lamadjur.blogg.se

Julie är en mästare på att vara tjurig. Hälften av gångerna fattar man inte ens vad hon blev putt över eller varför hon stortjuter. Och frågar man henne vägrar hon att ens att titta på en. Har man en bra dag så klara man att gå iväg och ge henne lite space, eller tänka att det går över med åldern och fjäska lite ala "ska jag mata dig?", "vill du sitta i mitt knä när vi äter?", "ska jag fixa i ditt dockskåp?". Har man inte en bra dag så vill man hellre klämma huvudet i dörren upprepade gånger än att stå ut med hennes humör. Kim brukat skrika lite på henne och sedan springa ut och röka. Jag brukar skrika lite på henne och sedan starkt överväga att bli rökare jag med. Sienna brukar försöka trösta eländet, vilket får Julie att argt illvråla och kasta erbjudet gosedjur/kudde/godisbit i huvudet på syrran, och mig att vråla på Sienna också. Det sjuka är att jag inte tror att ungen själv vet vad problemet är. Knäppgök. I morse var hon sur när jag skulle fota dem- och vägrade säga varför. Sienna fick sin gosedjurskanin i ögat när hon försökte trösta, och det slutade med att jag lirkade på barnet jacka medan hon satt i mitt knä och mutades med ett tuggummi. Why, Julie, why? 

 

Nu har denna lama börjat på yoga. Jag vet inte vad som är värst: att där är massa tanter... eller att jag är sämre än alla tanter. Men det är en rätt mysig stund. Dels avkopplande och dels tränar man lite muskler. Eftersom min kära sambo så fint har gjort mig uppmärksam på mitt gäddhäng, så var det dags att testa något nytt. Jag springer visserligen fortfarande, men det är varken så ofta som jag borde eller gör någon nytta för armarna. Och när jag säger fortfarande så är det mest för att skryta för att rundan gick bra idag. Sanningen är att jag har släpat mig runt fem korta gånger sedan midnattsloppet. Så yoga it is! Målet är att efter denna termin förstå instruktionerna och lyckas vända mig på rätt håll. 

 

 

• Jag lyckades få tyst på 7F idag. Efter 5 veckors hårdträning insåg de att jag är en liten diktator och att de inte kommer att vinna över mig. Så framöver förväntar jag mig enbart lugna lektioner med dem. 
• Spelade kort med Frida. Älskar att skratta hysteriskt. 
• USA om fem veckor! Är så nervös att jag mår illa, men det ska bli spännande!
• Studiedag på torsdag, vilket med mitt schema betyder att resten av veckan blir lugn. 
• Ser fram emot spelkväll på lördag!

Varje kväll säger Sienna fem saker hon är tacksam eller glad över- något som vi pushat detta ganska otacksamma barn att göra av och till i flera år. Hon gillar samtalsstunden, och det är rätt spännande att höra vad som betyder mycket för henne. Jag vet dock inte om hon har blivit mer tacksam. Men ändå, det är en trevlig stund. Och det har blivit rätt uppenbart att jag har mer gemensamt med min förstfödda än vår dåliga sångröst, vår knäppa humor och vår vilja att lära. Varje kväll säger barnet nämligen att hon är tacksam för att hon ska få sova! Naw! Mammas lilla tröttismöp. Jag, som med glädje lägger mig vid åtta på kvällarna, är supertacksam över att ha fått två trötta barn. Kim har lust att adoptera bort hela familjen. Jag har föreslagit att vi ska skaffa en unge till, och chansa på att den håller honom sällskap på kvällarna. Han nappade inte. Kanske tur det, just med tanke på denna moderns sovvanor. Godnatt!

 

 

 

 

 

Ännu en härlig helg förbi. Jag älskar helger när man bara är! Framförallt när varandet innehåller ens barn och eventuellt konpisar och spel. Och mycket sömn! Inser dock varje måndag att mina drömhelger låter som mardrömmar för eleverna. De frågar om jag har gjort något kul, och jag svarar att absolut: jag har haft myskvällar med barnen, varit på en lekplats, sprungit och veckohandlat, varit på Siennas gympa, tagit med ungarna till Bounce och läst en bok. Eleverna stirrar på mig med gapande munnar och nervösa ögontics. "Jo, men det låter ju... nice..." Tror att jag alltid varit en tant, innerst inne. Skönt, då slipper man fasa för att inte gilla livet när man är gammal. En del av åldersnojan som man kan släppa. Nu ska jag avsluta helgen med att tvinga Kim se en film med mig, och sedan är jag redo för en ny vecka. Bara fem veckor till lov- och USA! 

 

Sötaste ordet just nu: Kivnappad. Som i "agenterna tror att Katja har blivit kivnappad, men hon har gömt sig själv". Naaaw! Snälla puff, väx inte så fort! Visserligen är det skönt att ungarna kan prata korrekt, men det är ju så gulligt när de säger fel. 

 

Älskar att tjuvlyssna på bussen. På vissa. Andra- närmare speciellt två gnälliga tanter på 6:57 avgången- retar gallfeber på mig. Men de flesta är riktigt roliga! Idag var det en ung kille som berättade om sin lyckade dejt för en polare, över telefon. Den unga killen skröt och var övernöjd, och berättade att han redan har bokat in dejt två (på stadsbiblioteket, så att de kan plugga samtidigt "vadå, vi älskar båda fika och vi älskar båda skola!?"). Hans samtal pågår i säkert 20 minuter, men får ett abrupt stopp vid en hållplats, då en ung flicka går förbi honom och vinkar retfullt. Inte dejten, men tydligen killens lillasyster. Som har hört allt. Naaaaw! Han kommer att bli så mobbad ikväll vid middagsbordet.

 

 

Nämnde ju som hastigast att vi fick en kakleverans i fredags. Vi hade önskat fredag, men de bokade in torsdag. På morgonen fick jag sms, och sprang sedan (50% av lektionerna i en annan byggnad- det enda jag gör är springer och kommer sent) omkring med mobilen i högsta hugg, nervös för hur jag skulle få upp 400 kakburkar till mitt arbetsrum, utan att elever från andra klasser snodde dem. Var asstressad hela dagen, men på eftermiddagen övergick stressen i lite förtvivlan- där kom ju inga kakor? Ringde leverantören, som ringde dhl. Jo.. tydligen kom kakorna till skolan runt 14. Chaffören känner vaktmästaren privat, och ringde honom. Vaktmästaren är sjukskriven, och svarade inte. Då ansåg chaffören att enda lösningen var att köra tillbaka kakorna igen. Inte att ringa det nummer som stod på fraktsedeln... Whyyyy? Fick besked om att kakorna skulle komma på måndagen. Och att jag var tvungen att svara på leverans-sms. Fick sms:et på fredagen. Gick inte att svara på. Och sedan ringde chaffören när han var nedanför. På fel dag. Tur i oturen hade jag min klass just då, så medan halva klassen knaprade kanelbullar så tog jag och en arbetsvillig flock hand om kakorna. Hoppas att de säljs väl nu! I så fall går vi 11000 kr plus till vår klasskassa. Not bad! Denna läraren känner för Liseberg. 

Sienna äääälskar att läsa i sin skolkatalog. Hon läser i den varje kväll. Och har memorerat de flestas namn. Exempel från förra helgen, när de hade hoppborg, studsgrejer och lite småstånd på torget: "Titta, Jack hoppar nu! Så då ska man nog stå i kö där." "Men du kan väl fråga Jack, så att vi inte står fel?" "Nänä, alltså jag känner honom inte! Han går i tvåan! Jag vet bara vad han heter för att jag läst katalogen." Och idag när hon trillat, och jag frågade vem som tröstat henne, svarade hon med både för och efternamn. För att hon knappt träffat människan.. men lärt sig hennes namn. Skumt! Förra årets katalog slet hon ut på några månader, så jag köpte en till. Även den ser rätt vissen ut. Nu har de tagit nytt foto, och snart kommer katalog för 19/20. Nu undrar jag om det räcker med att beställa en, eller om vi ska köra på två direkt? 

 

Saker som har hänt sedan senast:

 

Jag har sprungit Midnattsloppet! En mil! På 58 minuter. Att säga att jag är stolt äver mig själv vore en markant underdrift. En av mina elever sprang samma dag en mil på 53 minuter. Not bad! For him. Bad for me, för vi hade slagit vad. Så i fredags bjöd jag hela klassen på kanelbullar. Medan vi åt kanelbullarna så kom en trevlig kakleverans, vilket innebar att drygt 400 lådor skulle lastas av, bockas av, sorteras och sedan skickas iväg med elever för att tjäna pengar till klasskassan. På 20 minuter- medan lektionen fortgick. Jag var inte precis avspänd. Uppdraget fortsätter imorgon. Då ska jag även ha möte med elevs förälder, för att jag sagt till hennes barn under en lektion. Det har jag inte rätt att göra, tycker de, då hen har dyslexi. Ibland undrar jag över mitt karriärsval. Jag älskar att undervisa, men curlade elever är sådär och deras föräldrar är en total mardröm. Ser inte fram emot mötet. Som tur är håller jag på att bli förkyld, och jag tänker att en liten feberdimma eller sprängade huvudvärk hindrar att jag hetsar upp mig. Kanske bara ler fogligt och ber om ursäkt- som jag fick göra då samma elev vägrade undervisas av en viss kollega, och jag sa att der var en form av vuxenmobbing. Då blev eleven krängt och mamman krävde en ursäkt. Jahapp. Förutom jobb och springande har jag anmält mig till yoga, umgåtts med mina barn, träffade Corre och Madde, haft spelkväll och börjat räkna ner dagar till USA. Vet inte om jag är mest laddad eller nervös. Kan ha läst en hel del böcker också. Två stycken idag. Då har man haft en slappedag. Nu väntar jag på att Kim ska komma hem från MFF-matchen så att vi kan mingla framför Netflix. Det finns en läsgräns även för mig. 

 

Bästa sättet att få barn att dricka på varma dagar; ge dem en flaska med vatten och säg "dela nu!"