lamadjur.blogg.se

Ännu en bilkonversation mellan ungarna. I denna var det dock inte Julie som sa något tokigt, utan jag. I alla fall enligt besserwissern Sienna. De lekte mamma pappa barn och förberedde sina roller, när jag la mig i.

 

Sienna- Jag var storesyster och du bebi

Julie- Men våra föräldrar var inte döda
Lisa (som tycker att allt med döden är läskigt)- Vi kanske var på semester?
Sienna- Nä, det var ni inte! Vem skulle köra då? Tonåringen eller?!

 

Jäkla miniteeny

För ett par veckor sedan klagade Julie på öronont i samband med sin förkylning. Jag försökte titta in i öronen, men såg ingenting, så jag anade att hon bara var lite trång och svullen. Hon fick nässpray och alvedon. Dagen därpå gnällde hon igen, men då ungen ääääälskar alvedon så tänkte jag att hon fejkade det för att försöka få sig en dos till. Än en gång gav jag henne nässpray, men förklarade att öronen blir bättre av att tugga tuggummi också så man behöver inte alltid alvedon. Ungen köpte det och tog vackert sitt tuggummi. Kände mig mycket nöjd. Tills det tre timmar senare rann blod och var ur örat på barnet. Oj då. Julie hade alltså öroninflammation och jag gav henne ett tuggummi. Hemsk moder. Nästa gång får hon nog alvedon.

 

 

 

En underbar sak har skett! Jag har, genom flera månaders upprepning, lyckats få Julie att spontant kalla sin snutte för Snuttegull. Det är så sött att jag smälter. Snuttegull! Naw! 

 

Var på möte på min pappas korttidsboende idag. Han har bott där för länge, så mötet var för att se var han skulle ta vägen. Eftersom pappa gillat vin lite för mycket, samt fått några stroker under årens lopp, har hans hjärna och kropp lagt av. Min syrra hittade honom liggande i sin lägenhet för några månader sedan, så vår största fasa är nu att han ska behöva flytta hem. Därför blev vi mycket förskräckta när föreståndaren inledde mötet med orden "J är mycket bättre! Han klarar sig jättebra nu. Det enda vi gör är ger honom hans medicin och lägger om ett sår på en tå". Min fader hade även en kort stunds klarhet, och svarade otroligt nog halvvettigt på frågorna som ställdes. Det hade varit bra i vanliga fall, men nu ville vi ju att handläggaren skulle få se hur mycket hjälp han faktiskt behöver. Jag och syrran kände paniken komma krypande, när hans gode man lägligt nog inflikade att för två dagar sedan så var J okontaktbar. Föreståndaren försökte försvara att han nog varit lite trött. Nja.. han var helt apatisk? Och dessutom är det ju livsfarligt om det svänger så från dag till dag? Då tog även en sköterska mod till sig, och erkände att förutom att lägga om såret så skötte de ju faktiskt hans hygien. Och han har en permanent kateter som de byter. Och dessutom kan ju herren varken gå eller stå. Det gav min pappa vatten på kvarnen, så han räckte ivrigt upp handen och sa att han hade ett litet önskemål. "Jag vill ha snö på min uteplats!" Tack för den. Han står nu i kö till demensboende. Så himla sköööööönt!

 

Sienna och Julie diskuterar saker i bilen. Sienna börjar fråga Julie om veckodagarna. 

 

Och vad kommer efter söndag?

Måndag.

Bra! Och efter måndag?

Majs! Som har samma bokstav som palm.

Va?

Du är en palm!

 

Därefter avslutades konversationen. Goddag yxskaft. 

 

Var på en marknad idag. Ungarna fick varsin keps, åkte två karuseller, shoppade dockklänningar och käkade munkar. Väl spenderade 30 minuter. Resten av dagen hängde vi på en lekplats. 

 

Firade midsommar hemma hos kompisar igår. 10 vuxna och 11 barn. De vi firade hos har hus med en trädgård som vetter ut mot en lekplats, samt en studsmatta. Så vi såg knappt barnen under kvällen. De rörde sig liksom i en flock! Alla barn var födda mellan 2010 och 2015, förutom en minsting som mest knaprade ostbågar. Ungarna hade alltså sjukt kul. Jag med, framförallt eftersom jag under en stor del av kvällen satt och fnittrade då det kändes som att det var ett skämt. Som att vi kompisar som satt och åt sill och sjöng snapsvisor bara lekte vuxna. Är det så här alla föräldrar har känt det, när vi var barn? Eller är vi en ytterst tramsig generation? ...eller var jag bara full? Svårt att veta. Nu är jag i alla fall nykter, och möjligtvis lite mer mogen. Råkar dock befinna mig på en lekplats, vilket jag i ärlighetens namn tycker är rätt roligt. I alla fall när det är sol ute. Helst när barnen leker själv, så man kan chilla och tjuvlyssna på knäppheter och bara njuta. Fööönt, som Jullan hade sagt.

 

Jag är ganska pryd. Det är ingenting jämfört med hur jag var innan jag fick barn, men långt ifrån hur en del andra människor är. Detta märktes väldigt tydligt när vi var SPA:et med kollegor. Jag köpte en baddräkt, för att inte visa mig i bikini. Är mycket nöjd med den, för övrigt. Tantvarning? Jag valde dessutom att duscha i baddräkten, för att inte vara naken inför kollegorna. Jag trodde att det knappt märktes, förrän en tjej- helnäck och med en handduk kring håret- utbrister: Men Lisa, är du pingstvän?! Då stod jag insnörd i handduken medan jag hade tröja på mig och försökte tråckla på mig underkläderna. Jag släppte raskt handduken. Någon måtta får det vara. Tur att de inte kände mig innan barnen kom. Då hade de väl trott att jag var mormon. 

 

Julie tittar på Masha och björnen på sin mobil.

- Mamma, jag vill inte ha denna. Jag vill ha en annan med Björnen!

- Vill du inte se detta avsnittet?

- Nä, där är en tiger! Jag lillar inte tigrar. Jag lillar bara lejon!

 

Jag lillar dig, Julie. Hon säger även B istället för V ibland. Baiana. Bar är Sienna? Naw! 😍

Sommarlov!! Sista arbetsdagen idag. Hade inget schemlagt alls, för att alla skulle ha tid att röja och göra klart. Jag hade redan röjt och gjort klart, så jag hade ganska långtråkigt. På eftermiddagen bänkade jag mig därför i en vilofåtölj i arbetslagsrummet, med en bok och några kakor. Där satt jag och njöt när rektorn tittade förbi. Hehehe. Kände mig sådär flitig. Det värsta var nog att jag gjorde en liknande sak på SPAt, då jag helt sonika berättade för en kollega att den närmsta timmens möten med mig skulle ske i poolen... utan att se att rektorn satt bredvid. Hade kunnat trösta mig med att rektorn vet hur flitig jag är och hur sällan jag är borta, men i ärlighetens namn har hon ingen aning. Tröstar mig istället med att hon kommer ha 35 nya anställda i höst, så hon kommer ha glömt både händelserna och mitt namn lagom till sommarlovet är slut. Känns bra. Nu- semester!

 

 

Eftersom skolan som jag jobbar på och en annan skola ska slås samman, har vår kära stad valt att lägga lite pengar på oss. I form av teambuildning, elevträffar och liknande. Vår kära rektor fattade dessutom det utomordentligt bra beslutet att vi blivande kollegor alla skulle teambuilda utanför skolan. Nämligen på Ystad Saltsjöbad. Not bad chefen, not bad. Så i två dagar har jag SPA-minglat med kollegor, som en lyxlama. Visserligen hade vi en massa jobbsaker att göra, och ingen SPA-tid inbokad, men ni skulle bli förvånade om ni insåg hur mycket planering man kan göra från en pool. Jag är rätt nöjd med dessa dagarna, om man säger så. 

 

Helgen har tillbringats i Skanör. Man kan tycka det är sådär schysst att åka bort under barnets födelsedag, men i ärlighetens namn hade Julie knappast fått bjuda några kompisar ändå. Nästa år, har vi lovat. Visserligen fick Sienna ha kompiskalas när hon fyllde tre, men Julie fick börja äta godis mycket tidigare så det jämnar typ ut sig. Dessutom kunde vi inte bara strunta i att åka ner till Skanör. Det har blivit tradition att komma ner och våldgästa när min moder hyr en gästlägenheten i morfars område. Kim brukar komma ner och stanna sista natten med oss, men detta året valde han att åka till Ryssland istället. Jag tror inte att han var särskilt bitter över sitt val. Men jag och ungarna och min galna moder har haft kul ändå! Först myskväll, sen kalaset, därefter lekplatshäng och ett kvällsdopp. Ny lekplats och sedan strandhäng. Not bad! Nu är vi hemma och ungarna leker loss med alla nya leksaker, medan jag försöker packa upp allt från Skanör och packa ner allt som ska med till arbetskonferensen på Ystad Saltsjöbad (för mig) och övernattning hos moster (för ungarna). Går sådär. Kommer sluta med att jag har med en snutte till Ystad och barnen har min baddräkt. Önska mig lycka till.

 

 

 

Min lilla, lilla flicka är stor! Idag fyller Jullan, som absolut inte vill kallas Jullan, 3 år. Huuuuur fort går tiden egentligen? Är man stor blir man såklart tvingad att ställa upp på en födelsedagsintervju.

Att skriva! Jag vill ha pennan! (Försöker sno pennan jag håller i, då jag är gammeldags och skriver intervjun för hand)

 

Tacos! 

 

Jag vet inte (all typ av vattenlek? Stim med Sienna? Kennie?)

 

Vad är det? (Pekar på död mygga) Den är jag rädd för! Och getingar, men då bara visssspar jag så med handen så flyger de iväg.

 

StorElias och Sienna

 

Röd!

 

StorElias? (Eller Kennie, som visserligen är vuxen och upptagen, men som hon är störtkär i)

 

Skriva! (Försöker sno pennan igen)

 

Ungarna sprang Kalvinknatet idag. Sienna var supertaggad, och har längtat sedan hon sprang för två år sedan (förra året var vi på semester). Julie visste dock inte vad hon gav sig in på. Inte jag och Kim heller, om vi ska vara ärliga. Vi blev bara så pepp när vi såg att vi var hemma detta året, och anmälde båda barnen utan att ha en tanke på att Julie är mycket lugnare, försiktigare och... latare, än Sienna. Först i fredags, när jag hämtade ut nummerlapparna, slog det mig: Julie kommer att behöva springa 400 meter. Därefter byggdes viss ångest upp, när jag såg framför mig hur jag bar omkring på min snart 3-åringa unge medan hon illvrålade och vägrade röra sig en meter på egen hand. Men min lilla Puff överraskade mig! Hon inte bara tog sig runt varvet utan gnäll, hon sprang även stora delar så snabbt hon kunde! Vilket inte är assnabbt, men ändå. Jag blev mycket stolt! Sienna sprang såklart hela varvet, när det var hennes tur. Utan vuxenhjälp. Mina stora tjejer. 

 

Häromveckan köpte jag nya skor till barnen. Visseligen hade de två par gympaskor var och Julie hade ett par crocs , men de behövde båda sandaler och Sienna behövde också något foppatoffleliknande. Först handlade jag Siennas foppatofflor i en butik. Sedan upptäckte jag en annan butik. Den man själv fick skor från som liten, där man kan ta tre och betala för två? Gillade den butiken. Kan ha tänkt att vissa tygskor var bra att ha. Efter denna shoppingrunda fick Jullan skoskav av sina crocs, som dumt nog är av en variant med häl. Så hon fick ett par nya, billiga foppatofflor. Därefter hittade jag ett par av Siennas gamla gympaskor, i Julies storlek, på vinden. Och ett par ballerinaskor. Barnen har nu många par skor. Räknar man med deras två par stövlar var, så har de tillsammans 16 par skor... Tur att de inte växer ur dem snabbt! Eller?

 

Igår kväll sa vi upp Julies förskoleplats här i Malmö, och ansökte om ny i Bara kommun. Idag fick vi besked om att vi dels fick vårt förstahandsval och dels fick det startdatum vi önskat. Not bad, Bara. Not bad. 

 

 

 

• Vi har köpt huuuus!
• Snart sommarlov.
• Lediga imorgon. Ska fira mamma som fyller år, i en park. Mysigt!
• Sienna sover över hos en kompis, för första gången. Min stora tjej. Hon var så stolt.
• Julie somnade direkt. Föööönt. 

Jag älskar sommaren! 3 veckor kvar till ledighet. 13 arbetsdagar. Ungefär 13 mer än vad jag orkar, men what to do? 4 av dem är i alla fall utan elever. Varav 2 är på Ystad Saltsjöbad. Så det kanske går att stå ut ändå. 

 

Okej.

Det kan vara så att Kim överreagerade lite.

Det kan vara så att han stressade upp mig till hysteri.

Det kan vara så att mäklaren ringde upp mig och förklarade vad olika saker betydde.

Det kan vara så att jag även fick prata med en mycket lugnande besiktningsperson i telefon, som förklarade skillnaden på faktisk skada och skaderisk.

Det kan vara så att vi insåg vårt misstag.

Det kan vara så att vi har köpt ett hus. Yey!!

 

Bara, here we come! 

Jag och Kim letar hus. Fördel: vi har lärt oss mycket om kontantinsats, handpenning, bolån, räntor, lagfart, pantbrev, besiktning och liknande trevligheter. Eller allmänbildande otrevligheter? Nackdel: vi har inget hus. Vi har lyckats zooma in på området vi vill flytta till, och börjar få lite koll. Men själva husköpandet går det sådär med. Det första vi ville ha missade vi visningen på. Snopet. Det andra förlorade vi budgivningen på. Och det tredje, som vi var såååå nära att köpa, valde vi att hoppa av från efter besiktningen. Alldeles för många stora fel att fixa, då säljaren renoverat allt själv- utan papper och utan kunskap.. och sedan dött. Så där fanns ingen dolda fel garanti heller. Vi vågar helt enkelt inte köpa ett sånt hus. Tillbaka på ruta ett. Vi är rätt deppiga. Ungarna med. Blä. 

 

Tur att det är sol och helg och snart lov, i alla fall!