Skrikmaraton

Sienna har kommit in i en ny charmig fas där hon hävdar att sovandet är för veklingar. På natten sover hon (mellan måltider), men på dagen vägrar ungen. Och det högljutt! Det spelar ingen roll om jag lägger henne innan hon börjar visa trötthetstecken, när hon är lite småtrött eller när hon är helt slut: hon ska jävlar i det inte sova! Skrik, vrål, vridande, ålande, svettande, hysteri och tårar. Och gud nåde den förälder som närmar sig med en napp, den får veta att han eller hon lever. Det skär både i hjärtat och öronen, men hon måste ju vila mellan varven. En av tupplurarna idag slutade dock med att hon somnade medan hon höll mig i handen. Gulligt värre. Då förlät jag henne lite för bråken tidigare idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0