Första ensamdagen
Igår var min första dag ensam med båda barnen. Dessutom var det verkligen en heldag, då Kim hade ett ärende efter jobb och inte kom hem förrän efter nio. Jag skulle vilja sammanfatta dagen som sådär. Från början gick den strålande, men slutet var allt annat än harmoniskt. Man kan liksom säga att den föll på mållinjen. Jag och Sienna började starkt med att städa lägenheten, sedan gick vi till en lekplats och hade med oss lunch. Hem och chillade. Min pappa kom på besök. Sienna badade och det var dags för nattning. Den gick inte smärtfritt, men strax innan klockan sju sov båda ungarna och jag andades lättat ut och muttrade något för mig själv om att tvåbarnschock är för mesar. Typ. Det kunde jag stoppa upp någonstans, för därefter kom finalen. Tio minuter efter att Sienna somnat slog Julie upp sina vackra blå ögon, pejlade läget- och kom på att hon inte gillade vad hon såg. Hon gav till ett illvrål, som varade till klockan 23 när hon däckade av utmattning. Då låg jag bredvid rätt ynklig jag också. Det positiva med mardrömskvällen är att amningsnapparna vandes bort rätt fort. Det är liksom inte hållbart att ta av och på och tvätta plastgrejer när ungen äter två minuter i sträck, var åttonde minut.
Sienna tog skrikmaratonet med ro
Kommentarer
Postat av: mamma/mormor Lena
Julie var nog sugen på ensamtid med dej ;). Hon ville väl ladda upp sej inför natten, för att ni skulle få sova- blev det så ? Snart har du, Sienna och Julie hittat nån slags rytm i tillvaron. Och precis när ni gjort det så kommer Julie att hitta ett nytt upplägg med mat- och sovtider, hahahaha! Flexibiliteten och förmågan att ta dagen som den kommer ställs på hårda prov de första månaderna. När Frida var nyfödd o du knappt 1,5 så var det vissa dagar vi inte kom ut öht, när du sov var F vaken, sen somnade hon och det var matdags för dej. Sen vaknade hon och skulle äta och då var du trött........hahahaha!
Svar:
Lisa
Trackback
