lamadjur.blogg.se

Det snöar i Malmö! Helt underbart! Och vad smarta jag och Kim var som köpt en ny overall till Sienna för en månad sedan, så att vi har något att bylsa på henne nu när det eller kallt. Eller, hur var det nu? Vi köpte en i storlek 74, eftersom hon redan hade börjat med 68 för en månad sedan och vi ville ha en som räckte till februari och mars också. När jag i morse i god tro stoppade ner Sienna i overallen försvann ungen. Det enda som stack ut var en liten kalofs längst upp, och då var fötterna inte ens ända ner. Hon fullkomligt drunknar i den. Så vårt köpt var ungefär lika smart som vårt bilköp förra sommaren. "Det må vara en liten bil, men den är bra eftersom den har fyra dörrar och vi vill skaffa barn inom några år." Den har dock inget bagageutrymme. Och med barn kommer vagn. Suck.

 

Jag gillar rutiner, men om man blir så här glad över att vara vaken och "fika" med mamma istället för att ta sin eftermiddagslur... ja, då förtjänar man att vara vaken trots att det kanske blir en gnällkväll. Hur mycket kan man älska någon?

 

Det har blivit lite få bilder av Sienna på senaste tiden. Det är inte så att hon har blivit fulare eller att jag vill dölja någon hemsk klippning, utan för att det faktiskt blir svårare och svårare att få med ungen på bild. Hon kan inte sitta still i vanliga fall, och ser hon en kamera måste hon genast kasta sig fram och försöka fånga den med munnen. Eller vända sig om precis när fotot tas. Eller flaxa hysteriskt med armarna framför ansiktet. Eller spy. Idag hade jag mamma till hjälp, som höll fast Sienna när jag tog bilden. Av tolv foton blev ett okej. Och till och med det är suddigt. Men här får ni det i alla fall, så att ni ser att ungen fortfarande är hel och ren.

 

Att sluta amma på natten är ett av de smartaste aktiva beslut jag och Kim fattat angående Siennas uppfostran. För varje natt går det bättre och bättre, och snart har vi en unge som sover 12 timmar i sträck tror jag. Och det bästa är att jag tror att hon går upp mer i vikt av detta! Hon är mycket mer hungrig på dagarna, och mer nyfiken på att testa nya saker, och ofta slukar hon först riktig mat för att avsluta med lite amning. Som dock kan skippas vid behov. De första nätterna skrek hon för att hon ville ha mat, de följande två skrek hon av ren vana, och nu skriker hon inte längre. Inatt vaknade hon först vid 04, för att hon tänkte att det nog var dags att gå upp. Jag sa nej och tröstade med napp; hon somnade om direkt. Vid 05 fick hon både napp och lite klappar. Vid 06 hjälpte inget... så hon fick tråka ut sig själv medan jag sov vidare. Och vid 08 var vi båda redo att gå upp. Att de inte tipsar om detta på bvc? Jag ska nog tipsa dem nästa gång!

Idag fick Sienna äta kött för första gången. Eftersom jag själv har fobi för det bar det mig emot att stoppa in köttfärssås i hennes lilla obefläckade mun, men jag har bestämt mig att hon inte ska vara vegetarian. Och hon älskade det, såklart! Så numera får jag väl vänja mig vid att det är kalops och köttfärssås och kyckling som spys upp på mig, istället för lite gammal hederlig morot. Att Sienna ska äta allting är mitt mål. När jag var liten hade jag en kompis, Tanja, som älskade revbensspjäll och musslor och andra knäppheter redan när hon gick i förskolan. Detta kommer att vara en förebild. Jag måste bara lära mig att laga mat först!

 

Jag gillar att läsa bloggar. Dels är jag hemskt nyfiken på andra människors liv, dels blir jag lätt uttråkad under reklampauser eller när jag ammar... eller vattnet ska koka upp till pastan eller Kim är ute och röker eller bussen är sen eller jag är på bussen eller Kim tankar... osv. Jag blir lätt uttråkad helt enkelt. Tidigare löste jag detta med att alltid ha en bok till hands, men då jag blev förbannad när programmet sedan började, Kim hade rökt klart eller det var dags att hälla i pastan, insåg jag att det inte är en bra metod när man har en liten bebis. Alltså är det bloggar som gäller ett tag till. Och nu har jag upptäckt massor av spännande sådana! När jag nu dessutom har lärt mig att LÄNKA måste jag ju få använda denna utmärkta metod att visa var man fått sin kunskap från. Meekatt har länge varit en favorit, därför att hon inte förskönar föräldraskapet. Jag önskar att jag hade följt henne under hennes andra graviditet, för jag har en känsla av att hon tyckte att vara gravid var ungefär lika kul som jag gjorde. Typ som att rulla sig i brännässlor. Och sedan en vecka tillbaka har jag upptäckt Spiderchick. Jag trodde liksom att hon var en del av Kenza, Paow och Kissie-gänget: unga tjejer som får för mycket pengar genom sina bloggar och därigenom verkar leva i en halvskum fantasivärld där utseendet spelar alldeles för stor roll. Skjut mig inte om detta inte stämmer på precis dem, för ni vet vad jag menar. Poängen är att jag trodde Spiderchick tillhörde samma gäng. Det gör hon inte! Hon är en bloggande mamma som är så rolig att cola sprutar ur näsan på mig varenda gång jag läser hennes inlägg. Igår var det för att hon läxade upp sin stackars blomma för att den dog.

 

De senaste två nätterna har Sienna vaknat först vid 01. Eftersom hon somnar vid 19, så innebär det både ensamtid och mys med sambon och lite djupsömn om man är effektiv. Resten av natten är fortfarande sisådär, men vi har inte gett oss och hon har klarat sig utan att ammas. Jag tror att någon är väldigt besvärad av sina tänder dessutom, så om vi slutar snylta med alvedonen och faktiskt ger Sienna den en gång på kvällen och en gång på natten så kanske stackaren också kommer till ro. Detta känns bra detta. Dessutom har min hosta dykt upp. Hosta = början till slutet av förkylningen. Bra tajmat till helgen då det blir flytt!

 

Jag läste på Renatas blogg att hon inte insett att man ska ta ut mattärningarna ur iskubslådorna när de är frysta, så att man kan frysa in nytt... det har inte jag heller! Vi har aldrig is, vi har fått köpa fler nya lådor och Sienna får aldrig blandad mat eftersom jag är väldigt noga med när brukarna öppnas då iskubslådorna inte räcker till. Herregud! Varför har vi inte bara kommit på att man ska ta ut dem och lägga dem i en påse? Och kunde inte någon nämnt detta för mig... Nu jäklar ska Sienna börja få mat enligt kostcirkelns alla hörn och kanter!

Idag tänkte jag ta med min lilla shoppingfantast till dotter till mobilia. När vi väl flyttat kommer vi att hänga på IKEA och köpa saker till lägenheten, så ska det bli några julklappar i år får de handlas innan flyttbilen avgår. Problemet är att jag är sjuk. Inte bara lite hängig, utan febrig och med svullen hals och en näsa som härmar Niagarafallet. Till och med tandköttet gör ont! Det hade väl gått an om jag varit ensam, men Sienna HATAR verkligen köpcentran. Och nu för tiden vill hon bli underhållen och road när hon är vaken. Det har jag inget emot, för jag gillar att umgås med henne. Men det fungerar inte så bra om vi står på Cervera och ska välja ut en vas till morfar. Sienna vill ju då stoppa vasen i munnen för att kolla om den duger, och får hon inte det blir det ett herrans liv på henne. Och får hon det blir det väl ett herrans liv på personalen. Detta kan jag klara med lite avledningsmanövrar.... om jag är frisk. Nu har jag svårt att ens komma ihåg att ta med mig ungen dit. Så vette sjutton om det blir några julklappar i år. Mamma, Frida och Kim, vad sägs om en fotmassage i present?

Både jag och Kim gillar snabba flyttar. Det finns väl inget som är så tråkigt som att hjälpa folk att flytta när de håller på att packa ner saker medan man bär kartonger till bilen? En sådan flytt tar minst åtta timmar och man får slita och flänga en massa i onödan. Dessutom har ju dessa människor sedan så bråttom att lämna tillbaka hyrbilen att de inte hinner handla den obligatoriska flyttpizzan... och flyttölen är i en felmärkt kartong som hamnat på vinden. Nej, en flytt ska vara snabb. När jag och Kim flyttade ihop tog det två timmar. Och då var det från två olika lägenheter till en tredje gemensam som lasset gick. Denna flytten ska bli lika bra. Ölen fraktas över i morgon när vi får nycklarna, och pizzalistan ska upp på kylen direkt. Kartongerna är redan packade och hela lägenheten ser ut som ett vindsförråd. Två timmar, pfft. Vi ska klara det på 1,5.

 

Sienna överlevde ännu en natt utan mat. Sin vana trogen vaknade hon skrikande vid 22:30, men somnade om så fort hon fick nappen. Hon ville nog mest kolla så att vi verkligen hade lagt oss och lyckats somna. Vid 01:30 meddelade hon att det var dags för mat, och jag kontrade med ett "på natten sover man, äta får man göra på dagen". Oj oj så pedagogiskt och oj vilket skitsnack tänkte Sienna och illvrålade. I en timme. Mina bröst läckte och jag antar att hela rummet luktade mat för henne. Schysst liksom; man vaknar hungrig och en hamburgare från BK lyfter upp en och förklarar att man inte får äta på natten.  Men efter en timmes tjat och lite vatten i magen (som hon utan problem svepte från en flaska?!) gav min vackra dotter upp och somnade om. Hon vaknade lite då och då under resten av natten för att fråga om hon fick mat, men eftersom svaret var nej somnade hon om och sov till 06:30. Då tyckte både hon, jag och mina bröst att det fick räcka. Nu ska jag äta frukost och passa på att erbjuda henne flaskan, för att se om hon minns att hon avslöjade sig inatt. 

När jag kom hem i morse berättade Kim att vi blivit av med nappen som brukar ligga i Siennas säng. "Jag har letat överallt, och den är inte där! Tillslut fick jag ge henne nappen som vi har i bilbarnstolen."

 

Det var rätt svårt att sova borta. Jag fantiserade om bränder som snodde sambon och bebisen från mig, eller inbrottstjuvar eller arga flodhästar. När det sistnämnda dök upp anade jag i mitt stilla sinna att jag halvdrömde. Men fem timmar fick jag (av 10 möjliga) vilket inte var helt fel. Dessutom har jag blivit förkyld, så nu ska jag väl kunna däcka av det ikväll. Men det bästa; Sienna klarade sig utan mat hela natten! Lite ledsen vid två-tiden och problem att somna om, men aldrig hysterisk. Och hon som brukar gå upp vid 06 sov till 07:20 i morse! Så nu är det slut med natt-amning för min del, och varannan natt ska sambon ta Sienna trots att han jobbar. I alla fall ett par veckor framöver. Min duktiga lilla flicka. Dessutom har hon redan börjat äta mer idag så att hon kan hämta igen det hon förlorade. Och förbereda för natten? Tack för det säger hennes viktkurva och mina bröst.

Sienna, som de senaste veckorna enbart kunnat förflytta sig bakåt, visade idag upp en ny talang. Numera kan hon hasa sig framåt också! Mest gjorde hon det för att impa på sin mormor, då hon hörde att jag sa att det inte gick. Lagom tajmat till flytten. Hon premiärhasade mellan kartongerna för ett par timmar sedan, och vi fick genast börja stapla om alla farliga och vingliga obejkt. Sedan bänkade hon sig nöjt under babysittern.

 

När Sienna var nyfödd sov hon för mycket. Jag var tvungen att väcka henne regelbundet så att hon fick i sig mat, och det dröjde mer än en vecka innan vi fick se om hon överhuvudtaget kunde öppna ögonen. Så fort hon fick sov hon sex timmar i sträck, och sedan åtta... nio... tio. Vid fem månaders ålder räckte inte bröstmjölken för att hålla henne mätt, och hon började vakna med kortare intervaller. Därefter följde förstoppning, magont, och nu tandsprickning. De senaste veckorna har Sienna vaknat varannan timme. Jag är trött, hon är trött och ingenting är kul längre. Jag vet inte vad vi ska skylla på härnäst. Seperationsångest? Mycket som sker i kroppen motoriskt? Allt  är säkert sant, men det kan inte vara möjligt att en sju månaders bebis ska sova så här dåligt varenda natt.
Ikväll är det jag som packar väskan och flyr till mamma för en övernattning. Stackars ammande bebis som kommer att ligga vaken hungrig. Och stackars sambo som ska bevittna eländet. Men nu måste i alla fall en av oss få sova. Är man utvilad finns det ju en chans att man kommer på lösningen.

Idag var vi på Oxievångsbadet igen. Denna gången släpade vi med oss Frida så att någon skulle skratta åt mina skämt. För en trött Sienna gjorde det minsann inte. Men vi hade kul ändå! Trots att hon varannan minut gnuggade in klor i sina trötta ögon så plaskade hon och försökte simma och ville fånga bollar.

 

Sienna är fortfarande mycket tveksam till flaskan. Därför varvar vi mellan den och pipmuggen, vilka innehåller allt från vatten till ersättning, välling eller fruktdryck. Att suga ur flaskan är fortfarande stört omöjligt, men är det tillräckligt stort hål kan man klunka lite försiktigt tycker den envisa damen. Pipmuggen är desto roligare nu när tänderna är på g. Sienna dricker inte precis ur den, utan gnager mest på kanten. Men någon vätska får hon i sig, så jag är nöjd. Typ. Helst vill jag ju att hon ger upp och sörplar i sig allt från vilken behållare som helst så jag kan sluta amma, men Rom byggdes inte på en dag eller vad man säger.

 

 

 

Vad jag inte har gjort idag:

• Varit på babysång
• Fått frisk luft
• Motionerat
• Lagat mat
• Handlat
• Städat

Jag är helt slut. Trots att vi la oss 21 igår och Sienna somnade redan klockan 20. Helst vill jag skylla på bebisen som faktiskt vaknade med jämna regelbund, men det var inte hennes fel att jag inte kunde somna om mellan 01-03 och sedan drömde mardrömmar resten av morgonen. Jag blev till och med lättad när hon väckte mig 06:30 i morse och ville upp för då hade någon jag dödat precis börjat leva igen... och det var lite awkward ju. Om några timmar är det babysång. Jag är sådär laddad, men jag var ju inte där förra gången heller. Räknas det som skolk om det inte är obligatoriskt? Nu måste jag ta hand om lillgnäll. Hon är rätt trött på att bara kunna krypa baklänges.

 

Idag sov Sienna när vi gick en runda på Traingeln. Hallelulja! Hur fick jag då lillskrik att bli en snäll och sovande unge medan jag shoppade? Jag lät henne flörta sig trött inne på Espressohouse innan shoppingen. Först gav hon sig på Thilde, sen Benjamin och sedan, i brist på andra bloggerskor och bebisar, tanterna vid grannbordet. När hon hade fått så mycket uppmärksamhet att hon storknade bestämde hon sig för att det var min tur; genom att tvinga mig att amma offentligt och sedan släppa bröstet mitt i. Tack för den! Men när det var klart däckade hon i alla fall.

För ett tag sedan delade Kim en taxi hem från Etage med några tonårstjejer (tydligen glömde busschafförerna vrida tillbaka klockan en timme och tjejerna var panka och skulle ändå till samma ställe som Kim). Han tyckte de såg ut att vara typ 14 år gamla, och frågade dem. De var 18. Han frågade då hur gammal de tyckte att han såg ut att vara. De svarade i 30-års åldern. Kim fyllde 27 igår, så det stämmer ju rätt bra, men han blev ändå knäckt. Detta ledde till att han införde en ny regel här hemma. "Nu är vi vuxna, och då kan man inte visa sig i mjukisbyxor utomhus som om man vore white trash". Jag älskar mina mjukisbyxor, och jag älskar chips och godis och cola och det gör att jeans inte alltid är så bekvämt... Men regler är regler och han har en poäng; det ser rätt sjavigt ut när man går klädd som en trashank även om man bara ska ner på ica. Därför gjorde jag en kompromiss med mig själv häromdagen när jag skulle iväg på några ärenden; jag tog på mig ett par gamla jeans som jag hade under graviditeten och de första veckorna efter då man fortfarande var svullen runt magen. Det ser inte skabbigt ut, och en muffins får plats. Problemet var att de är bruna. Det är min höstjacka med. Och Siennas vagn. Tyvärr insåg jag inte mitt misstag förrän jag stod och speglade mig inne på shoppen för att hitta en keps till Kim. Då hade jag redan varit i tre andra affärer. Jag är inte fåfäng, men att gå omkring som en vandrande färgskala av bruna nyanser är kanske inte det man strävar efter. Hädanefter blir det mjukis. De är i alla fall svarta.

Eftersom min bvc-sköterska vet att jag har en "Mitt första år-bok" där man ska fylla i bebisens längd och vikt varje månad bokar hon in mina besök exakt den tjugonde varje gång. Tack för det! Idag vägde den lilla frustrerade bebisen 6600g och var 65,5cm lång. Hon blir nog lika lång och ståtlig som jag i framtiden. Glad var hon på vägen hem i alla fall.

 

I morse ville jag inte upp. Det gick så långt att jag tände lampan, drog av mig täcket... och somnade om. Jag vaknade av att min pigga dotter slet mig i armen. Typ. På en sju månaders bebis nivå. Det är ju hemskt vad svårt det ska vara att bli utvilad när man har ett barn. Först var jag gravid, och den som säger att man ska "passa på att vila upp sig då" har aldrig varit smällfet, illamående, haft halsbränna, varit kissnödig och haft en tre-kilos klump som har legat och sparkat på ens revben medan man försökt sova. Sedan hade jag en mini bebis att oroa mig för och mata ständigt. Därefter en andningspaus innan hon inte klarade sig på bröstmjölk utan blev hungrig varannan timme, sedan magont för att hon fick annan mat än bröstmjölk, sedan magont på grund av förstoppning, magont på grund av katrinplommon som ska bota förstoppning och nu ont i käken på grund av tand. Snart kommer hon att kunna gå och då gäller det att gå upp ur sängen i samma sekund som hon öppnar ögonen, annars lär det bli armageddon här hemma. Sedan hoppas jag på en lång sovpaus innan hon når tonåren och då kommer att hålla en vaken av andra skäl. Fast under den sovpausen förtränger vi säkert hur jobbigt det var och passar på att skaffa en eller två små mini-lamor till.

Vi kan ha hittat anledningen till att Sienna har varit lite skum den senaste tiden. Och det är inte minischizofreni, trots att det ligger i släkten. Min morfars syster var schizofren, och häromdagen frågade vi honom hur de upptäckte det. Jag menar, hon var född på 1920-talet, så de hade väl lite andra metoder då kan man tänka sig. "Ja... hon var ju konstig. Ville leva på knäckebröd och var vinterbadare." Say what?! Undra om hon verkligen var schizofren eller bara ett dåtida hälsofreak? I alla fall, Siennas problemn: en tand! Naw! För liten för att fotografera, men den både känns och syns. Och stör nattsömn och gör henne irriterad när hon ska vila middag.

 

Snart ligger hon väl inne med en sån här snygg tandrad.

Jag måste verkligen sluta amma!

Jag älskar att handla presenter! Det är kul att ge, och det är kul att få. Och roligt att lista ut exakt vad folk önskar sig och leta efter detta. Av dessa anledningar brukar jag vara klar med min julklapps-shopping redan i början av november, och tillbringa december med att skryta för alla stressade jäklar att jag redan är klar. I år har det inte blivit så, kanske på grund av att mitt bihang inte gillar att ränna i affärer. Min morfars presenter har jag dock redan handlat, av alla människor. Och idag köptes den första till Sienna. Eftersom hon redan får saker på löpande band, kommer överrösas med julklappar från familjen och ska få ett nytt möblerat rum tre veckor innan julafton har jag och Kim sagt att vi ska begränsa oss lite i vårt handlande till henne. Men ett par saker får det i alla fall bli, mest så att jag kan stilla mitt skämma bort min dotter-begär.

 

Eftersom Sienna ändå aldrig behagar att ligga på sin fårskinnspläd har vi valt att ta undan den. Istället har vi samlat alla hennes leksaker i det gamla babygymmet, i väntan på en bättre förvaringslösning som magiskt ska dyka upp i den nya lägenheten. För att Sienna, som bara kan röra sig åt ett håll- bakåt!, skulle få en chans att leka med sina saker innan hon puttade sig själv utom räckhåll fick vi lägga henne på rygg i gymmet. Ungen var i exstas. Sedan tog det två timmar att lugna ner henne innan hon kunde tänka sig att somna.

 

Jag gav Sienna lite pengar för att hon skulle handla något till sin pappa i födelsedagspresent... och hon kom hem med en sak till sig själv istället! Vilken snorunge. Så jag fick hjälpa henne lite på traven med tips på grejer som man ger till sin pappa när han fyller år.

 

Vissa saker är jag glad att Sienna har ärvt från sin pappa.

• Sina vackra ögonfransar
• Sina smilgropar

I förrgår testade vi att ge Sienna ett par teskedar katrinplommonpuré till kvällsmat för att få igång hennes mage. Det resulterade i illvrål och magont hela natten. För att vara säkra på att det inte var en slump testade vi att ge det till henne i lunch igår, och hoppades att om hon fick ont var det innan läggdags. Resultat? Illvrål och magont hela natten. Jag är trött, Sienna är trött, och Kim som var vaken och spelade x-box är trött. Nu har vi bestämt oss för att bojkotta katrinplommon. Det är bättre att hon får ont en gång i veckan när hon ska bajsa, än att hon ska vrida sig i smärtor varenda natt. Nu ska detta glada gäng bege sig till frissan. Tur att det inte är vi som håller i varsin sax. Då hade det kanske blivit en Sweeney Todd repris.

Bvc-sköterskan tyckte att jag skulle sluta ge Sienna "riktig" mat ett tag, eftersom hon är så hård i magen. Däremot skulle jag göra egen katrinplommonpuré och ge henne då och då för att få igång magen. Sköterskan trodde även att magontet var en orsak till att Sienna skrek på kvällarna... hon hade fel. Sienna fick nämligen ont i magen på riktigt av katrinplommonen, och vaknade 01, 03, 04, 05, 06, 07 och 08. Godmorgon världen. Jag ska inte ge henne plommon som kvällsmat mer. Dessutom ville Sienna inte sova igår trots att vi struntade i badet och boken (som kan få upp henne i varv) och la henne tidigare (innan hon blev för trött), vilket också var tips från sköterskan. Så jag satt i en timme med en varm och mysig bebis i famnen. Inte fy skam det heller. Men sköterskans rekommendationer tar jag nog med en nypa salt i framtiden.

 

Kim vet exakt hur otekniskt jag är. Och vilka frispel jag får om något inte fungerar inom tekniken- antagligen för att jag då inte kan fixa det själv. Eftersom jag missade Grey's Anatomy på tv i onsdags bad jag Kim fixa ner det till mig. Och så här såg vår datorskärm ut i morse:

 

På bvc-besöket var temat idag sjukdomar. Yihaa liksom. Förkylningar, krupp, öroninflammationer, ögoninflammationer, halsfluss, vattkopper, vinterkräksjukan, tredagarsfeber... Bara massa roligheter. Och tydligen helt obligatoriskt för alla barn att få. Helst i samma sekund som de sätter foten på dagis. Och sedan är det vabbande, för att efterföljas av egen sjukdom i samband med vård av sambo (i alla fall lär det bli så här hemma). Sköterskan sa att barnen de första året på dagis har ungefär 10 förkylniningar under vintermånaderna, på en vecka vardera. Jahapp. Är det ens lönt att jag söker jobb efter mammaledigheten om jag ska vara hemma varannan vecka? Hur gör man med två barn då (för givetvis turas ungarna om att bli sjuka)? Hemma alltid kanske? Då kommer det stora problemet; om man har tre barn. Då får man bygga ut månaderna med ett par veckor för att kunna vara hemma de med. Jag borde kanske skriva det i mitt personliga brev när jag söker jobb "har dotter-men med mycket bra immunförsvar och en vabb-villig pappa".

 

 

Vi har precis kommit hem från ett bvc-besök med hela föräldragruppen. Jag hade fasat för detta hela veckan då jag insåg att det ofrånkomligen skulle förstöra Siennas förmiddagslur. Dessutom vaknade hon tre gånger inatt, och det var bråk vid läggning igår... så vi var båda rätt trötta i morse. Berättar mer om besöket sen då det var en skräck i sig. Men under besöket passade jag på att fråga sköterskan om Siennas mat, toalettvanor och sovvanor. Detta piggade inte precis upp mig, då jag inte fick de svar jag ville ha. Men sköterskan bekräftade i alla fall att Sienna inte ska gråta när hon bajsar (så nu återgår vi till bara bröstmjölk med undantag för katrinplommon) och att jag ska ta upp henne på kvällarna när hon gråter. Alla andra bebisar somnade fint hos sina mammor under mötet, men Sienna vägrade. Likadant när vi lunchade efteråt. Dessutom kunde de andra bebisarna matas med flaska, fick burkmat, och behövde nya blöjor... Jag var rätt knäckt. Då vände sig en mamma till mig och sa "du har en jättefin flicka, som är glad och trevlig och helt frisk"... och alla bekymmer försvann. Sienna är frisk. Och lycklig. Och underbar. Vad spelar det då för roll om hon inte vill somna vid sju på kvällarna eller behöver en månad extra för att vänja sig vid vanlig mat? Ibland måste man pausa och inse vad som verkligen betyder något.

 

 

 

Sienna kan varken krypa, hasa sig eller kräla... ändå är jag säker på att det inte var där jag lämnade henne. Magi? Spöken? Ellr har den unga damen lurat mig och kan visst något av ovanstående? Iris får ta reda på sanningen, för nu drar vi till Renata.

 

Igår blev det ett blodbad här hemma. Sienna låg på golvet bredvid sin mjuka matta och krälade som vanligt, utan att säga ett pip. Men när jag lyfte upp henne såg jag att det var blod överallt under ungen. Hade det kommit från Kim eller mig hade jag kanske inte tyckt att det var en stor mängd, men nu kom det från min lilla, lilla flicka. Och eftersom det verkligen var överallt på henne kunde jag inte lista ut varifrån det kom. Halvhysterisk ringde jag Kim, som inte var till någon nytta via telefon. Vad trodde jag att han skulle kunna göra  distans? Tillslut hittade jag ett sår på Siennas ena pekfinger. En lättnad då jag trodde att det kom från någonstans i hennes ansikte. Men eländet blödde så mycket att plåster eller tryck eller kallt vatten inte hjälpte. Jag ringde sjukvårdsupplysningen men insåg fort att de kunde göra ungefär lika mycket som Kim via telefon. Dock försäkrade de mig om att jag inte var en hysterisk moder utan en omtänksam. Lögn, men snällt. När Kim kom hem ville han åka till akuten med henne. Där någonstans tog min logik över och jag lyckades lugna ner oss. Sienna fick rena kläder, leksakerna tvättades och den blodiga filten togs bort tillsammans med alla blodiga papperstussar som jag spridit ut i hela lägenheten. Hur vi fick det att sluta blöda? Sienna fick leka med maten och tydligen är gröt ett bra tryckförband.

Sienna har för första gången lyckas ersätta ett helt mål mat med "riktig" mat och inte amning! Yey! Jag är mycket stolt. Att det var fruktpuré hon ersatte det med, dvs rent bebisgodis, behöver vi ju inte fokusera på. På tal om godis har nu lussebullar börjat säljas. Min lycka är total.

 

Elin som läser min blogg ibland (och tydligen gillar den!) har gett mig en utmärkelse. Med regler. Rätt hysterisk var jag innan jag kom på hur man kopierade den tillhörande post-it lappen, men nu när det är fixat ska jag väl klara resten också. So here it comes.

Här har vi Elins bloggadress: http://owlandthecity.blogg.se

Och de bloggar jag följer slaviskt är:

• Renatas (renatas.blogg.se)- en tjej som gick i min gymnasieklass och som fick barn ungefär samtidigt som jag.
• Emmas (urenbrudssynvinkel.bloggplatsen.se)- en barndomskompis med svår dyselexi som skriver om sitt stundande bröllop utan att rätta texten i word. Kul att höra om bröllopet och man får sig sina skratt av felskrivningarna!
• Karins (tror inte att jag får lägga ut den, och kan inte fråga för klockan är just nu 01 där hon bor)- en kompis som nu bor i USA och bloggar om sitt liv där. Med humor!
• Maddes (nyarsloftet2011.blogspot.se)- en kompis som skriver om sin träning. Kan vara kul att läsa om hur någon tränar medan man sitter och äter chips. Var dock roligare när hon uppdaterade den. Vink!*
• Katrin Zytomeiskas (får man skriva kändisar? Om man inte ens kan stava deras namn dessutom?) (finest.se/katrin)- underbart knäpp person som jag hade velat träffa in real life. Om jag lyckas gå ner fem kilo först.

Idag kom Kim hem med en bukett rosor till mig! Rosa! Och luktande! Mina favoritblommor. Japp, så tråkig är jag. Hade jag gjort något för att förtjäna dem? Nope.

 

Den senaste veckan har jag försökt ge Sienna lite ersättning på morgonen medan jag äter frukost. Så att hon ska lära sig att dricka ur pipmugg eller flaska utan press. Eftersom hon tycker att ersättningen är sådär kul testade jag i morse med välling, vilket verkade vara en hit. Sienna gnagde och gnagde på pipmuggskanten och jag började nästan tro att all välling var slut och att hon ville ha mer... tills jag insåg att hålen var för små och hon inte fick ut något. Ops.När jag upptäckte det var Sienna trött på att kämpa och vägrade försöka mer. I morgon testar vi med flaska istället, med en sugnapp med ett stoooort hål.

 

Idag har Sienna på sig en mycket fin tröja med texten "Be nice or my llama will spit on you". Men eftersom den tidigare jag-vägrar-ligga-på-mage-ungen har ändrats till en jag-ska-ligga-på-mage-sa-jag, så gick det inte att få till en bra bild på tröjan. Däremot fick jag en bild på hur en kämpande bebis försöker nå saker innan den fattar hur man kryper.

 

I love Musicals var helt underbart! För mig. Inte för sambon som var hemma med en illvrålande övertrött unge. Sienna har inte fått sova ordentligt sedan i början av förra veckan. Hennes middagslurar har liksom inte passat in i vårt schema, och hon har i stort sätt fått ryckas upp direkt när hon har somnat, och sedan inte kunnat somna om. Dessutom har hon skrikit hysteriskt varenda gång jag föreslagit en tupplur och otålig som jag är har jag då låtit henne vara uppe. Big misstake, för medan beteendet har escalerat har jag insett att hon faktiskt är helt slut och därför skriker. Igår kväll kulminerade det genom att Sienna skippade alla tupplurar och sedan skrek från 18:30 när vi försökte lägga henne till 23 när Kim och Tobbe tog ut henne i vagnen (medan jag lyckligt hörde När Guldet Blev Till Sand). Hon till och med snarkade inatt, så hes hon var. Så nu har vi ställt in alla planer för de närmsta dagarna, och lägger Sienna så fort hon visar tecken på att vara trött. Vilket är i princip hela tiden. Än så länge har hon varit vaken totalt tre timmar idag. Min stackars lilla flicka!

Nu är det snart dags!

 

Oxievångsbadet var en hit. Hemskt barnvänligt, lite folk, varmt vatten och dessutom hade de mjukglass! Sienna bestämde sig för att inte sova på förmiddagen, så det var en väldigt trött bebis som plaskade omkring. Det hindrade dock inte henne från att bita på allt, jaga en röd boll i tron att hon kan simma och skvätta ner sin stackars moder. Vi fick bege oss efter en och en halv timme, då Sienna var så svampig att jag var rädd att hennes lilltår hade försvunnit permanent. Tack för en jättetrevlig dag Maria!

 

Alla sover på olika sätt. Jag själv tycker att det är rätt skönt att ligga under täcket med huvudet på kudden. Vissa tycker det är skönt att ligga utan täcke i ett iskallt rum, med stortån virad runt sänggallret, kudden under ryggen och nacken i en konstig vinkel.

 

Sienna vaknade vid 05 i morse igen. Även om jag inte gick upp så sabbade hennes lek min sömn, så jag var rätt trött när vi gick upp vid 07:30. Vad gör man då? Bänkar ungen framför barnprogram medan man försöker samla ihop hjärncellerna. Och försöker ge henne ersättning i en pipmugg. Ersättningen gick inte hem, men barnprogrammet var en hit! Jag hann både äta frukost och kolla facebook innan Sienna insåg att Babar och Djungelboken kanske inte var så kul trots allt.

 

Sienna hatar Emporia. Visst, jag tycker inte heller det är kul att köa i tio minuter för att få åka med ställets enda hiss som går till bottenvåningen, eller att leta förgäves efter det fina amningsrummet (hallucinerade jag senast? det jag hamnade i idag hade glasfönster ut mot restaurangerna och stolarna vända fel och var trångt), men jag står liksom ut. Det gör inte Sienna. Hon vrålade konstant och hämtade bara andan två gånger: en gång när min mamma satte henne i kundkorgarna på Willys och en gång när hon fick leka med leksakerna på Hamleys. När vi tillslut kom därifrån var ungen högröd i huvudet av ilska och svetten rann av henne. Jag struntade i overallen och lassade filtar på henne medan jag sprang till bussen. Väl där fick hon sitta i mitt knä för att chauffören inte skulle bli distraherad av mistluren och köra av vägen. Tur att det är en kort bussresa. Vi hann knappt innanför dörren innan ögonlocken gled ner.

 

I morse ville inte Sienna sova, trots att vi hade gott om tid innan mammagruppspromenaden. Har vi ont om tid vill hon alltid sova. Jag valde att gå en lång extrarunda med henne innan träffen så att hon hann sova i vagnen. Hon sov i tjugo minuter och vägrade somna om under resten av tiden. Istället låg hon och blängde på mig och gnällde som att det var hon som traskade i kylen medan jag låg i en varm och skön vagn. När vi i mammagruppen bestämde oss för att luncha valde Sienna att sluta ögonen, och jag såg framför mig en lugn lunch. Det måste Eländet ha anat, för hon vaknade så fort min mat dök upp på bordet. Jag mutade henne med lite god fruktpuré. Hon åt glatt och hävdade sen att hon var mätt. Jag kastade resterna. Då skrek hon att hon var hungrig och ville ha bröst. På hemvägen sov Eländet i tio minuter. Sen kunde hon inte somna om för att hon var varm. Hade våt blöja. Var lite mer hungrig. Ville leka. Och nu ligger hon klarvaken på golvet. I vanliga fall sover hon 2 timmar + 2 timmar + 1 timme. Idag har hon sovit totalt en timme. Jag håller tummarna för att hon är helt utmattad ikväll och sover natten igenom! Sannolikheten är dock att hon ger upp vid fem och sedan protesterar hejvilt när vi väcker henne för kvällsmat och bad. Sedan kommer någon att vara hungrig och leksugen mitt i natten. Och inte är det jag.

Sienna vill så mycket men kan så lite. Flera gånger om dagen får hon vredesutbrott för att en leksak har hamnat för långt bort och hon inte kan nå den. Hon blir förbannad när hon försöker gå sin väg och vi inte låter henne (mest eftersom hon inte kan gå själv och det hade blivit ett faceplant på golvet), när hon inte vill äta mer, när hon inte kan dricka själv ur pipmuggen, när vi försöker ge henne flaska, när jag erbjuder andra bröstet och hon inte vill ha det, när jag inte erbjuder det och hon var mer hungrig, när hon inte vill ha napp, när hon vill ha napp, när hon är trött, när hon inte vill sova. Hela hennes dag är fylld av frustration. Min stackars lilla flicka. Och ändå är hon hur glad och trevlig som helst mesta delen av tiden. Älskade unge.

När Sienna var sex veckor gammal var vi på ett bröllop. Där fanns en fotograf, och eftersom vi alla tre var uppklädda passade vi på att be henne ta lite familjefoton, med förhoppning att kunna framkalla det finaste sen och rama in. Tji fick vi. Alla bilderna blev dåliga! Inte jag, som överraskande nog såg bra ut trots att jag brukar se ut som en Gremling på bilder. Inte Kim, trots att han såg lite halvfull ut på de flesta. Men Sienna, som faktiskt var en vacker liten "nyföding". I alla fall, här bjuder jag på en visning på ett av dem, så att ni ser att jag inte överdriver.

 

Nu har vi testat smakerna en och en, och kommit fram till följande:

Blåbär- gott! Ej ont i magen. Tur, Sienna hade blivit knäckt om hon inte fick äta det mer.

Päron- gott! Ej ont i magen.

Mango- gott! Ej ont i magen.
Morot- blä! Ej ont i magen. Svårt att få ont eftersom hon vägrar öppna munnen när skeden med morot närmar sig.
Palsternacka/potatis- helt okej smak. Ont! Skrek i ett par timmar den kvällen hon ätit det.

Slutsats: Efterrätter (frukt) kan man äta massor av. Brås på mamma och pappa? Våra efterrätter är dock sällan frukt. Av grönsaker och rotfrukter måste vi hitta nya sorter. Det lär dröja innan Sienna är uppe i den mängden som gör att hon kan börja med "riktig mat" typ kalops.

Häromdagen hittade jag en underbart söt liten tomtedräkt på Åhlens. Jag har letat rätt länge efter en tomtemössa som skulle kunna passa Sienna (jag inser att det är början av november, men jag ska vara töntig och skicka ut julkort med bild på min vackra dotter och då måste man vara ute i god tid), så nu när jag hittade en blev jag jätteivrig och köpte den direkt. När jag kom hem insåg jag att det kanske inte var så smart att köpa en tomtedräkt i den storleken Sienna har nu. Tyvärr hade jag hunnit både slita av prislappen och kasta kvittot innan mina hjärnceller skrek till. Så då hade jag två val; att låta Sienna gå klädd som tomte i början av november eller att köpa en ny i större storlek. Men idag fick jag en idé- det kan ju vara så att de faktiskt är snälla och låter mig byta den trots att jag inte har kvitto? Egentligen tycker jag att sånt här är jättepinsamt, och innan jag blev gravid hade jag aldrig gjort det. Men mycket har ändrats sedan man fick barn. Efter att ha lämnat otaliga urinprov, krystat fram en unge och blivit sydd mellan benen så tycker man inte att lika mycket är pinsamt längre. Jag tog alltså mod till mig och traskade till Åhlens och frågade om jag fick byta. Och tada, nu har jag en tomtedräkt som nog kommer passa ungen runt julafton! Dock skyllde jag på min pappa som hade "köpt dräkten som en present och tänkt fel om storlekar och kastat kvittot". Man kan ju inte vara hur mogen som helst.

Nästan alla verkar ha fina kläder från när de var små som de kan ge till sina barn. Häftigt med en stickad kofta som mormor haft när hon var liten liksom. I vår familj är vi inte mycket för att spara, och den enda klänningen från min barndom är tyvärr Fridas och ska sparas till hennes barn. Kim har tre yngre syskon, så chansen att det skulle finnas ett plagg från honom är lika med noll. Men när min morbror träffade Sienna för första gången hade han med sig en underbar present! En liten tröja som jag fått av honom när jag var nyfödd och som mina kusiner sedan haft. Den är kanske inte lika fin som en stickad mormorskofta, men jag tycker det är underbart att se min dotter i den!

 

Idag har jag och Sienna utforskat Emporia med Tanja och Casper. Eftersom jag inte får handla något till den nya lägenheten, inte behöver nya kläder till vare sig mig eller Sienna och inte riktigt vågade julklappshandla utan Kims kritiska blick så struntar vi i att nämna hur butikerna var och dyker rätt på de viktigaste sakerna; plussen och minusen.

 

Vi börjar med minus:

• Det finns ingen riktig bio. Ett stort köpcentra behöver detta! Och då borde filmer visas på dagarna också, och inte börja klockan 18.
• Jensen Böfhus har ingen lax; jag fick gå runt och kolla saker hungrig.
• Bara en hiss går ner till våningsplan 1 där leksaksaffären, och andra viktiga saker typ Willys, finns. Och då blir det barnvagnskö!
• Går man in på Claes Ohlsson kommer man aldrig ut.
• Det var höstlov denna veckan. Hur kunde jag missa det?!

 

En månad kvar till vi flyttar! Yey!