lamadjur.blogg.se

Eftersom Sienna inte har tagit flaska har vi på kvällarna fått ge henne välling med sked. Och eftersom hon är till och med mer trött på kvällarna än vad hon är i vanliga fall så har detta skapat lite panik i hemmet. Maten ska ges så tätt inpå nattningen som möjligt så att hon håller sig hela natten, men inte så sent att hon är för trött för att sitta vid matbordet och käka. I förrgår brast det, då hon var hungrig men inte orkade att äta. Lillskrik blev storskrik, mamman blev ledsen och pappan knäckt. Och någon (okej jag!) kom på den smarta idén att testa flaskan. Och ungen drack! Och ville ha mer! Eftersom vi inte riktigt vågade tro vår tur så hade jag förberett med skålar och sked igår när det var dags för kvällsmat, men det behövdes inte alls- flaskan slukades! Då tänkte jag att det vore trevligt att ge välling i stället för gröt första målet också; mindre förberedelser och kladd, mer mys och mer vätska för en drickvägrande bebis. Och än en gång slurpade ungen i sig flaskans innehåll. Nu är jag så stolt och lycklig att jag kan spricka. Det är bara ett litet orosmoln på himmeln; vårat decilitermått matchar inte flaskornas markeringar. Så jag har gett 4 matskedar välling på 130 ml vatten istället för på 200 ml... i mer än en vecka. Och detta till ett barn som redan tidigare varit förstoppad. Schysst. Dessutom vid flera tillfällen då hon inte blivit mätt på 130 ml och jag har dubblat mängden. Hemsk mamma. Så nu funderar jag på om man kan ge 250 ml vatten och 4 matskedar välling, så att hon absolut inte får i sig för mycket pulver? Någon klok mamma (min?) där ute som kan svaret?