lamadjur.blogg.se

Börjar bli förkyld- igen. Julie sover inte- som vanligt. Och dessutom är jag på min praktik mellan 8-17. Att säga att jag är slut är en underdrift. Jag hade behövt sova en vecka i sträck, känns det som. Julie med. Eventuellt Kim. Inte Sienna. Hon är så uttråkad och rastlös efter att bara varit på dagis sporadiskt under ett år. 

I alla fall, är inte så aktiv här på ett tag, tror jag. Lever, men sover. Eller drömmer om att jag sover. 

 

• Min handledare är fantastisk och håller mig sysselsatt! Har redan lärt mig saker av henne, samtidigt som hon är lyhörd för vad jag behöver. 
• Jag känner fortfarande hur mycket jag älskar att jobba på en skola! (även om jag saknar min gamla arbetsplats så mycket att det nästan gör ont!)
• Trots att jag var trött och Kim hade haft ungarna hela dagen blev det en bra kväll innan deras läggning. 
• Superhärligt att ha cykelavstånd till skolan! 
• Snart sommar! 

Ville vara utvilad. La mig 21:30, satte larmet på 6:30. Nio härliga timmar! Hann inte somna innan Julie kom inburen till mig kl 22, då hon vaknat i sin säng och skrek. Kl 00:30 hade hon fortfarande inte somnat. Jag gick ut på soffan. Vaknade 04 av att Kim skällde på den vakna ungen i sovrummet. Lyckades somna om. Vaknade 05:30 av att busungen var vaken själv, och lekte på golvet. Oj. Vad utvilad jag är. Hur kan Julie vara pigg? Är det normalt för en bebis att bara sova 19-22, och sedan halvleka sig igenom natten? Känns ju inte så bra. Borde man inte vara extra trött när man är förkyld? Suck.

Skolpraktik imorgon, och fem veckor fram. Är en blandning av supertaggad och asnervös! Kan bli bra. Hoppas det!

 

Jag varvar mellan att inte vilja röra ungen, till att önska att jag var en känguru- eller åtminstone superstark i armarna- så att jag kunde bära runt den lilla stackaren konstant. Julie har fått ögoninflammation. Och hon mår sådär mitt i förkylningen. En ny förkylning då alltså. Denna fick hon innan hon hann bli frisk från förra. Tre förkylningar på fyra veckor, det är inte illa det. Eller jo, det är mycket illa. Vill ha sommar! Och glasögon i rätt styrka. Att sätta in och ta ut linser känns just nu lika säkert som att krama en krokodil. Låt henne bli frisk snart!

 

 

 

Jag vill inte gå så långt som att säga att jag är pskyiskt störd, men jag inser att det finns vissa mått av hysteri här. Saker som jag -seriöst- har oroat mig för idag:

 

• Siennas sår på knät läker inte så fort som jag hade hoppats. Det sitter precis över en led. Håller hon på att få blodförgiftning så att alla ben och armar måste amputeras?
• Jag upptäckte en ny leverfläck på hennes rygg, som är utåtstående. Har hon fått cancer?
• Julies nattvanor blir inte bra, trots att vi gör "rätt". Har hon någon störning?

Är det bara jag, eller är alla föräldrar lika neurotiska?

 

Sienna ska ha hit en kompis för första gången, utan att vi föräldrar ska umgås. Hon och jag tänker lite olika när det kommer till hur vi förbereder inför kompisens ankomst. Jag hade helst velat att Sienna städade och gjorde sig i ordning och sedan satt lugnt och fint på sängen och väntade. Sienna tänkte att hon skulle klä ut sig och dra fram en massa saker och dansade medan hon väntade. Som tuuuur är bet jag mig i tungan och gjorde henne till viljes. En snart fyraåring som väntar på sin kompis är inte precis lugn och harmonisk, utan trotsig och uppe i varv och helgalen. Bäst att göra henne till viljes! Ju fler gånger vi har kompisar över, desto bättre blir hon, och jag, på att hantera det. En kompromiss mellan dans och sängsittande vore kanske något att sträva efter.

 

Vi fortsätter att njuta av vårt påsklov. Idag käkade jag och Sienna lunch ute- kebab och falafel- och det gick otippat nog riktigt bra! Julie gnällde inte så mycket, Sienna åt faktiskt av maten och det var strålande sol medan vi åt. Sedan hängde vi på ungarnas farmors gård. Och lagom till vi kom dök även Siennas lilla polare upp där. Underbart, för de lekte tillsammans i två timmar. Och Julie sov i två timmar. Yey! Godfika hemma hos Nina, das farmor, och jag krängde både kladdkaka och rabarberpaj med vaniljsås. Sienna åt lite kladdkaka men vägrade smaka på vaniljsåsen. Hur kan man tveka när det gäller vaniljsås? Julie tvekade inte i alla fall, utan slukade snabbt allt på sin sked och bad tydligt om mer. Så tydligt att vi fick duka undan allt. Sedan blev vi hämtade av Kim och stack och veckohandlade. Skönt att få det gjort! Anar att där kommer att vara en del människor under påsken. Nu har vi nattat Julie, som somnade som en stock utan gnäll- yey, och Sienna står på tur- trött som en gnu. Detta bådar gott! Tur det, för efter Julies lekpass mellan 00-02:30 inatt, har jag varit liiiiite trött idag.

 

När Sienna var liten var vi asstränga med läggningen. Hon sov redan från början i sin egen säng, och hon fick alltid somna själv. Nattningarna var jättechill: vi la ner henne och gick därifrån. Och sedan kunde vi göra i princip vad vi ville under kvällen, utan att ungen gav ifrån sig ett knyst. Men Julie är det en annan femma. Hon har sedan hon var en månad gammal haft problem med mage, förkylning, mage igen, tänder, utvecklingssteg, mage, förkylning, svår förkylning, seperationsfas, förkylning och nu senast ett oindentifierat problem. Så vi har gjort vad vi har kunnat för att underlätta för stackaren- och oss!- och har sövt ungen genom att låta henne ligga i vår säng medan vi ligger bredvid och klappar henne i pannan. Oj så mysigt. Och oj så ohållbart. Kim vill ha tillbaka sin sängplats. Jag vill vääääldigt gärna sova en hel natt. Sienna vill ha tillbaka syrran in på sitt rum. Och Julie behöver lära sig somna om själv och slappna av och mysa i sin egen säng. Så idag, eftersom hon är pigg och har aptit igen, slutade vi med klappandet och att ligga bredvid henne. De båda tupplurarna och nu på kvällen. Ungen är vansinnig, sjukt besviken och rätt knäckt, och låter oss veta det. Det skär verkligen in i mammahjärtat när hon vrålar. Men det är det enda rätta. Vid första tuppluren skrek hon i 40 minuter, och jag var säkert där inne för att trösta och stoppa om henne tio gånger. Andra tuppluren var jag där kanske fem gånger, och hon vrålade i 20 minuter. Nu på kvällen har jag varit inne tre gånger, och hon somnade på mindre än tio minuter. Jag gillar mönstret, måste jag säga. Än så länge får hon sova i vår säng, eftersom hon delar rum med Sienna, men när hon har lärt sig att somna själv ska vi vänja henne vid att sova i sin egen säng. Håll tummarna att det går snabbt!

 

Idag tänkte vi ha en mysig slappdag. Jag och Sienna tog inte ens av oss sovkläderna, utan hängde mycket skabbiga inne på deras rum. Och byggde pärlor, varvat med att trösta och distrahera Julie som inte fick bygga med pärlorna. Vid ett tillfälle stack Kim iväg på ett ärende. Han kom tillbaka med fler pärlor. De glittrade. På den nivån var det. Både jag och Sienna konstaterade att det var en rätt mysig dag, och Julie som fortfarande har något problem hade gnällt lika mycket vad vi än gjort- så hon kändes också på det stora hela rätt nöjd. Sedan råkade jag titta ut. "Men Sienna, det är ju soooool!" Fick på de chockade ungarna kläder, pregade in en tandborste i Siennas mun (kl 15 på eftermiddagen) medan jag lyfte upp henne på toa och beordrade henne att kissa. På med ytterkläder, ett äpple i Siennas näve och en avokado i Julies. Vinkade åt Kim i förbifarten och kastade oss handlöst ner på gården. En timmes kvalitetslek innan solen försvann bakom huset. Rätt nöjda ändå gick vi upp och blev serverade middag. Och sen kom Kim på att vi alla skulle gå ett varv runt pildammarna. På med jackor igen och ut i rask takt. Sen var vi rastade och glada och d-vitaminfyllda. Och trötta. Kan lite känna att vi misslyckades just med slappandet där på eftermiddagen. Men vi var rätt tillfreds ändå. Förutom en. Gissa vem? #otroligtgnälligknubbsäl

 

Hur man föreställer sig påskpysslande:

Satte ungarna bland en massa blommor idag, för att få en vårbild. Gick sådär. Jag råkade nämligen säga till Sienna "akta blommorma". Och sedan råkade hon se att Julie satt på en blomma. Och då var kaoset ett faktum. Julie hann bli uttråkad och vrålade hysteriskt och Sienna kunde för sitt liv inte sitta still och tyst och titta in i kameran, när hon visste att Julie satt på en blomma.

 

Dessa ungarna är fantastiskt roliga tillsammans! För det mesta skrattar de ihop, men när bråkar så är det jag som skrattar. Huuuuur kan man bråka med en bebis, liksom? Dessutom blir de lika stötta båda två när jag börjar fnissa när de är mitt i en fajt, och då blir det liksom ännu roligare. Igårkväll bröt jag ihop. Då satt Sienna och grät och skrek soffan, medan Julie satt och grät och skrek på golvet. Anledningen? Sienna var knäckt för att Julie stängt av dvd-spelaren när hon såg på film, och Julie var knäckt för att jag täckt dvd-spelaren så att hon inte fick stänga av den igen. Knäppisar!

 

Julie matvägrar. Hon är visserligen fortfarande förkyld, men pigg, glad, feberfri och som vanligt annars, så jag och Kim får inte ihop det. Kan det vara en tand på g? Kan hon ha fått blåsor i munnen? (Det har jag! Är helt knäckt; har haft så ont i tre dagar att det bara är mitt sockerberoende som gör att jag får i mig något) Men om hon har såna blåsor, varför kryper hon inte omkring och vrålar av smärta- precis som jag vill göra? Eller har hon kommit in i en självständighetsfras, där hon vill testa att protestera? Har hon märkt att Sienna bråkar vid varje måltid, och vill härmas? Varför äter inte ungen?! Välling har hon i alla fall fått i sig, och gröt, leverpastej och en nyckelpiga. Så än så länge är det ingen fara. Hoppas att det vänder snart! Gillar ju att min lilla knubbsäl är så matglad. 

 

Älskar bokrea! 150 kronor för dessa skatter. Rekommenderar starkt Surikaterna! Skrattade så jag kved till introt. Sienna fattade nada. Gillade hundvalparna också, även om Julie mest ville äta upp den. Och prinsessorna är ju fantastiska. Heja genustänk! Vad som saknas? Bok till mig. Å andra sidan är det kanske bäst, för när jag skulle placera en nyinköpt och precis slutläst pocket i bokhyllan så hamnade den bredvid en exakt likadan. Exakt. Alltså, jag hade två kopior av samma bokjäkel, varav en jag precis köpt. Lönt Lisa, lönt. 

 

 

 

 

Jag tycker att jag har fantastiskt snygga barn. Hur mycket jag än dissar dem, så tycker jag-givetvis helt opartiskt- att de är de vackraste barnen som någonsin skådats. Så vaaaaarför ser de ut som två små grodor på sina pass?

 

Idag blir min älskade lilla knubbsäl 9 månader. Hur fort kan tiden gå egentligen?! Här är en lista om hur hon är nu.

 

• Somnar 18-19 på kvällarna
• Vaknar 05-06 på morgnarna
• Tar två tupplurar per dag, på ca 1,5 timme vardera
• Äter gröt, välling, lunch, mellanmål, kvällsmat och välling. Allt hemmagjort.
• Övar på att vända sig. I sängen. Vid läggning.
• Kan ta sig fram, även om det inte ser klokt ut. Blandning mellan att sitthasa och kräla.
• Ställer sig mot saker
• Är inte lika gnällig
• Fortfarande mammig, men även förtjust i Kim
• Skrattar medvetet- ofta för att locka oss att skratta
• Snackar hela tiden, men inte med två konsonanter utan mest eo, eo, eo
• Älskar fortfarande mat
• Ääääälskar välling 
• Älskar fortfarande att bada
• Hatar skor
• Storlek 74 i kläder

• Sienna är hos min mamma över natten. Kul för henne och skönt för oss!
• Skolan flyter på bra, och jag längtar till praktiken.
• Det är våååår!
• Jag, mamma, Frida och Annika ska till Ullared om mindre än en månad. Ska bli jättekul!
• Julie har övergått från att vara världens gnälligaste bebis till att bara pipa när det är okej- typ när hon är hungrig eller trött. Så skönt! Dels förstår man var hon vill när hon bara gnäller när det är något viktigt, och dels blir man inte helknäpp av att hela tiden höra klagandet.

Eftersom det är meningen att jag ska plugga heltid, men samtidigt är mammaledig med Julie, måste jag istället vara sjukt effektiv när ungen sover. Då krävs det framförallt att hon faktiskt sover sina två tupplurar, och att hon gör det hemma. Därför är jag rå mot den trötta stackaren och tvingar upp henne på min cykel, istället för att låta henne vila i den gosiga vagnen, när vi lämnar Sienna på dagis. Allt för att hinna hem innan ungen däckar. Går sådär, måste jag erkänna.

 

Sienna är inne i en pärlplatteperiod. Morgon, middag och kväll ska här pärlas. Jag och Kim uppmuntrar det, eftersom hon är lugn och halvtyst och nästan sitter still när hon gör det. Och eftersom jag själv tycker det är kul så sitter jag gärna med henne en stund, vilket sporrar henne ytterligare. Hon har dock stött på ett problem- de turkosa pärlorna är slut. Hur kan detta vara ett problem, kanske ni undrar, och tänker att ungen borde ta en annan färg. Tänkte jag med. Och föreslog det, vilket mottogs med ett illvrål. Tydligen har hennes pysslande de senaste dagarna övergått i någon form av tvångstankar, för nu ska alla plattorna vara likadana. Och vissa färger börjar ta slut. Oj då. Så mycket för det lugnet.

 

Lagom till jag har kommit över snapchat skickar min syrra en länk till mig. Nu är det kört igen. Skrattar så att jag tjuter. Kan visserligen vara av trötthet också. En vecka hann ungarna vara friska, innan de är på det igen. Julie hostar och snorar och sovvägrar. Och Sienna är astrött och supergnällig. För att det ska bli rättvist känner jag lite halsont komma smygande. Skönt att det snart är vååååår!

 

Fördelen med att ha ett stort barn- mutor funkar asbra! 

Kim har en utekväll med sitt korpenlag, båda ungarna är förkylda och jag är astrött. Bäddad för kaos, skulle man kunna tro. Men Sienna är snart fyra år. Det innebär att hon förstår vikten av att kunna förhandla, resonera.. Och prioritera. 

"Kom hit så får jag borsta ditt hår medan Julie badar."

Tvåårig Sienna hade stuckit och gömt sig. Gör snart fyraåriga också, men när jag lägger till "annars kanske vi inte får bort klibbet och måste tvätta håret igen imorgon" kommer hon pinande snabbare än en gasell. 

"Jag måste lägga mig bredvid Julie så att hon somnar. Kan du sitta tyst i köket och vänta, så fixar jag maten om en stund istället?" Tvåårig Sienna hade vrålat att hon var hungrig och krävt mat omedelbart, skrikande bebis eller inte. Gör snart fyraåriga också, tills jag fortsätter "så får du se på surfplattan medan du väntar..." så flyger ungen upp på sin plats. Nu återstår att muta henne med godis så att hon äter upp maten, och låta henne välja kvällsbok så att hon kissar innan hon lägger sig. Underbart bra beslut att vänta tre år mellan barnen! Underlättar sannerligen när sambon är ute på vift.

 

Min smarta unge på kalas idag. Om vi tyckte att Siennas var stort har vi mött vår överman. De hade bjudit alla på födelsedagsbarnets dagisavdelning, plus ett par ungar till. Strongt! Kanske tur att sju barn tackade nej i sista minuten, för 13 barn räckte mer än väl. 

 

 

Har upptäckt snapchat. Återkommer när jag slutat skratta, eller mobilen behöver laddas. 

 

Det är kul att jag har en så fotogenisk bebis...

 

Hittade denna listan inne hos Anna och kunde givetvis inte låta bli att härma den. Alla svar måste börja på samma bokstav som ens förnamn. Var dessutom tvungen att testa den på Sienna och Julie.

 

 

 

Sienna fyller snart fyra år. Det har vi pratat om i ganska exakt 11 månader- nämligen sedan dagen efter hon fyllde tre. Givetvis ska hon få ha ett kalas detta året också. Och givetvis måste hon få ha någon åsikt om vilka hon ska få bjuda. Synd bara att jag inte har mage att säga nej till henne. Så tyvärr blev det liiiiite för många. Efter att ha vänt och vridit på det smsade jag moster Frida som förstärkning, och bokade sedan in kalaset som ett utekalas. Regn eller inte, vi ska vara på den inhägnade bakgården. Utan föräldrar helst. Dels så att de inte ser hur stimmigt detta kommer att bli, och dels så att vi slipper bjuda alla på korv. Tror vi är 10 barn. Det kan i värsta fall bli 20 föräldrar och en del småsyskon. Då hinner Kim inte ens grilla korvar till alla innan det är dags att gå hem. Kommer inte att hända. Alltså skrev vi helt kallt att de kunde lämna sina ungar och dra. Fördelar- gården är helt inhägnad och barnsäkrad + Frida har jobbat på dagis. Nackdelar- jag måste vara med + det kan regna. Men det är inte så att ungar minns kaos som något negativt. Ju stimmigare desto bättre, verkar de snarare tycka. Och vi gör ju detta för Siennas skull. Så det är bara att bita ihop, dra på sig jacka och köra igång med lite Följa John och Pjätt, så tror jag det blir ett lyckat kalas. Och så kanske man får ha några öl redo på kylning till man kommer hem. 

 

• Julie och Sienna sover äntligen. Inte en minut för tidigt. 
• Jag och min grupp blev klar med vår lilla lektionsplanering inför lektionen vi ska hålla om två veckor. 
• Ska hälsa på mina gamla elever imorgon. Längtar!
• Är lättad över att ungarnas pass är fixade. En mindre sak på to do-listan.
• Har fått kontakt med min handledare inför praktiken. Detta känns superbra!

Fixade pass till ungarna idag, inför vårens resa. Sienna har ett gammalt pass som fortfarande gäller, men kravet är ju att man ska se sig lik ut. Och där var vi lite tveksamma. Ser detta ut som min stora, vackra flicka?

 

Julie ääääälskar mat. Lite mindre än hon älskar mig, men snäppet mer än vad hon älskar Kim, Sienna och att bada, skulle jag vilja säga. Eftersom jag lagar all hennes mat känner jag mig både lite hedrad och lite slutkörd. Jag blir liksom aldrig klar. Jag brukar alltid köra all in från början, för att ha framförhållning och ligga lite före med grejer. Det går inte med hennes mat. Hon slukar allt i samma stund som jag gör det. Julies lunch idag till exempel. Den bestod av en kycklingfilé, en deciliter ris, en näve broccoli, några svampar, curry, olja och vatten. Jag gjorde extra mycket så att hon skulle kunna äta det till lunch imorgon också. Kan hon det? Nope. Åt hon allt? Japp. Seriöst, hon käkar mer än mig! Tur att man kan tysta henne med en apelsinklyfta efteråt, när maten är slut.

 

Idag har vi en hemmadag. Det är en sådan dag då man har tid att städa, laga god och nyttig lunch, förbereda saker inför veckan... och inte gör något av det. Istället äter mat upp godisresterna från gårdagen, ser en halvtaskig serie och låter det stora barnet leka med en sax trots att hon tio minuter tidigare kom ut från rummet med sin lugg i näven. Vädret gör det inte bättre. Sienna är i extas och säger att Elsa är bland molnen och gör snö. Jag undrar i så fall varför Elsa inte antingen gör härlig kall snö som stannar på marken, eller ännu bättre- går i ide till nästa vinter. Regnblask i mars är lite kasst av en Isprinsessa tycker jag. Det enda vettiga jag har gjort var att rensa bland ungarnas kläder. Visade sig att de behöver nya tröjor och t-shirtar i vår. Oj vad synd om mig, som behöver shoppa. Extra jobbigt eftersom jag ska till Ullared om en månad. 

 

Izzy på äventyr. Skattkartan fäst i hennes skärp, och stolsdynan är givetvis ett långt svallande hår. Just nu klipper hon älvstoft. 

Har precis sett filmen Room, som Yohanna tipsade om. Fy sjutton vilken läskig film! Baserad på händelser om inlåsta kidnappade personer. Jag varvade mellan att bita på naglar, hoppa omkring, hacka tänder och tjuta. Nu ska jag lägga mig i sängen och gråta en stund till, och sedan försöka sova en stund utan mardrömmar innan Julie kör sitt nattpass.

 

Saker Julie har gnällt för idag:

 

1. Att jag var i ett annat rum

2. Att jag var för långt borta i rummet

3. Att jag inte tog upp henne

4. Att jag inte tog upp henne tillräckligt snabbt

5. Att hon inte kunde leka medan jag höll henne

6: Att det var tråkigt att sitta i mitt knä

7. Att jag satte ner henne

8. Att jag höll henne igen

 

Ni förstår poängen? Världens gnälligaste bebis. Jag tog upp det på bvc-kollen idag. Sköterskan förstod inte alls vad jag menade. Julie uppförde sig nämligen exemplariskt när vi var där. Såklart. Jaja, hon växer väl ur det. Annars är det jag som köper en lägenhet till henne på hennes 18-års dag. I en annan stad. Eller land. 

 

Fick äntligen tummarna loss och gick till optikern idag. Han var inte jätteimponerad av min syn, om man säger så.

 

"Du har inte varit här på länge?"

"Nä.. Jag drog på det och sen blev jag gravid och sen ammade jag."

"Men du ser ju jättedåligt!"

"Ja, jag vet."

"Dessa linserna är ju alldeles för svaga för dig!"

"Ja, det var ju det jag anade. Därför jag kom hit nu."

"Men hur har du klarat dig?!"

"Alltså, så illa är det väl inte? Jag måste bara kisa lite när jag ser på tv."

"Ett under att du ser tvn."

"Hahaha ja. Det värsta är kanske att jag kör bil?"

"Titta på översta raden. Ser du den? Du får kisa?"

"Mmm.. Dåligt, men jag ser den."

"Då har du inte kört olagligt i alla fall. Men dåligt ser du. Knappt lönt att du har dessa svaga linserna i ju!"

 

Därefter gjorde vi en synkoll för glasögon. Min styrka på de jag har är ännu sämre än på linserna. Kan säga att vår dialog fortsatte på ungefär samma spår, fast med ännu fler suckar. Känns som att optikern hade en låååång dag på jobb, på grund av mig. Jag är dock nöjd. Efter nästa linsbeställning kan jag se!

 

• Kim var iväg och handlade spelkulor med Sienna innan idag. När vi upptäckte att hon spelade med sina pärlor kände vi för att göra en insats. Ungen älskade dem, och har lekt med dem hela dagen. Efter att vi lagt Julie satt jag, hon och Kim uppe och spelade tillsammans, och hade jättekul. Härlig för Sienna med egentid med båda föräldrarna.
•  Jag är inte längre rädd när jag kör till och från skolan. Yey!
• Lyckades få ihop en träff med Josse och Vincent imorgon. Är svårare nu när hon bor i Höör.
• Kim hittade en köp/säljsida via mobilen igår, och på mindre än ett dygn har vi fått sålt Julies superläskiga gåstol, den hatade bumbostolen, den avskyvärda babysittern och ungarnas första babyskydd. Sweet!
• Båda barnen älskar duplo! Jättesött när de leker tillsammans. Och bråkar. Nästan sötare när de bråkar, faktiskt. 

Jag håller på att få ett nervöst sammanbrott. Efter förra veckans tuffa uppgift, där vi skulle tolka en ogenomtränglig engelsk bok och sammanfatta vars tre kapitel inför klassen- och hålla i en diskussion utifrån dem, har vi nu gått vidare till ämnesböcker. Eftersom jag ska bli engelsklärare handlar min bok om hur man undervisar i engelska. Det vill säga, om man levde på 80-talet, inte hade tillgång till media, hade en liten homogen klass och var totalt imbicill. "Glöm inte att skriva LÅT STÅ bredvid den text ni har skrivit på tavlan". "Om ni använder bandspelare, var noga med att ha en med tidsinställning så att ni kan hitta rätt låt utan problem". Alltså, whyyyy? Finns det inget kursmaterial som är på en lagom nivå? Något som varken är för doktorander eller grottmänniskor, utan det gyllene mellanskicktet? Längtar till praktiken, då man får lite nyttig kunskap som man faktiskt har nytta av som lärare!