lamadjur.blogg.se

Tack alla ni bloggare, instagrammare och facebookare som gjorde mig uppmärksam på bokrean! Visserligen påminde Madde mig om den redan igår, men då hade jag liksom mest tankar på mitt eget boksug. Men idag såg jag överallt hur folk hade köpt barnböcker, och då slog det mig att kanske även Siennas bokhylla behöver en liten påfyllning. Så raskt beställdes tio små nya böcker till henne, medan jag lite diskret frågade Kim om han tyckte det vore lämpligt att vi beställde "ett par stycken". Han hävdar alltid att ett par inte måste vara just två... och då kan det ju lika gärna vara tio i detta fallet, tänker jag. Dessutom är det jag som läser för Sienna på kvällarna, så jag känner att hon (jag) verkligen behöver lite nya böcker. Så nu ska vi snart få testa Pino som jag hört så mycket om, samt lite nya böcker om världens djur och mat och kläder. Och dessutom två nya "kan du gissa..?" böcker, vilket är helt ljuvligt eftersom jag älskar "Kan du gissa vem jag är?", som hon redan har. I am very nöjd, och jag tror nog att lilla Bus också blir det. Kanske inte Kim, men jag ska nog visa upp böckerna i omgångar för honom. Eller dela upp dem och så kan vi ge några till Sienna när hon fyller år?

Jag kan fortfarande inte smälta hur nöjd jag är över beställningen från Next. Alltså seriöst, jag brukar alltid misslyckas så fatalt när jag beställer saker att jag likagärna kunnat kasta pengarna i toaletten. Men nu lyckades jag hitta fina, billiga saker som PASSADE! Sa jag att de passade? Jag glömde skriva att det dessutom är fraktfritt och tullfritt trots att det kommer från England. Score! Så, till alla kära släktingar som inte vet vad ni ska ge Sienna i två-års present har jag gjort en liten önskelista hos Next. Den är dock i pappersform och hemma hos mig, men jag kan lätt leta upp länkar om så önskas. Eller, oavsett om ni önskar eller inte ska jag lite diskret försöka tvinga listan på er. Här nedan kommer i alla fall sakerna som vi fick igår:

 

• Det har varit sooool hela dagen!
• Det är numera ljust ute när jag cyklar till jobbet. Så mycket piggare och gladare man blir.
• Trots en veckas ledighet visade Sienna ingen oro över att lämnas på dagis igen, utan sprang dit som vanligt och var tvärtom ännu jävligare när vi skulle hem.
• Min stora flicka har kissat på pottan på dagis idag. Man kanske ska lämna över potträningen till dem, för de klarar ju det betydligt bättre än oss. 1-0 pottpoäng till dagis.
• Min första beställning från Next kom idag. Jag beställde i fredags, och de försökte lämna igår. När vi inte var hemma ringde de mig för att boka om tid, och då jag inte är hemma alls när de vill kom vi smidigt överrens om ett utlämningsställe. Tillmötesgående personal, snabb leverans, snygga kläder, trevliga priser- och allt passade! I paketet låg dessutom en bikini till mig, så då kan ni som känner mig fatta vilken bedrift det är att det satt bra! Jag är så nöjd att jag går runt och spinner, typ.

Sienna har länge älskat cyklar. Inte min, för den får hon ju inte cykla själv på, men alla småcyklar ska testas och pillas på och stirras längtasfullt på. Eftersom hon fyller år på våren har vi sedan länge bestämt att hon ska få en egen cykel i 2-års present. Faktiskt så länge att vi inte kunde ana sprickan i vår plan. Den har dock blivit hemskt tydlig nu. Ungen är nämligen för liten för en cykel. Man ska vara 90 cm lång för den minsta, och drar vi satan i Siennas ben når hon kanske med lite god vilja upp till 82. What to do? Vi har ju loooovat ungen en cykel. Men å andra sidan, kan ni tänka er hennes frustation och besvikelse när hon inte kan använda den? En trehjuling är inte att tänka på, för den är det ju bara "småbarn" som använder, och Sienna tror själv att hon är en sex-sju år. Och en spark/springcykel är ju inte alls samma sak. Nu har vi lite fått tänka om, och funderar på att avvakta med cykeln men köpa en så fort hennes miniben tillåter, även om det skulle vara mitt i mörkaste och snöigaste vintern någonsin. Och tills dess spinner vi vidare på vad hon faktiskt ska få istället... Undra om ungen köper våra argument?

 

Sista lovdagen för min del spenderades på Leos lekland. Sienna, den lyckosten, är ledig imorgon också eftersom dagis har en planeringsdag och är stängt. Då får Kim vara pappaledig, för det känns sådär att be om en ledig dag direkt efter en veckas lov. I alla fall, Leos var mycket trevligt. Liksom under resten av veckan betedde sig Sienna som att hon var på speed eller något, för hon hann inte ens andas mellan springrusherna, och jag tyckte att de två timmarna vi var där var likvärdiga med vilket gympass som helst. Vid ett par tillfällen släppte jag ner henne från rutchkanorna ensam, bara för att jag skulle få en andningpaus. Men som tröst var hennes minipolare Freja minst lika vild, så tant Josse och Frejas mamma Josse B fick också motionera satan. Annars hade jag tyckt att det var lite orättvist.

 

Lekplatshäng. Det är vad dagen har bestått av. Med en liten veckorhandlingspaus, men Sienna verkade tro att mataffären också var en lekplats, för hon var inte klok någonstans. I ren panik rusade vi till bilen efter att vi hade betalat, och det var ren flyt att den stackars mannen i kassan hann ikapp oss med ena matpåsen. Extra pinsamt är detta eftersom vi faktiskt känner honom lite privat, så det är inte så att vi kan hoppas att han glömmer det. Men jag ska i alla fall försöka förtränga det åt oss båda. Nu vill jag ha vår! Är så trött på kyla och småregn och den eviga blåsten! Dessutom har jag sett HM:s sjömansklänning. Helt underbar. Tror att jag ska köpa sju stycken, så att Sienna kan ha en på sig varje dag.

 

 

 

 

Dagen började hos tandläkaren för min del. Varenda gång hon rörde metallpinnen i högra delen av min mun hoppade jag till. Tillslut sa hon "men oj, har du verkligen så ont?", varpå jag fick erkänna att det faktiskt inte gjort ont än men att jag liksom hoppade till lite i förebyggande syfte. Efter en konstig blick höll hon sig borta från den högra sidan helt. Rätt skönt. Inga hål hade jag heller, och eftersom jag hade distraherat henne så mycket med mina småskutt glömde hon att banna mig för cola-drickandet. Så jag gick rätt nöjd därifrån. Därefter körde jag, Kim och tant Josse mot Helsingborg och Tropikariet. Sienna var i sitt essä och betedde sig inte riktigt klokt. Vid ett tillfälle försökte hon dyka ner bland stingrockorna. Jag var rätt svettig när vi gick efter ett par timmar. Så för att lugna nerverna bestämde sig jag och Josse för att tillbringa eftermiddagen med att baka kanelbullar. Som inte blev torra! Kan vi för ett litet hallelulja? Eller Josse kanske, för jag bidrog inte med så mycket faktiskt. Tror att det enda jag gjorde var att smula sönder jästen och kavla ut en del av degen... Nu har jag precis varit ute och rastat Sienna i Pildammsparken, och om jag lyckas hålla mig vaken blir det "12 years a slave" ikväll. Händelserik fredag. Jag kommer sova resten av helgen.

 

Vissa dagar är lite bättre än andra. Idag var en sådan dag. Det trodde jag verkligen inte att den skulle bli, när jag vaknade halv sju av en liten Bus som illvrålade. Men efter att hon hämtat andan och förklarat att hon inte brutit benet i sömnen utan bara ville komma upp blev den desto bättre. Vi började med att baka muffins, bara för att vi hade så mycket tid och Sienna hade hittat muffinsformar. Visserligen blev de lika torra och smaklösa som de brukar, men vi är inte petiga. Och snacka om mammapoäng! Därefter buss och tåg till Ystad för att mingla med Thilde, Benjamin och Fabian. Trots att vi missade första tåget med 1 minut och fick vänta i 29 bråkade inte Sienna, utan betedde sig hur lugnt och fint som helst. Bus, snack och lunch hos Ystad-gänget, sedan lekte Sienna aka tupplursvägraren på egen hand när Benjamin tog en powernap. Därefter gick vi på en promenad- under vilken Sienna givetvis somnade- för att avsluta dagen med lite lekplatshäng. Och trots tre vurpur där Sienna slog i samma fläck (jag vet att hon har stor panna, men hallå?) blev ungen inte hysterisk utan nöjde sig med lite blåsande och pussar och lekte sedan vidare. Hon skötte sig utmärkt på vägen hem, och även om klockan hann bli alldeles för mycket och jag inte hittade bussen utan rätt hysteriskt ringde Kim för att få skjuts hem strålade Sienna i vagnen och satt och sjöng. Underbara unge och underbar dag!

 

Varje gång Sienna ser på Mössens julafton (allt för ofta, hon tror inte riktigt på att det är mer än två månaders sedan julen tog slut) så skriker hon "mommo, titta, mommo!". Det är inte min mamma, det är en främmande tant med muständer och svans. Men någon likhet måste där vara, för Sienna tror nämligen inte på mig när jag berättar att det inte är mormor heller. Rätt festligt. Hade varit värre om hon skrikit det när Lasse Brandeby var i rutan.

 

Idag har jag och Sienna varit och hälsat på på mitt gamla jobb. Det var trevligt att träffa alla gamla galna kollegor och ett par kunder, men det bästa var att jag absolut kände att jag har hamnat rätt nu. Eller snarare, jag kände att jag absolut hade hamnat fel då. Jag jobbade där av och till i sex år, och vantrivdes varje dag. Jag menar, på en skala, hur kul kan stanat och olika träbitar vara? Och där jag jobbar nu ser jag fram emot jobbet nästan varje dag. Även om det inte är helt fel med lov heller. Sienna hade givetvis med sig grisen, men då hon somnade på vägen hem men ändå krävde bananpannkaka till lunch och vi inte hade ägg blev det lite stressigt. In i affären, snabbt ställa undan cykeln och upp i hissen och grisen hann liksom inte med. Så efter lunchen när Sienna skulle sova satt grisen fortfarande fast i cykeln nere på gården. Oj då. Jag lyckades dock distrahera ungen och hon sov gott i tre timmar utan gris. Underbart! Direkt när hon vaknade gick vi dock ner och hämtade stackaren. Och stötte även på traktorn och en schäfer. Not bad, tänkte Sienna, not bad.

 

• Sienna tog sovmorgon till 08:30! Och därefter vrålade hon inte på mig, utan satt och sjöng en stund tills jag gick in till henne.
• Ungen klarade hela dagen utan problem, trots att jag struntade i hennes tupplur. Visserligen somnade hon vid halv fem och sov tills vi väckte henne en timme senare när maten var klar, men det var ju bara skönt att få fixa maten ifred.
• Dagen har tillbringats med kusin Hanna och minikusinerna Sydney och Macie. Jättetrevligt, och oj vad Sienna har haft kul och känt sig stor.
• Diskmaskinen är nu installerad och testad!
• Jag njuter av att ha lov!

Dagen har utvecklat sig mycket bättre än vad jag trodde! Sprutan gjorde knappt ont, och Sienna satt fint som en liten solstråle och tittade på. Visserligen mutad med russin, men ändå. Eftersom hon skötte sig så bra fick hon välja två små leksaksdjur ur sjuksköterskans låda. Hon skötte sig bra. Say what, var det hon som blev stucken kanske? Men ändå, jag blev rätt nöjd av all uppmärksamhet hon fick. Hon med. På eftermiddagen kom Madde och Martin förbi. Han råkar vara elektriker, så vi mutade dem med mat för att han skulle kolla vad som kunde vara fel med elen till vår diskmaskin. Och den snälle herren inte bara kollade, utan löste problemet! Not bad. Det kan vara så att han struntade i att koppla loss något eftersom han inte ville paja för mig som lagade mat, så att huvudkopplingen gick i källaren vid ett tillfälle, men otroligt nog jobbar fastighetsskötarna till 19 på måndagar och har dessutom kontoret i vårt hus! Så på tre minuter var det löst. Nu ska bara ett rör inhandlas, och sedan är det jag som slutar diska. Yey! Tack för idag Madde och Martin, och tack för hjälpen!!

 

Sienna gick ut i hallen och hämtade sina regnkläder. Tog på sig dem. Kom tillbaka in i vardagsrummet och ritade lite. Gick och tog på sig vinterskorna. In i sitt sovrum och hämtade en pall. Fram till balkongdörren där hon vände sig om och tittade på oss. Öppnade helt kallt dörren och gick ut. Stack in huvudet och berättade att det var "ättekaaaallt" och att hon inte hade vantar eller mössa. Ut igen. Tog pulkan som vi inte orkat ställa upp på vinden, och drog den efter sig. Sen var hon klar och gick in igen och tog av sig ytterkläderna. Känns som att jag missat nåt?

 

Kim ringde igår och berättade att han blev sen. "Jag är på Mobilia", sa han, "men du och Sienna kan börja käka". Jättecharmigt, med tanke på att jag hade dukat fint i vardagsrummet och förberett mat och tänt levande ljus. Sen eller inte, vi ska äta tillsammans, tänkte jag och gav vår stackars svältande dotter en banan. Hon slukade den och en näve chips innan Kim kom. Med en bukett rosor. Hade kunnat vara en romantisk överraskning om han inte berättat att anledningen till att han var sen var ett Mobilia-besök, då enda gångerna han är där är när jag tvingar honom att handla blommor. Vi åt i alla fall tillsammans och han fick nya boxershorts av mig och Sienna fick sina presenter. Och sen fick jag en diskmaskin! Not bad, sambo, not bad. Snäppet bättre hade dock varit om strömmen varit inkopplad i proppskåpet så att vi faktiskt kunde använda den, men jag är inte den som är den. Någongång lär vi väl få igång den, och då är det jag som njuter!

 

Jag tycker att det är lite halvtöntigt med Alla hjärtans dag- presenter. Men det är ju rätt kul att få ge bort någon minipresent lite då och då, för att liva upp. Dessutom är ju en bukett rosor aldrig fel... Så därför har jag beslutat jag, Kim och Sienna ska ge varandra en liten present imorgon, med hopp om att Kim fattar mina diskreta vinkar/ de vissnande tulpanernas diskreta vinkar och köper några rosor till mig. Vad jag har köpt till honom vågar jag inte skriva här, i fall han mot all förmodan skulle gå in och slå en flukt. Men då vi tillfälligt portat Sienna från läsplattan (ungen har seriöst blivit beroende av den- tack för det Radioapan och Thilde som tipsade om den!) verkar det osannolikt att hon skulle in här och snoka, så därför kan jag skriva vad hon ska få imorgon. Hon ska få en liten uggleväka från Tiger. Ursöt, och med ett knäppe hon kommer att älska. I den har vi lagt en katt-t-shirt från tant Karin i USA och tre nya nappar. Jag tror att en vis liten Bus kommer att bli mycket glad, trots att ungjäklarna i skolan kallade mig snål när jag berättade vad hon skulle få. Som att hon vetat om hon fick en Michael Kors väska kanske? Eller en liten Ralph Lauren tröja? Tror knappast det va.

 

Häromdagen satt det en lapp vid Siennas plats på dagis. Där stod lite info om sjukdomar som cirkulerar på avdelningen, planer för våren och annat smått och gott. En paragraf handlade om barnrådet, om vilket det stod:

Jag blev lite full i skratt när jag läste det, då Sienna som tidigare nämnt går på en 1-3 år avdelning. Hur mycket kan ett par tre-åringar tillföra till ett sådant råd, tänkte jag. Men värre blev det, för när personalen kom ut för att hälsa på mig nämnde en av dem att Sienna var "utvald" till att sitta med i rådet. Say what!? Alltså, jag har höga tankar om ungen, men seriöst? Hur kan hon möjligen sitta med vid ett råd?

 

"Vi kommer satsa mer på ekologiskt under våren. Det innebär nyttigare mat men mindre kött. Hur känner ni inför detta?"-personal

 

"Jag hade hellre sett att vi hade satsat mer på närodlade grönsaker, då de innehåller mindre gifter"- Sienna

 

Typ. Eller inte. Snarare "Vi kommer att satsa mer på... Sienna, sätt dig ner! ...ekologiskt... Sienna, ta ut fingret ur näsan! ....under... Sluta slåss! ...vår.... Kan nån ta ungen?!" Men, men, vill de vara demokratiska så inte mig emot. Något lär sig väl ungen av det. Och trots att det är så helknäppt att jag fortfarande fnissar kan jag inte låta bli annat än att känna mig lite stolt. Min lilla, lilla flicka har blivit så stor. Utvald till barnrådet.

 

När vi var på Willys och storhandlade i söndags fick Sienna syn på några Alla hjärtans dag-nallar. Hon guidade sin oanande pappa ditåt, medan jag som fått syn på eländet vilt viftade med armarna och försökte påkalla hans uppmärksamhet. För sent. Sienna hann dit, och hon roffade snabbt åt sig en liten apa som höll i ett hjärta. Jahapp. Vi hade inte tänkt ge henne en nalle i Alla hjärtans dags- present. Och verkligen inte 5 dagar innan Alla hjärtans dag. Dessutom vill vi inte att ungen ska tro att hon kan få allt hon pekar på. Men 1. det var inte godis 2. priset var en suck om man jämför med vad resten av inköpen skulle gå på 3. hon valde den sötaste nallen. Vi kunde helt enkelt inte känna i våra hjärtan att det var värt att ta bort den bara för att uppfostra henne. Jag tror vi lär henne att man inte kan få allt man vill en annan gång. Typ när hon väljer en Hello Kitty leksak. Fram tills dess får hon gosa med sin älskade nalle. Som hon döpt till Lisa. Jag tror det är dags att vi lär henne att det finns fler namn än mammas och pappas.

 

• Jag fick en megalång kram av Sienna i morse när jag lämnade på dagis. Jag får alltid kramar, men det ska oftast gå undan satan för att hon vill in och leka. Men idag var hon trött och gosig och jag njöt.
• Bara tre dagar kvar till sportlov!
• Sienna som övertrött skrek och bråkade vid läggning igår har idag somnat utan ett pip.
• Jag fick möjlighet att hänga lite med bråkkillarna i bråkklassen idag, utan att "vara sträng", när deras lärare tog med sig tjejerna och hade bild.
• Ett litet choklad, chips och cola väntar på mig. Och ett bad. Och Hästarnas dal.

Jag hann in genom dörren, klä av Bus och börja klä av mig själv. Längre tid tog det inte innan ungen hade hittat kritorna och hämtade mig för att visa hur fint hon hade ritat. Oj, vad glad jag blev.

 

Vi gick till en lekplats idag efter dagis. På lekplatsen närmst dagiset finns en sandlåda, massor av gungor och gunghästar, en lekbil, klätternät, en liten rutchkana i ett hus och två stora rutchkanor i form av rör. Givetvis vill Sienna enbart åka i rören. Och då jag inte orkar släpa med mig min tunga väska, hennes docka, och hennes hjälm upp samtidigt som jag knuffar upp henne, var jag sådär laddad att åka med henne idag. Jag ville ju inte lämna alla våra saker nere vid cykeln då runt 200 andra barn cirkulerade på lekplatsen. Så jag tog mod till mig och lät Sienna klättra upp och åka själv. Hon älskade klättringen och självständigheten, men oj vad rädd hon blev av farten när hon åkte själv. Två gånger vågade hon innan hon den tredje gav upp och försökte klättra ner för ställningen. Sådär stabilt med en inte ens två år gammal minitjej som försöker backa ner från ett så högt torn. Jag har aldrig klättrat så fort i mitt liv som när jag insåg vad som var påväg att hända. Så nu tror jag att vi båda två har lärt oss våra läxor; Sienna vill inte åka själv och mamma vill inte att Sienna ska åka själv.

 

 

I fredags när jag kom ner till min cykel upptäckte jag att den hade punktering. Panik! Klockan var redan 07, och innan vårt fredagsmöte på jobb började klockan 08 skulle jag hinna ta mig till dagis och lämna Bus och sedan ta mig till jobb. Utan cykel. Utan busskort. Utan att veta vad den förbannade bussappen hette, som gör att man kan åka utan kort. Utan att faktiskt veta var sjutton hållplatserna ligger när jag ska åka buss från oss till dagis. Ta en taxi då? Nja.. jag är inte jätteladdad på att sätta Sienna i en taxi där de inte har anpassad barnstol och dessutom kör som galningar i rusningstrafik. Gå med henne till dagis och sedan ta buss var ett alternativ, men då skulle jag garanterat bli sen. Jag svettades, och bökade och halvsnyftade i panik medan jag tänkte igenom mina olika alternativ och samtidigt höll koll på Sienna som gett sig av på traktorjakt. Men helt plötsligt började hjärncellerna funka. Jag har en bil. Den är visserligen Kims mest, och han kör den till och från jobb, men just i fredags hade han fått skjuts av en arbetskamrat eftersom de skulle på after work direkt efter. Så jag hade en bil! In med ungen, som blev överlycklig över att slippa cykeln, och iväg till dagis och sedan jobb. Jag hittade, allt gick smärtfritt och jag kom i tid. Dessutom regnade det, men jag kunde förbli torr. Helt plötsligt visste jag inte om det var otur att cykeln fått punktering eller inte. Nu vet jag. Kim skulle nämligen laga punkan till mig idag, och då upptäckte han att grejen som gör att bromsarna funkar var två saltkorn från att rosta sönder. Och min handbroms är sedan länge bortkopplad. Så det hade kunnat bli en rätt otrevlig upplevelse, då jag cyklar mitt i stan i rusningstrafik fem dagar i veckan. Många av dessa med min lilla Bus därbak. Nice tajming punkteringen! Så istället för att fixa en punktering letade vi bättre begagnade cyklar på blocket, och två timmar senare blev jag stolt ägare till en fem månader gammal svart monark. Med kvitto. För 2100 kronor. Not bad. Kanske borde skrapa en trisslott också, när jag ändå är på g?

Tjejkvällen blev lyckad igår, trots smärre missöden med rullande bilar och en febrig Bus. Gamla minnen diskuterades, spöken togs upp och framtidsplaner delades. Och dessutom hade vi vin och Vapianomat. Så helt plötsligt vad klockan 03, och det var dags att handlöst kasta sig in i sängen. Tre timmar sedare vaknade Bus, helt ofebrig och i allra högsta grad på lekhumör. Tjoho vad laddad jag var! Eller inte. Men det har ändå blivit en mysig dag, som avslutades med lyxmåltid på "vuxentallrik" och med riktigt glas. Någon blev stolt.

 

Kladdkakan är bakad, lägenheten är städad och jag har meddelat kollegorna att jag går en timme tidigare imorgon. Man skulle kunna tro att det är kungen som kommer på besök, minst, men det är istället min gamla lamakompis Mia och barndomskompis Emma som ska dyka upp. Vi ska ha lite tjejkväll, vilket ska bli hemskt roligt eftersom vi inte träffats tillsammans alla tre på flera år. Modig som jag är erkände jag vackert att jag inte tänker laga någon mat till oss, utan att vi får beställa hem. Riskera att laga något äckligt liksom? Jag hade säkert varit så nervös att jag tröstat mig med öl och varit stupfull när de kom. Sådär bra med tanke på att Bus ska vara hemma med oss. Sådär bra annars också, förresten. Det är ju trevligt om man i alla fall är nykter när gästerna kommer. Nu ska jag slänga mig i ett bad och fortsätta läsa Grottbjörnens folk. För tionde gången. Besatt? Nä väl.

Sienna älskar traktorer. På morgnarna får jag ut henne genom ytterdörren genom att säga att vi ska spana efter såna, och på vägen hem från dagis är det också traktorjakt. Det gick ju rätt bra när det var snö och traktorer (vi är inte så petiga med exakt vad för traktorer det är... plogbilar räknas!) flängde omkring lite överallt, men nu går vi ofta bet. Dock har vaktmästarna i området en liten grön traktor som brukar hålla till i närheten, så när tid finns stannar Sienna och jag på gården och väntar på den- den dumpar nämligen ofta av saker i förrådet vid fyra-tiden. Och då blir ungen överlycklig! Hon stannar och pratar med den, klappar den, berättar för mig om den och är allmänt i extas. Vaktmästarna har ju märkt detta, och brukar dessutom slå på blinkande ljus och gasa på när de ser att Sienna är i närheten. Och förra veckan frågade en av dem om Sienna ville åka med! Ungen blev så till sig att glädjen blev till hysteri och hon inte vågade, men vi har bestämt att göra ett försök igen till sommaren. Då ska nämligen vaktmästarna försöka fästa bänkar på släpet och dra omkring ungarna på en gårdsfest. Gissa om någon kommer att bli lycklig?

 

Alltså, vadå Sienna är kobent?

 

• Båda mina kollegor är friska och jag har återgått till att bara vara assistent och undervisa i engelska, och jag njuter! Blev lite för mycket för mig förra veckan, när jag skulle hålla koll på två klasser.
• Det börjar bli ljusare. Kom igen våren, kom igen!
• Siennas favoritpedagog är tillbaka på dagis, och även om inte ungen visar det så tror jag att hon är rätt nöjd.
• Just nu ligger Sienna och leker i sin säng, utan protester. Det har hon gjort i 35 minuter. I söndags satte hon rekord genom att leka 1,5 timme, på morgonen! Tackar sa jag och Kim som gick in och hämtade henne klockan nio, för att vi inte kune hålla oss längre.
• Min kompis Karin som bor i USA hade skickat ett födelsedagspaket till mig. Tack fisky!!! Jättefin scarfs som jag redan älskar, och Sienna ska enligt anvisningarna få första tröjan på Alla hjärtans dag. Katten ska hon få. Tror att hon kommer älska den!

Sienna har under sina två år haft mer eller mindre lyckade frisyrer. Men jag måste säga att den jag upptäckte under mössan när jag hämtat hem henne från dagis idag tillhörde en av de sämsta.

 

Efter att denna veckan ha upptäckt glädjen av snön är Sienna nu lite knäckt att den försvunnit. Puka (pulka) och bolla (snöbollar) är hennes nya favoritleksaker, och hon kan inte riktigt köpa att de nu helt magiskt är borta. Även om jag tyckte att det var urdrygt att ta mig till jobb på morgonen klädd som en ekimå och till största dels traskande bredvid cykeln önskar jag att snön kom tillbaka en liten vända för Lilla Bus skull. Jag har lovat henne en större pulka till nästa vinter, så att vi kan åka "sammans". Då hoppas vi att snön kommer i december och stannar till mars!