lamadjur.blogg.se

Sienna brukar lägga sig klockan sju. Men även om klockan visar 19:19 nu är Sienna inte trött. Klockan sju vintertid är det som gäller, hävdar hon. Hon har inte ens fyllt ett, hur kan hon ha en inbyggd klocka? Så än en gång försöker vi att kompromissa. Jag kommer att försöka lägga henne halv åtta. Och hon kommer att protestera till klockan slår prick. Jättebra kompromiss. Not. Dessutom gav persiennerna i hennes rum upp idag, så imorgon lär någon vara uppe med tuppen. Fast tidigare.

 

 

 

 

Igår tillbringade vi precis som förra året påskafton hos Kims familj. Och precis som förra året åt vi tacos. Jag vet inte om det är för att de är muslimer eller bara ogillar påskmaten, men jag är i alla fall tacksam. Det enda jag äter på påskbordet är nämligen potatis. Skillnaden på detta året var att jag 1. inte var smällfet 2. kunde andas 3. fick plats med mat 4. hade min underbara dotter. Sienna tyckte nog också det var roligare på utsidan än insidan, för hon stimmade massor och kramade folk och övade på att gå och krängde ostbollar. Hon fick nämligen ostbollar i sitt påskägg av sin farmor. Och även om jag kanske inte är jätteförtjust i att hon börjar med sånt redan nu, så var Sienna jätteförtjust och tanken var söt. Nu drar vi strax hem till min moder för påskmiddag två. Tvivlar på att det blir tacos idag. Men vem vet; ett år åt vi pannkakor på midsommar.

 

För rätt länge sedan vann jag ju en tavla, och idag tog jag och Kim äntligen tag i saken och handlade ram till den och satte upp den. Det visade sig att allt som behövdes var en ram i a4 storlek, vilket går att hitta i princip överallt, och en spik i väggen. Och detta har tagit drygt tre månader. Oj då. Men bättre sent än aldrig. Vi satte även upp en jättesöt tavla med bokstäver som vi hittade på Ullared. Så nu har Sienna två djungeltavlor, en uggla och en tavla med bokstäver på sitt rum. Hemskt omatchande. Men rätt charmigt.

 

Inatt vaknade både jag och Kim av ett illvrål. Det är liksom inte vanligt bebisskrik (utan mer döende flodhästvrål) när till och med Kim vaknar av det, så vi blev livrädda. Och inne i sitt sovrum satt en annan liten livrädd varelse och var hysterisk. Kanske hade Sienna sin första mardröm? Hon var i alla fall inte nöjd med situationen, och det var inte jag heller då jag precis innan jag la mig läst en bok om hur ungar kan se andeväsen. Dålig tajming. Så jag hivade upp ungen och la henne mellan mig och Kim och hon blev hur nöjd som helst. Förutom att hon inte somnade. Och då hennes nattnöje var att öva på att klicka med tungan samt göra bakåtvolter så hade jag och Kim också lite svårt att komma till ro. Så jag trotsade alla mina principer och gav ungen en flaska välling för att komma till ro aka blir svinmätt och däcka. Och det fungerade! Och eftersom den lilla alarmklockan missade 1,5 timmars sömn på natten så tog hon igen det på morgonen istället och jag fick sova ända till sju. Hallelulja.

 

 

Bild på Busmus utan mardrömmar, tagen i slutet av förra sommaren

 

 

Jag och Sienna fortsätter att kämpa med hennes sovstunder. Som bekant tycker hon att det fungerar grymt bra att somna om två timmar efter uppstigning, för att sova djupt i tre timmar och sedan skrika resten av dagen, medan enformiga jag hade föredragit lite vakenhet på förmiddagen och en tupplur efter lunch istället. Boooring, tycker Sienna och satsar på lite spänning i vardagen genom att ibland däcka så att jag tvingas ändra dagsschemat för att klämma in ytterliggare en sovstund. Och sedan ändå vara trött och skrika. Idag var dock Elin här och minglade, så då kunde Sienna sträcka sig till att följa mitt förslag. Ätandet går det också lite upp och ner med. Just för tillfället går det jäkligt bra faktiskt, men eftersom hon vägrade att äta allt förra veckan så antar jag att det är övergående. Hon kanske kör en sorts diet där hon laddar upp varannan vecka och svälter sig varannan? Ge-mamma-magsår-dieten heter den i så fall. Idag slukades både två stora flaskor välling, spaghetti och köttfärssås på burk och hemmalagad fisk med potatis samt mellanmål vid två tillfällen. Det kan också vara så att hon faktiskt insåg hur tråkigt det var att inte äta mat under en hel dag och därför är nöjd med det mesta. I söndags när jag och Kim var på Ullared fick hon nämligen bestämma helt själv vad hon skulle äta eftersom "hon pekar ju på exakt vad hon vill ha" (sagt med Östergötsk dialekt!), och då blev det bara fruktpuré och gröt. Sedan dess har hon alltså slukat allt i sin väg. Och jag tackar och tar emot. Till och med jag hade varit tveksam till den hemmalagade fisken, men Sienna slurpade den i sig. Duktig flicka. Och duktig mormor som visade barnet hur dåligt omdöme hon har. (Inte mormorn då, utan bebisen)

 

Sienna flänger omrking här hemma i väntan på att minikompisen Elin ska komma. Jag flänger efter och försöker städa undan allt hon river ner samt få en bild på huggtänderna. Det går sådär. Både med fotot och städandet.

 

Sienna kan ju fortfarande inte prata. Inte ett endaste litet mamma eller pappa har dykt upp från hennes mun, även om jag försöker tolka alla stavelser som just "mamma". Däremot har hon ganska bra ordförståelse. Här är de ord hon faktiskt kan betydelsen av och förstår:

 

• Sienna
• Busmus
• Nej
• Dansa
• Kom
• Får mamma den? = ge hit unge
• Nej, nej, nej = betyder att man skakar på huvudet
• Vinka
• Puss
• Klappa händerna

Jag har känt mig helt slut de senaste dagarna. Även om jag har lagt mig tidigt har det liksom inte blivit tillräckligt med sömn. Antingen så har wordfeud lockat på kvällen, eller så har Sienna vaknat extra tidigt, eller så har Kims armbågar varit vassare än vanligt. Så igår gav mig kropp upp och jag bröt ihop och somnade vid 19:30. Och Kim och hans armbågar var schyssta och sov på soffan och Sienna tog sovmorgon ända till 06:10. Efter nästan elva timmars sömn borde till och med jag vara utvilad, tycker man, men icke. Jag är fortfarande halvtrött. När ungar är gnälliga är det standard att skylla på tänder, så jag undrar om det finns något jag kan skylla på här? Ett pollenkorn som cirkulerar? Ett virus i kroppen som inte ger några symptom? Jag nappar på vilket förslag som helst.

 

• Trots hemsk trötthet i morse orkade jag både ta mig till Rydsgård och ha riktigt trevligt där
• Jag kom ihåg varorna jag handlat på ICA innan jag kom hem
• Damen i kassan bredvid mig sa att jag gjorde hennes dag eftersom "det inte bara är vi gamlingar som är glömska"
• Sienna svepte 150 ml välling precis, till skillnad från de vanliga 50 ml på kvällen
• Jag är fortfarande, efter 3 månader, hemskt lycklig och tacksam att hon tar flaska

Jag och Kim har börjat planera Siennas ettårskalas. Först tänkte jag att jag ville ha ett stort temakalas där vi bjöd alla mina släktingar och alla Kims och dessutom Siennas små minikompisar med deras föräldrar. Sen insåg jag hur många det var, och Kim påminde mig om att vi bor i en trea på knappt 70 kvadrat. Eller 80? Inte tillräckligt stort, i alla fall. Då föreslog jag att vi delade upp Siennas kalas på tre dagar, och bjöd Kims släkt en dag, min en dag och minikompisarna en dag. Då påminde Kim mig om att Sienna fyller ett och inte 50. Och att jag hatar att laga mat och städa. Och att Sienna kanske inte tycker det är jättekul att det är hysteri i tre dagar. Fair enough. Om vi skrotar minikompisarna och deras föräldrar, och bara bjuder släktingar, föreslog jag. Då blir vi över 30 personer svarade Kim. Och vi bor fortfarande i en trea. Jahapp. Dessutom hatar du fortfarande att laga mat. Okej. Vi har även insett att Sienna faktiskt inte bryr sig om något jäkla tema och definitivt bara vill fira sin födelsedag en dag. Hade hon fått välja hade de enda gästerna varit hon, mamma, pappa, mormor och moster, och alla hade ätit majskrokar, men riktigt så snålt vill vi inte ha det. Så vi har bestämt att kalaset ska bestå av min närmsta familj och Kims närmsta familj. Och min morfar, för han är 83 år och avgudar Sienna. Dessutom har Kim fler syskon än jag, så annars blir det orättvist. 13 personer (här räknar vi helt kallt med att någon ständigt besöker toaletten eller är på balkongen och röker, för vi har bara tolv stolar), någon enkel mat, hemmagjorda tårtor och lite ballonger är det som står på schemat. Och jag tror att Sienna kommer att vara helt nöjd. Dessutom får jag min revanch i oktober, när jag ska försöka anordna en Halloweenfest för kompisar och minikompisar. Men lite suger det fortfarande i mig när jag ser Disneytallrikar och cupcakes. Och jag som inte ens tycker om den sortens kakor!

 

Eftersom jag och Sienna saknade varandra igår (japp, det verkar ha varit ömsesidigt för idag är min bebis en liten mammig igel) har vi inte bråkat idag, men det har funnits några grejer vi inte riktigt kommit överrens om. Jag tyckte till exempel att vi kunde gå upp närmre klockan sju idag, eftersom vi var jättetrötta efter helgen och Sienna faktiskt åt en hel flaska välling innan läggdags igår. Sienna tyckte att vi skulle gå upp 05:45. Sedan tyckte hon att man kunde ta en powernap vid åtta trots att vi bestämt att det är en tupplur om dagen som gäller. Jag tyckte då att bebisen kunde väckas vid nio så att hon lyckades sova efter lunch igen. Hon höll inte med. När vi bytte blöja tyckte hon att det var jättekul att rulla av det bärbara skötbordet (som ligger på golvet) och sätta sig på sin matta och kissa. Jag tyckte kanske inte riktigt att det var lika roligt. Och när jag skulle iväg på lite ärenden tyckte jag att hon kunde hänga med lugnt och stilla i vagnen, medan Sienna tyckte det var en bättre idé att illvråla i 50 minuter. Nu har vi en liten paus eftersom Sienna faktiskt fått i sig nästan en burk mat och lagt sig för att vila medan jag kokar upp nappar och slår in presenter. Vi laddar upp mentalt för eftermiddagen och kvällen då jag tycker att Sienna ska uppföra sig medan jag är hos frisören och sedan när vi ska till tant Josse för att käka våfflor, medan Sienna antagligen kommer vara av en annan åsikt.

 

Det finns ögonblick när man riktigt smälter. När Sienna somnar i ens famn. När hon börjar hoppa och skrika när Kim kommer hem från jobbet. När Kim tittar på Sienna klockan sex en lördagsmorgon medan hon flänger omkring, och lugnt frågar "har du mycket att göra idag?" utan att bli irriterad på ungen. Det senaste är att Kim har börjat kalla Sienna för Lilla Bus. Det är så sött att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Och det passar liksom in.

 

Inköpslistan är skriven, ungen är lämnad och bilen är tankad. Nu drar jag och Kim till Ullared!

 

Igår såg vi på fotboll. Då måste man dricka öl tycker Kim. Och dricker man öl måste man ut enligt samma herre. Och ska man ut kan man lika gärna ta sig en rom och cola. Eller tre. Vid midnatt lämnade Kim och hans två kompisar äntligen bostaden och jag fick sova. Som tur är sover Sienna sig igenom allt på kvällarna så hon stördes inte. Tyvärr gäller inte samma sak på morgnarna, så när Kim och hans ständiga följeslagare när han festat, hickan, kom hem klockan 5:20 slog hon upp sina vackra ögon och krävde välling. Och då fick jag helt enkelt slå upp mina inte riktigt lika vackra ögon och göra vällingen till henne. Och nu ligger Kim och sover gott på soffan, medan Sienna äter upp vår ljusstake och jag försöker ta mig samman och käka frukost. Det är vid såna här tillfälle man önskar att man var en kaffedrickare. Cola klockan sju på morgonen känns sådär även enligt mig.

 

Idag ringde jag och bytte barnavårdcentral till Sienna. Jag inser att detta kanske hade varit lite smartare att göra när vi 1. rände där en gång i veckan och 2. inte bodde granne med stället, men jag känner ändå att det kan vara värt det. På den gamla har de bytt sköterska och jag är inte så förtjust i den nya, och dessutom har de aldrig tid att hjälpa en eller svara i telefon om man ringer. Den nya barnavårdcentralen är helt nyöppnad och privatägd, vilket jag hoppas kommer göra en skillnad. Dessutom ligger den vägg i vägg med min vårdcentral, där de har varit hemskt trevliga och tillmötesgående när jag har dykt upp med nya allergier och högt blodtryck. Och de startade redan idag med att göra ett bra intryck. "Vaccinera henne dagen innan hon fyller ett? Skittråkigt ju, tänk om hon får feber när ni ska ha kalas! Nä du, vi bokar in den vaccineringen till tre dagar efter hennes födelsedag istället." "Orolig för vikten? De ska plana ut vid denna åldern, annars hade ju alla stackars barn rullat fram! Sluta väga henne och kolla på hur hon mår istället." "Jag har inga uppgifter på er föräldrar, hur långa är ni? Jaha, men då är ni båda 1,5 streck under normalkurvan, precis som er dotter! Utmärkt ju!"

 

Vad sjutton, finns det en kurva för oss också? Tur att hon inte frågade om vikten. Jag känner mig i alla fall hemskt nöjd, och jag hoppas att dottern kommer att bli det också. Snart börjar de ju liksom förstå vad som pågår där. Och det som pågår i framtiden är mest sprutor, som jag har förstått det. Då kan det ju vara bra med trevlig personal.

 

Jag har en liten känsla av att jag glömde skriva en tisdagslista i tisdags, så vi kör en idag istället.

• Trots evighetsförkylning och matproblem och humörsvängningar så sover Sienna 19-06:30 varenda natt
• Jag skådar en liten sol bakom molnen
• Det är snart helg! Taco-, fotboll- och spelkväll ikväll, mys imorgon och Ullared på söndag
• För varje dag som går dyker det upp ytterliggare en rolig plan för sommaren
• Trots att jag bara jobbade en månad förra året kommer jag att få tillbaka mer än 3000 kronor på skatten

Eftersom Sienna inte riktigt klarade ut det här med sovtiderna själv, så bestämde jag mig för att hjälpa henne på traven. En lång tupplur mitt på dagen, istället för en lång på förmiddagen och sedan 15 minuter på eftermiddagen följt av hysteri, var mitt förslag. Sienna hävdade att hon behövde i alla fall en timme på morgonen, så vi kompromissade. På förmiddagen fick hon en hemskt effektiv 30 minuters-powernap, och efter lunch (som jag visserligen fick ge redan vid halv 11, men ändå!) så däckade hon i vagnen och där har hon nu sovit i snart två timmar. Trots promenad, busstur, besök på ica och placering i hall. Nu håller vi tummarna att hon är nöjd med detta resten av eftermiddagen, samt att det fungerar lika bra imorgon trots att vi inte har öppna förskolans alla aktiviteter till hjälp. Och så här skriver babycenter angående maten:

 

Efter första födelsedagen kan matvanorna förändras. Små barn är kända för att vara kinkiga med maten - de kan mycket väl plötsligt vägra äta vad de älskade förra veckan, eller äta massor ena dagen och nästan inget nästa.

Delvis kan detta förklaras med att ditt barns tillväxttakt ändras efter första födelsedagen. Under det första levnadsåret tredubblades ditt barns födselvikt, medan barn typiskt bara går upp 1,5-3 kg det andra levnadsåret. Det nya oberoendet och rörligheten kan dessutom göra att ditt barn helt enkelt har för mycket upptäckande att göra för att vara särskilt intresserat av mat. Var beredd att servera små mål mat med många näringsrika mellanmål under dagens lopp. Ditt barns mage är heller inte stor nog att äta stora mängder mat på en gång. Var inte orolig när ditt barn skjuter bort tallriken - inget barn svälter sig själv. Barn äter när de är hungriga.

 

Sienna tror alltså redan att hon är ett! Då så, då fortsätter vi att låtsas det så slipper vi tänka på matproblemen. Och slipper ha skuldkänslor för att vi inte planerar ett stort kalas till henne.

 

 

 

Sienna är inne i en väldigt dramastik period. Om man klipper naglarna på henne skriker hon som om man kapat ett finger, byter man blöja blir hon lika hysterisk som om jag försöker tvinga på henne en tvångströja och får hon inte pilla på mina glasögon är det som om jag bränt upp alla hennes leksaker. Jag undrar vad som försiggår i det lilla huvudet? Nu drar vi strax till öppna förskolan så att hon får utlopp för lite energi och jag kan lugna nerverna. Känns som att ungen behöver ett ordentligt träningspass för att komma till ro. Kanske ska lägga mig i vagnen och be henne skjutsa mig dit?

 

 

 

Sienna måste ha smygläst hur jag skrev att vi inte var oroliga innan, för nu satsar hon och vägrar att äta helt. Inte mellanmål trots att det var smörgåsrån med smör, hennes favorit, eller hemmalagad svampomelett eller spaghetti med köttfärssås på burk eller ens banan och blodgrape-blandning. Senast hon fick i sig mer än en tugga var klockan 11 idag, och det känns lite som att det kan kvitta hur mycket olja jag häller i matjäveln om Sienna ändå bara stirrar på den. Hoppas hon har glömt detta till i morgon, för annars får jag ett sammanbrott. Maten är väl okej, men ungjäkeln har ju vägrat att dricka sedan jag försökte flaskmata henne vid sex månaders ålder- vadå långsint- så hon behöver maten för att få i sig vätska. Om hon inte passar sig så hamnar hon på ett Anna Wahlgren inspirerat mat- och sovschema, och det blir inte kul för någon av oss. Hoppas Du tjuvläser detta, Ditt lilla elände! Snart kommer schemat!

 

För 11 månader sedan föddes min lilla stora flicka. 7520 g och 71 cm av knäpphet, charm och gos. Envis och bestämd som jag. Kort tålamod och kort stubin som Kim. Min knäppa humor och hans trevliga utseende. Och en helt egen personlighet inklämd emellan.

 

 

 

Kan man hamna i trotsåldern när man är elva månader? I så fall har Sienna gjort det. Idag har vi bråkat om hennes tupplurar, måltider, om huruvida hon ska sitta i vagnen eller inte, om hon ska krypa iväg under babysången, om hon får stoppa in fingrarna i datorn och om hon ska ha blöja eller inte. I samtliga fall tycker Sienna tvärtom mot vad jag tycker.

 

Sienna har kommit in en dags-att-ändra-rutiner period. Tyvärr har hon inte kommit på exakt hur hon vill ha dem, för det är ett jäkla hattande fram och tillbaka. I söndags sov hon en tre timmar lång tupplur på förmiddagen, medan hon igår vägrade sova alls innan lunch. Och idag vaknade hon 5 istället för sedvanliga 6:30, och somnade om redan 7:20. Just idag passar detta utmärkt, då vi ska iväg på babysång om ett par timmar, men i övrigt är jag inte nöjd. Det är liksom lite svårt att planera när inte ens ungen vet vad hon vill. Och för att göra det ännu svårare har Sienna börja finta oss att hon sover. Hon gäspar, vi lägger henne, hon gnäller lite men kommer till ro och blir tyst och sover- tror vi. I själva verket har hon gnällt tills hon kommit på en napp- eller strumplek som hon roar sig med ända till vi går in för att kolla på vår vackra sovande dotter och då upptäcker vårt misstag. Om det dröjer en timme innan vi kollar till henne sitter hon alltså och leker i en timme- och är då fortfarande minst lika trött som innan. Och när vi tar upp henne för att vi då ska iväg eller det är dags att äta, ja då illvrålar det övertrötta barnet för hon vill ju sova. Suck. Detta har även rubbat våra fasta mattider, så nu varvar Sienna mellan att vägra öppna munnen alls till att sluka allt som kommer i hennes väg. Charmigt. Hoppas hon kommer på en lösning snart, för annars tror jag att jag får hjälpa henne på traven lite. Och då kanske det inte alls blir som hon planerat.

 

Det finns ett sätt som garanterat får alla leksaker att bli roliga. Det spelar ingen roll om ungen kan läsa eller inte, de nosar sig fram till etiketten.

 

Idag var vi och hälsade på Siennas lilla kusin, aka Kims brorson, Liam. Eftersom föräldrarna till Liam bara är 18 och 20 år kände jag och Kim oss väldigt gamla, och reagerade instinktivt med att beté oss om barnungar. Jag smulade med kakorna, Kim krypjagade Sienna genom deras lägenhet, vi glömde säga positiva saker om Liam och ägnade oss enbart åt deras hund- vilken vi i sin tur stressade upp så mycket att han kissade ner lägenheten. En trevlig dag med andra ord.

 

 

 

Vi har haft ett genombrott med maten här hemma. Sienna har nämligen insett att vi inte försöker förgifta henne och har börjat äta av vår mat. Även när den ligger på hennes tallrik och ges med hennes sked. Tidigare har vår mat bara varit god om den varit halvvägs på väg till vår mun. Häromdagen gav vi henne lax, sås och potatis vilket slank ner som om det vore doppat i choklad, och igår åt hon en omelett med svamp. Hallelulja! Vi har även lyckats övertyga den lilla damen om att skrapat päron och mosad banan är precis lika gott som fruktrörorna på burk. Detta är mycket trevliga framsteg. Dels är det billigare, dels enklare, mindre kladdigt och man har full koll på vad och hur mycket ungen får i sig. Och man man dela måltiderna med henne och inte mata henne först med en burk, och sedan muta henne med majskrokar för att vi ska få ha vår egen mat i fred. Jag är så till mig att jag nästan börjar tycka att det ska bli kul att laga mat till henne i framtiden och jag har lyckats övertyga Kim om vikten att handla ekologiskt. Hoppas detta håller i sig! Målet är att hon ska vara helt burkmatsoberoende den sista juni då vi sticker utomlands.

 

Jag har lyckats få en (nästan) samlad bild på barnen som Sienna minglar med varje tisdag. Ungarna från föräldragruppen, om ni fattar vad jag menar. Jag umgås med föräldrarna och barnen härjar med varandra. Tidigare var det genom promenad och lunch, nu genom babysång och lunch. Här är bilderna från föräldragruppsträffen på bvc i början av månaden.

 

Detta har varit en trevlig dag på många sätt. Jag tog mitt förnuft till fånga och köpte tre vita bodys till Sienna och två par vita strumpbyxor. Så nu slipper jag "spara" kläder till de dagar hon ska vara fin samt tvätta upp bodys för hand. Jag har nämligen insett att Sienna klär väldigt bra i vitt och att det matchar hennes byxor bra, samtidigt som jag tyckt det var tråkigt att köpa bara vita bodys. Idiot, kan man tycka. Då har man rätt. Men som sagt, idag löste jag problemet åt mig genom att köpa fler. Kim lyckades dessutom lösa ett annat trevligt problem: jakten på marabouägg! Han hittade dem på ica och gjorde mig extra glad genom att själv ogilla dem. Så nu får jag alla för mig själv! Det tredje roliga som hände var att vi fick ett litet paket från fisky i USA. Sienna fick en minipiratlama (det finns kramislamor i USA!!) och ett sött grodhalsband. Och jag fick hopp om ett besök i sommar. Är det sant fisky?? Håller tummarna! Detta var en bra start på helgen. Hoppas resten blir lika bra!

 

 

 

Kim har varit hemma från jobb sedan i tisdags. Detta har försvårat de dagliga rutinerna lite för mig och Sienna. I vanliga fall kan jag låta henne härja själv i andra rum än de jag befinner mig, medan jag städar, diskar, lagar mat etc. Så länge jag hör eländet vet jag nämligen vad hon sysslar med. Typ river ner alla DVD-filmer eller flyttar stolarna som är i vägen för hennes gåvagn. Det är när hon blir tyst jag kommer rusande, för då är det med största sannolikhet en listspik eller något från papperskorgen i hennes mun. Men om man har en snorig sambo i vardagsrummet, med TV.n igång, hostande och harklande och snytande, så är det rätt vårt att höra den lilla Busmusen. Därför har jag hållt henne i samma rum som mig hela veckan. Och Sienna har hatat det. Så idag rymde hon. Inte särskilt långt, men tillräckligt för att hennes stackars moder skulle få lite känningar i bröstet. Jag stod i köket och diskade, och när jag vände mig om var hon borta. Hon var inte i gästbadrummet, inte i hallen, inte i sitt rum och när jag kom till vardagsrummet och fann det tomt var jag nästan hysterisk. Jag inser att hon omöjligt kan ha låst upp ytterdörren och traskat ut, och lika osannolikt är det att hon lyckats ta sig ut på balkongen eller genom ett fönster, men ju längre tid hon är oövervakad desto större risk är det att hon hittar på bus. Hon var i badrummet och skrattade åt sin pappa som kissade. Vuxna som kissar är hysteriskt kul tycker Sienna. Jag tyckte inte att det var lika kul och gav Sienna en liten uppläxning. Hon skrattade åt mig med.

 

Jag och Kim har börjat se lite ströavsnitt av serien Human Planet. Idag handlade det om Arktis och hur invånarna lever på olika ställen där. Dels är det ju helt sjukt hur man kan leva på ställen där solen faktiskt inte syns på två månader, där man måste plocka musslor UNDER isen medan tidvattnet är 15 minuter bort och där man bara har plusgrader två månader om året, men det var ett ställe som fascinerade mig av ytterliggare en anledning. I Churchill, Kanada, finns det en isbjörnspatrull. Say what?! Varje höst passerar där nämligen runt 300 isbjörnar genom staden i jakt på bättre jaktmarker. När folk går längs med gågatan måste de vara uppmärksamma, för mitt i shoppingen kan de stå öga mot öga mot en isbjörn och som alla vet så är isbjörnar inte så charmiga djur. I alla fall inte när man träffar på dem i vilt tillstånd, när de är hungriga. Tänk att komma ut från HM eller ica och se en isbjörn traska förbi. Invånarna där berättade att de vägrar leva i skräck, och försöker leva som vanligt och gå till puben eller trick or treating med ungarna på Halloween. Herregud, om vi hade bott där hade jag låst in och hemskolat Sienna. Hon hade jäklar inte fått vara ute och trick or treata själv i alla fall. Om hon inte varit utklädd till mini-isbjörn. Då hade hon kanske skonats. Fast är det inte isbjörnar som äter sina ungar också? Invånarna i Chuchill kanske inte lever i skräck, men det är lugnt för jag är rädd nog för deras skull.

 

Idag var vi på den öppna förskolan där jag och Frida hängde när vi var små. Ett helt underbart ställe! Massa aktiviteter och utflykter och grejer för de som kanske inte känner så många andra med barn, och ett mycket barnanpassat ställe där man kan låta ungarna leka av sig lite medan man själv minglar med andra föräldrar. Klockan nio i morse kastade jag in en trött Sienna bland leksakerna, och dottern piggnade genast till och hade inte ens tid att äta sin smoothie. Vid tio var det sångstund, sen fika och sen ytterliggare fri lek och vips så var klockan tolv. Jag som den senaste tiden känt att dagarna börjat bli lite långtråkiga och enformiga hann inte ens blinka innan vi blev utkastade. Här kommer vi att hänga fler gånger. Nästa gång kanske jag till och med vågar gå in själv utan att tvinga Tanja att möta mig.

 

Nu är jag hemma från biobesöket. Godispåsen är överlämnad till Kim och ungen är pussad på, så nu har jag kastat mig framför datorn. Jag har nämligen lite frågor. Vem fan var Anna Karenina? Vilken jävel kom på att göra en film om denna avskyvärda person? Vad hade Kitty för betydelse för filmen, och vem var hon egentligen till Anna och Stivo? Hur sjutton kan man döpa sin dotter till Anja när man bor i Ryssland och har tusen pampiga namn att välja bland? Snöar det alltid där?

 

Jag återkommer...

 

 

Idag tänkte jag och Sienna satsa på ytterliggare en babysångstund. Tanja och Casper har nämligen upptäckt att S:t Mikael kyrka på Lindeborg har både kyrkans barntimme och babysång gratis och utan anmälan. Och hur kul är det inte att dra med Sienna dit, när jag gick där som liten? En extra bonus är att det är samma personal som för 23 år sedan, när jag hängde där. Det ska bli mycket spännande att se vad dottern tycker om det. Efter sångstunden ska jag hem och röra ihop en kinagryta. Jag har nämligen hittat ett recept där det står "kasta ner allt i en gryta-koka upp och tillsätt vatten och grönsaksbuljong-i med en sked maizena-låt puttra". Alltså helt på min nivå! Och dagen avslutas med ett biobesök med Corre och Madde. Jag är mycket tveksam till filmen, men älskar man bio så går man på det mesta! Det är ungefär så jag resonerar med böcker också. Allt går. Förutom Sagan om Ringen.

 

• Jag och Sienna börjar bli friska. Kim är nu sjuk dock, men han får väl gnälla på sitt eget håll för detta är min tisdagslista.
• Sienna har förutom första förkylningsnatten sovit lika bra som vanligt. + lite längre på dagarna. Skönt för en sjuk moder! (som nu snart är frisk)
• Babysången var roligare än på länge. Kanske för att det är sol. Visst, vi sjunger inomhus, men sol skadar aldrig. Och i en av låtarna nämner vi faktiskt vädret. Då är det härligare att säga att det är sol än mulet, som det var de första fyra gångerna.
• Igår stötte jag på (betoning på träffade på, inte raggade på) vaktmästaren och nämnde att vår kran läckte samt att jag gärna ville ha ett tippskydd på spisen. Idag installerade de en HELT NY VASK och på måndag kommer vår HELT NYA SPIS. Tackar.
• Rean på usports resulterade i regnjacka och regnbyxor till Sienna i höst för 122 kronor. Någon kommer vara skitsöt när det regnar.

Idag passade jag på att ta lite bilder under babysången. Tyvärr verkar jag ha dansat och klappat händerna samtidigt som jag fotograferade, eftersom bilderna är suddiga satan. Ser inte bättre ut än att jag får ta med mig kameran nästa gång också och försöka hålla händerna stilla trots de dansvänliga låtarna.

 

Siennas första tandläkarbesök gick ungefär som väntat. Sköterskan skrattade åt hennes vampyrtänder och försäkrade sig om att hon hade de andra på g, Sienna tuggade sönder den lilla informationsboken vi fick och jag satt mest och snorade. Sköterskan sa att man redan nu ska borsta morgon och kväll med lite tandkräm (ops), inte låta ungen småäta mellan måltiderna (ops) och vänta så länge med sötsaker som det går (logiskt, men ops). Nästa gång vi ska dit är när Sienna är dock tre år, så jag tror vi hinner fixa till våra missar. Eller göra dem värre. Hoppas på det förstnämnda!

 

 

 

Sedan jag fick Sienna, eller snarare sedan Sienna började äta burkmat, och jag blivit en hejare på att få bort skumma fläckar från kläder. Eftersom vi mest har köpt saker från Hm, Lindex och Kappahl till henne så tyckte jag i början inte att det var hela världen om jag fick kasta något plagg då och då, men hennes kladda-ner-sig vanor har liksom eskalerat med åldern och ett tag kastade vi upp till ett plagg om dagen. Och då började jag bli lite irriterad. Framförallt när det var mina favoritplagg på henne som jag fick kasta. Alltså började jag fråga runt för hur man skulle få bort fläckar, och har nu samlat ihop ett gäng tips från diverse personer.

1. Hittar du fläcken direkt= kasta i plagget i varmt vatten med tvättmedel och gnugga satan.
2. Dröjer det några minuter tills du ser fläcken, typ om den har lyckats gömma sig under haklappen= skölj plagget, gnugga satan med galltvål, skölj av. Upprepa.
3. Tar det galltvålen inte fläcken= på med ett nytt lager och kasta plagget i kokande vatten. (Ta bort kastrull från platta, låt plagg ligga i i minst tio minuter)
4. Är fläcken så väl gömd som bara fläckar kan vara på småbarn, typ på insidan av tröjan trots haklapp, och det dröjer flera timmar innan den upptäcks så är det fönsterputs som gäller. Spraya och låt verka i flera dygn fram till tvättdags. Om fläcken inte är borta, upprepa.

I detta härliga vårväder med minusgrader, kall blåst och snö begav sig idag vår lilla familj till Vellingeblomman. Liksom resten av Skåne. Sienna ignorerade lammen, kaninen gömde sig, jag kände mig ynklig eftersom jag blivit smittad av lillsnor, och Kim var allmänt uttråkad. Men vi fick det vi kom för; påskris! Så nu är här pyntat och "fint". Och eftersom vi inte har vår lilla Molly i år, så slipper vi förhoppningsvis plocka fjädrar och torka vatten och jaga tuppen. Fast vem vet, ungen har fått extremt långa armar på senaste tiden.

 

Jag tycker inte om Hello Kitty. Faktiskt ogillar jag kattjäkeln så mycket att jag har sagt att jag inte kommer låta Sienna bära kläderna även om hon får det som en present, så alla halvgalna släktingar som älskar eländet får lägga band på sig. Och det har fungerat- tills igår. Tobbe kom nämligen med en present till Sienna, föreställande kattfan. Och Sienna blev kär. Och jag har ingen rätt att neka ungen leksaken, som dessutom var väldigt härlig om det inte varit för märket. Så nu funderar jag på att döpa om den och låtsas att det är en hamster med rosett. I vilket fall som helst är den underbar och Sienna älskar den.

 

En av mina mardrömmar har blivit sann. Kanske. Jag tror att Sienna har mask i magen. Visserligen kan det vara så att jag tror detta eftersom vi pratade om det i föräldragruppen i torsdags, och jag upptäckte eländet igår, men vad kan det annars vara? Små vita strängar på Siennas rumpa. De rör sig inte. Och hon är inte irriterad. Och det verkar inte klia.... och hon har i och för sig ätit grapefrukt som innehåller små vita trådar. Men ändå. Jag tror att det är mask. Och är så äcklad att jag måste tvinga mig själv varje gång det är dags för blöjbyte, eftersom Kim är på jobb. Och nu tycker jag att det kliar på mig själv. Om jag känner efter riktigt riktigt noga. Och nu gråter jag. Kan man ta medicin utan att vara säker på vad det är? Någon som tillfälligt vill adoptera min dotter och söva ner mig tills detta är borta? Insekter (och detta räknas som en sådan!) är inte min grej.

Eftersom jag är så hemskt dålig på att fickparkera har Sienna insett att det är hög tid för henne att börja öva. Någon av oss måste ju kunna parkera om Kim mot all förmodan inte skulle kunna hjälpa oss.

 

 

Igårkväll märkte jag att Sienna var lite snorig. Tur att jag fick den förvarningen, för inatt har det blommat ut! Och de mysiga stunderna jag hade föreställt mig var inte så mysiga. Först vaknade Sienna råförbannad för att hon inte kunde andas när hon hade napp. Sedan blev hon såklart sur när jag pregade i henne nässpray, för att sista lacka totalt för att jag inte lät henne komma upp och leka när hon ändå var vaken. Och inte blev det bättre när jag kastade ut Kim på soffan och tog in henne i vår säng. Då var det ju ännu mer spännande att ställa sig upp och det gick absolut inte att sova. Och när vi till sist somnade läckte blöjan och hon kissade ner både sig själv och vår säng. Dessutom är jag lite extra bitter för att Kim ska jobba i morgon också, så jag får ingen hjälp inatt heller. Härliga fredag.

 

Idag har vår stora duktiga flicka tagit sina första små steg. I och för sig var det mest av lathet, men jag är lika stolt ändå. Sienna stod vid sin lilla pall och ville bort till sin säng och tyckte att det verkade för jobbigt att sätta sig ner, krypa en halv meter för att sedan ställa sig igen, så hon chansade helt enkelt och gick. Och klarade det! Så hemskt duktig. Detta firade vi genom att åka tillbaka till en av de sju affärerna vi besökte igår under vår skojakt, och köpa ett par kängor till henne. Kavats skor är fina, men då ungarna mellan 12 och 18 månader byter skostorlek cirka var fjärde vecka kändes det rätt så onödigt. Alltså blev det ett par skopunktenskor vi kom hem med. Och lika nöjda är vi för det. Sienna var skitsur när vi tog på henne skorna dock, men jag tror inte att det beror på märket.

 

Jag och Kim försöker att gemensamt fatta de beslut som rör Sienna. Ibland går det inte så bra, som igår när vi inte hittade skor till henne och han sa att det var mitt problem för att han ändå inte brydde sig om vi var ute eller inne på dagarna. Men ibland har Kim en stark åsikt som jag värderar. Som när jag föreslog att vi kunde börja låta Sienna somna i våra famnar istället, eftersom det tar en stund när hon ska komma till ro. Han protesterade hejvilt, och sa att så gör vi inte! Och det respekterar jag, trots att det är jag som måste göra allt jobbet. Så nu har vi i mer än en veckas tid kämpat för att få henne att inse att man måste sova även om man är stor nog att ställa sig upp i sängen. Och det har lyckats! Ännu en gång har vi sällan problem på kvällarna, aldrig på nätterna, och bara korta stunder på dagarna. Och myset som jag i smyg var ute efter kommer jag att få tids nog- förklyningar och tänder dyker alltid upp och då är det dags för undantag. Men fram tills dess kan vi njuta av att få kvällarna fria, få sova ostört på nätterna och få lite egentid på dagarna. Att vara konsekvent fungerar alltså redan. Nice catch Kim. Fast mest tror jag att han var rädd att hon skulle börja blanda sig med hans fotbollstittande och våra flmkvällar. Men ändå. Han fattade ett beslut, pch det var ett bra sådant. Och vilken unge behöver vårskor?

Jag är en stor förespråkare för våren. Hade jag fått välja hade det bara funnits två årstider; vår och sommar. Hela vintern har jag gått och fantiserat om hur underbart det kommer att vara när våren kommer, nästan i stil med att "då kan jag även flyga och få på mig jeans i storlek 25", och sett framför mig hur Sienna och jag kommer att leka tillsammans i parker och ligga och mysa på filtar i skuggan av storqa träd. Gärna med varsin bok i näven. Vad jag inte riktigt tänkte på är att Sienna gillar att smaka på saker. Och nu när det är varmt och hon nästan kan gå måste man liksom låta henne leka på marken lite. Och där finns pinnar och kottar och sand (mums, tyckte Sienna!) och gamla godispapper och en jäkla massa annat. Snart kommer ju även min stora mardröm; insekterna. En gång käkade jag en näve full med nyckelpigor. Jag vill inte se Sienna göra samma sak. Idag tror jag att vi tillbringade 20 minuter av våra 25 på lekplatsen med att diskutera vad som var eller inte var lämpligt att äta. Det mesta var inte lämpligt ansåg jag. Sienna höll inte med och tjurade.

 

Jag har precis kommit hem från en underbar promenad. I morse klockan åtta stod jag och Sienna och bankade på porten på mödravårdscentralen i Limhamn för att förnya mitt recept på minipiller. Jag är inte redo för fler barn och Sienna är inte redo för syskon. Däremot var hon redo för en tupplur, så efter besöket tänkte jag att jag skulle gå hem så att Sienna fick vila i vagnen, vilket var en underbar idé! Jag kan, utan att överdriva, säga att detta var den bästa promenaden i år. Det är nästan så att jag känner mig lite som i extas här. Sol, vindstilla, promenadskor, uträttat ärende, ingen tidspress, sovande dotter, hav i närheten. Hur kan man liksom ha sånt flyt att man dels hade packat med ett par sköna skor "ifall man kände för att promenera hem", dels kom ihåg solglasögonen och dessutom hittade ut från Limhamn? Efter lite om och men, men dock. Det spelar ingen roll hur resten av denna dagen blir, för nu är jag glaaaad!

 

• Det underbara vädret förtjänar lätt en förstaplats- lycka att vintern äntligen är över!
• Dagen bjöd på en trevlig sångstund och därefter lunch med några från föräldragruppen
• Jag och Sienna hann med en liten träff med Thilde och Benjamin
• Jag fyndade en perfekt våroverall till Sienna. Härligt lila färg och bara 69 kronor! Det bästa är att jag har spanat in den innan på Siennas kompis Caspian som har en likadan i svart, men glömt fråga var hans föräldrar köpt den.
• Siennas nya sovstilar. Sedan hon lärde sig att resa sig somnar hon som sagt inte direkt... utan hinner hamna i lite underliga lägen. Kim och jag får oss våra skratt! Jag ska bli bättre på att fota tyst så att vi kan ha bildbevis i framtiden.

Idag kör vi cowboystilen här hemma. Eller, Sienna gör det. Jag har faktiskt en tröja som matchar hennes, men det vore hemskt fånigt om vi klädde oss likadant. Någon måtta med tokigheterna får det vara.

 

Igår hade jag en liten svacka. Dramatisk som jag är så tycker jag att allt är katastrof då och inget kommer någonsin att bli bra och vad är meningen med livet och man kunde lika gärna varit en myra typ. Om de inte hade varit så äckliga. Som tur är går mina svackor över fortare och fortare för varje gång, och idag leker livet! Underbart väder med vår på intågande, kompisar som faktiskt kommer att vara mammalediga i flera månader till, nya planer på g och en dotter som börjar bli hemskt stor och duktig. Idag drack hon med sugrör! Det lugnade mig lite inför sommaren, då hon fortfarande vägrar glas, pipmugg och flaska förutom på morgonen och kvällen när hon får välling. Dessutom har hon lärt sig att dra gåvagnen baklänges! Stort framsteg och stor lättnad för hennes moder som höll på att bli galen av allt springande fram och tillbaka för att vända på eländet när den kommit till en vägg. Vi bor i en lägenhet. Inte på en gård. Väggarna är rätt vära varann. Så med andra ord är detta en helt underbar dag. Hoppas det håller i sig hela veckan! Och det bådar gott, för någon lovade 8 grader och sol här i Malmö på torsdag. Kan vi få ett hallelulja?

 

 

Jag är rädd för det mesta. Inte bara för logiska saker, som att något ska hända min familj eller mina vänner, utan för saker som är lite svårare att försvara. Här kommer en lista på mina... fobier.

 

• Döden (rätt logiskt ändå, hävdar jag)
• Smärta (jag trycker att denna punkten också är logisk, sen kan vi alla definiera smärta annorlunda. Vissa tycker såga av ett ben, jag tycker borra ett hål)
• Allt som har fler än fyra ben
• Slimiga saker utan ben
• Att äta kött
• Trånga utrymmen (här blir det jobbigt för det gör mig åksjuk, flygrädd, båträdd, hissrädd osv)
• Höga ljud (vem gråter av rädsla för ljudet och inte elden när ett brandlarm tjuter?)
• Mörker
• Det övernaturliga
• Katter i mörker
• Speglar i badrum (nej, jag är inte så hemskt ful. Jag har bara sett för många skräckfilmer)

För att det ska vara rättvist så får jag och Kim varsin sovmorgon på helgen. På  mina dagar går det till så att jag springer upp om Sienna vaknar på natten, och när hon vid 06 på morgonen av hunger går jag upp och ger henne välling och ny blöja, sätter på henne kläder, diskar undan, leker med henne, plockar lite efter gårdagen och sedan lägger jag henne för sin tupplur. När hon vaknar från den går Kim också upp. Kanske. Och då gnäller han av trötthet. På hans dagar tar jag henne på natten, väcker honom vid 06 när hon vaknar av hunger, och han protesterar hejvilt. Jag ger henne napp och lägger mig igen. Vid 07:30 är Sienna vrålhungrig och då tvingar jag upp Kim med våld. Han stönar, ger det stackars barnet välling och ny blöja.. och lägger sig sedan på soffan medan hon leker vidare*. Så fort som möjligt kastar han in henne i sängen igen så att han får sova vidare... vilket han gör sedan medan jag tar henne RESTEN av dagen, eftersom han är så trött för att han gick upp tidigt.

 

 

*här lämnade Kim in en formell protest. Han leker med henne hela morgonen.

 

Förutom att stoppa en massa saker i munnen, är det fem saker Sienna inte får göra; och därmed tycker är jätteroligt!

 

• Dra i sladdarna- gör man det åker nämligen listspikarna ut och de är som ni kanske läst ingen favorit hos mig. Stor favorit hos lillskrik dock.
• Dra av mamma glasögonen. Jättekul, tycker Sienna. Mindre kul tycker jag som har billiga skitglasögon som dels lätt kan gå sönder och dels inte har smuts och fettavvisande glas. Om Sienna ens funderar på att nudda dem blir de så smutsiga att jag måste tvätta dem resten av dagen.
• Stänga av datorn. Men den gröna knappen bara väntar på att få tryckas på! anser bebb. Jag förstår att den är frestande, jag är också mänsklig. Men trycks den på försvinner liksom det jag håller på med från skärmen. Och det kan inte vara värt det, tycker jag. Ska vi slå vad? undrar bebb.
• Stå upp i matstolen. "Vadå säkerhetsbälte? Vrider man bara så här och drar lite där och ålar lite så voila, är någon fri. Hemskt kul, framförallt om det görs när mamma tittar bort. Då blir det en sån häftig reaktion när hon vänder sig om." Hjärtattack kallas det, snorunge.
• Dra upp saker ur papperskorgen. Det är ingen förvaringslåda. Det är skräp! Obarnvänligt, halväckligt och i vilket fall som helst inte kul. Jodå, skitkul, tycker Sienna.

När jag och Frida föddes tyckte mina föräldrar att det kändes lite fånigt att kalla sig själv för mamma och pappa, och dessutom tyckte de att det lät skumt att kalla varandra för det. Så för att göra det lite lättsammare sa de "mamman och pappan". Till exempel "Frida, ge telefonen till pappan". Vad de inte insåg var att jag och Frida då skulle tro att det hette mamman och pappan, vilket dså klart blev resultatet. Så på alla filmer från när vi är små springer det omkring två flickor och skriker "mamman! kom hit!" och "pappan, vi vill också!". Inte så coolt. Kanske till och med snäppet töntigare än att kalla varandra mamma och pappa, så här i efterhand?

 

 

Till min stora lycka upptäckte de redan på ultraljudet att Sienna hade hår. Dock var jag inte lika exalterad när de berättade hårfärgen medan jag födde fram henne. Men jag hade å andra sidan annat att tänka på. Jag själv är blond och har tunnt stripit hår som vägrar att växa, så jag hoppas verkligen att Sienna i framtiden får Kims tjock mörka svall. Och det bådar gott än så länge; hennes tuppkam har nämligen blivit för stor för att stå!