenter, och har lekt helnöjd hela dagen. Och efter att gästerna gått sov Julie 2,5 timmar, vilket inte var fel det heller. Nu hoppas jag att Kim ska överge den älskade fotbollen, så att vi kan se ett Orangeavsnitt tillsammans. Det är så spännande! Dock inte lika spännande som förra säsongen, eftersom jag då använde ett par avsnitt till att 1. Känna efter om jag hade värkar 2. Bekräfta att jag hade värkar 3. Andas mig igenom värkarna och 4. Panikslaget vänta på att mamma/barnvakten skulle komma i taxi. Hon hann dock inte komma. Vi stack ändå. Och sen hade vi en liten liten Julie här hemma när vi såg de sista avsnitten. Och nu har vi en underbart knäpp och gosig ettåring här hemma. Snacka om att jag alltid kommer att associera Orange med positiva saker. Och snacka om att jag inte kan stava till associera. Åh well, nedan kommet bilder från födelsedagsfirandet.

 

När fredagsgodiset lockar är Sienna sådär bra på att äta mat. Så idag tänkte jag pedagogiskt låta henne vara delaktig i matlagningen, för att få upp aptiten. Hon stekte köttfärs, skivade svamp, blandade i tomatsås och grädde och kryddade. Efter en tugga utbrast hon "mums, vad gott det är!" Gissa om jag var nöjd med mig själv? Framförallt eftersom jag, som är vegeterian, inte kunde smaka av maten själv, utan fick lita på fyraåringens omdöme. Tyvärr fortsatte det inte i samma harmoniska anda, för efter den första underbart goda tuggan kunde Sienna endast äta spaghetti, och Julie satt bredvid och vrålade för det enda hon ville äta var ärtorna och hennes var slut. I vanliga fall hade hon gett sig på nästa matgrej när en var slut, men nu låg Siennas ärthög och frestade henne- och den försvann ju aldrig då Sienna bara åt pastan. Slutade med att jag satt och matade fyraåringen medan Julie fick hela kastrullen med ärtor för sig själv. Yey. Så himla nöjd när ens ansträngningar ger utdelning.

 

Ungarna leker superfint på sitt rum. Affär. Jag ligger på soffan utanför och tjuvlyssnar. Åh, vad mysigt, kan man tänka. Åh, vad har Julie i munnen, tänker jag. Och försöker lyssna mig till kvävningsrisken. För så fort jag sticker in huvudet kommer jag paja hela leken, och Julie kommer illvråla och klamra sig fast vid mig som en tio kg tung blodigel. Typ. Och det vill jag ju inte. Men å andra sidan vill jag inte att hon kvävs heller. Kan jag lita på att min fyraåring minns reglerna som gäller kring pärlor, leksaksmynt, kulor, pennkorkar, smågubbar och barbieskor? Tveksamt va? Jag chansar. Sticker in huvudet snabb som en ninja, så kanske knubbsälen inte hinner se mig. 

 

Jag kan inte låta bli att läsa. Vissa människor har hobbys, som att måla, sticka, rida eller spela golf. Jag läser. Gärna i samband med ett bad och godis. Nu när de sjutton böckerna jag lånade av Mia för ett tag sedan (där alla hade ungefär samma handling) är slut så var jag lite knäckt. Den sista tog slut i måndags och sedan dess har jag funderat på om jag känner någon jag kan ragga böcker av. Den enda jag kom på bor i Höör, så jag klickade in mig på adlibris istället. Fraktfritt och fyra pocket för 149 kr. Ungefär vad min ekonomi tillåter just nu. 

 

Min lilla lilla stora flicka har hunnit bli ett år! Snacka om att det första året går fortare med andra barnet. Åren därefter rusar iväg för båda, men första året med Sienna tyckte jag ändå varade ett tag. Det har inte detta gjort. I alla fall, hur är min lilla matglada knubbsäl vid ett års ålder?

 

• Matglad! Gröt, mellanmål, lunch, mellanmål, kvällsmat och välling. Allt heemmagjort. Och allt i stora mängder! Seriöst, ungen äter mer än mig. Jag skojar inte. Överdriver inte ens.
• Tycker inte om vattenmelon, sura hallon eller svamp
• Sover äntligen! 18:30-6:30 + 2 timmar om dagen. Helst under en tupplur, men om den kommer för tidigt behöver hon ibland en extra.
• Väger 9,84kg och är 74 cm lång
• Älskar att bada.
• Fortfarande mycket mammig.
• Älskar Sienna.
• Älskar sina snuttar.
• Älskar Kim.
• Kan vinka, klappa och teckna imse vimse spindel (tror hon). Har även sett henne öva på en slängpuss
• Kan säga mamma, hallå, tata (tack tack) och hej då. Min mamma säger att hon har hört lilla dockan och hej då dockan. Jag kan eventuellt ha hört ett gocka. 
• Vill inte vara ensam
• Gillar att åka vagn, så länge den inte står still
• Har tagit sju steg, men har nu glömt hur man går
• Älskar att gunga!
• Gillar rutchkana
• Är duktig på att roa sig själv om jag är väldigt nära och absolut inte gör något viktigt, typ viker tvätt eller ringer ett samtal. 
• Är mycket dramatisk
• Är helt fantastiskt underbar

Sienna, jag och Julie var och hälsade på på Siennas (och egentligen Julies, men hon har inte fått avdelning än) nya dagis idag. Där finns en jämngammal flicka som Sienna redan känner sedan tidigare. Vänskapsstadier som fyraåriga flickor hinner att gå igenom på en timme.

 

1. Hej, vad kul att ses!- stadiet

2. Jag vill ha min frihet och leka med andra!

3. Vad roligt vi har tillsammans!

4. Du vill aldrig leka med mig.

5. Vi går ut!

6. Så himla roligt vi har det tillsammans!

7. Du är min bästa vän

8. Du är inte min bästa vän.

9. Hej då, jag saknar dig redan!

 

Det kan inte vara lätt att vara fyra år.

 

Svårt att se, men här står dramalamorna vid dagisgrinden och ömsom berättar hemligheter och ömsöm skriker åt varandra att gå hem. 

 

Jag brukar låta Sienna sitta på ett eget säte längst fram när vi åker buss, om det finns plats. Hon tycker att det är himla kul dels att få leka stor och självständig, men också för att det är typ enda platsen på vilken hon kan se ut genom fönstret. Så jag låter henne. Även om det känns sådär tryggt. Hon kan slå sig om bussen stannar till hastigt eller om hon inte kan sitta still och glider av. En sak som jag dock inte haft med i riskanalysen var att ungen faktiskt kunde somna utan att jag märkte det, och ligga som en livlös sandsäck när det var dags att gå av. Surprise, surprise. Vi hann dock av. Och hon gled inte ner och slog sig. Så jag tror att hon får fortsätta leka stor i framtiden... bara inte när hon är trött. 

 

Igår hade Julie en riktig gnälldag. Egentligen började dagen bra. Hon sov lagom länge, lekte lite i sängen, åt frukost, lekte med Sienna. Sedan stack vi till en lekplats, där hon också var på bra humör. Efter en stunds lek somnade hon utan problem i vagnen, och sov i två timmar medan jag och Sienna härjade omkring. Det var när hon vaknade det gick utför. Hon fick mat, men sedan var det bara pip, gnäll och mammande. I sex timmar. Sex timmar?! Det gick så långt att jag vid ett tillfälle stängde in mig i garderoben- vars lyse släcks- och inte gick ut förrän jag hörde att ungen hasade därifrån. Så jag var rätt matt när jag på kvällen städade undan i tjejernas rum. Och jag var kanske inte så uppmärksam och nyfiken på vad Julie hade för sig, som jag annars brukar vara. Alltså missade jag när hon trillade och föll huvudstupa in i Siennas säng. Men jag plockade i alla fall snabbt upp ungen och började stryka henne långsamt över ryggen medan jag nynnande väntade på att illvrålet och krokodiltårarna skulle komma. Det kom inga tårar. Istället tittade ungen mig rakt i ögonen och gav mig en utskällning som heter duga. "Dadadadadaaaadadadada! Dadada! Dadadadadaaaa! Dadada! Dadadadadadada! Da!" Det gick så långt att Kim kom rusande för att se vad som stod på, och vi de kommande fem minuterna bet oss blodiga om läpparna för att inte gapskratta åt ungen. Satan vad arg hon var. Jag har en vag känsla av att jag inte bara fick mig en avhyvling för att jag missat att fånga henne när hon trillade, utan för hela eftermiddagens problem. Jag har fortfarande ingen aning om varför hon har varit så bekymrad, men lite lättad är jag nog att hon inte helt kunde berätta det. För jag kan lova att hennes utskällning innehöll en hel del svordomar. 

 

När Sienna skulle fylla ett år planerade vi det långt i förväg. Vi bjöd in gäster, dukade fint med dekorationer, fixade mat och tårta till alla och hade länge spanat efter den perfekta presenten. Det slutade med att Sienna fick typ sju. Nu är det Julies tur. Och oj vad hon hamnar i skymundan bara genom att vara barn två. Visserligen har vi sedan flera veckor tillbaka bjudit in ett gäng familjemedlemmar, men de bjuds inte på mat, utan på bullar. Klockan 11 på förmiddagen. Tårtan ersätts med frukt och muffins. Och presenten? Jo, den hade vi liksom glömt att handla, slog det oss i helgen. Tacka vet jag onlineshopping och snabb leverans! Nu är en bultbräda hemklickad till det stackars försummade barnet, så hoppas vi att den kommer i tid och att Julie inte upptäcker hur kassa föräldrar hon har.

 

När det fortfarande var varmt och soligt åt vi en av dagarna glass som mellanmål på gården. När glassarna var slut upptäckte jag att jag inte hade våtservetter med mig. Och sedan frågade grannungarna varför vi var tvungna att gå hem. "Äh, ja, alltså, för vi är lite kladdiga och äh... Jag skäms och vill inte stöta på någon." Hur många grannar som vi träffade i trappen på vägen upp? Tre! Hur sjutton är det möjligt? 

 

 

 

Hemma från Skanör. Julie, som har vrålat sig till sömns under en plågsam timme varje kväll, somnade dag utan att ens ge ifrån sig en suck. Och Sienna, som hela veckan har tyckt det varit omöjligt att leka ensam, har suttit i flera timmar på sitt rum och pysslat, lekt med barbie, klätt ut sig, målat i sina älskade målarböcker och bara tagit det lugnt. Jag har en vag känsla av att de två döttrarna tyckte det var skönt att komma hem. Trots att de under hela bilresan vrålade hysteriskt. En "jag vill inte hem, jag vill stanna, jag vill till mormor, jag vill bo i skanör, jag vill inte hem!!" och en "iiiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeee". Mycket harmoniskt. Det var i alla fall kul att de uppskattade minisemestern. Det bästa under Skanörsdagarna var enligt mig besöket på simhallen Vanningen. Hur otippat är var inte det? Men där var seriöst inga människor, och Sienna blev så modig att hon dök och simmade långa sträckor under vatten. Visserligen fick hon så många kallsupar att hon vid ett tillfälle spydde ner hela golvet, men ändå. Och Julie, aka badankan, var så nöjd med att sitta i någons famn omgiven av vatten, att hon inte gav ifrån sig ett knyst. Andra höjdpunkter var den fantastiska middagen på Stationen igår, där även Kim och morfar joinade. Och de två stranddagarna vi fick. Älskar stranden och havet. Älskar dock värme också, så lite mer av den hade inte skadat. Mycket härlig semester! Ska definitivt göras om nästa år. 

 

Sienna och Kim satt och lekte med siennas ritplatta på stranden idag. De turades om att rita, och sedan skulle de gissa vad den andra hade ritat. De höll på en stund, men sen fick Kim ett sammanbrott. Vad är problemet, undrade jag och mamma. Jag kan väl för fan inte gissa vad ungen har ritat, om hon inte ens vet det själv, svarade Kim. Men Sienna, du vet väl vad du har ritat? frågade jag. Ja, såklart! svarade hon. Det är en hamburgare. Eller krokodil. 

Sen bytte de spel.

 

Bild kommer. Jag kan eventuellt ha låtit Julie leka med min mobil liiiite för mycket, och använder sedan två dagar tillbaka en gammal samsung jag inte förstår mig på. Och ännu mindre kan fota med. 

Dagens bästa: både post från Siennas nya dagis med introduktionsuppgifter och mejl från Malmö stad att Julie fått plats på samma dagis! Yeeeeeey 

 

Dagens jobbigaste: Julie har precis blivit badad och rengjord inför kvällen, och fått på sin sista rena pyjamas... Och ungen spyr ner sig. Ät inte så mycket?

 

Dagens skummaste: min bränna. Smörjde inte in mig eftersom det var så kallt att jag inte trodde att solen tog. Iq på den? Blev illröd på bakbenen. Förutom på två väldigt konstigt formade partier. Fattar ingenting. Osynliga aliens som solat på mig?

 

Dagens tokigaste: traskade fram och tillbaka över hela morfars område med en paj, då vi inte fick igång vår ugn. Först med ett pajskal och en kastrull med röra och därefter med en färdiggräddad paj. Undra vad grannarna trodde.

 

Dagens sötaste: Julie hittade två trasdockor hos min morfar och blev helt kär i dem. Kramade dem och pratade med dem och sa- enligt min mamma- hej hej gocka. 

 

Åkte ner till Skanör i morse. Med den absolut minimala packningen jag hade, fick mammas Mats skjutsa Sienna och väskor, medan jag och Julie tog bussen. Jag är dock rätt glad för att jag packade om i morse, för igår låg där bara t-shirtar och shorts. Det var Kim som tipsade mig om att kolla väderappen. Smart kille den där. Jag hade liksom räknat med en förlängning av Kos. I alla fall, trots kylan tog vi oss ett dopp och hängde sedan på en lekplats. Nu står Julie och vrålar i sin resesäng, Sienna ser på surfplattan på högsta volym och mamma ligger och fnissar. Oj så harmoniskt. Hoppas på sooool imorgon. Då ska jag trötta ut dem rejält.

 

Julie hade en gnälldag igår. Förmiddagen var okej. Vaknade i lagom tid, lekte i sängen, åt frukost, lekte med Sienna. Hängde på lekplats och rastade sig, innan hon sov två timmar utomhus. Därefter dök knubbsälens gnälliga sida upp, och stannade till läggdags. Sex timmars hysteriskt pipande och mammande. Hon var mätt, ville inte sova, inte mysa, ininte busa med Sienna, inte åka vagn och kolla kläder på vinden, inte leka med pappa och inte någonting. Vid ett tillfälle var jag så knäckt att jag låste in mig i garderoben- vars ljus släcks när man stänger- och vägrade komma ut förrän jag hörde att hon hasade bort. Så jag var rätt bitter när hon strax innan läggdags klängde på mig medan jag försökte städa ungarnas rum. Och var därför inte lika uppmärksam som vanligt, så jag hann inte fånga Julie när hon tappade balansen och slog huvudet i sängen. Jag tog dock upp henne direkt och väntade på illvrålet och krokodiltårarna medan jag försiktigt strök henne på ryggen. Men det kom inga tårar. Istället tittade ungen mig i ögonen och skällde ut mig så det stod härliga till. "Dadadadadaaaadadadada! Dadada! Dadadadaaaaadadada!" Hon var så förbannad att Kim kom rusande för att se vad som hände, och därefter kämpade han och jag oss blå för att inte skratta åt den lilla arga knubbsälen. Att en så liten kropp kan ha så mycket känslor. Det är ingen tvekan att jag blev utskälld inte bara för fallet, utan för resten av den misslyckade dagen också. Önskar att hon kunde prata och berätta vad som var fel. Fast lite lättad är jag att hon inte kunde säga allt hon kände, för jag har en känsla av att hennes utskällning innehöll en hel del svordomar. Min älskade knäppa arga lilla knubbsäl. 

 

 

 

Ny upptäckt! Det finns-wait for it- bebisgodis! Om man har världens mest hagalna och matälskande bebis, men ändå inte vill ge henne en massa onödigt socker och annat onyttigt, så är detta en upptäckt i stil med elden på stenåldern. Eller när de då upptäckte eld. I alla fall, nu är sommaren räddad. När jag och Sienna kränger glass på stranden, eller har myskväll med godis eller chips, så är det bara att sticka till lillsluk en bebisgodis, så är hon också nöjd. Finns i cacao och någon fruktsmak. Helt naturligt socker. Inget gluten. Och utformad som en chokladkaka. Alltså, hur bra är inte detta på en skala? Jag är så till mig att jag vill krama uppfinnaren.

 

 

 

• Ungarnas sömnvanor! Inte nog med att Julie numera sover hela nätter, utan de sover länge på morgnarna också! I morse vaknade Julie 8 och Sienna 9. Då kan man undra om de var uppe till midnatt igår? Nope! Julie somnade på vägen hem från mamma, strax efter kl 19. Så hon missade till och med sin välling. Lyx!
• Alla roliga planer. Kom precis hem från Kos, och imorgon drar jag och ungarna till Skanör för fem dagars häng med min mamma. 
• Vädret! Man kan hitta på så mycket roligt och allt är så mycket enklare.
• Det verkar som att vi inte fick med oss vägglössen hem. Både Julie och Sienna vaknade täckta av bett i lördags och i söndags och vi fick panik. Men tydligen kan betten börja synas så sent som tio dagar efter, och vi har fortfarande inte hittat något i deras sängar. Håll tummarna för oss! Antisimex bokade till den 27:e, för säkerhets skull.
• Resan. Vet att jag tjatar, men vi behövde nog alla den avkopplingen och njutningen tillsammans. Vilken underbar start på sommaren!

Det är två timmar tills vi ska vara hos min mamma. Det är strömavbrott. Julie ligger ner för sin tupplur. Sienna ser på surfplattan som hade batteri och dessutom en film nerladdad. Ingen mat kan lagas, ingen dammsugare kan köras, inga mejl kan kollas. Finns bara en sak att göra- slänga sig på sängen och läsa! Trevligt strömavbrott.

Jag ska ut och käka med lite gamla kollegor ikväll. Kim tänkte lägga barnen tidigt. Lycka till.

 

Julie kan gå! Typ. Hon tror i alla fall det, och slänger sig hejdlöst mellan saker. Hittills har det lett till två stapplande steg. Så sött! Sienna lärde sig gå när hon var tio månader, men hon vägde också typ 3 kg mindre, så hon hade inte lika mycket att balansera med om man säger så. Det är sjukt hur man kan vara stolt när ens barn lär sig saker. Som att det inte är en automatisk utveckling liksom, utan som att hon är något underbarn som har en otrolig styrka och vilja. Det känns så! Min duktiga duktiga lilla flicka. Ingen bebis längre. Jag har en vag känsla av att det är dags för kaos nu. Julie och Sienna bråkar nämligen rätt ofta redan. Hur kommer det att bli när Julie dessutom kan springa efter syrran? Ska bli spännande att se!

 

Hemma igen. Vårt mål var att behålla Kos-schemat och fortsätta få Julie att sova 20-07. Hon blängde på oss och däckade kl 17.55. Sienna ligger dock fortfarande vaken och skriker ut lite order då och då, så att vi inte kan se Game of Thrones. Men de är förlåtna, för vi har haft en underbar resa! Julie var inte klok, utan var precis lika gnällig som vanligt och var endast nöjd när hon hade mat i flabben. Hon sov dock hela nätter resan igenom, så vi orkade med en hel del gnäll. Dessutom åt man typ hela tiden. Sienna skaffade sig en sjuårig kompis, och trodde därefter att hon var fjorton. Så henne har vi mest stirrat chockade på när hon har gjort helt olämpliga saker. Typ hoppa i poolen och öva att simma utan vare sig simring, puffar eller övervakande vuxen. Nu var vi visserligen bara två meter bort, men ändå. Snacka om att fresta på nerverna. Hotellet var fantastiskt, servicen, maten, barnklubben, stranden och poolerna helt underbara. Vi fick hotellrummet bredvid gänget vi åkte med- av en slump! Hur kan man ha sånt flyt? Båda låg på markplan, så vi bara sprang in och ut på varandras terasser hela tiden. Jag och kompisen Sofia fick en askul utekväll. Killarna var ute två kvällar, varav en för mycket. Flyget gick bra (alltså, med Juliemått mätt då. Alla andra hade fått paniiiiik av en så skrikig unge. Vi var härdade. Och de serverade kanelbullar.). Nymodighet var att man kunde checka in bagaget på hotellet, och få boardingkort där. Sweeeeet! Allt har varit otroligt lyckat, och jag kan knappt tro att en resa kan vara så här. Nedan kommer en bildbomb. Tillhör man inte den nyfikna familjeskaran kan man skippa den.