lamadjur.blogg.se

Ibland känns det som att allt man gör under dagarna är att plcoka undan. Och ändå när Kim kommer hem från jobb frågar han vad jag gjort under dagen då det hänger lite tvätt kvar på elementen och där fortfarande inte är dammsuget.

 

Numera kan ju Sienna ställa sig, och vägrar därför att ligga. Det försvårar både blöjbyten och påklädning och matning då hon kan krångla sig ur säkerhetsbältet. Alltså är jag beredd på skrik och tårar och högljudda protester då detta sker under extrem fasthållning av moi. Så när vi gick ner en runda på ica reagerade jag inte nämnvärt på Siennas gråtattack medan jag klädde på henne. Däremot undrade jag varför hon grät när jag tog upp henne ur gungan på lekplatsen efteråt. Och varför hon skrek när jag tag av henne overallen. Sedan såg jag hennes hand.. och små fingrar... och framförallt lillfingret som jag hade klämt på fel håll i vanten när jag satte på den, och som nu hade legat så i tjugo minuter. Rött och krokigt och lite svullet. Hon lät mig inte röra det och hon kunde inte krypa. Eftersom jag i ren panik inte kunde besluta om jag skulle ringa sjukvårdupplysningen eller en taxi som skulle ta mig till barnakuten hann det gå någon minut. Och svullnaden gick ner. Och efter ytterliggare ett par minuten rörde hon handen. Och sen grappade hon saker. Efter tio minuter fick jag röra fingret och nu syns inga märken och hon kan krypa. Men mitt stackars barn! Varför lyssnade jag inte på henne när hon "sa ifrån"? Det gäller att inte vara så irriterad att man inte kan höra skillnad på barnets gråt, för det är inte rättvist att de sa ha ont för att de inte kan prata. Stackars lilla busmus.

 

När man har småbarn måste man planera minutiöst för att få allt att flyta på. Minsta avstickare från schemat och dagen blir minst sagt rörig. Och ofta gnällig. Därför var det inte av trötthet mina ögon tårades idag när Sienna vaknade 05.20, utan för att jag såg hur dagens planer fullständigt rasade samman. Inte för att det är många planer det rör sig om, det gäller bara en. Klockan 13 ska vi vara på Oxievångsbadet. Men det är nog så illa. För jag visste att Sienna hade vaknat av hunger; (så går det när man stannar uppe TIO minuter extra och sedan inte orkar äta mer än 100 ml välling för att man är övertrött) och alltså skulle behöva mer sömn ganska omgående. Hon somnade om vid 7 och sov till 9, vilket bekräftade mina värsta farhågor. Vi ska ju som sagt vara på badet vid 13. Och gissa hur många timmar Sienna har mellan sina tupplurar? 4. You do the math. Så nu försöker jag övertala mina blåser på fötterna att de är en illusion så att jag vid 12.30 kan gå till södervärn och ta bussen därifrån och därmed få ungen att sova en liten stund innan badet- för halvtrött med napp somnar man i vagn som rör sig utomhus. Inte halvtrött med napp i vaggande buss. Mina blåsor är inte riktigt övertygade än, men jag kämpar vidare. Annars får jag väl helt enkelt bada själv medan Sienna sover på en handduk bredvid. Övning för Bulgarien?

 

 

 

• Igår när Kim kom hem från jobb sa han "bokrean börjar i morgon. Varför tar du inte 500 kronor och handlar för?" Yey, sambon har koll! Och han tänker på mig. Och jag får slösa pengar på böcker! Jag smälte lite.
• Bokrean var awsome! In och ut på 20 minuter, med två kassar fyllda. 6 böcker till mig, 4 till Sienna och 1 till Kim. Helt rättvist alltså.
• Jag har promenerat så mycket idag att jag fått blåsor på fötterna, kramp i trampdynorna och motion i massor. Ett stycke mamma kommer att sova gott ikväll!
• De i föräldragruppen förstod inte vårt problem med att Sienna inte somnar i sängen; de har nämligen inte testat att låta sina ungar somna där! De låter istället barnen somna i deras armar, vilket jag efter 50 minuters kämpande testade med Sienna idag- och det funkade! Inte bra i långa loppet, men en mycket trevlig och mysig nödlösning.
• Sienna har varit pigg och glad hela dagen trots knäppa tupplurar och släpande till bokrean.

Vissa dagar har till och med Sienna tröttnat på Babblarna, gåstolen och att klättra längs med bokhyllan, och då gäller det att vara uppfinningsrik. Hur kan man roa en unge när det är för kallt att vara ute, hon inte får leka med något som kan vara farligt att stoppa i munnen och man själv har tusen saker att göra? Man packar en väska! Ens egen, för annars annar bebisfan att det är tillåtet och därmed inte roligt. I väskan lägger man prylar som absolut inte verkar roliga för barn. Så få färger och mönster som möjligt. Sedan lägger man väskan precis inom räckhåll för den lilla bebistassen, och vänder sig om så att ungen inte tror att man ser. Voila, så kan hen roa sig i flera timmar!

 

Dagen blev inte så hemsk ändå. Mamma tyckte synd om mig och kom hit och passade Sienna medan jag var hos tandläkaren (jäkla tur, för ungen hade inte fått plats i det klaustrofobiskt lilla undersökningsrummet) vilket gjorde hela vår dag mer angenäm. Dessutom visade det sig att jag inte hade hål, utan bara frätt sönder emaljen på grund av all cola. Tjohej! Så med en tub sensodyn i fickan och rådet att bara dricka läsk med sugrör begav jag mig glad därifrån. Nu kom Kim hem och berättade att han (och hans kollegor!) hade fått lön vid två-tiden så strax blir räkningarna betalda också. Då gäller det bara att få Sienna att somna ikväll, sen har dagen blivit komplett!

Idag är en lite kämpig dag. Siennas nyfunna vetskap av att man kan stå upp i sängen verkar ha fått henne att glömma att man kan ligga i den också, och att få henne att somna stående har visat sig rätt tufft. Ännu värre är det när hon vaknar till på nätterna eftersom hon numera inte kan somna om utan hjälp. Hon har liksom inte insett att det går att lägga sig igen när man ställt sig. Och ställa sig måste man ju! Även om man är dödstrött och halvt medvetslös. Så vi är trötta här hemma, både Sienna och jag. Och just nu skriker hon i sängen och tycker att det här med powernappar är jobbigt stående, medan jag tycker det är jobbigt att gå in där för sjunde gången på tre minuter för att lägga ungen ner. För att göra det bättre ska vi till tandläkaren om några timmar, för att äntligen få bekräftat om jag har ett hål eller inte. Och eftersom den förra tandläkaren ställde in med en timmes marginal och sedan stängde kliniken under ett par veckor har jag bytt tandläkare till en som ligger närmare. Fast denna har trappor och inte hiss. Då jag redan hade barnvakt till förra gången har jag struntat i det nu. Alltså ska jag ta med mig Sienna. Övertrött. Och utan vagn eftersom jag inte kan släpa den upp för trapporna. Och det känns sådär att muta henne med majskrokar medan vi är hon tandläkaren. Att muta barn med mat är väl inte riktigt deras motto? Så det lär bli skrik. Dessutom har inte Kim fått lön idag. Och min mammapenning täcker inte ens hyran. Och våra sparpengar använde vi i förrgår när vi betalade resan. Varför inte betala hela direkt, tänkte vi? Och han som fixar deras löner jobbar inte för tillfället.

Det kunde lika gärna varit tisdag...

Det är ju en liten skryttävling när man berättar vad ens barn har lyckats med, så jag tänkte inleda med vad Sienna inte kan så att inte något blir stressad. Sedan börjar skrytet. Sienna kan inte säga två stavelser som man "borde" kunna vid tio månader. Istället för nana och dada säger hon iiiii (i falsett) eller öööö eller ggggrrr... alla lika charmiga. Hon var dessutom hemskt sen med att rulla, och har ingen aning om var lampan är när man frågar. Eller mamma. Eller pappa. Visar man henne en oboy-mugg dock, då jäklar vet hon var den är även om man försöker gömma den bakom diverse föremål på frukostbordet. Att hon idag premiärade med att ställa sig upp i sängen är nog inget att skryta med, eftersom de flesta barn lär sig detta rätt snabbt efter att de lärt sig ställa sig upp mot andra föremål. För Sienna tog det en månad. Men att hon kan släppa spjälorna och ändå stå, det är skryt! Och jag är så stolt! Hon kan även gå när hon håller oss i bara en hand! Och idag tog hon ett steg. Det må ha varit litet. Och det kan vara så att hon inte var medveten om det. Men dock, ett steg! Min stora vackra, duktiga flicka.

 

I början hade vi problem med amningen, men jag kämpade satan och fick det att fungera. Man kan tro att det var för att jag gärna ville ge mitt barn "det bästa" men sorgligt nog var det mest för att jag var utmattad och det verkade ÄNNU jobbigare med flaskor som skulle kokas och ersättning som ungen blev förstoppad av. Och när väl amningen lyckades och jag utan problem passerade milstolparna 6 veckor och 3 månader  så var det bara att köra tills ungen var 6 månader tänkte jag. Utan en tanke på att det kanske inte gick att bromsa. Vilket det isåklart nte gick, då Sienna avskydde flaskan x 6 olika sorter, pipmuggar, burkmat, gröt och hemmalagad mat. Alltså kunde jag inte sluta amma, och min värld rasade lite samman. Vid ett tillfälle då ungen var nästan åtta månader och jag inte kunde gå hemifrån och se Twilight för att lillskrik var tvungen att äta klockan 19, så lovade Kim mig att jag skulle få allt uteliv jag ville när vi väl löst problemet. Och det har jag tagit fasta på. I snart sex veckor har jag ränt omkring på biografer, fester, tjejmiddagar, restauranger och dylikt. Nu är jag trött. Och saknar nästan amningen. Nästan. Så ikväll när Kim drog på 25-års fest valde jag att stanna hemma med min lilla älsklig. Som jag givetvis nattade vid 19, så att jag kunde ta det lugnt. Jag har en ny bok, en skål med godis och en soffa för mig själv. Nu ska här chillas.

 

Tjejer är över lag fenomenala på att ha med sig saker i sin handväska. Själv fick jag nästan lite ångest när jag insåg att både handväska och blöjväska blir lite rörigt, och att jag var tvungen att välja ut det viktigaste från min väska för att trycka ner bland blöjor och tvättlappar. Men jag överlevde det. Jag undrar om Madde kommer att klara samma problem i framtiden, då hon igår under vårt besök på Vapiano fiskade upp en klädroller ut handväskan "eftersom hon hade en angora-tröja på sig". Det är dock inte det värsta jag varit med om- en gång började en kompis raka benen inne på TGI Fridays! Jag kan säga att inte ens de goda jordgubbsdaqurisen jag hade i systemet gjorde det mindre pinsamt.

 

Sedan ett par veckor tillbaka har Sienna insett att det går att gå även längs väggar, så nu är inget säkert från henne. Det värsta är när hon kommer till en dörr, eftersom de till hennes stora förtjusning- och vår stora fasa- låter när de bankas mot väggen. Grannarna måste tro att vi är helt galna här hemma så som vi slår i dörrar. De är väl dessutom redan lite irriterade på oss sedan innan, eftersom Sienna skriker så fort hon kommer ut i trapphuset. Hon har nämligen upptäckt att där ekar.

 

I flera år trodde jag att jag inte gillade färgen röd. Jag köpte inga röda kläder, vi har inga möbler i den färgen och jag valde aldrig en röd tandborste ur paketet. Det kunde hända att jag hittade en fin röd tröja, men så fort jag funderade på att testa den dök rösten upp i mitt huvud att jag inte gillade färgen, så jag struntade i den. Efter pinsamt många år vaknade min hjärna dock upp en dag och berättade en skrämmande sak för mig: det var Mia som inte gillade rött! Mia, min bästa kompis som jag antagligen hade umgåtts snäppet för mycket med gillade inte rött, och inte förrän långt efter att vi slutat umgås insåg jag att jag seriöst blandat ihop hennes åsikt med min egen. Nu gillar jag inte gult. Unda vem jag snott det ifrån? Jag måste fråga Kim om han har en hatfärg.

 

Häromdagen berättade jag hur Sienna till min stora fasa höll på att äta upp en listspik. Idag satte Kim fast spikarna igen med större kraft, medan Sienna vackert tittade på...

 

 

 

Min lilla minivamp har fått en tid till tandläkaren. Naw! Hon börjar bli så stor. Varje gång jag får en kallelse till tandläkaren brukar jag bli lite extra aktiv med tandtråd och flourskölj, men något säger mig att detta inte krävs av Sienna. Hade hon hunnit skaffa sig ett par framtänder hade det kanske varit ett plus, men i övrigt finns det nog inte mycket de kan klaga på. Bara de inte märker att vi låtit henne smaka cola. Och oboy...

 

Jag och Kim har börjat följa en ny serie; The Americans. Den är riktigt bra gjord och väldigt spännande. Innan har jag inte gillat Keri Russell, men i denna serien avgudar jag henne. Typ. Och även om jag inte sett den manliga skådespelaren i något innan så avgudar jag honom också. Typ. På ett lite annat sätt. Serien utspelar sig i början av 80-talet och handlar om ryska spioner i USA. Trist nog förstod inte Kim att de vi följde var ryssar, och blev lite förvirrad. Och när jag skulle förklara vad den handlade om visade det sig att han inte visste vad kalla kriget var. Nähäpp. Så kan det gå om man hellre stjäler cyklar än är i skolan. Men jag tycker att det måste ge serien hemskt bra betyg om en person gillar den utan att veta någon bakgrundshistoria eller förstår vad den handlar om.

 

Idag fyller min lilla minilama tio månader. 7580 g tung och 69 cm lång... om man drar i foten. Sedan hon ställde sig upp på sin niomånaders-dag har hon lärt sig att förflytta sig via möbler och väggar, och pedantiska jag har fått ge upp angående ordning i bokhyllan och DVD-hyllorna. Är hon upptagen med leksaker kan hon stå utan stöd, men när hon inser sitt misstag faller hon pladask. Hon äter alla sorters burkmat, så länge det är för sex-månaders bebisar, och älskar smoothies. Två tupplurar om dagen och 11-12 timmars nätter. Fortfarande vampyrbissingar.

 

Den sista timmen innan sovdags är sådär kul hemma hos oss. Kim är trött efter jobb, jag är trött efter en hel dag med Sienna, och Sienna är bara trött. Så för att underhålla ungen får vi ta till lite olika medel. Idag tog jag till exempel med henne ner på ica. Utan vagn. I leksaksbilen. Folk skrattade eller blängde, jag var pionröd i ansiktet... och Sienna hade the time of her life!

 

Jag är helt skakig i kroppen och känner att jag behöver en tisdagslista för att lugna ner mig.

 

• Jag registrerade tystnaden i tid. Ett sjätte sinne sa till mig att räkna listspikarna istället för att lita på att hon inte såg ut att ha något i munnen. Hon hann inte försöka svälja. Min dotter lever.

Vi har bokat en resa! I sommar drar denna lilla galna familjen till Nessebar i Bulgarien. Innan har vi varit helt säkra på att vi ville till Kroatien i år, men sedan insåg vi att stenstrand innebär sjöborrar, och det känns inte så lämligt för en liten minilama som precis lärt sig gå. Så nu är det sandstränder, en stadsdel från 500 f kr och ett dopp i Svarta havet som vi har att se fram emot. Jag längtar!

 

Idag hade jag och Sienna siktet inställt på en baddag med Josse. Sen kom vi på att det var sportlov och att en mysig dag på Oxievångsbadet kanske inte skulle bli så mysig ändå, så istället gick vi ut och blev genomvåta i stan. Eftersom Sienna blir lite torr på vintern så har vi struntat i kvällsbadet i två dagar, för att förbereda för vår baddag. Men nu när den blev inställd så tyckte Sienna att livet var orättvist, och ännu mer så när jag tog en dusch i morse. Så efter lite övertalning från hennes sida åkte bodyn ocvh blöjan av och tjoff så badade vi ihop. Mysigt med spontana grejer, även för kontrollfreaket Lisa. Dock kom vi försent till Josse när vi skulle fika. Gjorde inte så mycket, eftersom fika inte är så tidsberoende. I brist på annat att göra gick vi till stan efteråt och fikade på Barista också.

 

 

 

 

 

När man går upp klockan fem är det inte konstigt att man råkar göra lite tokiga saker av ren trötthet. Men jag har i alla fall inte krupit in under en vagn och fastnat. Någon annan kanske har det. Men jag är inte den som skvallrar.

 

Nu är det biotajm med mamma och Frida. Matine så att jag hinner hem till läggning av bebis = dagens mysigaste stund. Vi ska se Les Miserables. Som jag har längtat! /musikalsuckern

 

Igår hade vi en väldigt trevlig vuxenkväll här hemma tillsammans med Magda och Daniel. Vad är en vuxenkväll undrar ni kanske? Här kommer en lista på saker som gör det till en sådan:

 

• Alla deltagare är över 18 år
• Det bjuds på mat som inte är hämtpizza
• Det bjuds på alkohol och alla dricker (undantaget är om någon ska köra eller är gravid, och då blir det  till och med ännu mer vuxet)
• Alla äter upp sin mat
• Ingen orkar hela efterrätten om värdinnan varit nojig och råkat göra dubbel sats
• Kaffe erbjuds och sedan ännu mer alkoholhaltiga drycker

Sienna är ingen bebis längre och hatar att åka i sin bebisvagn. Dessutom hatar vår lilla suzuki alto den stora vagnen som man måste dela i fyra (!?) delar för att få in i bilen. Och vi hatar att inte kunna ha fler passagerare eller ens matkassar i bilen när vagnen är där. Därför köpte vi idag en sulkivagn. Idealet hade varit att den kunde göras så liten att den fick plats i bagaget, men då det är en vagn och inte en sovsäck så gick inte detta. Den går dock att fällas ihop och ligga mitt igenom hela bilen, eller i framsätet. Ligger den mitt i hela bilen får jag och Sienna det trångt, men vi kan ha ytterliggare en passagerare och bagageluckan fri, och ligger den där fram har vi fortfarande bagageluckan fri. Hemskt trevligt tycker vi. Och vår eventuella passagerare. Och våra matkassar. Och dessutom så älskade Sienna den! Trots att hon var trött satt hon som ett litet ljus och bara chillade medan vi shoppade. Och det bästa med att ha med sig vagn var att vi kunde gå från affär till affär utan att släpa på en 7,5 kilos ål.

 

Igår tog Sienna en hemskt lång tupplur. I vanliga fall gillar jag dessa, då man hinner med en massa saker, men igår var den så lång att jag till och med blev uttråkad. Jag hann diska, äta frukost, duscha, sitta vid datorn... och sova i två timmar innan ungen äntligen vaknade. Alltså var jag rätt uttvilad igår kväll. Det var inte Kim, som hade slitit med ett fysiskt arbete hela veckan. Han däckade klockan 21. Och uttråkad som jag var då jag bara slappat i två dagar ville jag inte vara uppe själv. Kan vara så att jag dessutom är lite mörkrädd. Så jag la mig också vid 21. Och somnade. Och när Sienna vaknade vid sex i morse var jag helt klarvaken, men eftersom det är Kims dag och jag ska upp med eländet imorgon (vilket Kim paxade redan i måndags när han kom på att vi ska ha gäster lördag kväll (idag)) så väckte jag glatt honom och berättade att det var dags att stiga upp. Och vad säger min kära sambo? "Jag vill byta dag! Jag byter! Går du upp nu tar jag henne imorgon! Snälla!"  Jag var inte svårövertalad. Men rätt nöjd. Kanske blir mer än ett glas vin ikväll.

 

Att bara gå hemma i flera dagar är verkligen inget för mig. Tur att Sienna verkar vara på bättringsvägen! Här är vad vi har gjort idag.

 

De senaste dagarna har Sienna inte vaknat förrän närmre åtta. Något jag tidigare bett om och hoppats på, men nu när det hände märkte jag att det inte alls fungerade så bra. Hon missade mellanmålet på morgonen, sov bara en kort powernap och var tvungen att äta lunch tidigare för att hon var för trött, varpå det blev alldeles för långt till eftermiddagsmellanmålet. Så när hon vaknade vid sex idag tyckte jag att det var skönt. Nu kommer vi in i rutinerna igen, tänkte jag. Visst. Ungens powernap har nu snart varat i tre timmar och mellanmålet är sedan länge förbi. Maten kommer att serveras tidigare och ungen kommer inte vilja sova igen förrän vid tre... Då jag börjar tvätta. Kanske är detta Siennas sätt att berätta för mig att det är dags för nya rutiner? Synd att hon inte meddelar hur de ser ut bara.

Vi ska ha gäster på lördag, och då måste här givetvis vara städat och handlat och matlagat. Eftersom Sienna är inne i sin dammsugarskräcks-period och dessutom sjuk och gnällig så går det inte så bra att fixa saker själv, därför måste allt göras när Kim också är hemma. Den planen fungerade bra tills jag bestämde mig få att träffa en kompis ikväll, insåg att vi ska tvätta imorgon kväll och Kim berättade att han måste jobba över på lördag. Så nu är här lite kris. Städa kan jag klara genom att kämpa när Sienna sover och sedan dammsuga med henne på armen (min rygg kommer aldrig att förlåta mig), men att utan bil ta mig till en mataffär med vettigt sortiment och storhandla med en ilsken busmus känns inte sådär kul. Därför har jag sagt att Kim måste handla efter jobb. Något han hatar. Alltså tänkte jag underlätta för honom, med världens mest pedagogiska matlapp. Så Magda och Daniel, frukta inte, det kommer att serveras mat på lördag! I ett nystädat hem. Förhoppningsvis.

 

Glad alla hjärtans dag önskar Sienna i sin Valentine 2013-tröja! Har man ett internationellt namn ska man ha internationella kläder. Framförallt när mormodern har en kompis som brukar mingla i USA och gillar att shoppa. Tyvärr är det lite kallare här än i LA, så das Sjukling får ha långärmat under. Och strumpbyxor under shortsen (som var dagens bästa matchning. Så går det när man snart ska tvätta). Alla hjärtans dags-presenten från mig och Kim är på plats- ett par Bambi-mocasiner. Storlek 18/19, och ändå så stora att de böjer sig i tårna. Så de har lite motsatt effekt mot vad de är till för- hjälpa barn att gå utan att trilla. Men ändå. Dagen i ära ska de användas.

 

Sienna friar med en grön ring. Vem kan motstå det?

Det är alltid spännande att läsa djupgående fakta om andra, så jag tänkte starta en kategori kallad "knäpp fakta" där jag berättar udda saker om mig själv och som jag har upplevt. Eller läst, om jag lider brist på historier.  Vi börjar med historien om Mamut.

 

Jag har en gång flugit med en fisk. Hans akvarie och mat och håv hade jag i ryggsäcken, medan fisken skvalpade i en juiceflaska (fylld med vatten) i min handväska. Jag och en kompis hade köpt fisken, Mamut, medan vi bodde i Sydney och hade honom som maskot på vår backpackar-tur runt Australien, så han hade redan åkt både tåg och buss. Men när vi skulle från Alice Springs till Brisbane visade det sig att enda sättet att ta sig dit var via flyg, så vi tänkte att det var värt en chansning. På flygplatsen röntgade de handbagaget. Både en gång, två gånger... tre... och sedan släppte de igenom oss! De trodde antagligen att dolda kameran stod gömd någonstans och ville inte göra bort sig. På flyget var vi rädda att lille Mamut skulle sprängas av trycket, men han spydde bara en gång och klarade sig i övrgit bra. De andra passagerarna stirrade dock, eftersom vi höll juiceflaskan i knäet med locket av.  Mamut hängde med oss till ytterliggare tre städer innan vi lämnade honom på ett vandrarhem i Sydney och flög vidare till Hong Kong. Mer berest fisk tror jag inte att det finns.

 

Min stackars lilla flicka är sjuk! Förkylningen verkar bara bli värre och värre. Kanske inte konstigt som vi flängt omkring, så nu har jag avbokat planerna för resten av veckan. Nästan. Ett litet Vapianobesök med min pappa hinns med först, men sen är kalendern rensad så att Sienna hinner vila upp sig. Hon sover dåligt på nätterna och är hemskt ledsen för att snörvlandet hindrar henne från att ha napp. Svårt att andas, massa nysande, en jävlig mamma som hela tiden ska torka och sedan massa saker som sprutas in i näsan. Ledsen minilama på hög nivå. I går kväll bröt hon ihop vid tio och var nästan otröstlig innan hon somnade av utmattning. Kim låg på soffan och jag och Sienna i min och Kims säng. Sienna sov oroligt och jag låg oroligt vaken och stirrade på henne och lyssnade på andningen. Tur att hon inte blev sjuk förrän vid nästan tio månaders ålder, för jag håller på att bryta ihop! Hade detta hänt när Sienna var sex veckor hade de nog fått lägga in mig på psyket. Och på dagarna har hon sämre balans och hanterar inte motgångar- trillande, väntan på mat, leksak som inte gör som hon vill- alls lika bra. Vad jag önskar att jag kunde byta plats med det lilla livet! Håller tummarna att det vänder snart.

 

 

 

 

Det blev en tisdag denna veckan också. Och trots att jag är lättad att den snart är över så har den inte varit helt fel. Idag är vi glada för att:

 

• Kim hittade borrmaskinerna som han lagt i en ugn igår medan han bar ner den... och som han sedan lämnade på återvinningscentralen med ett antal andra ugnar. En återvinningscentral som töms fyra gånger per dag. I morse klockan sju bankade han på porten för borrletning och klockan 7.04 fick jag ett glatt sms.
• Sienna äter som en häst trots att hon är förkyld. Just nu gnager hon på en fjärrkontroll vilket försvårar detta skrivandet då datorskärmen är vår tv, och det är ju inte lika kul. Men på det stora hela är jag nöjd med matvraket.
• Jag fick en god subways-lunch idag med trevligt sällskap i form av Renata och Iris.
• Siennas mössor till nästa höst och vinter är inhandlade. För 19 kr stycket. Tack Åhlens för den rean på rean på rean.
• Vi kunde vara med på babysången idag trots Siennas förkylning. Ungen var pigg och glad och inte klok.

Jag har antagit utmaningen från Renata och ska svara på lite frågor om mig själv. Inte för att det är mycket till utmaning, för ingen av frågorna är pinsamma och jag älskar att prata om mig själv, men ändå. Vi kan väl kalla det utmaning så känns det som att jag gjort något modigt.

 

Vad heter du? Lisa Karin Karlberg (utmaningen här: erkänna mitt andranamn som jag hatar. Sorry fisky!)

Tandläkaren ställde in idag, så istället stannade jag hemma och minglade med barnvakterna. Alltså min mamma och syster. Dessutom kom de med både matbullar och fikabullar, så det var inte fel alls. Efteråt kom Thilde och Benjamin förbi en sväng och minglade med mig och min snoriga dotter. Benjamin var också förkyld. Om ungarna har olika förkylningar, kan de smitta varandra då och bli dubbelt så sjuka? Tveksamt. Vi får väl vänta och se. Värt risken för att få snacka av sig lite. Att Thilde dessutom verkar ha mindre snorfobi än jag och torkade Sienna mellan varven var ett stort plus! Nu kokar riset och jag ska göra Flygande Jacob. Utan bacon och kyckling. Men eftersom jag är världssämst på att koka ris finns det en risk att Kim får göra om eländet när han kommit hem från jobb. Det har nämligen hänt innan. Två gånger. Och lagom till maten är klar- eller inte-och uppäten kommer Josse förbi en stund. Vad snäll jag är som låter min sjuka dotter vila upp sig, eh? Liiite skuldkänslor har jag faktiskt.

 

Kim var inte överförtjust när han skulle gå upp idag, då han har en hel del jobbigheter framför sig på dagens arbete. Han har ett par uppgifter han aldrig gjort innan som måste göras, samtidigt som han ska träna upp en ny kille. För min kära icke-sociala sambo är det en pärs. Jag är också bitter eftersom jag ska till tandläkaren och kolla upp mitt eventuella hål. Har jag ett hål kommer jag antagligen att börja gråta, för jag hatar att borra. Och har jag inget hål blir jag ledsen, för varför har jag i så fall ont? Sienna startade dagen genomsnorig. Hon har nu fått sin första förkylningen. Vilken härligt positiv familj som inledde denna veckan.

Jag och Kim tycker inte om julmust. Ändå har vi en hög med julmustflaskor stående hemma vilket kan tyckas lite underligt. Framförallt eftersom anledningen till att vi har flaskorna är för att vi älskar coca cola. Men det finns en logisk förklaring. De har nämligen en konstig deal nere på vår ica affär som säger att om man handlar en julmust för 9,90 kr så får man en cola gratis. Och colan kostar i vanliga fall 18,90, så man tjänar liksom på att handla julmusten ockå. Dessutom får man extra muskler när man bär hem påsarna. Så nu gäller det bara att hitta någon som gillar julmust som vi kan ge bort eländet till, för annars vet vi inte riktigt var vi ska göra av dem. Kanske måla kycklingar över och låtsas vara förberedda när allas påskmust-hysteri börjar? För det är exakt samma sak, det är jag 100 % säker på. Jag har nämligen mejlat och frågat.

Klockan är halv tio och Sienna är övertrött. Jag trodde nämligen inte att hon var trött på riktigt vid halv nio när hon började ge signaler och la henne därför inte då. Och nu har lilltjejen brutit ihop. Hur är det möjligt att vara övertrött när man har sovit i 12,5 timmar och bara varit vaken 2? Ungjäkeln sover för sjutton mer än vad jag gör, och då missbrukar jag ändå nästan sömn. När jag bodde i USA skrattade våra släktingar åt mig eftersom jag sov mer än deras dotter McKenzy, som då var fyra. Men nu har jag alltså fått en avkomma som klår mig med hästlängder. På tal om hästar så har Sienna börjat äta som en häst igen efter att vi slutade med mat med klumpar i. Vi riktigt ser hur valkarna växer och det är hemskt härligt. Nu hoppas vi bara att vårt matpeppande inte leder till att vi får en grymt matberoende och överviktig unge i framtiden. Än så länge är det dock lugnt, då Sienna bara har ett BMI på 15,6. Det hade min morfar gillat. Han är 82 år och mäter sitt BMI två gånger om dagen; före och efter promenad. På tal om beroenden, liksom.

 

Jag och Sienna körde en hederlig mor/dotterdag idag med fika och shopping. Ungen som varit konstant gnällig här hemma de senaste dagarna uppförde sig exemplariskt medan vi var på mobilia. Nice! Som tack handlade jag mockasiner med bambietryck som hon ska få i Alla hjärtans-dags present (hittade jag något till hennes far vilket var poängen med shoppingeturen? nope) och klämmor till henne. På morgonen satte jag upp hennes hår i en söt rosett, men det verkade spänna lite för hon kändes besvärad. Hårband sliter hon ner. Och att ha håret "löst" går knappt för hon ser ut som en blandning av Hitler och trollmor. Alltså är klämmor den perfekta lösningen, och precis när jag hade hunnit tänka klart den tanken (eller tre timmar senare) hittade jag ett sött sex-pack inne på lindex. Där hon även fick en gratis bok av de i kassan för att hon var så söt i sin kalufs. En sympatibok alltså, med andra ord, eftersom det stackars flickebarnet inte såg klokt ut. En klämma spändes så fort vi var utom synhåll.

 

Sienna hängde med ner i tvättstugan en vända igår. Den lilla bilen, som vi har fått av Kims arbetskamrat, har visat sig väldigt användbar och snart tror jag att den kommer att få sin premiärtur utomhus. När vi ska till ica. Jag inser att det inte kommer se klokt ut, men Sienna tycker att den är mycket bättre än vagnen och jag tycker att allt är bättre än en skrikande unge. Sienna åkte bilen till tvättstugan, men väl därnere bytte hon fordon till en tvättkorg som min mamma körde racing med. Vid ett tillfälle sprang de längs med hela källargången och jag var så upptagen med att filma att jag inte märkte att det stod en granne bakom mig och såg hela spektaklet. Kul att man kunde roa någon, för Sienna tyckte det var måttligt kul.

 

Idag har jag diskat, varit ute på långpromenad, handlat, förberett sallad till ikväll, dammat, dammsugit och våttorkat. Snart kommer min mamma och då är det dags för mig att börja tvätta, och mellan tvättningarna ska jag fixa ihop hemmalagad pizza till ikväll. Jag är så duktig att jag nästan blir tårögd. Man kan fråga sig hur jag har klarat allt detta med en vagnshatande dammsugsrädd klåfingrig klätterapa till bebis? Inga problem- gå medan ungen sover, handla medan hon fortfarande är sömndrucken och inte inser att hon befinner sig i en vagn, dammsug medan hon äter majskrokar i sin höga stol (där dammsugaren inte når upp), låt henne leka med "förbjudna saker"  medan dammningen pågår och placera henne i en "lekbil" medan golven våttorkas. Jag är stolt.

 

 

Igår under kvällsbadet lyckades jag fånga babyvampen på bild. Jag hade inte velat påstå att det är de snyggaste bilderna på min vackra dotter, men de gör sitt jobb.

 

Nu har jag vidtagit lite åtgärder för att Sienna inte ska klämma sina fingrar på sin byrå.

 

Jag måste lägga till en till punkt på min lista:

 

• Jag har vunnit en bok! Av Frida (nej kära syster, det är inte du som haft en tävlig i sömne. En annan Frida). Vilken trevlig överraskning så här en tisdag. Framförallt när jag för tillfället är så uttråkad att jag funderar på att väcka Sienna så hon kan roa mig lite. Yey! Två gånger har jag varit med i bloggtävlingar, och två gånger har jag vunnit! Först en fin tavla till Siennas rum och nu en bok till moi. Nu är det nog läge att inte tävla mer. Bästa att sluta när man ligger på topp, liksom.

Idag har verkligen varit en riktig tisdag. Sienna slog huvudet tre gånger redan innan frukost, de började borra när vi tog vår första (jag tog dock inte den andra) powernap och Sienna lyckades klämma sina fingrar två gånger. Första gången när hon öppnade en låda som jag inte trodde att hon kunde öppna och som dras igen automatiskt och andra gången när jag ville placera hennes matstol ända intill bordet och inte såg att hon hade sina små fingrar emellan. Stackars lilla bebis. Så nu kör vi en tisdagslista för att muntra upp oss. Dvs mig.

 

• Siennas fingrar bröts i alla fall inte
• Doris-Lo delade med sig av sina smoothies efter babysången och Sienna behärskade tekniken lika bra som igår
• Trots ett sent mellanmål åt Sienna ordentligt med mat, så nu verkar matkrisen officielt vara helt slut
• Kim tjänar extrapengar
• En kompis berättade precis en spännande nyhet

Siennas kompis Iris har fått en hög med smoothies att testa från Buzzador, och som den schyssta kompis hon är delade hon med sig. Igår lät jag Sienna smaka en som efterrätt. I vanliga fall tycker jag ut innehållet i en skål och ger henne det med sked, men igår fick hon testa att äta den på egen hand. Och hon klarade det! Min lilla flicka har blivit så stor. Hemskt nöjd satt hon och sörplade i sig smoothien och blängde på sin skumma mamma som satt tårögd bredvid och gav beröm. Beröm för att man äter efterrätt? Score, tänkte Sienna och smaskade lite till.

Idag har inte varit en bra dag. Sienna slog rekord i att vakna flest antal möjliga gånger inatt och skrek säkert åtta gånger. Vad hon ville? Ha nappen, som hon själv kastat bort, och täcket, som hon själv kastat av. Men jag har googlat och förstått att det är vanligt med en sådan period när de har fullt upp med att utvecklas, och min lilla flicka är definitivt inne i en utvecklingsspurt! I alla fall, med tidsbrist, en vagnshatande unge och en regnhatande mamma gav vi oss iväg på dagens ärende. Målet var att köpa present till Kims lilla kusin och kompisar till mig som ska ha tjejmiddag på lördag. På BR hittade jag en sak som Sienna bara måste få när hon fyller år och där sprack min budget. Tyvärr har jag vant mig vid att föra över pengar via mobilen och hade därför inte brytt mig om att kolla hur mycket jag hade på kort-kontot. Och de hade inte täckning på triangeln. Och inte utanför heller. Eller på Malmborgs. Och mamma (min utlånare nr 1) svarade inte. Syrran nappade och sen kunde jag shoppa! Men då började Sienna bli hungrig, butiken jag skulle handla till mina kompisar i hade lagt ner och det regnade värre än en monsun. Jag misslyckades med vad en av kompisarnas pojkvän tipsat om att jag kunde köpa och köpte istället det han sa absolut inte var en bra idé. Så kan det gå. På vägen hem upptäckte jag en buss och hoppade ivrigt på den så att mitt stackars barn inte skulle svimma av hunger, innan jag upptäckte att den åkte på fel håll. Jag bad seriöst föraren att stanna mitt i gatan. Han såg väl paniken i mina ögon (eller hörde vrålen från ungen) och gjorde mig till viljes. Sedan kom vi äntligen hem. Nu ska jag gräva ner mig reseten av dagen.

 

Förra veckan började jag och Kim kolla på Bourne-filmerna. Jag har inte sett dem tidigare och tydligen har det lyckats komma fyra stycken. Första kvällen var vi hemskt trötta och orkade bara se halva filmen. Men dagen därpå var vi piggare och hade lätt orkat se en hel film... problemet var att vi bara hade en halv kvar. Det löste vi genom att se slutet på ettan och början på tvåan. Big mistake! Nu har vi varje kväll sett slutet av en film och början av nästa. Tur att Bourne-filmerna är så sammanlänkade. Det hade varit hemskt jobbigt om det var Lejonkungen och the Ring vi mixade.

 

Gårdagen blev mycket lyckad. Det kan vara så att jag anföll varenda gäst och bad dem att umgås med mig mer, men ingen har raderat mig från facebook än så så hemskt skrämmande kan jag inte ha varit. Jag och Kim fick en massa presenter och jag förstod inte varför förrän Frida påpekade en rad vi hade i inbjudan till festen "som ni alla vet så har vi flyttat". Detta var för att folk inte skulle ringa på vår stackars efterträdare på Lorensborg och kräva chips och musik, men hade av flera uppfattats som att vi skulle ha en inflyttningsfest. Det var ju ett trevligt missförstånd! Tack allihop! Framförallt Ika, som gav oss en apelsin och en kiwi. Kvällen slutade på Etage då vi till vår stora förtjusning var för unga för Swing Inn. Det var nästan så jag ville pussa dörrvakten som drog av minst en rynka från min panna. I taxin på väg hem försvann min och Kims värdighet då vi fick fyllehicka samtidigt. Vi botade den med lite käk från Mariedalsgrillen innan vi däckade vid 5:30. Av mamma fick jag sedan höra att Sienna gått upp 5:15. Tack och lov att vi hade barnpassning på förmiddagen också! Tack för en hemskt trevlig kväll alla som var här och tack mamma för att du tog hand om vår lilla trollunge så vi fick känna oss som arton igen. Nu är jag färdigfestad för detta året tror jag.

• bebis lämnad hos sin mormor
• chips inhandlade
• ölen inställda i kylen

Idag är min mamma här. Det var en vecka sedan hon träffade Sienna senast, och hon stod inte ut med att vänta till i morgon då hon ska passa henne (över natten!). Jag anade att hon skulle dyka upp, för jag har märkt en viss abstinens de senaste dagarna. I onsdags skickade hon ett mms på en Hamleys-påse och skrev att vi inte behövde packa med leksaker till Sienna på lördag. Igår fick jag ett mms på en färdigbäddad resesäng som står uppställd i mammas sovrum. Och idag ville hon komma förbi på fika. Men det är bara trevligt. jag gillar sällskapet och kakor och ju mer uppmärksamhet Sienna får desto gladare blir hon.