lamadjur.blogg.se

Har en mycket ledsen Julie bredvid mig. Hon är helt rödgråten och andfådd och snyftar fortfarande. Vad har vi hemska föräldrar gjort för att göra henne så ledsen, kan man undra. Vi har målat hennes naglar. Julie ville ha nagellack, vilket hon har då och då. Hon fick själv välja färg. Hon valde röd, sin favoritfärg, men som hon aldrig tidigare valt då Sienna alltid tar blå. Jag målade hennes naglar röda, sedan gick jag därifrån för att lämna tillbaka sakerna medan hennes naglar torkade. Och hörde hur hon började snyfta, kalla på mig och sedan skrika i panik. "Jag vill inte ha nagellack! Ta bort det!"  Förvånat undrade jag om det sved eller vad det var som var fel. Ungen verkade liksom rädd. Och då slog det mig- hon var faktiskt rädd! "Blev det inte fint med det röda?" "Nä!" "Var det läskigt?" "Ja!" Jag tog bort nagellacket, varpå Julie lättat tittade på sina fingrar och konstaterade "jag har inte sår på händerna". Min lilla, lilla, älskade fegis.

 

Om Sienna är en liten miniteeny här hemma, så undrar jag vad sjutton Julie är. Hon älskar att vara bebis, med napp, snutte, blöja och att bli buren. Och hon säger ofta "jag är liiiten". Men samtidigt så vill hon göra allt själv och bestämma själv, som en sann tvååring. Hon uttrycker sig som en fyraåring, fast med läsp. Och leker med Sienna som om hon vore fem. Nu har hon dessutom lagt sig till med en ny charmig och lätt irriterande sak- axelryckning. "Julie, var har du lagt vantarna?" Axelryck. "Julie, vad gjorde ni på förskolan idag?" Axelryck. "Julie, ville du ha ett äpple eller en banan?" Axelryck. Både störigt och väldigt sött. Jag kan inte bestämma mig för om Julie är stor eller liten. Men det verkar hon å andra sidan inte själv heller kunna. Kan inte vara lätt att vara 2,5 år! "Är det jobbigt, Julie?" Axelryck. 

 

Idag skulle jag äta ute med två kompisar efter jobb. En blev sjuk och en blev insnöad. Det snöar i Malmö, för första gången i vinter! Fick alltså tänka om. Och medan jag i snigelfart gled och vinglade hem på min cykel blev jag mer och mer pulkaladdad, så när jag kom hem så förväntade jag mig liksom att barnen skulle stå redo i hallen. Det gjorde de inte. Julie, som sedan en vecka varit blöjfri, gick omkring i enbart blöja och napp. Sienna tjatade om kortspel. Båda var kladdiga. Jag ska åka pulka, sa jag. Vem vill med? Båda nappade, vilket gav mig lite panik eftersom Julie är både kvällstrött och världens gnälligaste barn. Bad Kim om lite assistans. Han gick ut och städade köket. Fick på mig ytterkläder och barnen vanliga kläder, samtidigt som det från köket muttrades att barnens overaller låg i bilen. Gick de två trapporna upp på vinden (hisshelvetet är fortfarande avstängd, men granntrappen som vi når via vinden har en hiss) för att upptäcka att jag glömt mina vantar. Lämnade barn. Sprang ner och letade efter vantar, som var borta. Fick ta nya vantar från skidlåda. Upp igen, gå över vind, åka ner, gå genom källare till garage. Av med bilnyckeln. Glömd på vind? Ringde Kim och bad om/skrek efter hjälp. Blev klickad. Ut genom garage, genom källare, upp i hiss, genom vind- med två trötta barn... ingen nyckel. Kim ringde: "jag är i källaren med nyckeln, var är du?". Fick nyckel av arg sambo som strax kom. Genom vind, ner i hiss, genom källare, in i garage. Öppnade bil. Ingen overall till Julie. Ringde Kim. Eventuellt absolut helt säkert glömd på dagis. Han tänkte dock inte komma ner med ny overall. Jag klickade honom. Kim ringde igen och sa att han kunde tänka sig att mötas på gården. Med två barn utan ytterkläder? Han sa att jag kunde köra dit, vilket var ett sådär bra förslag då den ligger en trappa upp. En trappa! Packade in ungar i bilen och tänkte parkera på en trottoar medan jag sprang upp. Kim kom dock ner innan jag hann köra iväg. Med overall. Jag och ungar körde till pulkabackarna, och hade askul! En underbar timme, som var värd allt bökande innan. Det kunde man inte tro när man var mitt i den 45 minuter långa avfärden ner till bilen. Why hiss, why?! Kan säga att kag räknar dagarna till den är i bruk igen. 

 

• Hade flyt på jobb idag! Bra lektioner och mycket skratt!
• Julie och Sienna fick i sig kvällsmat, trots övertrötthet.
• Den hemska arktiska kylan dödar alla fästingar och en hel del småkryp. Nice! 
• Mindre än tre veckor till skidor!
• Siennas patiens-intresse är rätt roligt. Idag lärde Kim henne-och mig- Stjärnan. 

Varje dag på jobb tänker jag "detta gör jag hemma ikväll", om saker jag inte hinner. Och varje kväll när ungarna har lagt sig tänker jag "hell no!". Det är inte lätt att jobba hemifrån när man har småbarn och dessutom är kvällstrött. Man kan ju tycka att jag inte borde jobba hemifrån... men då har man fel. Lärare ska nämligen jobba 10 timmar extra i veckan, för att kompensera för loven. Och man behöver faktiskt de 10 timmarna för att hinna. Men hur sjutton ska jag orka? Tur att jag är supereffektiv de kvällar jag faktiskt lyckas hålla mig vaken. Och att jag alltid kommer minst 20 minuter tidigt på morgonen, så jag kan beta av kriserna. Med det sagt ska jag absolut inte öppna datorn och bedöma två uppsatser och skriva in betyg i ett program, som jag borde. Istället ska jag bre mig en macka och se ett avsnitt av Bonusfamiljen- den nya serien jag följer efter att älskade Rita tog slut. 

 

Med enbart några få timmar kvar innan läggdags, får man väl erkänna att lovet är slut för denna gång. Men gud vad mysigt vi har haft! Och kul. Mina ungar är fan inte kloka någonstans. Tur att jag- och min mamma och syrra- har samma humor. Det blir liksom lustigheter och tokiga situationer vad man än gör. Vi har varit på lekplatser, på bio, på simhall, lekt med kompisar, besökt bvc, varit på öppna förskolan och spelat hundratals spel. Och läst Emma hos tandläkaren femtielva gånger. Sienna har dessutom varit på kalas och cheer, och jag har varit på bio med vuxna, ätit på restaurang och varit på spelkväll. Och då hängde ungarna hos farmor. Så inte har vi haft långtråkigt i alla fall. Jag, som kände mig asynklig och sjukade mig dagen innan lovet, är mycket lättad att det inte var dryg influensa jag fått. Trodde det i fredags, och var rätt knäckt. Men vi har varit hur friska som helst. Nu hoppas vi att det håller i sig, för om tre veckor är det dags för nästa ledighet. I form av en skidsemester! Yeeeey! Är en underdrift om jag säger att jag längtar. Älskar lov, älskar ledighet, och älskar skidor!

 

Lösning på Siennas kortspelsberoende. Alltså, inte hur hon blir fri från det, utan hur jag slipper. Hehehe.

 

- Mamma, kan vi spela Finns i sjön?

- Nej, jag ska lära dig ett nytt spel! Det kallas patiens...

 

 

 

I början av veckan var jag och ungarna i Limhamn för att uträtta några ärenden och rasta Sienna, samt ge Julie lite frisk luft. Sienna cyklade själv dit och hem, vilket blir drygt en mil totalt. Jag var sjukt stolt och sjukt nöjd, och hennes rastlöshet lugnade sig lite. Det var dock askallt, så jag behövde även få Jullan att röra på sig. Och det är minsann inte världens lättaste sak. Jag testade rutchkana, balansgång, kurragömma, pjätt, springa upp och ner för backar. Ungen vägrade. Tillslut mutade jag henne med chips, om hon klarade vissa "utmaningar". Sienna, som vid tillfället hade cyklat 5 km, löste alla galant med glädje... medan Julie lite lirkade och trixande motvilligt utförde ett par. Klättra upp och åk- chips. Gå balansgång en längd- chips. Spring upp och ner för backen tre gånger- chips. Efter en halvtimme var både ungarna och chipsen slut, så jag gjorde en avslutningstävling. Man får en smula avbrutet chips för varje träd man nuddar. Bilderna symboliserar Julies vilja att motionera. Eller snarare ovilja, då.

 

 

 

Mamma, jag vet att de i boken är teckande. Vet du hur jag vet det? Det är liksom ljusa streck i flickans hår, som om man inte färglagt allt. Och så har de svarta streck på händerna. Det har man ju inte på riktigt. 

 

Det var DET som avslöjade det? Inte... ja, allt?

 

Fick se bilder från fotograferingen som jag vann på facebook för ett par veckor sedan, och som Kim tog med barnen på förra veckan. Fotografen (Anna Arvidsson) är så otroligt duktig som får fina bilder på mina barn, trots att de tydligen betedde sig som småtroll när de var där. Underbart vackra bilder, på underbart vackra barn. Även om jag inte kan låta bli att tycka att Julie påminner om någon.. något...

 

Glömde tisdagslistan igår! Lätt hänt när det är lov, och man i princip glömmer vilken dag det är. Älskar lov!

 

• Vi har haft några superhärliga dagar tillsammans, och har nästan halva tiden kvar!
• Barnen har blivit så bra på att leka själv. Julie kan leka med barbie eller dockor i säkert en timme utan att be om uppmärksamhet, och Sienna försvinner ibland in på sitt rum i flera timmar. 
• Jag har läst lika många böcker som jag hade gjort i maj förra året. Rätt skönt att inte plugga.
• Ska strax till fotografen och välja ut bilder på ungarna- och Kim har tagit ledigt en timme och ska med!
• 3,5 veckor kvar till skiiiiidor!!!!

Siennas favoritsyssla just nu är att spela spel. Hon är helt galen! Hade hon fått bestämma hade hon spelat Finns i sjön tre gånger i timmen. Jag tycker att Finns i sjön är dödstråkigt. Så tråkigt att jag faktiskt rakt ut vägrar. Othello däremot, spelar jag gärna. Och lite Labyrinth, där man puttar brickor. Och Vem där. Labyrinth med Taurus (sjukt störigt med två helt olika spel med samma namn), är astråkigt, men går att spela. Och Musspelet funkar. Och Mimmi som shoppar. Ni fattar- vår syssla här hemma är spel. I alla fall, igår satt vi och spelade lite efter mellanmålet, medan Julie störde oss. Hon hävdade att hon ville vara med, men när jag påpekade var hon skulle lägga brickorna svarade hon nej. Dessutom vände hon tillbaka alla brickor som Sienna vunnit, då de var "våra". Jag och Sienna tröttnade och gick vidare till nästa spel, som om möjligt gick ännu sämre. Jag hade nämligen kört en genomrastning av Sienna tidigare på dagen (cykling till och från Limhamn, samt en timmes utelek med hinderbanor), och ungen var helslut. Och kunde inte längre tänka, tydligen. "Har din blå ögon?" "Nej" "Den har alltså blå ögon?" "Nej?" "Jag fattar inte" "Den har inte blå ögon" "Då vänder jag ner de som inte har blå ögon?" "Och har kvar de med blå? Lite tokigt va, eftersom min inte har blå ögon?" "Men din har blå ögon?" Vi gav upp och gick vidare till min favoritsyssla- bokläsning. Dvs jag läste. Jag tror att barnen satt med surfis och mobil, men glömde titta upp innan Kim kom hem och chockat frågade varför jag inte hade börjat med maten. Men.. bok? svarade jag, och lät lika tom som Sienna. Undra vem Sienna har fått sitt beroende från? Det kanske inte är samma sak som intresserar oss, men när vi snöar in på något så gör vi det helt och fullt.

Blå?

Sportlov! "Skönt att få sova länge och mysa med sina härliga barn!" Tänkte jag igår kväll, och stannade uppe alldeles för sent och läste. Vaknade alldeles för tidigt, av att Sienna och Julie satt och lekte sten, sax, påse i min säng. Föreslog att de skulle gå ut ur rummet och leka. Fick en högljudd och förorättad protest till svar. Sienna försökte också sova, hävdade hon, men Julie hade väckt henne. Kastade ut ungarna. Julie gick lydigt ut, Sienna stormade efter. Utan att stänga dörren. Jag skrek efter henne att stänga, men hon ignorerade mig. Jag räknade högt till tre. Ungen kom på två, men sa att Julie borde stängt för att hon öppnade den. Men Sienna, hon var ju först ut? Och du sist? Miniteenen vägrade stänga, så jag fick hota om ett straff. Hon kastade igen dörren och rusade in på sitt rum. Efter fem minuter kom Julie och bad mig ta ner hennes dockhus. Kan du inte be Sienna? Eller ta en pall? Nope, det gick bara att modern tog ner det. Släpade mig upp och in på ungarnas rum, för att se att Sienna tagit huset i besittning. Kunde du inte hjälpt Julie att ta ner det, när du hörde att hon ville ha det? Nä, det hörde jag inte aaaalls och nu har jag det. Det hörde du visst, och nu samsas ni annars får Julie ha det själv. Sienna vägrade. Jag förstörde mycket moget Siennas legobygge och gav Julie huset. Sienna illvrålade. Jag la mig. Sienna kom in på rummet och skrek lite till. Hon avslutade med att smälla igen dörren så att en tavla flög ner från väggen. 27 minuter av sportlovet har gått. Åh, vad mysigt vi har det! Vi hade i alla fall himla roligt igår, när ungarna uppträdde för mig. Knäppisar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg