lamadjur.blogg.se

Lyckan är total! Sienna har sagt mamma till mig. Eller, inte så mycket sagt som skrikigt. Och inte så mycket till mig som efter mig, för jag var inte där. Så förskolelärarna är mina vittnen. Och i ärlighetens namn kan det har varit så att hon skrek pappa, men att de ändrade den delen i historien eftersom jag var den som kom och hämtade henne. Men till motsatsen har bevisats så skrek Sienna mamma efter mig. Så jag är hemskt nöjd. Och förutom när hon hade ett litet psykbryt och vrålade efter mig så hade dagen gått bra. Hon sov i 2,5 timmar. Och åt bra. Och var nöjd och glad när jag kom, och lack för att hon inte fick ta med sig alla lekssaker hem. Jag är dessutom hemskt lättad att de löste situationen själv och inte ringde mig och Kim. Dels för att vi satt på Gränden och chillade när eländet pågick, och dels för att det kommer att vara de som tar hand om såna problem i framtiden när inkolningen är slut. Lite försiktigt frågade jag hur de hade hanterat situationen när de märkt att kramar och tröstande inte hjälpte.

"Jo, vi gav henne sin napp. Och när det inte fungerade fick hon snutten också. Men då grät hon fortfarande, så då gav vi henne ett knäckebröd. Sen var hon nöjd." Kan tänka mig att hon blev nöjd då; jag har aldrig vågat ge henne knäckebröd! Vi har precis avancerat oss fram till havrepuffar här hemma. Så idag var en hemskt lyckad dag för alla.