lamadjur.blogg.se

Sienna hade lagt sig tidigt, Kim skulle iväg och träna, och jag kände att jag hade all tid i världen att ta ett långt varmt bad. I med vattnet, fram med en bok, hoppade i... Och exakt två minuter senare knackade det på dörren. Sedan såg mitt mysbad ut såhär. Vet inte riktigt vad man ska säga om det.

 

 

 

Sienna har börjat bita på sina naglar. Det är sådär. Det är bättre än när hon petade näsan, och betydligt bättre än när hon hade sin korta men intensiva bulimiperiod och med ett skratt spydde upp allt hon åt, men det är fortfarande inte kul. Hon gör liksom ingenting annat än att biter på dem. Det har till och med gått så långt att hon går iväg från oss, för att kunna bita ifred. Och när man sitter och pysslar eller äter så kan hon inte koncentrera sig, utan vill bara få in ett finger i munnen. Vi har försökt med nagellack för att göra dem fina, med hot, och nu senast med mutor (biter du inte på en hel dag får du en peng!), men ingenting fungerar. Två dagar i rad nu har hon dessutom bitit så långt ner att hon fått riktigt ont, och börjat gråta av smärta. Och som att detta inte vore nog; när fingernaglarna är borta ger hon sig på tånaglarna! Vi trodde först inte att det var sant, men nu har även dagis bekräftat denna hemska uppgift. Vad ska vi göra??? Det illaluktande medlet som man ska stryka på är ju för treåringar, eftersom småbarn inte ska få i sig för mycket av det. Och Sienna är ju kroppsligt en väldigt liten tvååring. Men hon måste ju sluta! Tips, bitte?

 

Kvällen igår tillbringades hos Thilde som fyllde 25 år. Det var trevligt och roligt och innebar alldeles för mycket dricka. Om jag någon gång känner mig sugen på att skaffa fler barn, så försvinner det illa kvickt när jag är bakis. Illåmående, halsbränna, trötthet och allmänt må-dåligt-tillstånd, precis som när man är gravid! Och då ska man gå igenom det i nio månader, och inte bara en dag. Aldrig i livet. Jag får helt enkelt anlita storken när det är dags för Sienna att få ett syskon. Kvällen var i alla fall lyckad. Vi upptäckte att jag når upp ungefär till Thildes knä, att hon får plats i Siennas cykelsits och att vi kan hitta till snabbmatstället som har guldfiskar utan att ringa Kim. Score, liksom. Tack i alla fall för en lyckad kväll! Även om jag är rätt glad att det dröjer ett år till nästa firande.

 

 

Sienna kommer med två filmer. "mamma, är dessa samma sak?" Jag vänder mig om i tron att det är typ Madagaskar 1 och 2, och får syn på dessa:

 

 

Givande samtal med en tvååring.

 

- Vill du ha blöja eller trosor när du ska till mormor imorgon?

- Trosor! Med flickan på!

- Men då måste du vara duktig och kissa pottan. Inte kissa i byxorna.

- Ja, och bajsa pottan.

- Exakt. Vad tror du att ni ska göra hos mormor imorgon då?

- Bajsa pottan. 

- Det är ju bra. Men nåt mer kanske? Leka kanske?

- Läsa bokar.

- Ja, läsa böcker kan ni ju göra. Ska ni göra nåt mer?

- Åka hem.

- Jahapp.

- Jag vill tissa pottan nu.

- Inte tissa. Kissa. Kan du säga kissa med k?

- Kissa med kåååååe. 

 

Ibland tänker man inte riktigt på vad man säger. Hur sjutton ska Sienna veta vad ett k är? Låter som att hon kommer ha en givande dag hos mormor imorgon. Bajsa, läsa böcker och åka hem. Tur att hon har 9 timmar på sig att genomföra dessa sysslorna.

 

 

Vissa dagar är lite bättre än andra. Idag var en sådan dag. Bus var glad, trevlig och bråkade inte. Jag fick saker gjorda, och hann dessutom träffa kompisar i två omgångar. Först Thilde och två av hennes föräldragruppskompisar, med barn, till Siennas stora lycka. Och på kvällen Corre och Madde, utan barn, till min stora lycka. Dessutom kan jag inte låta bli att känna att det är lite skönt med den kallare friska luften. Detta bådar gott för en härlig vecka!

 

 

 

Saker som inte slår fel:

 

När vi ska ha spelkväll slår Sienna rekord i att vara uppe sent. Kl 23:30!?

 

När Sienna tar sovmorgon för första gången sedan i somras har jag bokat tvätt-tid klockan 07.

 

 

Idag har vi alltså kört en lugn innedag, där Bus inte ens har kommit ur sin pyjamas. Rätt skönt med såna också, men jag hade ljugit om jag inte sagt att jag såg fram emot några öl och middag (sushi!) med Corre och Madde imorgon kväll.

 

 

 

Vi var på Djurlekplatsen idag och försökte rasta Sienna. Gick sådär eftersom varenda rutchkana var dyngsur, och vi inte hade satt på ungen regnkläder. Vi hittade dock en massa kastanjer, och i ett ljust ögonblick kom jag på att vi kunde plocka dem och ta med hem och pyssla lite. Vilket var underbart kul! Tyckte jag. Kim gjorde en mördarfigur med hjälp av borrmaskinen, sedan blev han inspirerad av sin bedrift och bänkade sig framför TVn och såg Transformers istället. Sienna vägrade att göra någon figur alls, då tandpetarna var spetsiga och gjorde ont och man måste vara "stor och stark och vuxen" för att göra det. Mes, hostade jag fram, och fortsatte med mina. Efter en stund insåg Sienna att man istället för att pyssla kunde kasta ut allt på golvet, och nu är vi i ett döläge. Hon vägrar nämligen att plocka upp efter sig och jag inte kan göra det eftersom jag har sagt att hon inte får sitt Kinderägg om hon inte gör det... och gör jag det åt henne måste jag ju antingen vägra henne ägget ikväll (lär inte hända) eller svika mitt hot (och då lär jag aldrig få igenom något i framtiden igen). Moment 22, typ. 

 

Bild från en mysig pysselstund, som den hade visats på instagram. Alltså utan att avslöja någonting om hur det egentligen var.

Lycka är när man kommer hem från jobb en fredagseftermiddag, och Sienna rusar ut för att visa sina fina lila naglar. Kim har alltså suttit och målat dem på henne, då de har varit hemma tillsammans eftersom dagis varit stängt. Naw!

 

De senaste veckorna har Sienna vaknat allt tidigare på morgnarna. Eftersom ljuset inte längre stör henne, hon inte verkar ha mardrömmar längre och hon har kommit in någorlunda i dagisrutinerna, har jag börjat fundera på om det kan vara något annat som gör att hon vaknar så tidigt. Min tanke är att hon kanske inte behöver så lång tupplur mitt på dagen längre, utan att den förstör nattsömnen (vilket i sin tur gör att hon sover längre på tuppluren nästa dag, vilket förstör nästa natt, osv). Alltså försökte jag väcka henne efter en timme idag. Hon råvägrade. Efter 1 h och 15 minuter började jag städa på hennes rum. Struntade hon i. Efter 1 h och 30 minuter dammade jag rummet, inklusive hennes fötter. So what, suckade hon och vände på sig. Efter 1 h och 45 minuter dammsög jag hela lägenheten, och var extra noggrann under hennes säng. Då satte hon sig upp. I två sekunder. Sedan la hon sig ner och somnade om. Nu har hon sovit i 2 h och 35 minuter, hela lägenheten är superstädad och det är 2,5 h kvar till läggdags. Och ungen ser ut så här:

 

 

I morse var jag hos frisören för att klippa topparna. Kim undrade lite försiktigt igår om jag skulle ha med mig Sienna, och jag blängde på honom som om han var halvt vrickad. Givetvis skulle jag ha med mig Sienna! Hon är vår dotter, inget vilddjur, och hon kan uppföra sig bland folk. Annars måste vi/hon väl öva på det, tänkte jag. Men oj, vad jag misstog mig. Här fanns det inget att öva på, för ungen gjorde INGENTING rätt. Hon sprang omkring hej vilt, vrålade rakt ut, klättrade upp och ner i mitt knä konstant och försökte dessutom sno frisörens sax och den andra frisörens fön. Besökets low point kom när hon snodde en boll från skyltfönstret, och sprang omkring bland hyllor och sparkade på den så vilt att min frisör fick jaga efter henne och säga till henne. Tillslut tog jag ungen i knät, höll fast henne medan vi utförde någon sorts diskret brottningsmatch medan vi båda blev svettigare och svettigare och argare och argare, samtidigt som jag väste till frisören "bara klipp av skiten, det spelar ingen roll om det blir rakt, det är inte ditt fel, bara KLIPP!".  Och hon klippte. Och det blev snett, men hon klippte rätt det också. Och hela tiden log hon och sa att det inte var så farligt, trots att jag hade hört henne berätta för en kund tidigare att hon mådde dåligt men inte hunnit avboka alla dagens kunder. Så jag kan bara föreställa mig vad hon tänkte. Och inte sjutton var det att det inte var så farligt, det kan jag satsa min högra arm på. Ungjäkel. Aldrig i mitt liv har jag skämts så mycket.

Sienna hängde med mig och Kim när vi röstade idag. Koalan hängde också med. Dock hade Sienna ingen blöja, så vi stannade vid toaletterna två gånger, och i buskar två gånger, och väntade medan Sienna inte kissade. Väl framme missade hon när Kim röstade eftersom det var under ett av hennes icke givande toalettbesök, och missade när jag röstade eftersom Kim tog med sig henne ut ur lokalen, så när vi skulle lämna huvudbyggnaden fick alla höra ett illvrål. "NEJ, mamma, vi kan INTE gå nu! Vi måste trösta!!" Trösta de som inte vann, eller vadå?

 

Efter en utekväll med kollegorna har jag upptäckt följande saker:

 

• Jag får inte alltid fylleångest av öl
• Kim klarar att natta Sienna minst lika bra som jag. 
• Mina kollegor är underbart öppna med både vad de röstar på och sin lön.
• Hundar får inte vara inne på Azalee, och får tillsägelser om det även om de är utomhus.
• Jag gillar fortfarande sushi!

På grund av mitt nya schema blir Sienna hämtad sent tre dagar i veckan. De dagarna går hon mellan 7-17. Man kan säga att hon klarar det sådär bra. Hon vaknar skrikande. Får motvilligt på sig kläder skrikande. Ny blöja skrikande. Lugn vällingpaus. Varar i 30 sekunder. Sedan skrik medan hon får tänderna borstade. Illvrål när håret ska borstas. Hysteri när skor och jacka ska på. Skrik i trapp, skrik i hiss, skrik i cykelförråd. Och därefter bara stim. Enligt pedagogerna fungerar det bra på dagis. Känns skönt, för när jag hämtar börjar skrikandet igen. Illvrål när jag kommer. Skrik när vi ska ta på jacka. Skrik när vi går till cykeln. Vrålande när vi åker cykel. Skrik när vi kommer hem. Drama vid matbordet. Hysteri efter maten. 30 sekunders vällingpaus, om rätt program visas på barnkanalen. Skrik vid tandborstning. Skrik när vi väljer saga. Hysteri när sagan är slut. Skriker sig till sömns. Vårt hem kan inte precis kallas harmoniskt för tillfället. Idag gick det om möjligt ännu värre. Ungen satt liksom inte längre ihop, utan var bara tårar och gnäll och blöbb. Så vi skippade maten, gav henne välling och sedan på med pjamas och in i sängen. Lååååååångsamt läsa lååååång bok och tack och hej. Godnatt. Min stackars lilla skrikbus. Tror vi ska skippa maten på kvällarna hädanefter. Allt för att hon ska få mer vila.

 

Med lite hjälp från kollegor klarade jag ännu en av mitt livs jobbigaste arbetsdagar. Mycket nöjd med mig själv och med bihanget hemskickat njöt jag till och med under läxhjälpen, vilket var dagens sista lektion. I alla fall fram tills en av eleverna räckte upp handen och sedan bad mig ta upp hans suddigummi. Nej, svarade jag och gick därifrån. Tre minuter efter stormade ungen tjutande ut ur klassrummet, och när jag frågade hans bordskamrater vad de hade gjort svarade de "inget, han grät för att han kände sig dissad av dig". Skjut mig. Ibland önskar jag seriöst att jag var rökare, för det verkar som att en cigg har en lugnande effekt på nerverna. Choklad har inte riktigt samma effekt. Inte för att jag tackat nej till ett marabou. Men ändå. Bara två dagar kvar. Biter ihop, och ser fram emot fredagens ölrunda med kollegor. 

Sienna är inne i en charmig period där hon anser att hon inte behöver sova längre än till 6 på morgnarna. Det gör att hon är astrött och gnällig fram till tuppluren, och sedan vill sova tre timmar. Det får hon inte. Då hade hon nämligen somnat klockan 22 på kvällarna. Alltså måste vi med mutor och tvång tvinga upp henne ungefär 1,5 timme efter att hon somnat, vilket brukar leda till skrik och vrål och en övertrött Bus... som sedan inte somnar förrän klockan 20, och då är jättetrött när hon vaknar klockan 6. Underbart moment 22. Men idag fick jag upp henne utan problem, bara 45 minuter in i tuppluren. Hur då, kan man fråga sig? Jo, jag viskade lite diskret "Sienna, vill du träffa Samuel?" och ungen flög upp ur sängen och sprang ut i hallen och vrålade av lycka. Det visade nämligen sig att Samuel ska flytta tillbaka till Dalarna, med omedelbar verkan, och att han ville säga hej då till Sienna. Så jag och ungen kastade oss på cykeln och gjorde hembesök hos den gamla dagispedagogen. Sienna fick kinderägg och kakor och massa lek, och Samuel fick säga hej då till den lilla busungen. Jag fick mest en massa härliga bilder, samt en del skräckupplevelser då de givetvis skulle hitta mastodontspindlar och halvt förmultnande fåglar. Härlig dag, och jag vet nog vem Sienna kommer att drömma om inatt.

 

 

 

Idag gick Sienna på bio för första gången. Eftersom jag gick på bio med Corre och Madde för ett par veckor sedan, och då hade berättat för Sienna att "jag skulle på bio med några kompisar", trodde hon att hon skulle på bio med alla sina kompisar. Snacka om att hon blev besviken när hon insåg att det var mig och Kim hon skulle gå med. Filmen som visades var Alfons Åberg, och de visade fyra små tio-minutersavsnitt. Det var alldeles lagom både för Kim att somna, för mig att somna, och för Sienna att bli uttråkad. Kim hävdar att hon är för liten för bio. Jag hävdar att hon är för stor för Alfons Åberg. Hade vi sett Draktränaren 2 tror jag bestämt inte att vi vare sig varit uttråkade eller somnat, någon av oss. Men i alla fall, nu vet hon i alla fall vad bio är, och jag kan börja se fram emot alla kommande år med Disneyfilmer. Och alla raserianfall när jag ska på bio utan henne, och hon vet vad hon missar.

 

-Sienna, kan du hjälpa mig att sätta på denna toarullen på hållaren?

 

-Sienna, varför tar det sån tid?

 

Varenda gång jag tar fram mobilen för att fota Sienna skriker hon "cheeeeeeeese!". Jag hade blivit omåttligt stolt, om inte detta blev resultatet:

 

 

Förra veckan regnade det ju otroligt mycket här i Malmö. Bussar gav sig ut på djuphavsdykning, bilar hade simtävlingar i garage och folk hade varken tillräckligt höga gummistövlar eller källarförråd. Men när jag, Kim och Sienna gav oss iväg på en regnig promenad för att handla pizza stötte vi på fler människor utomhus än någonsin. Typ hela Slottstaden var ute och traskade i regnet, med dyngsura hundar, stojande ungar och plågsam uppsyn. Och vi kunde inte lista ut varför! Vem sjutton vill ge sig ut i det här vädret, om man inte måste? Hade de alla fått ett nervöst sammanbrott? Inte förrän vi kom in på pizzerian och snackade om att vi inte kunde laga mat eftersom det var strömavbrott, slog det oss; alla andra har också strömavbrott. Och det är ju jäkligt tråkigt. Så vad ska man annars göra med stimmiga hundar och rastlösa barn? Därefter kände vi oss rätt blonda. Framförallt när vi plaskade tillbaka med bister uppsyn och för korta stövlar, och insåg att resten av stadsdelen också bar snabbmatspåsar i sin jakt på varm mat.

 

Häromdagen upptäckte jag att Sienna knappt har några byxor till hösten och vintern. Två par jeans och två leggings, var allt som hittades om man räknade bort sommarbyxor och strumpbyxor. Räcker sådär långt, när man max tvättar en gång i veckan och dessutom måste ha extrakläder på dagis. Hur detta har gått till vet vi inte riktigt, för ungen har seriöst mer kläder än vad vi har. Tillsammans. Men uppenbarligen inte byxor. Så jag och Sienna begav oss till Emporia i måndags, och hittade underbara leggings på HM. Så det införskaffades illa kvickt. Dock blev shoppingsuget inte riktigt stillat, så igår när vi ändå var på Kronprinsen smet jag inom Lindex i jakt på ett par jeans. Och kom ut med denna skapelse:

 

Vår unge har ju alltid gillat att klättra, och kommit upp även på ställen som inte är i närheten av lämpliga för hennes ålder. Men inte förrän vi var på busfabriken för ett tag sedan insåg vi hur skicklig på att klättra Sienna faktiskt är. Det är imponerande... och lite (MYCKET!) skrämmande.