lamadjur.blogg.se

Jag är helt för att kvinnor ska ha samma förutsättningar som män, lika lön för lika jobb, och inget fjäskande för att de har skapats med något mellan benen. Detta är så självklart för mig att det inte behöver diskuteras. Däremot gillar jag när man ser skillnad på män och kvinnor, och jag hade aldrig blivit tillsammans med Kim om han envisades med att bära kjol. Rosa tröjor är okej eftersom han saknar bröst, har skäggstubb och basröst. Av motsatt anledning kan vuxna kvinnar ha kostym och "pojkiga"  kläder. Bebisar är annorlunda. De jollrar med samma tonläge, flickorna kan vara skalliga och bröst från knubbighet är lika sött på en liten pojke. Därför gillar jag att klä min lilla flicka i klänning, hårband och rosa kläder. Min mammagrupp verkar inte hålla med, eftersom de har allt utom rosa eller blåa kläder, så att man absolut inte ska kunna gissa sig till könet. De verkar snarare ha gjort det till en utmaning att jävlas med frågande tanter, genom att klä barnen i gult och grönt blandat med rött och vitt och lila. Och gud nåde den som har en rosa eller blå vagn, den får inte ens gå i samma led under promenaderna. Typ. Därför är jag extra noga med att klä Sienna i flickiga kläder under mammaträffarna. Det är rosa och volanger för hela slanten. Tur att de inte ser henne idag dock, för jag har smygklätt henne som en hen. Jag har nämligen ett problem: jag gillar inte bara tjejkläder, min favoritfärg är blå!

 

 

Man kan fråga sig varför det stackars barnet sitter bredvid mikron. Förklaringen är enkel; jag var hunrgig och hon protesterade högljutt när jag gick ut i köket för att fixa lunch. Detta var en kompromiss.