lamadjur.blogg.se

Imorgon ska jag på arbetsintervju. Det känns sådär. Dels för att det är ett extrajobb på kvällar och helger som börjar redan nu, och när jag rannsakar mig själv inser jag att jag inte vill missa en enda minut med Sienna innan hon börjar på dagis. Och dels för att jag redan har haft otur med jobbet. Jag har i min jobbsökningsiver glömt skriva upp vilka jobb jag sökt, och är inte helt hundra på vad detta gäller mer än att det är som personlig assistent. Det är kanske inte otur så mycket som klumpighet, men att kyrkklockorna på Lindeborg skulle sätta igång på högsta volym i samma sekund som jag svarade på telefonsamtalet var bannemig otur. Jag hörde inte var kvinnan ringde ifrån utan bara att det gällde ett jobb och bad henne skrikande att ringa tillbaka, och när hon fem minuter senare gjorde det var klockorna fortfarande igång och jag var tvungen att lägga på luren. Hon måste ha blivit snopen. När eländet väl tystnade och jag ringde upp vågade jag inte riktigt fråga vad exakt det gällde, eftersom jag redan förverkat mina chanser att verka normal och trevlig, så jag bara tog emot en adress och tid för intervjun. Så nu ska jag möta familjen i morgon utan en aning om vem det är som behöver hjälp. Hoppas det framgår tydligt, för det är rätt pinsamt att börja assistera fel familjemedlem. Charmigt nog kommer jag även göra ett första intryck som kräfta, då jag och Tanja var ute och gick i två timmar idag utan en tanke på att smörja in oss. Det positiva med det är att de i alla fall inte kommer se när jag rodnar under intervjun. För rodna kommer jag att göra. Frågan är bara för vad.