lamadjur.blogg.se

 

Vi har precis kommit hem från ett bvc-besök med hela föräldragruppen. Jag hade fasat för detta hela veckan då jag insåg att det ofrånkomligen skulle förstöra Siennas förmiddagslur. Dessutom vaknade hon tre gånger inatt, och det var bråk vid läggning igår... så vi var båda rätt trötta i morse. Berättar mer om besöket sen då det var en skräck i sig. Men under besöket passade jag på att fråga sköterskan om Siennas mat, toalettvanor och sovvanor. Detta piggade inte precis upp mig, då jag inte fick de svar jag ville ha. Men sköterskan bekräftade i alla fall att Sienna inte ska gråta när hon bajsar (så nu återgår vi till bara bröstmjölk med undantag för katrinplommon) och att jag ska ta upp henne på kvällarna när hon gråter. Alla andra bebisar somnade fint hos sina mammor under mötet, men Sienna vägrade. Likadant när vi lunchade efteråt. Dessutom kunde de andra bebisarna matas med flaska, fick burkmat, och behövde nya blöjor... Jag var rätt knäckt. Då vände sig en mamma till mig och sa "du har en jättefin flicka, som är glad och trevlig och helt frisk"... och alla bekymmer försvann. Sienna är frisk. Och lycklig. Och underbar. Vad spelar det då för roll om hon inte vill somna vid sju på kvällarna eller behöver en månad extra för att vänja sig vid vanlig mat? Ibland måste man pausa och inse vad som verkligen betyder något.