lamadjur.blogg.se

Jag har fått en afteblåsa! Eller haft en, som jag inte märkte, men som har gett mig ett afteblåsesår. Det är en mild näradödenupplevelse, skulle jag med viss överdrift vilja påstå. Man hade kunnat snitta ett stort blodigt hack på insidan av kinden, kasta in salt och citron och lite tequila i det och ändå inte uppnå samma form av smärta. Eller inte. Men det ger en beskrivande bild av hur det känns. Eftersom jag genomlidit detta helvete i snart två dagar nu så har jag fått kramp i de av smärtan genomspända käkarna, och spänningshuvudvärk. Jag har svårt att öppna munnen, så jag pratar liksom sluddrande. Och att äta är en form av tortyr. Det hindrar dock inte mig från att göra det, men jag piper och stönar lite underligt vid varje måltid. Detta är första gången jag får eländet, men enligt google inte den sista. Ynk! Det positiva är att det finns lite lindring i form av en munskölj på apoteket, och att jag fått den mildaste varianten. Av tre. Jag hade inte velat ha nummer två eller tre, om jag så fått en tam lama på köpet. Tyck synd om mig! 

Andra konstigheter jag har eller har haft som jag gärna tar emot sympati för:

•  Essential tremor- som gör att jag är otroligt darrhänt, vilket förvärras vid stress med förbättras med fylla, och som kommer bli värre i framtiden. Sätter sig ibland på stämbanden. Pratar då lite sävligt och konstigt. Än så länge är det mest jag som märker när det händer.
• Afantasia- ni vet hur man kan se sina barn framför sig när man sluter ögonen? Det kan inte jag. Att ge mig vägbeskrivning eller instruktioner var jag ska hitta föremål är som att be en t-rex kasta boll. Och det värsta är att jag har bra fantasi! Jag kan bara inte se det framför mig.
• Hyperemesis gravid- har INTE det nu, eftersom jag inte är gravid. Hade det dock med båda ungarna. Och vill jag ha fler barn kan man lika gärna koppla upp mig till droppet direkt. Innebär att även med tabletter spydde jag konstant, ca 30 gånger om dagen. Värst var det innan kl 9 och efter kl 15, då jag inte hann ut från toan. Blödde från både hals (rivsår) och näsa (ansträngning), samtidigt som jag spydde. Mysigt. 

Julie har klarat sin första natt utan napp! Min lilla stora tjej. Igår skrev hon och Sienna ett avskedsbrev, som vi sedan la i en påse tillsammans med napparna. Vi hängde upp påsen i nappträdet och traskade till buss som tog oss till tåg som tog oss till min favoritleksaksaffär- Lekia i Lund. De har allt! Julie fick gå runda efter runda, för att välja en sluta-med-napp-tröst-belöning. Tillslut valde hon en.. docka! Vilket inte är ett dugg överraskande, då hon älskar dockor. Redan i affären hade hon dock lite ångest, och ville nog hellre ha sina nappar, sa hon. Det fick hon inte. På kvällen hade ångesten eskalerat, och hon skrek att vi skulle hämta napparna, att det kändes fel i munnen och att hon inte klarade det. Av ren utmattning somnade hon tillslut. Som vanligt kom hon in till mig mitt i natten, och påpekade även då att hon ville ha napp. Hon somnade dock om rätt fort. Och i morse, efter att hon besviket sa att hon trodde att hon hade en napp bredvid sig, upptäckte hon att hon hade överlevt natten. Vi high fivade och nu är ungen rätt nöjd med sig själv, om vi säger så. Hoppas på en liten mildare läggning ikväll. Underbara stora unge! Nu har jag verkligen ingen bebis längre. 

 

Mamma, jag vill ha mitt fisifån! 

 

Va?

 

Jag vill ha fisifåååån!

 

Men.. prata inte bebisspråk! Jag förstår inte! Vad vill du ha?!

 

Fis- i- fån. 

 

... Jag ger upp, ungen tar en stol och klättrar upp på bordet och hämtar sin bamsekortlek. Med vilken man kan spela "Finns i sjön". Att jag inte anade det. Naw! 

 

När man åker bil i många timmar i rad tryter både samtalsämnena och intelligensen i samma takt som bensinmätaren sjunker. För vissa lite snabbare än andra. Nedan kommer utdrag ur en diskussion med mina kära moder, som under föregående samtal betvivlat googles- googles- kompetens. Hon litar inte heller på gps:er. Notera gärna tonfallet när hon föraöker sätta dit mig, och min mobils sökfunktion.

 

Det är Vänerns kontur, som statyn föreställer! Det kan du inte googla i alla fall!
Jo titta.. inte Vänern. Det är ju Värmland, som jag sa.
Men kolla vad de har för landskapsdjur då! 

Varg.

Vad skumt.. Vad har Blekinge?

Ekoxe.
Det trodde jag var Östergötlands! Men vad har skåne då!?
Kronhjort.
Nähä! Nu har du fel! Skåne har Grip!

 

Over and out

 

• Ungarna tog sovmorgon imorse. Klockan 8 vaknade de. Lyx! 
• Har fått massa tråkiga saker undanstökade idag: tvätt, veckohandling (räknas kanske sådär eftersom vi beställde maten online igår, men jag packade i alla fall upp den), påskpyntande, jobbmejlkollande och fixande och trixande med en del datum i april.
• Nästan en hel veckas ledighet kvar!
• Snart vår!
• Spa och Ullared om mindre än en vecka.

Sista skiddagen idag. Sex stycken dagar blir precis lagom. Vi har åkt och njutit massor! Sienna kämpade på in i det sista, och var i slutet i princip så trött att hon grät. Men så grym hon varit på denna resa! Tog sig ner för alla backar, och snabbt satan dessutom. Absolut mer som sällskap än som besvär. Och Jullan fick testa att åka två gånger. Hon förstod inte hur man svängde eller bromsade, men hon stod upp och tog sig ner. Inte själv va, kanske ni tänker. Ähm jo.. fast inte med flit. Det kan vara så att Kim tappade henne i barnbacken, och sedan trillade och inte hann ikapp. Julie tyckte dock att det var askul, och vägrade sedan att åka tillsammans. Jag gjorde en lika dum miss i liften. Eftersom jag var helt säker på att hon skulle trilla efter två meter så lät jag henne åka själv. Halvvägs upp insåg jag att hon skulle klara det- och att jag inte hade berättat för henne när och hur man gick av! Hon löste det dock galant, genom att kasta sig åt sidan innan stopp-pinnarna kom. Duktig flicka! Nu ligger ungarna i sina sängar med nyköpta Björnbusenallar, medan vi vuxna packar och gör oss redo inför morgondagens avfärd. Som går en timme söderut, till Sunne spa. De hade en barnvecka, så vi kunde inte låta bli! Skönt mellanstopp och vilopaus på en natt. Ska bli nice att mjuka upp ansträngda muskler i en pool. Perfekt avslut på superkul resa!

 

Känslan när ens moder sitter i rökrutan, ens sambo beställer öl, stora dottern diggar till livebandet och lilla dottern flänger i en liftkarusell- utan skidor! Den är svår att klå. Mycket svår att klå. Älskar skidsemestrar! 

 

 

Denna skidsemester levererar. Bastubad, korvgrillning, minidisco, en massa skidåkning och yatzyspelande. Sienna rockar backarna, vilket inte förvånar någon. Kim hankar sig fram, men åker bara ett par timmar om dagen. Passar perfekt, för då får han ta Jullan resten. Och Julie har testat att åka en gång, och ska åka imorgon igen. Här är superbarnvänligt, smidigt, mysigt och vi har till och med tur med vädret! Underbart! 

 

Inser att det är onsdag morgon. Men det är lite svårt att komma ihåg både dagar och listor såhär på semestern. Här kommer i alla fall fem bra saker:

 

• Sienna älskar att åka skidor!
• Jag hade inte glömt hur man åker, utan kan fortfarande.
• Jullan testade igår!
• Vi har skrattat konstant åt de små trollen
• Det är flera dagar kvar av skidsemestern

I bilen på väg upp så lekte vi en frågelek, som jag brukar göra med elever för att talet ska lossna på engelskan. Vi lekte dock på svenska. Leken går ut på att en person tänker på en sak (ett substantiv), medan de andra ställer ja och nej frågor för att lista ut vad personen tänker på. Typ "Är det något som lever?" "Är det något som finns i detta rum?" Mamma och Sienna behöver lite träning i leken, om man säger så.

 

Lisa- okej, jag tänker på nåt. Ni kan börja!

Lena- är det nåt som kommer att hända i veckan, på semestern?

Lisa- det är bättre att fråga om nåt mer konkret. Typ "är det ett djur?"

Sienna- hund?

Lisa- eller så kan man fråga om storlek. Typ "är saken mindre än nåt annat (tex är den mindre än en fotboll). 

Sienna- är den mindre än nåt annat?

 

Efter en stund kom de in i leken, och vi fick ett par hyfsade rundor. Sen började Sienna bli trött och tappa fokus. 

 

Sienna- är det nåt i bilen?

Lisa- nej.

Lena- är det nåt som lever?

Lisa- ja.

Sienna- är det nåt i bilen?

Lisa- nej?

Lena- är det en människa?

Lisa- ja.

Sienna- så det är alltså en människa, som finns i denna bil...

 

Där tog vi paus.

 

 

 

 

Sienna klockan 7 i morse: hinner vi åka ett par åk innan frukost?

Klockan 7:30: ska vi gå nån gång?

Klockan 8:00: snälla mamma vi kan väl gå ut nu!?

Sedan åkte hon mellan 9-12. 

Klockan 12: jag vill inte hem och äta! Jag vill åka mer! 

Åkte mellan 14-16.

Klockan 16: jag kan åka mer! Vi behöver inte åka hem.

Klockan 17: vi hinner ett par åk nu efter maten?

Klockan 17:30: snälla mamma, vi kan väl åka ett litet åk till?

 

Hur är ungen inte trött?! Hon kan åka blå och gröna backar själv, åka knapplift på egen hand, har testat gondol, kan stanna och ploga och har börjat öva på svängar. Och kan ta på och av skidor och pjäxor på egen hand. Nice! Imorgon är det dags för Jullan att testa. 

 

 

 

 

Vi är framme i Branäs! Kom fram igår kl 15, efter 11 timmars färd varav två var matraster och en var en timmes omväg då jag var så uppe i en billek att jag glömde agera gps. Man kan tänka sig att en tvååring och en femåring klarar den resan sådär. Men de klarade det galant! Hittade vårt fantastiska boende. Underbart! Vi kollade igenom skidor- som levererats till stugan, och gick sedan för att byta mina och Kims pjäxor. Gröngölingarna hade såklart tagit fel storlek, medan rutinerade mormors passade. Handlade mat, svepte en öl, beställde en pizza. Sedan skulle Kim och Sienna- som aldrig åkt- testa skidor. Och liftarna var öppna! De stänger kl 19! Vad är oddsen!? Vi hann med tre åk, och jag känner mig redan mörbultad, och alldeles alldeles lycklig. Sienna var jätteduktig. Sedan spel för oss vuxna och en skön lång nattsömn. Branäs verkar vara rätt nice! 

 

Idag, liksom alla andra torsdagar, hämtade min mamma ungarna på förskolan. Medan de cyklade hem fick hon syn på Siennas hjälm. Följande samtal utspelade sig sedan:

- Vilka coola klistermärken du har satt på hjälmen!

- Det är inte klistermärken, jag har en ny hjälm.

- Men vad coolt, med emuer på!

- LE-murer, mormor.

- Ja, just det, som de du har i din hitta-bok.

- Det är surikater. 

Det finns de som säger att mitt barn är en besserwisser. Jag säger istället att hon brås på sin moder. Det innebär visserligen samma sak, men det låter bättre.

 

 

Fick hem teckning från förskolan. Blev lite full i skratt. "Har du ritat denna, Julie? Vad är det för något?" Ungen svarade att det var en stoooor helikopter, precis som fröknarna antecknat på pappret. Ungen ser absolut något som inte vi ser, och håller fast vid det. Ändå imponerande.

 

• Hissen fungerar igen! Efter mer än 4 veckors fixande så var den igång på dagen de lovat. Thank you, God!
• Hade en lugn skoldag. Behövdes.
• Snart skidor!!!
• Och därefter påsklov och spa.
• Ungarna är i en svinball ålder. Längtar efter att träffa dem (nästan) varje dag. 

Är så jäkla nöjd med mig själv just nu. Inte bara har jag bedömt en herrans massa texter i helgen, utan jag har nästan njutit medan jag har gjort det. Låt mig förtydliga dessa två mycket skumma glädjeämnen:

 

Efter påsk ska vi lämna mitt-terminsomdömen. Då är det ganska viktigt att allt underlag finns bedömt och registrerat. Jag har varit supereffektiv under första halvan av terminen, för att både jag och eleverna ska kunna ta det lite lugnare i slutet av terminen när många andra lärare kommer kasta ut uppsatser, prov och arbeten. Så jag ligger i god fas och har bra underlag. Vilket är bra.. men ack så jobbigt med all bedömning. Men nu har jag i princip alla saker inskrivna också, vilket är extra viktigt för denna lama. Veckan innan påsk är det nämligen påsklov. Många lärare jobbar på loven, för att komma ikapp. Jag chillar på loven, för jag har små vilda barn som jag vill umgås med, och för att jag behöver varva ner. Alltså kan inte jag sitta med bedömningar då, oavsett när omdömena ska vara inne. Och veckan innan lovet ska jag ÅKA SKIDOR! Inte sjutton kan eller vill jag bedöma saker då. Alltså ska allt vara klart denna veckan. Och det känns som att det kan bli det! Min andra nöjdhet kommer sig av texternas innehåll. Eleverna hade mycket höga betyg när jag tog över dem... men kunde inte skriva en enda rad själv. De hade lagt allt krut på att se på film och översätta, men hade aldrig producerat något eget. Så jag fick i princip sänka allas betyg i julas. Och tvinga dem att skriva, skriva, skriva. Vilket de har gjort. Nu kan i princip alla producera två, tre, fyra sidor med löpande text. Absolut inte felfritt, och grammatikmissarna gör mig ibland tårögd av förtvivlan. Men vilken skillnad mot från i höstas! Det är en härlig känsla när man känner att man gjort nytta. Dessa kunskaper kommer eleverna att ha nytta av i framtiden. Det känns nice. Är en mycket nöjd lama.

 

Sienna är, som jag tidigare nämnt, helt besatt av att spela Finns i sjön. Patiens funkade ett tag, men nu är hon tillbaka vid det hemska Finns i sjön. Det finns dock en som avskyr spelet mer än jag- Julie. Hon kan ännu inte siffrorna, och kan alltså inte vara med och spela. Något aom gör henne jättefrustrerad. Så idag fick jag en snilleblixt: det finns ju spelkort utan siffror! Jag snokade genast redan på en leksaksaffär som sålde såna (ganska lätt, för det är i princip alla), och stack iväg med ungarna och handlade. Väl hemma rusade vi in och satte oss vid bordet. Nu kör vi! Sienna började. "Julie, har du Lille skutt?" Japp, det hade hon. "Kan jag få den?" Nej, den tänkte inte Julie lämna ifrån sig. Slut på spel. Kanske var det inte siffrorna som var problemet, utan att barnet är en tjurig tvååring?

 

Jag vill inte säga att jag är pedant. Jag uttrycker det hellre som att jag tycker om att ha ordning och reda. Vem gillar att ha smutsiga strumpor slängda i hallen, äppleskruttar på soffbordet och barbie mitt på golvet? Ingen, tror jag. Det finns en grupp på facebook som heter Family living- the true story. Där lägger folk upp bilder av sina hem, som inte är förskönade. Jag gick med i den för att få några skratt. Jag gick ur den eftersom jag fick nervösa ryckningar istället. Huuuur kan folk leva så? Med det sagt så har vi det inte asrent här hemma. Jag avskyr att dammsuga, och Kim är sådär på att hjälpa till. Och tvätta golv gör man ju inte precis utan en dammsugning innan. Men saker är här inte överallt, för jag plockar och plockar och plockar. Annars kan jag inte riktigt slappna av. Det finns dock ett problem-som har ökat markant sedan julen- jag får nämligen inte rensa Siennas skrivbord. Hon är en horder i miniformat, och vill spara allt. Halvritade tecknigar, absolut. Söndriga pennor, japp. Kassa suddgum, utan tvekan. Ibland får hon ett ryck och sorterar sakerna, men det är mycket sällan att något slängs. Och jag har panik! Det fungerar liksom inte att ha ordning i hela lägenheten när man vet att det finns ett utrymme som ser ut så här. Jag vill inte säga att jag är pedant.. men det finns kanske en synonym?

 

Det finns många viktiga beslut i livet man måste fatta. Jobb, familj, kompisar. Var man ska lägga sin tid. Var man ska lägga sina pengar. Sin energi. Sedan finns det de lite mindre besluten; var man ska åka på semester, vem man ska fira jul med. Och så finns det beslutet gällande Kims mobil. Det tog ungefär lika mycket tid och energi i anspråk som när vi diskuterade om vi skulle skaffa ett syskon till Sienna eller när jag funderade på vad jag skulle plugga. Kims abonemang hade tagit slut, och han ville ha en ny mobil. De har precis släppt den nya samsung, vilket är hans favorit. Men de släppte två versioner- s9 och s9+. Otrooooligt svårt val, enligt Kim. Livsavgörande beslut. Så vi satt en hel kväll och diskuterade för- och nackdelar. Storlek, batteritid, kamera. Och ältade fram och tillbaka. Tillslut valde han den lilla. Dagen därpå beställde han den. Och dagen därefter avbröt han beställningen och skickade efter den stora istället. Tänk om vi hade kört sten, sax, påse istället? Mycket enklare. Och tidssparande.

 

 

 

Har en mycket ledsen Julie bredvid mig. Hon är helt rödgråten och andfådd och snyftar fortfarande. Vad har vi hemska föräldrar gjort för att göra henne så ledsen, kan man undra. Vi har målat hennes naglar. Julie ville ha nagellack, vilket hon har då och då. Hon fick själv välja färg. Hon valde röd, sin favoritfärg, men som hon aldrig tidigare valt då Sienna alltid tar blå. Jag målade hennes naglar röda, sedan gick jag därifrån för att lämna tillbaka sakerna medan hennes naglar torkade. Och hörde hur hon började snyfta, kalla på mig och sedan skrika i panik. "Jag vill inte ha nagellack! Ta bort det!"  Förvånat undrade jag om det sved eller vad det var som var fel. Ungen verkade liksom rädd. Och då slog det mig- hon var faktiskt rädd! "Blev det inte fint med det röda?" "Nä!" "Var det läskigt?" "Ja!" Jag tog bort nagellacket, varpå Julie lättat tittade på sina fingrar och konstaterade "jag har inte sår på händerna". Min lilla, lilla, älskade fegis.

 

Om Sienna är en liten miniteeny här hemma, så undrar jag vad sjutton Julie är. Hon älskar att vara bebis, med napp, snutte, blöja och att bli buren. Och hon säger ofta "jag är liiiten". Men samtidigt så vill hon göra allt själv och bestämma själv, som en sann tvååring. Hon uttrycker sig som en fyraåring, fast med läsp. Och leker med Sienna som om hon vore fem. Nu har hon dessutom lagt sig till med en ny charmig och lätt irriterande sak- axelryckning. "Julie, var har du lagt vantarna?" Axelryck. "Julie, vad gjorde ni på förskolan idag?" Axelryck. "Julie, ville du ha ett äpple eller en banan?" Axelryck. Både störigt och väldigt sött. Jag kan inte bestämma mig för om Julie är stor eller liten. Men det verkar hon å andra sidan inte själv heller kunna. Kan inte vara lätt att vara 2,5 år! "Är det jobbigt, Julie?" Axelryck.