lamadjur.blogg.se

• Opponeringen är klar! Gick sådär om vi ska vara ärliga, men nu är i alla fall helvetet gjort. 
• Jag mådde dåligt och kräktes i söndagskväll- men ingen blev smittad! Skööönt att det inte var magsjuka som härjade.
• 5 dagar kvar till loooooov! 
• Gick precis en lång häelig promenad med en kompis. Skönt att det är varmt, ljust, att få röra på sig och att snacka av sig. 
• Mötte en elev från min praktik, som är kaxig och otrevlig och som jag aldrig hann få en bra relation med... och jag var okej klädd, nykter och inte på en joggingtur! Till och med sminkad. Sweet! Annars träffar man alltid elever när man avsolut inte vill, som i exemplen ovan. Ungen ignorerade dock mig totalt. Rätt sweet det med. 

Ungarna brukar äta frukost på dagis, men skulle få käka hemma imorse. Eftersom Sienna HATAR att äta frukost hemma tänkte jag lyxa till det lite. Fruktskål, liten youghurt, juice i snappsglas osv. Istället för den sedvanliga skålen med fil och puffar. Och ungen blev överlycklig! "Men mamma, så fint! Vilken dag är det idag? Är det helg? Kan du fota så jag får visa pappa ikväll?" Sedan satt hon och malde på om vad hon INTE skulle äta, och jag höll på att bli lagom förbannad när jag insåg att hon gjorde det för att hon ville spara allt till sist. Älskade unge.

 

Julies pratande har nått en ny nivå. Inte ens två år gammal, och hon kör sexordsmeningar i vilka hon pratar både dåtid och framtid förutom nutid. Mycket imponerande. Och roligt! Vad mycket de små skitarna tänker och känner. Och vilka åsikter de har. I alla fall, vill skriva ner några saker som hon fortfarande inte riktigt kan säga, medam de fortfarande finns kvar. Det är ju så sött! 

 

Möss- smör. Julie är av den bestämda uppfattningen att smör heter möss, vilket ställer till lite problem om hon bjuds på en macka utan oss i närheten. Hon älskar nämligen smör. Och blir djupt förolämpad om hon inte får smör på mackan. Och då kan mackan hamna på personen som erbjudit henne mackan. Det är sådär. 

 

Navi- Maui. Älskade supercoola semiguden från Vaiana. Han heter Navi vad vi än säger. Kan du säga Ma? "Ma" kan du säga ui? "Ui". Kan du säga Maui? "Navi!"

 

Babyjana- baby Vaiana. Det är så sött att man dör. Och hon äääääälskar baby Vaiana. Mer än allt annat. Riktigt längtar tills hon får öppna sin födelsedagspresent.

 

Hjälpa dig- hjälpa mig. Det där med mig och dig är rätt förvirrande. Framförallt eftersom man inte kan rätta henne. "Mamma hjälpa dig!" "Ska jag hjälpa dig?" Det går liksom inte att klämma in ett mig där. Rätt roligt för oss som fattar, men Julie blir ytterst förolämpad om hon ber någon annan om hjälp (hjälpa dig?) och de förvånat svarar att de inte behöver hjälp av tvååringen. Stackaren. Men kul är det.

 

Sienna och Julie fick varsin plånbok av sin mormor igår. Sienna fick välja vilken hon ville ha. Hittade inget bra foto som tydligt visade det, men hon valde rätt om man säger så...

 

Det finns två varianter av trötthet hos barn. Den när man nöjd efter en heldag på stranden sätter sig lugnt på rummet och pysslar med sina dockor, och den när man hysteriskt och gällt skriker och gråter för att det gör ont på benet- och det visar sig att man har fått ett myggbett. Idag råkade Sienna ut för trötthet nummer två. Några underbara soldagar med flängande i vänners sällskap börjar ta ut sin rätt. Tur att det bara är en dag kvar tills barnen får vila på dagis.

 

 

Ännu en sommarkväll levererar! När ungarna stupar i säng myggbitna och aströtta efter en hel dags lek och spring, och föräldrarna är möra, halvlulliga och med betydligt friskare färg. Då njuter man. Då är det sommar. 

 

Igår bjöd Kim ut mig (i den mån det går med gemensam ekonomi- han fixade barnvakt och bokade bord), för att fira min kommande examen. Nice! Tapas på Davidshalls restaurang. Så gott att jag dreglar nu i efterhand när jag tänker på det, och stönade när jag tog första tuggan. Grymt gott alltså. Sedan drack vi för många öl, och fick därför skjuta upp dagens Skånes djurparksbesök ett par timmar. Men iväg kom vi så småningom. Kom dit vid 12, åkte hem vid 17 och Julie la sig på köksmattan 17:15 och bad om välling. Underbar dag! Såg alla djur, utom vargar. Har de ens vargar där eller låtsas de bara? Lekte en massa. Åkte fåret Shauns traktor. Käkade glass. Och njöt i solen. Älskar utomhusdagar. Nu blir det film och chips, och imorgon kör vi strand. Uppvärmning för sommarlov! Rätt nöjd med läget just nu.

 

 

Sista temat för denna bloggutmaning är Jag längtar. Just idag njuter jag- sol, ungar på dagis, har joggingrunda avklarad, uppsats inskickad inför gruppindelning imorgon, sva avklarat. Lyxchilldag med andra ord. Uppvärmning inför imorgon, när jag får tillgång till uppsatsen jag ska opponera på om en vecka. Men förutom denna härliga lilla lyxdag så längtar jag till massor av saker. Att få se mitt examensbevis. Till att få ha min egen mentorsklass i höst. Mina första riktiga mentorselever. Till resan- 2 veckor kvar!! Till stughyrning vid Luhrsjön i sommar. Till midsommar i Skanör. Till grillning hos mamma i veckan. Till morsdagsfirande. Underbart mycket härligheter att se fram emot!

 

Jag mår bäst när jag får sova minst 8 timmar per natt. Har alltid behövt mycket sömn. Det var dock länge sedan jag fick det. Just nu är Julie uppe och leker på sitt rum. Hon tog en powernap mellan 18 och 19:30, men hostade sig till liv igen. Och är nu klarvaken. Jag är dock astrött. Ungen själv kommer att vara astrött imorgon, när hon går upp klockan 5:30. Det kommer hon att väcka mig och meddela, det är jag säker på. 

 

Jag blir glad när det är sol. Och varmt. När man har roliga kompisar som vill umgås. När barnen har kul. När man är spontan. När man har tid och lust och energi. När man kan äta pizza i en park en halvtimme efter läggdags, och alla bara njuter. Då blir jag glad. Älskar sommaren!

 

Jag fick med mig ungarna och syrran till Bokskogen idag. Eller, fick och fick. De var inte svårtövertalade om man säger så. Vi gick en liten runda, lekte på lekplatsen, gick lite till, fikade och avslutade med ett besök på lekplatsen igen. Poff så var tre timmar borta. Härlig dag! När vi kom hem drog Kim med oss till Mobilia, för att han ville kolla tröjor. Jag kom hem med storleksbytta skor, nya trosor och ett lagat halsband. Han kom hem med en keps. Så tröjshoppandet gick sådär, men eftersom vi avslutade rundan med att växla pengar inför resan var han rätt nöjd ändå. 

 

 Underbart mysig skogsdag

 

Jag har kommit på bästa presenten till Julie! Hon ska som sagt få Vaiana babydockan, och kommer att älska den. Men vi har velat ge henne en liten grej till, bara för att hon ska få öppna två paket och hinna känna sig lite speciell innan syrran rycker dockan ur nävarna på henne. Och idag kom jag på vad vi ska ge henne! En fotobok! Hon älskar böcker, älskar foton och älskar sig själv. Helt underbart. Jag är så nöjd! För er släktingar som råkar läsa och inte har några idéer, så har jag dock kommit på ett par förslag på presenter. Om än inte lika bra som mina. Hehehe.

 

1. Bamses pottbok (babyland.se)

2. Bamsebestick (storoliten.se eller adlibris.se)

3. Bilbana (lekmer.se eller jollyroom.se)

4. Garage (lekmer.se)

 

 

 

Jag behöver lära mig rita. Jag känner att jag antingen måste köpa en riktig korsordsbok till Sienna, eller bli bättre på att rita egna. Utmaningar i all ära, men här känner jag att ungen inte får en rimlig chans att lyckas. 

 

Jag önskar att jag inte tänkte att jag nog inte behövde smörja in mig idag. Första soldagen på stranden. Hur kan man inte behöva smörja in sig?! /kräftan

 

Temat för idag är Jag saknar. Jag saknar Arizona. Bodde där hos min morbror ett år när jag var 18, och var sedan och hälsade på 4 gånger. Sedan började jag plugga och sedan flyttade han hit. Men jag saknar värmen. Lukterna. Maten. Det amerikanska. Allt spännande. Jag älskar Arizona och hoppas verkligen kunna ta med mig Kim och barnen dit en dag. 

 

Har nappat på Johannas (http://daysbyjohanna.se ) bloggutmaning, där man ska blogga om ett visst tema varje dag. Idag var det "Jag älskar". Funderade på att lägga upp en bild på havet, sommaren eller choklad, men eftersom sockersuget är tillfälligt stillat och det var deppigt väder ute idag så blir det ändå en bild på mina favoritälsklingar. De enda som är bättre än både sommar och choklad kombinerat. 

 

Hade satt upp mig som vikarie idag, men ingen lärare blev sjuk. Passade på att göra lite ärenden och besöka min gamla praktikplats. Jag saknar dem! Framförallt min handledare. Hon var bäst. Sedan stack jag hem och satte mig framför datorn, för att finslipa sista stora hemtentan för sva samt putsa det sista på examensarbetet. Läste igenom hemtentan. Är sjukt nöjd. Läste igenom examensarbetet. Är sjukt trött på det. Känner mig klar. Handledarträff på onsdag, sedan rättasmåfelsdag på fredag. Därefter ska eländet in. Opponering den 30:e. Stängde datorn. Det var 15 minuter sedan. Nu har jag inget att göra. Är klar med plugg, har skaffat jobb, alla vikariedagar är inbokade, alla andra to-do saker är fixade. Valet står alltså mellan bad, tupplur, bokläsning och filmtittande. Mycket svårt. Ärligt alltså. Framförallt eftersom det är rätt många snarlika dagar innan opponeringen. Har varit så uppe i varv de senaste 1,5 åren att jag har lite svårt att koppla av. Får kanske öva på det nu innan semestern. 

 

Det är sooool! Hallelulja! Igår firade jag och Kim våren genom att släpa med oss ungarna på världens shoppingrunda. Idag var vi lite schysstare och tog med dem till stranden för lite häng med mamma och hennes polare Annika. Det var så härligt! Vi grillade korv till lunch, byggde sandslott, såg ungarna knuffas omkull 250 gånger av mamma, tvingade dem att jaga bort fiskmåsar från fågelrädda Annika och bara hängde. Sen doppade sig såklart gamlingarna, varpå Sienna satsade hon med. 12 C. Not bad för en femåring! Nu försöker jag få Julie att sova, trots en tupplur i bilen på vägen hem. Sienna försöker själv att sova, men för att Julie inte ska skrika delar de säng. Känns sådär snällt mot Sienna, så jag får nog snart sära på dem. Men det är så skönt att slippa skrikandet! Är det barnarbete light att låta storasyster natta bångstyrig lillasyster? Men nattningsbråk till trots, vilken underbar dag och vilken underbar helg! Fler såna tack!

 

Jag älskar godis. Framförallt choklad. Är helt totalt beroende. Och nu har jag hittat en ny favorit som är helt fantastiskt underbar! 88an fast choklad. Den är ljuvlig! Jag är så kär att jag fotade den och visade när jag var ute och åt middag med gamla kollegor idag. Efter middagen och efterrätten.. när alla var spymätta. Så mitt budskap gick inte riktigt fram. Men om man inte är spymätt MÅSTE man testa detta!

 

Julie fyller år om en månad. Som vanligt tänkte jag vara ute i god tid, och tipsa om saker som hon önskar sig. Men jag kommer inte på något! Ungen har fan allt. Och om hon inte har det, så har syrran det. Förutom ett extra rum. Så om någon vill ge oss ett hus är det fritt fram? Men utöver det har jag inga tips. Sorry! Däremot har jag och Kim kommit på bästa presenten som vi redan köpt till henne. Så jag kan skryta lite med den istället. 

 

Kim var hemma från jobb idag, eftersom han skulle på begravning på eftermiddagen. Då jag hade en massa plugg bad jag honom att lämna ungarna på dagis, så att jag slapp. Det gick sådär. Tydligen visste inte Kim vilken avdelning Julie skulle lämnas på vid frukostsammanslagningen. Och på just onsdagar har  Julies alla fröknar ett möte. Kim lämnade dessutom Sienna- som har koll på allt- först, på sin avdelning där uppe. Så rätt vilsen vandrade han omkring ensam med en lika förvirrad Julie där nere, när en vikarie såg honom. Var ska hon vara, undrade vikarien? Jag vet inte riktigt, svarade Kim. När de hade konstaterat att ungen inte ätit frukost bestämde sig vikarien för att placera Julie vid frukostbordet bland de andra ungarna. Smart, kan man tycka. Det tyckte dock inte en av den ordinarie personalen, som chockat undrade vem Julie var när hon började sitt pass. Som tur var kände hon igen henne någorlunda, och kunde placera henne som "den hungriga flickan på avdelning X, som alltid vill ha mackor". Väl hemma berättade Kim om sin förvirring, varpå jag snabbt smsade dagis och bad dem leta upp Julie. Jag skrev dock så mycket att smset konverterades till ett mms, som förskolans mobil inte kan ta emot. Så en timme efter att Julie börjat, lagom till fröknarnas möte slutade, kom personalen från den andra avdelningen gående med Julie- till Julies fröknars stora förvirring. Och Julie hade helt nöjt hade gått med på att hänga på avdelning Y ett tag. Rätt chill unge, om man säger så. Undra hur det hade gått om det bara varit vikarier på andra avdelningen? Eftersom Julie varit hemma sjuk i två dagar hade hennes fröknarna nog trott att hon var hemma en dag extra, om hon inte dykt upp. Så ingen hade saknat henne. Fatta min panik vid hämtning, när de berättat att hon inte varit där hela dagen. Vi hade ju ringt polisen innan vi lokaliserat henne på avdelningen bredvid. Jag hade seriöst fått en hjärtattack. Och Julie hade lugnt chillat vidare. Jag tror inte att Kim får lämna fler gånger. 

 

På många sätt är Sienna lik mig. Men här ser man faktiskt en tydlig likhet mellan henne och hennes fader:

 

• En bok jag beställt för hemtentan har äääntligen kommit!
• Julies magsjuka, om det nu var det, gick över fort och utan att smitta oss andra. 
• Hade läkartid för Julies matvanor idag. Tror inte att nåt är fel, men vill kolla upp det för säkerhets skull. De var kolugna men tog mig på allvar. Kändes skönt. 
• Har pluggtid inplanerad imorgon. Skönt. 
• Mindre än en månad till resa och till sommarlov!

Överraskning 4. Julie är magsjuk. Igen. Passar bra med anställningsintervju och första vikariatet på en ny skola imorgon. 

 

Denna dagen bjöd på många överraskningar. Efter frukost stack jag och Sienna hem till kompisar. Då blev Kim milt sagt överraskad. Inte för att han inte visste att vi skulle dit, utan för att jag inte tog Julie med mig. Men du ska ju vara hemma hela dagen? Och det är inte kul för Julie där? Och det är skönt för mig att kunna snacka lite med min polare? ...och hon är din unge med? Julie och Sienna blev lika chockade. Men Julie då? Undrade Sienna. Luli osså!!!!! Vrålade Julie. Jag var dock bestämd och stack ändå. Överraskning två kom när vi spelade vad som måste vara världens värsta spel om man är lättskrämd och skakig. Ali Babas kamel. Man ska hänga saker på kameljäkeln. Som om man hänger fel hoppar till och kastar av sakerna. Och han är jävligt känslig. Jag höll på att dö av skräck. Tillslut försökte vi få ungarna att spela ett spel själv. Då kom överraskning tre; de var för trötta för att leka. Rätt snopet. Så vi sa hejdå och stack. Så kan det gå.

 

Igår var det soooool och varmt. Det utnyttjade vi till minsta droppen. Eller strålen, kanske man ska säga. Dock utan solkräm, så idag är både jag och Sienna lite rödflammiga i nyllet. Julie var smart och kröp upp i sin vagn efter lunch och sa att hon skulle sova. Vilket hon också gjorde i 1,5 timme. Så hon brände sig inte. Efter litw loppiskikande åt vi lunch med polare på en lekplats, stack hem och badade smutsiga ungar, för att sedan fortsätta umgänget med grillning på gården. Not bad! Älskar sommaren! Hoppas på fler såna dagar snart. 

 

Julie har en -sådär charmig- egenhet. Hon snackar som sagt mycket bra nu, men missar ibland en del grejer. Som att vi inte förstår ett ord när hon har napp i. Och att vi inte har ögon i nacken. Detta med ögonsaknande nackar leder till vissa problem. Julie använder nämligen inte alltid ordet nej eller inte när hon inte vill något, utan skakar ibland enbart på huvudet. När man sitter och tittar på henne fungerar det utmärkt, för då ser man till exempel att svaret "yoghurt" och ett huvudskak betyder att damen i fråga inte vill ha yoghurt, men detta är lite svårt om man har ryggen till. Som när man kikar in i kylskåpet medan Julie sitter vid bordet. Leder till en hel del bråk, om man säger så. För gud nåde modern om hon serverar dottern något som hon inte vill ha. Eller tar fram en tröja som hon inte valde. Eller erbjuder fel napp. Det bästa är när Kim står bakom och "tolkar", men det känns inte hållbart i längden. Å andra sidan verkar det inte så troligt att hon använder ett huvudskak som nej i längden heller, så det löser nog sig. Om ett tag. Och några bråk.

 

Ibland är mina barn så underbart fotogeniska.

 

Fem saker jag är bra på: cykla. Prata nonstop. Simma. Tjata. Klättra. Matvägra.

 

Fem saker jag älskar med min kropp/utseende: mitt långa vackra prinsesshår, mina tjocka täta ögonfransar, min lagom stora kropp, mina vackra blå ögon och mina jämna och fina tänder. (Eller så kan det vara att min mamma är supernöjd med detta. Vem vet?)

 

 Fem saker jag är stolt över: Att jag fick dammsuga idag. Att jag får vara uppe längre än syrran. Att jag kan läsa och skriva. Min roliga lillasyster är jag stolt över. Och allt jag är bra på! 

 

Fem saker jag är tacksam över: Min surfplatta. Min mormor och farmor och kusin Zandra. Min mamma och pappa. Min asballa lillsyrra. Att vi ska få resa och att jag ska få åka på kollo. 

 

Nu gott folk, gäller det att hålla tummarna. (Och att stå ut med skryt.) Jag sökte ett jobb igår, som lät helt underbart. De mejlade idag. Intervju på måndag. Vill, vill, vill! Fick dessutom mejl från examenshandledaren igår, och kollade igenom kommentarerna idag. Så späckat med beröm att jag kände mig tvingad att ha högläsning för en lätt uttråkad Kim. Hoppas att hon säger ungefär samma sak som hon skrev, på handledningsträffen imorgon. Jag vill vara klar med den redan nu! Och det finns en chans att så är fallet... Som sagt, håll tummarna! Ska fira med godis ikväll. Och muta mig själv, för jag måste sitta med en sva-hemtenta ett par timmar. Kan vara så att jag i ren iver tackade ja till en hel del jobb denna månaden, så här gäller det att vara effektiv. Men jag är rätt nöjd med dagen!

 

Inför Siennas födelsedag beställde jag en underbart färgglad kalasklänning. Som inte hann komma. Så när den kom nu i veckan tänkte jag att hon kunde få den som en överraskning. Jag hängde in klänningen i garderoben, och Kim bad sedan ungen att lägga tillbaka ett par byxor där. Och så stod vi och smilade som två fåntrattar. Länge. Först svarade nämligen vår artiga femåring "varför ska jag göra allt i denna familjen?! Lägg tillbaka byxorna själv!" Men efter lite tålmodigt lirkande från Kims sida så la hon faktiskt tillbaka byxorna. Utan att se klänningen! Så där stod vi som idioter. Tillslut gav Kim upp och gick fram och pekade på den. Glad blev hon i alla fall. 

 

De senaste dagarna har varit lite röriga, sett ur ett barns perspektiv. Och ur mitt, för jag älskar ordning. Man kan säga att Julies sovvanor har varit sådär. I torsdags hängde vi på en lekplats efter dagis. Julie somnade på vägen hem, klockan 16:30, för natten. På fredagen sov ungarna hos sin farmor. Julie somnade klockan 21. I lördags var ungen astrött. Somnade 17:30. Igår firade vi Valborg hos vänner. Julie somnade klockan 23. För att vara en familj som älskar rutiner har vi följt det sådär. Men Julie kände att hon inte ville svika oss, så för att hålla oss på schemat har hon valt att vakna samma tid varje morgon. 5:30. Det har gjort dagarna minst sagt spännande, om man säger så. Nu ligger hon på soffan, och jag fasar för eftermiddagen. Kim ska på mff så mat och eftermiddagsundehållning samt nattning är på mig, jag är astrött, Sienna är trött och uttråkad. Och Julie är i princip medvetslös. Men de får inte somna, för de måste lägga sig tidigt ikväll för att klara morgondagens dagis. Önska oss lycka till!