Lyx två = oro

Jag har en sån bebis som alla föräldrar drömmer om; somnar vid tio och vaknar halv sju (eller senare... jag har nämligen väckt henne halv sju dessa dagarna!), och ändå är jag inte tacksam. Istället är jag nervös. Jag är rädd för att hon inte hinner få i sig tillräckligt med mat under de få timmarna hon är vaken. På bvc senast var de inte nöjda med hennes viktuppgång, och jag tror inte att den blivit bättre. Men Sienna är ju rund och go och pigg och glad dagtid... Så hade vågar och viktkurvor inte funnits hade jag varit hur nöjd som helst. Jag borde tagga ner och njuta av vad jag har, för min dotter är ju helt ljuvlig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0