Chillin' in the rain
Jag är inte ett fan av regn. På sommaren är jag i mitt esse och jag kan stå ut på våren och hösten... om det är varmt och soligt. Men kalla mörka vintrar kan gräva ner sig tycker jag. Och regninga kalla höstdagar. Eftersom Sienna och jag måste få frisk luft och jag behöver motion har jag ett par gånger i vinter lämnat lägenheten ändå, men då har det i alla fall inte regnat. Någon gång har det snöat, men är det innan jul kan jag övertyga mig själv om att det bara är mysigt. I alla fall så har Sienna inte fått uppleva regn. I somras kan det hända att det regnade en del, men då passade vi på att sova och stack ut när solen var framme istället. Eller så var det ständigt sovande barnet däckat i vagnen. Alltså var det lite nytt för Sienna igår när vi av ett tomt kylskåp blev tvingade ut i regnet. Och en viss liten flicka älskade det! Hon skrattade åt regnet, eller åt sin dyblöta mamma, pratade med regnet, berättade för mig om regnet och pep fram små glädjetjut till de vi mötte. Vad gör jag nu liksom? Övervinner mitt regn-hat och tvingar mig ut alla blöta dagar för ungens skull, eller gör henne till en mini-me som tycker att regn = bra bok, te och en filt i soffan?
Kommentarer
Postat av: Amanda
Jag röstar på det sistnämnda alternativet! Mer mys till folket!
Postat av: lena karlberg
Jag röstar på det första- ut med ungen i regnet o försök se det med hennes ögon :)! Du o Frida älskade att vara ute i regn när ni var små- massor med vatten o gegga att halka runt i. O så kan man lägga sej i stora vattenpölar för att se om man får plats (Frida). Med detta inte sagt att du ska lägga Sienna i en, det får vänta tills hon själv vill:)
Svar:
Lisa
Postat av: Cuisette
Jag röstar på första! Fast å andra sidan håller jag med dig. Jag ugglar gärna hemma när det är dåligt väder. Håller tummarna för att Peanut inte blir stormförtjust av regnet.. annars lär jag också tvinga ut mig själv. :)
Trackback
