Spelkväll ala småbarnsföräldrar
Igår blev det spelkväll med Thilde och Alex. Kim var i extas av att få hem en Hif:are och bjöd kaxigt på öl ur sina MFF-glas. Lite bitter blev han dock när HIF vann sin match. Sienna blev skitsur på Benjamin när han lekte med hennes grejer, och hämnades genom att bänka sig i stackars Thildes knä. Som att inte hon hade famnen full ändå. Och jag var överlycklig eftersom jag hade både öl, chips och ett spelbräde framför mig. Eftersom vi hade gäster fick Sienna själv bestämma när hon skulle lägga sig. 18:45 valde hon. Vadå gillar variation? Benjamin tänkte "så fan heller" och råvägrade att sova, men däckade en stund av utmattning. Då körde vi "Alias" på full speed. Jag och Thilde vann, och Alex och Kim fuskade och tjurade och skyllde på otur. Mohahaha. Lagom till omgång två skulle starta så sa Benjamin att nu får det vara nog, och la sig på sin napp i protest så att han inte kunde luras till att sova, så Thilde och Alex fick vackert röra sig hemåt. Det var kanske tur; jag tror inte att killarnas psyke hade klarat ännu en förlust. Men det var kul så länge det varade! Nästa gång kör vi spelkväll hemma hos Thilde och Alex. Undra hur Sienna tänker bete sig då? Jag tror att hon kommer att försöka bräda Benjamin, genom att inte somna alls. Det ser vi fram emot. Eller inte.
Jag och Thilde var gröna.
Oledsen minilama
Sienna grät inte i morse när jag lämnade henne. Jag vet inte om jag ska känna mig kränkt eller lycklig. När vi har berättat för folk om hur ledsen hon har varit vid lämning så har alla sagt att det är normalt, att deras 2,3,4- åringar fortfarande gör det och att det vore mer konstigt om hon inte grät. Och nu gråter hon inte. Så nu är jag nervös för det. Men jag försöker att intala mig själv att det berodde på att hon visste vad jag skulle göra idag; jogga, diska, snabbstäda och tvätta. Inte ens jag ser fram emot min dag. Som tur är så kommer Thilde och Alex och Benjamin ikväll. Spelkväll och barnbus står på schemat. Underbar start på helgen!
Dotterdag
En dag med Sienna var precis vad jag behövde! Den började icke så angenämt med att Sienna passade på att göra nummer två på mattan medan jag hämtade en ny blöja. Sedan eskalerade den lite när Sienna ställde sig upp i sin sulky, så att den välte rätt in i väggen med henne i. Hon låg böjd som en banan med huvudet planterat i väggen och ryggen i en båge, och jag var rätt säker på att nacke eller ryggrad hade strukit med. Men det var bara den lilla otursförföljda näsan som tagit smällen, så nu ser hon ut som en liten söt Mike Tyson. En 1,5 timmes promenad hann vi med innan lunchen, när vi skulle bort till Kronprinsen och hämta ut mina linser. 1,5 timme! Vi bor så nära Kronprinsen att när folk frågar var vi bor så är det den jag brukar nämna. Men ändå. Sienna aka Tyson hade kul och hittade massa stenar att smaka på. Lunch och sedan en 3 timmar lång tupplur innan damen väcktes. Lekplatsbesök med kusin och hennes bonushund. Sienna var i extas och var ännu galnare än vanligt. Bland annat hoppade hon av en ställning utan att be om hjälp och gjorde därmed magplask och faceplant i sanden. Och vad gör ungen? Sätter sig upp och börjar gapflabba! Mitt hjärta har nog stannat 15 gånger idag, men oj vad jag har skrattat. Älskade lilla Busmus. Och snart är det helg och man får vara tillammans i två hela dagar!
Lite fundersam över om hunden verkligen får vara i lastbilen
Jobbintervjuer
Nu har jag varit på tre "jobbintervjuer" sedan jag blev arbetslös. När man säger "alla goda ting är tre" syftar man inte på dessa, kan jag be att få tala om. Den första var på ett café där jag skulle jobba heltid ett par månader innan cafét stängde för vintern. Chefen gillade mig, de anställda verkade schyssta och jag fick provjobba direkt vilket gick bra. Jag fick tider och schema och var rätt nöjd med läget- tills chefen ringde två dagar innan jag skulle börja och berättade att tjänsten helt plötsligt försvunnit. Tjejen som jag skulle ersätta hade hoppat av skolan och skulle fortsätta jobba där. Tjoho. Intervju två var om möjligt värre, eftersom det visade sig att de inte ens hade en ledig tjänst, utan bara ville ha folk "att kunna ringa" om något dök upp. Jamen jag jobbar jättegärna som obetald standby på obestämd tid. Jättegärna. Verkligen. Igår var tredje intervjun, och nu har jag nästan deppat ihop helt. Det visade sig att tjänsten som jag sökte inte var så mycket på 50-75% som det stod i ansökan, som på ?-?%- hon hade nämligen ingen aning! "Jag kan inte garantera dig några tider", men du måste kunna ställa upp med kort varsel, aldrig få sjuka dig, tackar du ja till tjänsten får du inte säga upp dig på minst ett år, du ska vara flexibel, bra på ansikten, siffror, högläsning, nära min bacillskräck och dessutom får du inte vara kräsen när det gäller mat eller vara allergisk. Typ. Hej då, sa jag. Inte. Men jag önskar att jag hade gjort det.
Så idag gjorde jag det enda jag kunde göra få att inte deppa ihop totalt- behöll Sienna hemma från dagis! Nu kör vi en trösta mamma dag, med massa kramar och pussar och bus, så är jag redo för att utsätta mig själv för en massa skit imorgon igen.
Stresslama
Det kan vara så att jag är mer än 1 timme för tidig till intervjun. Kanske. Jag säger inte att det tvunget är så, bara att det kan vara så. Men det är i alla fall bättre än att vara en timme försenad! Tur att jag har en bok med mig.
Ghostkväll
Snart är det dags för Ghost! Josse har inte sett filmen innan, vilket för mig är lite obegripligt. Det är ungefär som att min kompis Karin inte har sett Titanic. Hur är det möjligt liksom? Tur att jag finns som kan hjälpa de stackarna med lite filmkvällar.
Tisdagslista
- Jobbintervju imorgon. Jag kan skriva det här, för jag är redan införstådd med att jag inte får jobbet då personen (som vill ha en assistent) hela tiden höjer kraven på vad jag måste kunna. Nu senast var det att jag måste hitta väl i Lund. Ha! Jag har fortfarande inte lyckats hitta hem till Renata på egen hand, och då har jag ändå varit där fem gånger. Men intervjun är bra övning och det finns ju en mikrochans, så den får ändå räknas som något positivt.
- Ikväll blir det Ghost- och kladdkakskväll med Josse.
- Kladdkakan är precis uttagen ur ugnen, och verkar inte ha blivit för torr.
- Min ena kusin har äntligen dumpat elakingen hon varit tillsammans med, och verkar ha kommit på rätt spår igen. Dessutom har hon fått en liten bonushund!
- Sienna var pigg och glad hela morgonen, och jag hyser hopp om en härlig kväll utan skrik och vrål.
Kommunicerande Bus utan läsplatta
För ungefär en timme sedan satt jag och Sienna och chillade i vardagsrummet, när hon reste sig och sa "maa".
"Morfar har gått hem", svarade jag.
"Maa", sa lilla Bus och tog mig i handen och ledde mig till köket och pekade på sin stol. "Maa"
"Är du hungrig? Men du ska snart få flaska... vill du ha en bit päron?"
"Paaa!" Sienna fick överlycklig en bit päron och gick omkring och åt det. Sedan hämtade hon mig igen, och ledde ut mig i köket. "Paa?"
"Är päronet slut? Vill du har en liten bit banan också?"
"Baa!" Mycket nöjd Busmus. Och mycket nöjd mamma som äntligen förstår sin lilla älskling. Extra nöjd eftersom jag gav henne lagom små bitar så att hon svepte hela flaskan också. Score liksom! Mindre score är att samma Busmus tog i sönder sin (vår) läsplatta imorse. Vi har seriöst inte ens börjat betala av på den än (räkningarna kommer en gång i kvartalet). Snacka om misslyckat.
Men men, man får väl vara glad för det lilla. Hon kanske inte kan kolla Babblarna på egen hand längre, men hon slipper i alla fall gå hungrig. Jag skulle säga att hon ändå har tjänat lite på detta.
Sista bilden på hel läsplatta
Shopping till Bus
Idag begav jag mig ut på en liten snabb shoppingrunda till Sienna. Hon behöver desperat några vita t-shirtar, då jag i min iver köpt en massa härligt färgglada byxor... som inte matchar någonting. Så dagissmuts eller ej, vita t-shirtar behövdes! Och behövs fortfarande. Jag lyckades nämligen inte komma hem med några. Jag vill inte ha något töntligt Mimmitryck på, och jag klär hellre ungen i omatchande saker än att sätta på henne Hello Kitty trams. Och då är det nästintill omöjligt att komma över några. Men, är man på shoppingtur så är man, så nu har lilla Bus en ny jeansklänning, 4 vita tunna långärmade tröjor, som jag vackert och bestämt tänker hävda är t-shirtar om Kim frågar, en rosa piké, nya strumpor, klämmor och ett par coola vinterskor. Bruna. Och om Kim frågar kommer jag att hävda att de är rosa tills jag storknar- han gillar nämligen inte när jag klär Sienna i "killfärger". Sedan när har brunt varit en killfärg? Men enligt Kim är den det, så nu kommer jag påbörja min övertalning om att han faktiskt är färgblind. Jag var även ute efter en vanlig sweatshirt, som man kan dra över t-shirtar och ha under jacka, men inte heller det lyckades jag komma över. Lösningen- alla nya vita tröjor passar till de fina koftorna hon har, och koftor fungerar på samma sätt som en sweatshirt. Kim borde tacka mig för detta! Right?
Loppisdebut
Igår var jag och Kim och Sienna på vår första riktiga loppis. Folkets Park har tydligen barnloppis en gång i månaden under sommarhalvåret, men jag har liksom inte tänkt på att det faktiskt hade kunnat vara roligt att sticka dit och kolla läget. Men igår gjorde vi alltså det. Och vilken hit det var! Massa fina kläder, av bra märken, som inte alls såg använda ut och bara kostade tio kronor. Dessutom hittade vi en docksäng, dockvagn och minifåtölj till Sienna, vilket gjorde henne superlycklig. Vi fyndade även ett helt set duploklossar, vilket gjorde Kim hemskt lycklig. Och Sienna tjatade till sig en stor, ful, skabbig docka, vilket gjorde mig hemskt olycklig. Häromdagen betalade vi över 500 kronor för en minidocka som varit inlåst i ett parfymeri, och igår betalade vi 5 kronor för en stor, tjock, äcklig docka som nog aldrig mött en god doft. Finns det inget mellanting? Jag försökte hindra Sienna att få dockan, men när hon tog den och började tappert släpa iväg den medan jag betalade för docksängen, så kunde jag ju liksom inte säga nej. Framförallt inte när den förra ägaren sa "Vad sött! Hon vill verkligen ha den. Ni får den för en femma." Att protestera och säga att deras docka var skabbig och jag inte ens ville ta i den med tång kunde jag inte göra. Men jag ville. Och jag sa det till alla jag mötte som stirrade på vår lilla Busmus som släpade på ett monster som var större än henne själv. Nu hänger eländet på tork i badrummet, efter en grovrengöring av yes och handsprit. Men vad hjälper det, när den har tygkropp? Suck. Det känns sådär bra när man låtit en ettåring övertala en till sånt här. Men glad var hon, och tacksam för alla sina nya saker. Så då kan man ju inte annat än att vara nöjd. Hoppas bara jag minns att dockhelvetet hänger i badrummet inatt om jag ska upp på toa eller hämta vatten. Annars blir det kaos.
Våra fynd i vagn (monsterdockans huvud syns lite). Sienna med ny vagn och den lilla snobbiga dockan. Kim bär Sienna i hennes nya fåtölj på väg till bilen.
Ny "gocka"
Sienna har den senaste veckan varit otröstlig när hennes dockor inte har fått följa med ner i vattnet när hon ska ta sitt kvällsbad. Jag har lite ignorerat det, eftersom det faktiskt inte går att lösa- dockorna kan inte bada utan att förstöras. Men i torsdags när min mamma var hemma hos oss kom hon på den briljanta idén att vi skulle köpa en baddocka. Javisst tänkte jag, det gör vi när jag har fått ett jobb. Så fan heller, tänkte mamma, och erbjöd sig att betala för en docka om jag stack iväg och köpte en dagen därpå. Vilket jag såklart gjorde. Nu inser till och med jag att 500 kronor inte är rimligt för en docka som är lika stor som min fot och dessutom luktar som om den avlats fram i en vaniljstång (jag vet att jag förvarnades, ellenojag, men ändå, vilken stank!), men baddockor är tydligen hemskt fula. Och alla kostar över 200 kronor. Och då är det ju liksom bara logiskt att man köper en fin illaluktande liten snobbdocka. Men nej, jag lät inte min mamma betala den. Typ. Bara hälften. Tack på!
Lycklig liten Bus med ny docka, som får följa med ner i badet!
Smutsig liten Bus
Oftast blir jag väldigt imponerad över hur ren Sienna är när jag hämtar henne från dagis. Jag vet att de har haklappar när de äter, men det måste ändå vara svårt att hålla små kladdisar rena. Framförallt när vissa knäppa föräldrar klär sina ungar i vitt. Det vill säga jag. Men på dagis har de alltså för det mesta lyckats trots fruktstund, lunch och mellanmål. Dock inte idag. Idag fick barnen glass.
Jag tror att det var chokladglass...
Vill ha en cykel!
Sienna påminner mig jämt och ständigt om sin högsta önskan- att få en egen cykel. Att hon är för liten även för de minsta cyklarna tror hon inte riktigt på, och hon förstår inte alls varför det inte är en bra idé att köpa en cykel nu när hösten börjar. Att vänta till våren och sin födelsedag känns inte okej, tycker hon. Här är en bild på när hon hoppade på grannens cykel förra veckan. Min lilla stora tjej, som vill så mycket.
Ännu en bild, på hur hon diskret uttrycker sin önskan
Breaking Bad
Jag och Kim har sett klart alla säsonger av Modern Family. Det var nästan så att jag grät en skvätt när jag insåg att vi nu skulle få nöja oss med ett miniavsnitt i veckan, precis som med How I met your mother som tidigare var en favorit. Så för att bota oss från vår abstinens gjorde vi det enda vettiga- började följa en ny serie! Den nya favoriten heter Breaking Bad, och även om avsnitten är oförlåtligt långa genomlider vi dem med glädje då de är hemskt spännande. Den enda som lider av det är min sömn, men den tar jag raskt ikapp med mina tre powernaps per dag.
Bild lånad från google och nedanför är en text från
notalwaysright, som passar väldigt bra i sammanhanget
(I live in New Mexico, a state now made famous for ‘Breaking Bad.’ I receive a lot of calls from tourists wanting to see the places where ‘Breaking Bad’ was filmed.)
Me: “Thank you for calling [business name]. My name is [name]; how can I help you?”
Tourist: “Yes, I’d like to find out where Walter White lives.”
Me: “Uh, who?”
Tourist: “Gosh are all you people here stupid? Walter White, the guy who sells meth!”
Me: “Oh, that Walter White. Well, sir, I don’t think you know this but, that’s actually just a TV show. He doesn’t live here.”
Tourist: “NO, YOU’RE LYING! I HEARD FROM A FRIEND THAT IF I COULD MEET HIM, I COULD GET SOME GOOD METH!”
Me: “Okay, sir, well I’m sorry I couldn’t help you. Have a nice day.”
(I hang up, but the tourist calls back within 10 seconds.)
Tourist: “You can’t lie to me; I know you know where he lives! I know you want the good stuff all for yourself.”
Me: “Sir, it’s a TV show; it’s not real. I’m sorry; I don’t know where you can find any drugs, but if you have a problem I can get you a phone number of a company that can help you out.”
Tourist: “NO! I JUST WANT WALTER WHITE’S NUMBER OR ADDRESS! I WANT TO MEET AND TALK WITH HIM!”
Me: “Sir, he’s not real!”
Tourist: “WELL, WHERE DO YOU WORK?! BECAUSE IF HE’S NOT REAL, THEN YOU’RE NOT REAL! AND IF YOU’RE NOT REAL, THEN I GUESS NOTHING IS REAL IN THIS STATE!”
(I go ahead and get my manager and ask him what I should do.)
Tourist: “IS ANYBODY STILL THERE!? WHAT DO I HAVE TO DO TO GET SERVICE HERE?!”
Manager: “Sorry about that, sir; I can help you. Sir, you have proven to me that you deserve to come in contact with Mr. White. Here’s his phone number and address.”
(My manager gives the tourist the police precinct phone number and address.)
Manager: “Drive here, and wait outside before giving him a call. Make sure to give him a detailed description of what you want, and what you are driving and wearing.”
Ködag
Idag har jag stått i kö. Hela dagen. Mycket givande. I morse hade jag lust att ringa dagiset och säga att Sienna inte kunde komma, enbart för att jag hade lust att ha med henne när jag skulle träffa Thilde och Benjamin och shoppa lite på Barnens Hus utförsäljning. Tur att jag inte gjorde det! Det var seriöst fyra timmars kö, bara för att komma in. Fyra. Hur är det ens möjligt? Man kan fråga sig varför vi stod kvar, och det undrade vi lite också. Men efter en timme hade vi kommit halvvägs, och då tänkte vi att nu är det nog max en halvtimme kvar. Och sen hade det gått så lång tid att det liksom blev till en sport att stå kvar. När vi väl kom fram hade jag bara 20 minuter på mig att handla, för sen skulle jag hämta Sienna på dagiset. Så mycket för en trevlig lunch vi hade inplanerat. På vägen ut var det också kö, eftersom man då skulle betala. Jag hann liksom inte det, så jag lämnade vackert mina saker till Thilde och lät den stackars gravida tjejen som varken fått frukost eller lunch köa i 30 minuter till. Sorry! Om vi hittade mycket att handla? Nope. Så som sagt, inte jättegivande dag. Tur att jag hade kul sällskap!
Tisdagslista
- Joggingrundan gick stålande idag! Härligt när man märker framsteg. Även om det nog mest var en slump och det kommer kännas extra jobbigt som straff nästa runda. Men ändå. Idag njuter jag av det.
- Sienna har börjat sova en timme extra på morgonen sedan hon började på dagis. Så nu är det 19-07 som gäller. Sweet! I helgen vaknade hon inte förrän 7:45 en dag. Och då väckte jag henne, genom att stå över henne och kolla så att hon andades. Trevligt sätt att vakna på, tyckte hon. Inte.
- Jag har planer för resten av veckan, och slipper bli uttråkad.
- Ett choklad väntar i kylen.
- Det är fortfarande sooool och halvvarmt ute. Underbara sommar!
Min älskade Bus förra lördagen
Cirkus-Busmusen
Nu för tiden behöver min lilla cirkusapa inte ens bord att klättra på för att slå huvudet. Hon bara leker vildare än vanligt. Och gör livsfarliga helknäppa konster. Varför? Ingen aning, för när jag frågar bara vrålar hon och skäller på mig medan tårarna sprutar. Jag börjar ana vad folk menar när de säger att 1,5-års åldern är rätt tuff.
Jag hann inte ta bild fem för då låg hon redan på golvet och skrek
Sneaky Busmus
De senaste eftermiddagarna har Sienna sagt att hon vill ner i sin säng. Hon vill inte sova, hon vill inte bli lämnad ensam i rummet, men hon vill ha med sig en hög leksaker ner och sitta där och leka. Idag var hon hemskt söt och knäpp och jag kunde inte låta bli att fota alla hennes tokigheter. Tur var väl det, för när jag kollade igenom bilderna slog det mig varför hon upptäckt detta trevliga lekställe; hon har sina nappar där! Hon vet att hon inte får ha dem när hon inte ska sova, men eftersom de ligger i sängen har jag inte tänkt på att hon haft dem i munnen när hon lekt där. Sneaky Busmus! Det känns sådär bra att vara överlistad av en ettåring, men nu har jag i alla fall genomskådat henne.
Tjatmamma
Ibland får jag intrycket av att Sienna tycker att jag tjatar lite väl mycket...
Inte tvillingar
Oj vad jag hoppas att Sienna inte får tvillingar när hon blir stor. Tröstar den ena och kväver den andra...
Men hon ger i alla fall den överlevande mat efteråt.
Festivalhäng med en stor Busmus
Förra året när vi var på festivalen tyckte jag att Sienna var jättestor. 4 månader, 5,5kg, amningen gick felfritt och vi hade liksom kommit in i rutiner och kände varandra. Dessutom var det bara en månad kvar tills vi skulle ut och resa med henne, och då var hon ju i princip fullvuxen, tyckte jag. Sedan dess har tiden bara sprungit iväg, och idag var vi på festivalen igen. Denna gången gick Sienna själv dit. Hon berättade när hon var törstig (även om hon gjorde det genom att försöka sno min öl). Hon fick en egen langos. Hon pekade på saker och visade att hon ville ha ryggstödet nerfällt. På vägen hem fick hon en klubba som lördagsgodis. Om jag tyckte att hon var stor förra året, så hade jag fel. Detta året känns hon ju nästan myndig! Jag är så spänd på att se hur det blir nästa och nästa och nästa. Skulle inte förvåna mig om hon har körkort nästa år.
Drickpaus på vägen dit
Bus ville försäkra sig om att tallriken inte bara var en smalare langos
Lycklig Bus som äter klubba för andra gången i livet
Daredevil Busmus
Sienna gillar att klättra. På dagis noterade de detta redan första dagen, till min stora glädje. Då vet jag att de har lite extra koll på henne. Och de verkar klara det, trots fem barn per personal, för än har de inte ringt och berättat om någon olycka. Här hemma har vi det konstigt nog lite svårare, trots två vuxna per Busmus. I förrgår lyfte jag ner henne från soffbordet, vilket inte hjälpte ett skvatt för när hon skulle upp igen trillade hon och spräckte läppen och fick ett blåmärke vid munnen så att hon ser ut som Jokern i Batman. Och igår dök hon huvudstupa ner från sitt lilla bord, och fick en bula och ett stort märke i pannan. Men det värsta var i början av veckan, när jag och Kim hörde ett kras från köket och hittade henne liggande på golvet... under bordet... med en majsskål på magen. Var hade skålen stått? På kökbordet givetvis. Alltså hade hon lyckats ta sig upp där själv men inte riktigt rett ut det när hon skulle klättra ner med skålen. Vad har vi lärt oss av detta? Att aldrig lämna majs framme. Och att vakta ALLA fönster, balkongdörrar, stolar, pallar, bord, sängar, bokhyllor, soffor och så vidare. Gud hjälpe oss.
Överstolt liten Daredevil
Jobbjakt
Jag vill som sagt ha ett jobb. Serveringjobbet verkar inte bli så många timmar som de lovade, och är ändå bara i september, så jag är lite desperat. I princip söker jag vilket jobb som helst, och funderar till och med på att testa mina chanser inom telefonförsäljning. Jag menar, det måste ju vara högre odds att fylla kvoten än att vinna på lotto? Det har gått så långt att jag lite suckar av avundsjuka när jag går förbi trädgårdsarbetare som rotar i rabatten (trots dålig rygg och spindelfobi), eller när brevbäraren cyklar förbi (illröd i huvudet i motvind). Men det finns ett jobb jag inte är avundsjuk på...
Docklek
Lilla Bus har börjat leka med dockor. De får ny blöja, bäddas ner, ska ha flaska, får smaka napp och vaggas sött. Dessutom släpas de med överallt, ska sitta på första parkett när man läser godnattsaga, och snart hävdar hon nog att de ska få välling de med. Idag hade vi ett storgräl när Sienna tvunget skulle ha med dockorna i badet. De är inte vattentäta, så jag råvägrade. Ungen skrek, rev ner allt omkring sig, slet i mig och i sitt hår och kastade sig handlöst på golvet och grät. Efter lite övertalningsförmåga och en massa extra bubblor i vattnet gick hon med på att bada utan dem- om de satt bredvid på toaletten och kollade på. Nu har jag dessutom tvingats att lägga ungen med dockorna i spjälsängen bredvid sig, något som jag vet inte är en bra idé. Hon kommer nämligen aldrig att somna, utan sitta och leka med dem i en evighet innan hon kallar på hjälp för att en har tappat sin blöja. När hon väl däckat kommer hon vakna av en dockarm i revbenen inatt, och börja leka igen. Den enda fördelen är väl att hon kanske leker en stund med dem innan hon kallar på mig imorgon, men jag är inte så säker på det- vid det laget har säkert den andra dockans blöja trillat av. Söt är hon dock, och jag kan inte låta bli att bli stolt över henne fantasilekar och beslutsamhet. Min stora flicka.
Dockorna hon har nu är ingen hit. Var hittar jag en fin docka? Den ska ha plastansikte, plastarmar och plastben, men tygkropp. Typ en Skrållandocka, fast snyggare och helst utan ljud. Några tips?
Problem
Jag lagar mat. Sienna diskar. Pastan är klar och måste hällas av. Hur och var gör man detta utan att skålla ungen? Man går till badrummet. Givetvis kommer sambon hem i det ögonblicket. Då lät helt plötsligt den briljanta idén inte så smart längre.
Regnbus
Eftersom regnet hade lite beslutsångest idag och höll igång lite av och till så antog jag att de inte hade varit utomhus på dagis. Siennas nya regnkläder vittnade om samma sak, då de fortfarande låg torra i sin påse bredvid stövlarna. Alltså tänkte jag att det kunde vara härligt för Sienna att busa ute en stund innan vi gick hem. Och skönt för mig att få rasta av mig lite efter tråkdagen. Så jag "lånade" hennes regnkläder från dagis (seriöst, har alla två set av allt?) och smet snabbt ut med ungen och letade upp några vattenpölar. Och lilla Bus var i himmelriket. Jag med. Snacka om att man har mer energi att leka med henne när man inte har setts på hela dagen. I eftermiddags har det varit kvalitetstid på hög nivå. Fast jag dör fortfarande lite varje gång jag måste lämna henne och hon gråter efter mig. Och klockan två sticker jag hemifrån och gömmer mig utanför dagiset, där jag ska vara klockan tre. Det tar nämligen bara fem minuter att cykla dit. Men jag hoppas att saknaden är en vanesak, och den rena lyckan av att vara tillsammans är här för att stanna.
Lämna inte barn i bilen!
Kolla på detta. Dela länken. Och agera om det händer!
Arbetslös
Att vara arbetslös är inte riktigt min grej. I måndags gjorde jag en massa saker som är svåra att få gjort när lilla Bus är hemma och kände mig sjukt duktig och ambitiös. Igår hade jag en arbetsintervju vilket gjorde att dagen åt till att stressa inför den. (Helt onödigt, för det visade sig att de inte ens hade ett jobb. Snopet.) Men idag kom verkligheten, och jag har inte haft något att göra. Jag har tagit en powernap. Bakat muffins. Läst facebook sjuttielva gånger. Pumpat cykeln. Spelat yatzy med mig själv. Inte ens vädret samarbetar, för det pajade min planerade joggingtur. Snart gräver jag ner mig. I så fall dyker jag upp till våren och börjar plugga. Överallt på arbetsförmedlingens hemsida ser man att de söker lärare. Och är man lärare får man ibland prata på engelska. Eller diskutera böcker. Det räcker för mig. Så lärare it is. Eller, will be. Om jag inte får jobb. Fast jobben jag söker är mest som extralärare. Så jag anar ett mönster.
Muffinsen blev inte ens goda. Om jag åt dem ändå? Of körs!
Älskade unge
Ibland känns det som om man ska spricka av kärlek.
Kom igen klockan, kom igen!
Jag har dammat, dammsugit och våttorkat golven. Jag har städat badrummen och renat avloppen. Frysen av avfrostad och kökslådorna urtorkade. Jag har skrivit en inköpslista inför kvällens Willysbesök, och gjort lunch åt mig själv. Jag har till och med varit ute och joggat. Kan inte klockan bli tre någongång så att jag får hämta min lilla älskling på dagis!
Lite mormorbus på väg till förskolan i morse
Biljakt
Kim gav Sienna en ny utmaning häromdagen. Han band fast ett snöre i hennes lilla leksaksbil, och sedan var tanken att hon skulle dra bilen efter sig. Hon kastar bilen framför sig, puttar på den, släpper snöret och sparkar på den... men hon har fortfarande inte knäckt nöten om hur man släpar eländet efter sig. Men även om hon inte minns hur Kim visade vad man skulle göra så kommer hon ihåg var han visade det. Så nu är det ett jäkla rännande in och ut ur vårt sovrum med en stackars mörbultad bil i ett snöre. Skam den som ger sig!
Pappan var inte riktigt lika road efter sjuttionionde försöket
Att "snabbt sticka ner på ica"
Att ta Sienna med sig när man ska storhandla mat är lugnt. Då åker vi bil till affären, hon sitter i kundvagnen medan vi handlar och i vagnen till och från bilen. Men att bara "sticka ner på ica snabbt och handla en liten mjölk" är ett helt jäkla projekt. Ungen vill med, men har oftast inte rätt kläder för det. Det vill säga, hon saknar en strumpa eller har köttfärssås på hela tröjan eller går omkring utan byxor. Så först måste man- under högljudda protester- klä på ungen. Sedan ska man locka med henne in i hissen, för trots att hon ville med ut så vill hon stanna i trapphuset och leka med en liten ventillucka i trekvart innan hon är redo att bege sig. Därefter ska man locka ut ungen ur hissen, i vilken hon upptäckt något annat spännande. Sedan passera de älskade gungorna och 7 trappsteg, och Sienna ÄLSKAR att gå i trappor. Gärna upp och ner. Femtielva gånger. Gå förbi stället där vi en gång mötte en kelen katt, utan att stanna och leta efter katten vilket Sienna alltid tycker är den enda vettiga idén. Sedan är det Busmusjakt på ica, där hon springer i fem riktningar samtidigt medan hon med båda händerna flaxar ner varorna i sin väg. Bråka lite vid kassan där hon inte vill stå i kö. Gå ut ur affären utan att smita igenom bommarna så att man måste gå igenom hela affären ännu en gång. Gå förbi kattstället. Gå uppför trapporna utan att gå ner för dem igen. Gå förbi gungorna. Bråka vid hissen. Tjura i hissen. Trilskas vid dörren och gallskrika när vi går in. Ibland undrar jag om det inte gått fortare att köra till Willys?
Häromdagen fastnade hon lite vid en plastgrej som trillat ner från en reklamskylt. Den var hemskt spännande och var TVUNGEN att lekas med i en kvart. Notera även att ungen bara har en body på sig, eftersom jag inte orkade fajtas mer om kläder den dagen (vi hade precis haft ett bråk där hon hävdade att man visst kunde gå i ketchupdränkta kläder och jag inte höll med).
Ett sjätte sinne?
Jag tror att Sienna har upptäckt kökslådorna. Något säger mig det. Ett sjätte sinne?
Detta är hennes leksakskista
Duckface
Kim och jag har lite olika vinklar när vi förmedlar saker till Sienna. På min mobil har hon fått se Babblarna och Lejonkungen. På Kims har hon fått se videona som dyker upp när man söker Popular music video. Jag försöker lära henne att säga tack och hej. Kim satsar mer på skål! Jag ber henne att le när vi tar bilder. Kim ber om detta:
Sötare duckface får man dock leta efter!
"Mamma"
Lyckan är total! Sienna har sagt mamma till mig. Eller, inte så mycket sagt som skrikigt. Och inte så mycket till mig som efter mig, för jag var inte där. Så förskolelärarna är mina vittnen. Och i ärlighetens namn kan det har varit så att hon skrek pappa, men att de ändrade den delen i historien eftersom jag var den som kom och hämtade henne. Men till motsatsen har bevisats så skrek Sienna mamma efter mig. Så jag är hemskt nöjd. Och förutom när hon hade ett litet psykbryt och vrålade efter mig så hade dagen gått bra. Hon sov i 2,5 timmar. Och åt bra. Och var nöjd och glad när jag kom, och lack för att hon inte fick ta med sig alla lekssaker hem. Jag är dessutom hemskt lättad att de löste situationen själv och inte ringde mig och Kim. Dels för att vi satt på Gränden och chillade när eländet pågick, och dels för att det kommer att vara de som tar hand om såna problem i framtiden när inkolningen är slut. Lite försiktigt frågade jag hur de hade hanterat situationen när de märkt att kramar och tröstande inte hjälpte.
"Jo, vi gav henne sin napp. Och när det inte fungerade fick hon snutten också. Men då grät hon fortfarande, så då gav vi henne ett knäckebröd. Sen var hon nöjd." Kan tänka mig att hon blev nöjd då; jag har aldrig vågat ge henne knäckebröd! Vi har precis avancerat oss fram till havrepuffar här hemma. Så idag var en hemskt lyckad dag för alla.
Min glada lilla dagis-Busmus
10 saker om mig
Jag fick en utmaning av
Camilla, och eftersom den innehåller listor är jag inte sen att nappa på den!
- Jag älskar listor! Gärna skriver jag en per dag, så att jag får stryka sakerna efterhand. Lite tråkigt var det dock i början av min graviditet när jag bara var hemma och spydde. * häll upp ny kattmat * töm papperskorgen *ring pappa. Givande lista. Not. På kylen har vi en lista där det står vad vi ska äta varje dag den veckan.
- Det finns en film på mig där jag "dansar sexigt" på en scen inför en stor publik i Turkiet. Man skulle kunna tro att jag var ordentligt berusad när detta hände, men tyvärr hade jag inte alls fått i mig tillräckligt med sprit så jag fick halsa vin bakom scenen för att klara utmaningen. Jäkla kusin och hennes påhitt.
- Jag thar 21 CD skivor med Cher. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Alla andra gillade Backstreet boys i sexan. Jag gillade Cher.
- Jag är rädd för nästan allt. Döden, insekter, mörket, höjder, trånga utrymmen, att flyga, spöken. Det är bara några av grejerna.
- Jag är nästan lactovegeterian. Fast jag äter ägg om det finns i saker. Framförallt saker med massa socker i. Och fisk. Så mest är jag kräsen.
- Trots att jag hatade min graviditet och förlossningen var det värsta jag varit med om vill jag ha två barn till. Vad är det för fel på mig?
- Kim dejtade min bästa kompis innan han började dejta mig. Det var rätt stelt ett tag.
- En gång spräckte jag Kims ögonbryn. Även detta finns på film, till allas stora förtjusning. Snacka om kodak-moment.
- Jag har sjukdomen essential tremor. Det betyder att man darrar på händerna. Den självbotas med sprit. Kan bli trevligt när man är pensionär och skakningarna är värre.
- Mina två pinsammaste ögonblick hittintills hände båda när jag var gravid med Sienna. Ett var när jag svimmade i kön inne på Coop, och Kim seriöst puttande undan mig med foten så att folk kunde fortsätta handla. Det gjorde de inte. Det andra var när jag var på sjukhuset för att barnmorskan var orolig för Siennas hjärtljud, och en massa elever var där för att kolla in läkaren. Och mitt vatten gick, framför alla. Och jag var tvungen att ta av mig byxor och trosor, framför alla. Hade det hänt idag hade jag skickat ut dem direkt. Då vågade jag inte.
Sovstund på dagis
Idag skulle Sienna sova middag på dagiset. Eftersom hon envist har hävdat att hon varit pigg och velat vara uppe på kvällarna den senaste veckan har vi haft med en övertrött Busmus att göra. Och övertrötta Busmöss har en tendens att somna senare och vakna tidigare än Busmöss som mår bra. Och dessutom kortar de gärna ner sin vila. Så jag var lite nervös inför dagis-sovstunden. Framförallt när hon bröt ihop av trötthet på lunchen och personalen till och med bad mig ta bort henne från bordet och tvätta av henne. Så vad hände? Hon fick napp och snutte och lades i sovsalen med en lärare. Och somnade. Trots att den andra inskolningsungen skrek i högan sky sov hon, och hon vaknade inte ens när de andra ungarna vaknade och skickades ut ur rummet. Medan hon sov var jag hemma och chillade och väntade på ett telefonsamtal som sa att hon hade vaknat. Och sedan plockade jag undan lite. Och började förbereda maten för ikväll. Och kollade lite mejl. Och chillade lite till. Tillslut stod jag inte ut längre utan cyklade bort till dagiset. Vad snopen läraren blev när han ringde för att berätta att jag skulle börja bege mig mot dagiset och jag vackert fick erkänna att jag redan stod utanför och ugglade. Så kan det gå. Duktig Busmus i alla fall. En till bra sak är att jag har fått extrajobb under september och kanske oktober. Yey! Så nu kan jag andas lite medan jag söker "riktiga" jobb. Trevligt, trevligt. Nu väntar vi bara att en tredje bra sak ska hända- alla goda ting är tre, right? Att vinna på lotto vore inte fel. Om man får önska, liksom.
Glad dotterdotter
När Sienna, Iris och Benjamin fyllde år gav de varandra presenter. Sienna fick en härlig sommarklänning, en rolig badleksak och fina klämmor av sina polare, medan hon gav dem varsin väska. Jag var jätteglad för Siennas saker, men jag kunde inte undgå att märka att hon sneglade lite avundsjuk på sina kompisars presenter. Så när min pappa för ett par veckor sedan beslutade att Sienna skulle få en nalle när hon sa "morfar" för första gången, så var jag inte sen med att föreslå att hon skulle få en liten väska istället. Typ en gammal koffert. Med ett handtag. Och kanske en bild på en kaka på. Som man kanske kan handla i hansakompaniets leksaksaffär. Längst bort, nedre våningen. 79 kronor. Ungefär. Han nappade på betet och häromdagen fick Sienna sin älskade väska. Det riktigt lös om ungen när hon (jag) slet bort presentpappret, och hon har lekt med den sedan dess. Om hon lärt sig säga morfar då? Nej. Han kunde bara inte hålla sig.
Finn fem fel
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta...
Dagis-dag 2
Sienna klarade även denna dagis-dagen galant. Jag klarade den inte lika bra, men jag överlevde. Vid ett tillfälle trillade Sienna och grät, och det var lärarna som tröstade henne. Oj vad jag kände mig ynklig och bortglömd. De såg nog det, för efter en stund lämnade de över ungen till mig. Kan också vara för att hennes näsa hade börjat rinna då och de helst ville slippa torka henne. Men ändå, jag blev glad. Vid lunchen käkade ungen satan och jag fick ge henne en extra portion. Synd bara att den andra ettåringen, Charlie, klarade att äta med en sked utan att spilla, medan Sienna tjoffade i sig maten med händerna skrämmande likt en grottmänniska. Fail. Hon fick dock pluspoäng när jag berättade om hennes pott-incident igår. Imorgon ska hon sova middag där, vilket jag tror kommer att gå utmärkt! Så trött som hon var idag blev hon nästan sur när jag släpade hem henne medan de andra fick gå in och vila. En fördel till med denna avdelningen, Delfinen, är att alla treåringar har flyttats upp i sommar, och där bara kommer att vara ett- och tvååringar. Eftersom Sienna och Charlie är de första som skolas in och de är tröttisar ändrade lärarna raskt om schemat så att maten nu serveras 11.00 och man får sova vid 11.30 istället för 11.15-12.00. Score! Min trötta och ofta vrålhungriga Busmus blev mycket nöjd vid det beskedet.
Någon är sådär bra med skeden.
Busmus på potta
Sienna har kissat på pottan! Det kan vara så att hon älskar att sitta på den och gör det även med kläder och blöja, och att det bara var en slump att hon denna gången vädrade rumpan när hon satt på den. Det kan också vara så att hon blev rädd när hon märkte vad som hände och snyftade till av skräck innan vi förstod vad som hände. Och det kan dessutom vara så att hon hann känna efter med de små nävarna innan jag lyckades hindra henne. Men trots allt detta, jag är stolt! Och hon var hemskt nöjd efteråt när både jag och Kim gav henne applåder och hon fick spola på toaletten själv när vi tömde pottan. Min duktiga lilla Busmus.
Bild från Klagshamnbesök innan idag. Sienna lekte och plaskade tills läpparna var blå och hon hackade tänder. Underbara sommar!
Inskolning dag 1... igen
Idag lyckades vi ta oss till förskolan utan vare sig andningsbesvär eller andra tråkigheter. Sienna var i himmelriket och blev helt till sig av lycka när hon insåg att hon fick leka med alla leksakerna både i leksalen och ute på gården. När det blev dags för fruktstund och hon fick sitta med de stora barnen på bänken och fick en egen äpplebit trodde jag att ungen skulle svimma så glad hon blev. Detta har hon suktat efter ända sedan vi började hänga på lekplatser och stötte på dagisgrupper då och då. Jag var helt tårögd. Sienna bara smilade. Kim var mest uttråkad. Faktiskt så var han så uttråkad att vi raskt bestämde att jag skulle ta över inskolningen resten av veckan, så kan han vara hemma och chilla lite. Och städa. Mohahahaha. Man får inte vara dum. I alla fall, förskolan kändes jättebra. Sienna hamnade på en annan avdelning än den vi var och hälsade på i våras, och det var ju en jäkla tur. Pedagogerna här var vettiga, verkar ha koll och var genuint intresserade av lillstim. Vi stötte på den andra avdelningen på gården, och jag nästan ryggade tillbaka. Som sagt, vi hade tur. Nu är det bara ett litet jobb om saknas, sen har bitarna fallit på plats utmärkt tycker jag.
Duktig oteknisk mamma
Som mamma borde man duscha på kvällen, när pappan är hemma. Då slipper ungen försöka norpa åt sig rakblad, sno schampooflaskor och halka på badrumsgolvet medan man själv med svidande bubblor i ögonen halvkastar sig ut ur badkaret likt en smidig val i jakt på barnet med duschtvålen. Men jag är kvällstrött. Och orkar aldrig. Alltså har jag kommit på en lösning- starta Babblarna (första låten) på Tv:n medan jag tar av mig och lägger fram alla saker, och sedan startar jag Babblarna (stompalompasången) medan jag duschar. Då har jag 2 minuters förberedelse på mig och 4 minuters duschtid. Men ibland räcker inte detta, och nu har jag, den otekniskaste av alla otekniska, lyckats fixa det genom att göra en spellista på youtube. Jag är så stolt! Och Sienna är så imponerad! Det är Babblarna blandat med Imse vimse, krokodilen och lite lolo och bernie. Jag riktigt njuter när jag startar eländet.
Inskolning dag 1
Inskolningen idag gick inte precis som planerat. Mest för att vi inte var där. Förkylningen som Sienna lämpligt åkte på i lördags satte sig igår på luftrören, och efter en orolig natt stod vi inte ut längre utan åkte till akuten. Så istället för att flänga omkring bland andra dagisbarn fick Sienna kolla blodtryck och andas in saker som vidgade luftrören. Hon var rätt knäckt, kan jag säga. Förkylningsastma anande de, efter flera tester. Tillslut var Sienna så förbannad på sköterskan att hon började vråla så fort hon kom in på rummet, och sköterskan var så ledsen att hon bad läkaren slippa sätta masken på lillskrik när det var dags för andra omgången. Läkaren tvingande henne såklart, men frågade sedan mig och Kim om vi verkligen ville ha recept på en mask (som barn har för att andas in vaddetnuär), eller om vi skulle låtsas att "en gång var ingen gång" eftersom Sienna tyckte att det var så äckligt och hon faktiskt är ovanligt gammal för att helt plötsligt få förkylningsastma. En gång är ingen gång, skrek vi och slet med oss ungen därifrån. Så efter en snart tre timmar lång powernap för hela familjen har vi nu börjat slicka våra sår och planera inskolningen för imorgon. Eftersom Siennas dagis bara har fem dagars inskolning, och vi missade dag 1, undrar jag om vi nu kommer att köra den snabbaste inskolningen genom historien, eller om vi ska fortsätta den på måndag? Blir spännande.
En minst lika aktiv Busmus som vanligt. Nästan mer. Vissa barn blir så när de är sjuka, sa sköterskan. Otippat att det var vår duracellkanin som blev det. Not.
We're alive
Sienna är förkyld och ska skolas in på dagis imorgon. Jag är arbetslös och deppig över det. Och Kim är bitter. Så för att trösta oss har vi chillat i Flyinge, på stranden och minglat i Folkets park. Det är svårt att vara nere när man ser Siennas rynkiga lilla rumpa hoppa in och ur barnpoolen hos sin farbror, eller hur hon försöker springa efter de andra barnen ut i havet trots att hon bara är två smurfar hög. Nu ska här packas nappar och märkas kläder och kramas Busmöss, sen är vi redo inför morgondagen. Min lilla flicka är så stor!
De lär få fullt upp på dagis...
Ny docka
Häromdagen var vi på IKEA. Eftersom vi ville att Sienna skulle hålla sig lugn i vagnen medan vi shoppade tänkte vi muta henne med en ny leksak, men det slutade med att vi spenderade mer tid på att välja leksak än på att faktiskt samla ihop det vi skulle ha. Efter mycket velande beslutade Sienna dock åt oss, genom att norpa åt sig den billigate nallen där fanns och hålla den krampaktigt medan hon skrek "gocka, gocka". Så den fick hon. Och nu heter den docka. Väldigt pedagogiskt.
Lilla Bus på promenad med sin nya "docka"
