lamadjur.blogg.se

Två knäppa små döttrar, en bitter sambo och massa galna släktingar och vänner.

För ett år sedan...

Nu när det börjar närma sig Siennas ettårsdag går jag och tänker jättemycket på hur livet såg ut så här dags förra året. En annan lägenhet, ingen Busmus och ett helt annat liv. Tjock och besvärad och rädd, samtidigt som jag var otålig och förväntansfull. Många verkar gilla att vara gravida, trots alla besvär. Jag hatade det! Nio månader i skräck för att något skulle gå fel eller vara fel på barnet, som kulminerade i den värsta smärtan jag någonsin varit med om och en bebis som hade lika svårt för förlossningen och sedan låg däckad i tre veckor. Och massa ryggont och andningsproblem och foglossning och sömnsvårigheter. Aldrig att jag kände mig sådär harmonisk eller strålande som folk pratar om på film. Jag kände mig inte vacker eller stolt över min mage, och jag var definitivt inte på humör för att ta några jäkla gravidbilder. Det med bilderna ångrar jag lite i efterhand, eftersom jag faktiskt hade en liten mage utan vare sig bristningar eller andra skavanker. Nästa gång jag och Kim ska ha barn tror jag att det kommer att kännas lättare. Dels är det mindre risk att jag spyr lika mycket och länge, och dels kommer jag ha Sienna som distraherar mig. Dessutom kommer jag veta vad jag har gett mig in på och veta hur det "borde" kännas om allt står rätt till och kanske inte vara så nervös för allt. Om inte storken kommer med nästa unge. Det är vad jag i hemlighet hoppas på. Men trots nio månaders pina var det lätt värt det. En underbar liten flicka som har visat mig vad ren kärlek är. Stark kärlek, utan några fläckar eller förbehåll, som bara strålar ut mot henne. Det kunde jag aldrig anat för ett år sedan.

 

En väldigt gravid jag, 11 dagar innan Sienna föddes, lyckades bli fångad på bild när vi skulle fota Frida på henens 25-årsdag.

Visst är det värt varenda minut av obehag, rädsla, smärta, oro, spyor mm när man sen fått sin belöning! Kan trösta dej med att du såg strålande ut under graviditeten, trots besvären- med en jättefin gravid-mage. Men fotot- är jag sympatigravid eller varför står jag o putar :s? Så fort det här året har gått- nu får tiden lugna sej lite så det inte vips är dags för Sienna att börja skolan :)

Du var verkligen jättefin som gravid! Nästa gång får du gå till en fotograf för att dokumentera magen bara för kompensera hihi


Kram

Jag håller med dom ovanstående, du var jätte fin som gravid. Och även om jag hade en "lätt graviditet" med Saga så har allting känns lättare den här gången, man vet liksom hur saker och till går till och vad man har och vänta sig. Även om jag knappt minns tiden med saga som bebis, galet vad man glömmer men ändå inte. Haha, vilket gormigt inlägg men du förstår kanske?! ;)

jag hoppas din nästa graviditet känns bättre! jag avskydde oxå att vara gravid/avskyr! känner mej klumpig, sliten och illamående hela tiden. trodde andra graviditeten skulle vara lättare men näää.. psykiskt är den lättare, men tror det är för man vet vad ens kropp är kapabel till.
Först nu i vecka 27, börjar jag släppa alla rädslor, hurvida barnet är friskt eller inte. Trodde inte jag skulle noja upp mej andra barnet, men joooo... (hur lyckas man).. =P

Jag tyckte om att vara gravid, men fasen vad rädd jag var för att något skulle gå fel. Främst i början, men även under förlossningen. Och den där förlossningen. Fy, vet inte hur man ska våga gå igenom det en gång till, men samtidigt vill jag ju ha en bebis till (minst) och ett litet syskon till lillen...

Kram på dig!

Ps. Du var jättefin som gravid!

Så fin bild :)

Hur fin som helst! :)

Och från en bokmal till en annan så vill jag - apropå inlägget - tipsa om den här boken (som jag inte själv har läst än, men jag har följt författarens blogg i många år): http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1439171505