lamadjur.blogg.se

I morgon blir det en fullspäckad dag, fylld av påskrivningar och avskrivningar och flygresor. Dagen kommer att sluta vid midnatt när två mycket trötta människor och en minimänniska däckar på sitt hotellrum.
Topp fem saker jag ser fram emot med resan:

Siennas lycka när hon inser att man får plaska i poolen
Sienna i baddräkt
Soool
Äta ute varje dag
Egentid (Kim har lovat att jag ska få ett par timmar för mig själv mitt på dagen, medan han tar med Sienna upp på hotellrummet för en tupplur. Tänk er att ligga i en solstol vid poolen med en bok, och veta att sambon har hand om lillskriket. Lyx!)

 

 

Det är kallt i vårt sovrum. Typ 17 C. Jag älskar att sova i ett kallt sovrum med ett gosigt varmt täcke, och Kim får liksom stå ut. Dessutom har jag läst att småbarn sover bättre när det är svalt och skönt. Men det är lite omständigt eftersom Sienna envisas med att sova utan täcke. Då verkar 17 C inte så lämpligt längre. Varje kväll stoppar jag om henne och viker ner ändarna på täcket under madrassen så att de ska hållas på plats. För säkerhets skull kastar jag på henne en filt också. Och tio minuter senare när jag tittar till henne är täcket avsparkat. Och filten. Allt utom nallen, som har bytt plats från bredvid henne till mitt över ansiktet. Jag drar bort nallen och stoppar om ungen igen, efter att ha gnuggat hennes kalla fötter lite. Hon somnar om och jag går ut... tio minuter senare är täcket magiskt av och nallen på. Denna kampen kör vi nattetid också. Kanske ska ge upp och använda overallen som pyjamas?

 

Jag slet av nallen innan jag fotograferade.

 

Nu har jag länsat apoteket på granngården. Närdukar, näsdroppar, öronproppar som ska tryckutjämna och halstabletter. Om min förkylning envisas med att stanna kvar till i morgon ska den få stryk! Sienna har med sig alvedon, Lillenos näsdroppar (naw!) och koksalt i sin medicinlåda. Men vi hoppas att hon håller sig frisk och kry så hon kan bada massor, vilket verkar vara favoritsysslan just nu. Jag har lovat henne både en egen simring och badankor.

Idag har Sienna:

• gjort något i blöjan utan laxermedel- en sak jag aldrig trodde att jag skulle skriva offentligt
• hittar sina R- och friden i hemmet är nu slut. Rrrrrrrrrrrrrrr
• rullat från mage till rygg- jag ska pussa den där bläckfisken!

 

 

Idag kände jag, i min feberyra,att det var en bra idé att inviga sittdelen av vagnen. Sienna vill gärna sitta upp när hon gör saker, och jag tänkte att det inte kunde vara så svårt att fälla upp ett ryggstöd och ställa in ett par remmar. Det var det. När jag äntligen var färdig och dessutom hade fått på ungen och mig själv kläder var jag genomsvettig och fick ta av mig allt igen, och Sienna hade hunnit bli trött. När bebisar är trötta vill de inte sitta i sittdelen. Det slutade med att jag bar en snyftande bebis på ena armen medan jag puttade vagn och matkassar och min jacka och väska med den andra. Jag snyftade nog lite jag också. Nu sover Sienna och jag har precis tröstätit upp hela godispåsen som jag skulle ha till ikväll. Och den var inte ens god, för jag kan inte smaka något!

 

Jag och Sienna har precis kommit tillbaka från en promenad i pildammarna. Jag var inte alls laddad på att gå ut och gå, men eftersom vi var inne hela dagen igår och tvättade så behövde vi lite frisk luft. Hastigheten var inte hisnande precis, och jag trodde att vi aldrig skulle komma hem igen. Men det har vi gjort, så nu är det dags att byta om och ge oss iväg till min mamma. Hon ska bjuda på mat och säga hej då inför resan. Igår var Kims mamma här och sa hej då. Det är otroligt när man blir populär när man har barn. Tidigare var det minsann inga föräldrar som var tårögda när man åkte på en veckas semester.

 

Eftersom jag är sjuk är planen att göra så lite som möjligt idag. Tyvärr har jag en lista på telefonsamtal jag måste ringa... och den dumma listan krymper inte! Jag hatar när folk inte svarar. Sen undrar de varför man inte hört av sig när man skulle. Jag har försökt ringa sjutton gånger? Bvc-sköterskan sa att jag skulle ringa innan jag gav Sienna laxermedel igen. Men det har nu gått tio dagar och här luktar död råtta när hon släpper sig, så nu måste vi hjälpa stackaren på traven tycker jag. Lyft på luren! Och Stena fastigheter skulle ha hört av sig senast förra veckan. När man försöker nå dem är det möte, upptaget, möte, tjänsteärende... Hoppas ärendet gäller mig, annars tänker jag lyfta en skrikande bebis mot luren när de väl svarar. Flygbolaget svarade i alla fall, och var mycket trevliga. Blöjväska, fullpackad, får fraktas i vagnen på planet utan att räknas som bagage. Guldstjärna för dem. Lyfter en skrattande bebis mot luren istället. Hoppas Kim har fått tag på försäkringsbolaget. Vi har ett minilås i källaren, som man kan förstöra typ genom att blåsa på det. Men tjuvarna som igår bestämde sig för att sno lite saker (en påse sladdar, x-box, en kylväska?! etc) tog vägen över nätgallret istället, vilket borde göra att försäkringen faktiskt gäller i detta fallet. Hade varit bra, för den kylväskan tänkte vi faktiskt använda nästa sommar.

 

 

En bild som inte alls har med saken att göra, men som får mig lite glad bara för att det är Sienna.

När Sienna ska sova älskar hon att ha sin nalle över ansiktet. Jag är inte riktigt lika förtjust i detta fenomen och försöker alltid att dra bort den, vilket resulterar i att ungjäkeln vaknar igen och börjar illvråla. Så nu kör vi en kompromiss; hon får ha den där medan hon somnar, och jag får dra bort den innan hon andats in för mycket koldioxid och svimmar.

 

Idag har vi tvättat. Det behövdes verkligen. Om jag ska vara ärlig tvångshandlade jag sex par trosor i veckan, så att vi kunde skjuta upp tvätten ytterliggare ett par dagar. För mig och Kim fungerar det, eftersom vi kan använda samma klädesplagg mer än en gång. Lillspyan däremot har gått från finklädd till bebisklädd till klädd i hopskrapade halvsmå omatchande kläder.

 

Bildbevis

Kinect eller dans... vet inte anledningen, men jag har i alla fall träningsvärk i vaderna idag. Vittnar om en mycket lyckad gårdag!

Jag älskar denna bilden. Jag ser inte klok ut och av Sienna ser man mest valkar. Dessutom är den tagen ur en skum vinkel och man ser nästan bara tak. Men ändå... Den är naturlig och varje gång jag kollar på den kan jag känna hur det kliar i fingrarna att krama min dotter och leka och busa med henne. Jag minns precis hur hon kändes när bilden togs. Jag kan till och med känna hennes lukt när jag ser den. Myyyys!

 

Vem ville gå upp klockan fem idag? Inte var det jag i alla fall. Men efter lite lek och trams och några avsnitt Masterchef är vi nu redo för dagens första powernap. Och det redan innan sambon vaknat! Jag önskar att jag hade lika lätt för att somna som Sienna. Hon tjatar på mig att vi ska gå upp och hitta på något kul, och när jag väl ger med mig hinner vi bara leka en kvart innan ungjäkeln bestämmer sig för att hon är trött. Lagom till jag har börjat piggna till! Tur att jag inte dricka kaffe, för då hade jag varit helt körd.

Om en vecka befinner vi oss här. Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeey!!

 

 

Idag fyller denna underbara lilla flickan fem månader

 

Det blev en liten kvällspromenad igår, trots att vi hade en innedag. Både jag och Sienna behövde lite frisk luft efter vår misslyckade bakning. Damn you Sega choklad rutor- jag ska hämnas. Sienna fick smaka smeten. Där fick jag se fullkomlig lycka. Och hennes tröja fick se insidan av tvättkorgen. I alla fall, under vår promenad började Sienna kinka. Hon har nämligen fått för sig att hon är en stor flicka nu,och tänker minsann inte ligga i vagnen. Problemet var att det var kallt och duggregnade, så jag kunde varken palla upp henne mot den nedfällda suffletten som jag brukar, eller ha henne i bärselen. Lösning? Upp-pallning inuti vagnen. Hon såg inte klok ut och jag småfnittrade under helavägen hem. Men nöjd var hon och både Nina, Ross och Harry fick sig varsin slick, något Sienna har kämpat för sedan hon fick sin nya vagnleksak.

 

När man har lite långtråkigt- reklam på tv, när man ammar, när ens sambo inte lägger på wordfeud- kan man roa sig med en underbar internetsida. www.tjuvlyssnat.se

Här kommer ett smakprov:

 

Resecentrum, Linköping

Två kvinnor ~30 sitter och diskuterar vardagliga problem i hemmet.
Kvinna 1: Min man är en sån kärring, han kan aldrig säga ifrån och han blir aldrig arg. Din gubbe är det ju i alla fall lite tryck i.
Kvinna 2: Ja, han kan bli vansinnigt arg. En gång slog han ett hål i väggen för att LHC förlorade sin hockeymatch.
Kvinna 1: Oj, det va värst… Ja, min man blev arg på mig en gång.
Kvinna 2: Arg? Riktigt arg? Vad gjorde han då?
Kvinna 1: Jag tror att han skalade potatisen lite slarvigare än vanligt bara för att jävlas.

Sienna tror att hon är fjorton år och har en egen webcam.

Vänd huvudet i profil, puta med läpparna och fram med urringningen.

Strax ska denna skönheten och jag bege oss till Tanja och hennes småkillar. Vi ska spana in deras nya hus. Jag är inte aaaaalls avundsjuk för att de har ett hus, när vi fortfarande bor i en tvåa. Sienna vilar just nu. Det behöver hon, eftersom hon vaknade vid 00, 04 och 07. Ungjävel. Och inte bara vaknar hon och vill ha napp eller något, för då hade ju Kim kunnat hjälpa till, utan det är käk som gäller varenda gång. Jag tycker nästan att hon äter mer nu än när hon var en månad gammal. Trots all vakentid i natt och att hon faktiskt var urtrött nu när hon skulle sova, envisades hon med att hon skulle vara vaken. Hon protesterade högljutt när jag la in henne på sängen med napp och snutte. Jag kontrade med att stänga dörren och starta dammsugaren. Mammapoäng? Inte precis, men ungen sov i alla fall när jag kollade till henne efter fem minuter. Och lägenheten fick äntligen rena golv. Tydligen får man inte dammsuga klockan tio på kvällen, berättade Kim för mig igår när jag satte igång. Snopet.

 

När jag var gravid läste jag ett tips att man skulle laga massa mat och frysa in för att förbereda inför de första veckorna med en nyfödd. Fånigt, tänkte jag, och fick det bekräftat av Kim. Om jag inte orkar laga mat gör väl Kim det till mig? Och annars kan vi faktiskt beställa hem snabbmat? Visst. Jag gick omkring i ett töcken i två veckor, och lyckades knappt hälla upp fil, ännu mindre laga mat. Kim förstod inte varför jag var så trött, och tyckte ändå inte att det var kul att fixa någon mat till mig. Och att köra iväg och hämta orkade inte han heller. Den sista droppen kom när han kom hem från jobb en dag och berättade att han hade ätit där, utan att handla med sig något färdigt till mig hem eller råvaror så att jag kunde laga något. Jag bröt ihop och bad honom köra mig till subways, då jag inte vågade parkera själv (jag är en rätt dålig bilförare, och ännu sämre när jag lider av sömnbrist och är stressad och hungrig). Han vägrade, och trots att Sienna vid den tiden vaknade varannan timme för att sedan äta 1,5 (dvs jag fick sova 30 minuter åt gången), så satte jag mig på en cykel för att hämta hem en älskad tonfisksub. Cykelsadel + sydd för mindre än tre veckor sedan= dålig kombo. Jag kom 100 meter. När jag kom hem utan mat fem minuter efter att jag gått genom dörren var jag helt knäckt. Kim körde iväg och handlade mat till mig den dagen. Och mamma gjorde en "Lenas matkasse" med massa färdigrätter som vi bara kunde värma i mikron.

 

Det positiva med att inte ha förberett mat? Jag gick ner mina graviditestkilo på två veckor.

Det är inte lätt att försöka få till bra bilder på Siennas outfit när hon hellre vill äta upp den.

 

Här är en bild som nästan gick.

 

Och en där byxorna var godare än kameran var rolig.

Idag har Kim och jag varit duktiga. Vi har bestämt vad vi ska äta hela nästa vecka, och storhandlat. För att vara oss är det en oerhörd prestation. Och för att vara så duktiga så att man nästan kan spy på det har vi börjat med maten i tid, så att vi hinner äta innan vi är svimfärdiga. Bebis sover och hasselbackspotatisen är i ugnen. Det blir så mycket vuxenpoäng att jag nog måste äta några rutor choklad, precis innan maten, för att jämna ut det liksom.

 

Det är kallt och ruggigt idag, och då har en lamaälskare som jag givetvis tvingat på min dotter lamastrumpor. Tack Mia och Emma!

 

Här har vi en som inte ska frysa under sina tupplurar idag.

Sedan Sienna fick testa smakportioner har hon inte gått på toa, något hon annars gör minst varannan dag. Detta trots att en smakportion var katrinplommon! Jag är hysterisk, och funderar på att ringa bvc för att fråga vad jag ska göra.
Lite frågor de kommer att ställa:
Verkar hon ha ont- nej.
Spänd över buken- nej.

Minskad aptit- nej.
Öm vid buken- nej.
Hörde du när vi sa att man skulle vänta sex månader med smakportioner för att deras tarmar inte var redo- ja.

Har du läst att man max ska ge dem ett kryddmått i början- ja.
Kommer du att göra om samma misstag så fort detta löst sig- ja.

Jag ser inte fram emot detta samtalet...

Sienna brukar alltid ligga och sova på vår säng när hon vilar middag på dagarna. Idag sov jag en stund bredvid henne, och märkte att hon gnällde ovanligt mycket. Det tog säkert en hel timme innan jag listade ut vad det var för fel-stackaren frös! Där låg jag med ett tjockt täcke, och min lilla busmus hade bara en filt. Jag kastade på henne mitt täcke över filten och la en kudde som skulle skydda mot drag och värme huvudet. Den stackars sönderfrusna flickan drog en suck av lättnad och har nu däckat totalt. Naaaaw!

 

Nu skiter vi i bvc's rekommendationer och börjar med smakportioner. Sienna är helt klart redo. Häromdagen när vi var hos Maria och Elin fick Sienna smaka lite av Elins banan & mango, och inte sjutton tänkte hon nöja sig med en slick. Trots att jag precis ammat henne slevade hon i sig sked efter sked och var inte nöjd förrän det var tomt i skålen. Att det mesta hamnade i ansiktet på henne själv, på mig och på alla våra kläder struntade hon högaktningsfullt i. Ge mig käk! Så absolut, nu ska det inhandlas barnmat.

 

Jag har ingen bra förklaring till varför vi döpte Sienna till Sienna, förutom att vi tycker att det är ett fint namn som fungerar både på svenska och engelska. Tyvärr fungerar namnet inte så bra på skånska, och vi har fått höra vår dotter kallas Zena, Xena, Sena och min personliga favorit... Hyena. Idag på vårdcentralen lyckades dock en sköterska pricka in hennes namn direkt. Sienna- som den italienska staden Siena? Jaaaaa! Kan dock bero på att sköterskan kommer från Motala. Vi borde flytta norrut innan vår stackars flicka börjar skolan under namnet Hyena.

 

 

 

Jag var precis på vårdcentralen för att kolla mitt blodtryck som har bråkat lite tidigare. Eftersom Sienna sov så lämnade jag henne i vagnen utanför rummet där jag skulle undersökas... men givetvis vaknade ungen. Tror ni att jag märkte det för att jag hörde skrik och oväsen? Nope, jag märkte det för att jag hörde jollrande sköterskor. När jag kom ut stod det fyra kvinnor och tittade ner i vagnen och ojade sig. Sienna låg och smilade för fullt. Tur att jag hade klätt upp ungen, och inte släpat ut henne i pyjamas som jag tänkte. Hon fick nog kramp i käken av allt skrattande, för på vägen hem gnällde hon satan. Eller så ville hon bara stanna hos de roliga damerna.

 

 

Ville ta en bild så de fina kläderna- present från Corre och Madde- syntes, men ungen vägrade le (fortfarande kramp?), dreglade på bodyn och vägrade låta mig vika ner byxkanten.

Idag har vi varit hemma hos min kompis Maria, som har en dotter som är 3,5 månad äldre än Sienna. Vad mycket som händer på 3,5 månad! Elin åt riktig mat, kunde ta sig runt, sa mamma och var som en riktig liten människa. Sienna som jag tyckt varit så stor krympte plötsligt ihop och såg ut som en nyfödd igen. Fast sötare- nyfödda är så rynkiga. Det var spännande att se hur intresserad Elin var av Sienna. Hon var hur gullig som helst och skulle klappa på henne och ville ha uppmärksamhet. Sienna fattade inte ett dyft utan var bara glad över att hon fick låna Elins coola babygym.

 

Här ser de ut som två lejon som spanar in varandra innan de ska gå till anfall.

Slagsmål om gymmet kanske?

En sån här aktiv supporter var Sienna när Kim spelade fotboll igår.

 

 

 

Sedan envisades hon med att vara uppe, för hon var minsann inte trött. O nej, det ser man ju på de klarvakna ögonen och på hennes busiga rörelser.

 

 

 

Tio minuter senare sa vi att det fick vara nog, och släpade in en övertrött bebis i sovrummet. Efter mycket skrik, gråt och protesterande möttes vi av denna sköna syn.

 

I alla mammatidningar och på alla forum läser man att kvällsrutiner är bra för att natten ska fungera med en bebis. Jahapp, tänkte jag efter en månad när jag vaknade ur "jag-har-fått-barn-och-är-i-chock" komat. Alltså tog jag tag i rutinerna, som nu blivit väldigt invecklade, och mycket mysiga! Det börjar vid sjutiden när Sienna är trött och kinkig och ingenting duger. Drar man av byxor och blöjan blir livet helt plötsligt underbart! Där ligger hon och sprattlar och jollrar och viftar med de valkiga benen medan jag och Kim förbereder ett bad åt henne. När sprattlet är trist badas hon i en balja i vasken, vilket är mysigt och gulligt och askul enligt bebis. Vi brukar bli rätt våta. Sen torkas hon, smörjs in med olja, får håret borstat och på med pyjamas. Lite kvällsmat efter det, och sen säger hon godnatt till Kim. Därefter smyger jag och Sienna in i sovrummet, läser en bok (jag inser att hon inte fattar ett dugg, men hon ligger tyst och lyssnar och tittar på bilderna). När boken är slut lyfts hon över till sin säng, får en puss och en kram, och sen går jag ut ur rummet. Efter en stund brukar jag kolla läget, och då är ungen alltid däckad. Aldrig gnäll, bara mys. Underbart!

 

Sienna fick jättemånga fina grejer när hon döptes, men vissa av dem blir man helt enkelt kär i. I torsdags fick hon en försenad doppresent av min låtsassyster (den var beställd innan dopet men hann inte hem i tid). Den är så fin att jag vill leka med den! Fast när man trycker på örat låter den inte som en giraff -ha i åtanke att jag kan säga detta utan att någonsin ha hört en giraff- utan ungefär
som en brunstig tjur som dessutom är döende och jagad av krokodiler. När Sienna upptäcker var ljudknappen sitter ska den opereras ut, men fram tills dess har jag kul med den. Jättebra att väcka Kim med, till exempel. Eller att använda om en telefonförsäljare ringer. "Jag måste lägga på; en döende zebra blir jagad av sexgalna pingviner i mitt kök."

 

Efter en mardrömsnatt, där jag vaknade var femtonde minut för att näsan började rinna, begav sig sambon iväg tidigt i morse för att införskaffa lite hjälpmedel. Detta kom han hem med:

 

Blåbärsmuffinsen var en bonus!

Fast man kan ju fråga sig vad jag tänkte när jag trodde att jag skulle kunna smaka den samtidigt som jag behövde de andra grejerna på bilden.

Min kusin skickade sms i morse och skrev att hon inte kunde ses idag som vi planerat. Även om jag blev lite besviken eftersom det var jättelänge sedan vi sågs, så måste jag säga att dagen blev mycket bättre än förväntat. Jag har hunnit med att storstäda så att katthåren börjar fly sin väg, powernapa så att jag är pigg inför ikväll och bada med ansiktsmask. Det var inte igår! Otroligt vad mycket man hinner med när bebisen sover. Fast om jag ska vara ärlig var hon vaken när jag städade. Hon verkar gilla dammsugaren mycket mer än vad jag gör!

 

Så här glad kan man vara när man ska sova.

 

Nu är det snart dags att packa ihop sig och bege sig till låtsassyrran. Trevligt värre!

Efter att jag fått Sienna sa jag till mig själv att jag inte skulle glömma smärtan oavsett vad om hände, så att jag inte "råkade" göra om det igen. Och på återbesöket höll jag mitt ord och berättade hur rädd jag var och fick inskrivet i journalen att jag har förlossningsskräck, och att jag ska få hjälp när det är dags för nästa barn. Men nu fyra månader senare har jag svikit mig själv och glömt smärtan. Hur arg kommer jag inte att bli om två-tre år när det är dags nästa gång och jag får första värken? Men det är kanske tur... finns en chans att jag blir så förbannad att jag glömmer hur ont jag har. Om inte så får jag ha skaffat vapenlicens så att Kim kan skjuta mig när det är dags. (Inser att han i så fall borde vara den med licencen, men jag behöver den bara för att skaffa vapnet och att skjuta mig är ju olagligt vem som än gör det.) Sounds like a plan?

Bild från första månaden vi hade Molly

 

Igår hittade vi en matchande tant till Molly. Hon kändes perfekt, och jag vågade till och med lämna Sienna med henne när jag sprang ner i källaren för att hämta reseburen. Hoppas nu att det funkar för dem och att de trivs ihop. Jäklar vad jag grät igår när hon stack. Och när jag snackade med mamma för att berätta att hon åkt. Och när Kim kom hem. Och när vi skulle sova. Men jag vet att det var nödvändigt, och att detta blir bäst för alla. Lilla, lilla Molly. Vad jag kommer att sakna henne!

 

Nu tjuter jag igen.

 

Så här glad är man när man får vara vaken och klänga på pappa. Riktigt lika lycklig är Sienna inte för tillfället, då man har magknip (men marabou jordgubb är ju så gott! Dumma mamma) och sömnbrist (vem kan sova när man är på promenad med mammagruppen? Så ska man ju mingla!).

 

Det var riktigt trevligt att promenera med mammagruppen idag. Vi var fem bebisar, fem mammor, en pappa och två hundar. Så när vi hamnade mitt på en gata mellan två trafikljus när det slog över till rött blev det kaos. Men vi överlevde allihop. Jag har insett att jag är en av de yngsta där. Idag frågade jag en tjej som ser ut att vara i min ålder hur gammal hon var. När det visade sig att hon var 32 höll jag på att snärja in mig i världens historia om varför jag frågat, och råkade nästan kalla stackaren tjock innan min hjärna lyckligtvis stängde ner helt och jag blev tyst.

Nu har jag precis handlat och ska laga lite mat och frysa in eftersom vissa saker i kylen börjar bli gamla. Jag är så huslig att jag nästan ryser lite av stolthet när jag täker på det. Jag ska kanske slå på stort och köra ett varv med dammsugaren också?

För att belöna mig själv för all min duktighet har jag beställt tre böcker inför resan. Upptäckte till min stora glädje att Linwood Barclay har skrivit massor, så nu får nog Kim framkalla ett foto av mig om han vill se mig på resan. Ska bli så myyyyyysigt! Fast lite i skuggan hamnade vår resa när en i mammagruppen berättade att de åker till Thailand 15 november... och stannar till 17 januari! Hur är det ens lagligt att få ha det så bra? Vi ska också till Thailand i framtiden, har jag bestämt. Men det är nog rätt lagom att börja med Kreta. Framförallt med en flygrädd sambo.

 

Sienna har nu bestämt sig för att hon är för stor för sin babysitter. Det visade hon idag genom att göra ett 100-tal situps i sin iver att sitta upp ordentligt och slippa luta ryggen när jag hade placerat henne i sittern. Så nu får den ställas undan och göra plats för matstolen som släpas runt på dagarna. Besvärligast kommer det att bli när jag ska duscha eftersom badrummet är så litet, men med ett stolsben utanför så går det.

 

Här är en bild från premiärsittningen. Då gjorde hon inga situps minsann.