lamadjur.blogg.se

Två knäppa små döttrar, en bitter sambo och massa galna släktingar och vänner.

Blyg lama

Jag är hemskt blyg. Detta har ju inte varit idealiskt för mig som har jobbat i butik i sex år, eller särskilt fördelaktigt i skolan. När vi skulle hålla tal som en uppgift i svenska C rekommenderade min lärare mig att "ta ett par glas vin innan", och hade jag inte haft både matte och engelska efter så hade jag nog gjort det. Istället stod jag och svajade som en flaggstång och snyftade mig igenom eländet. Det var nästan lika plågsamt för publiken som för mig. I alla fall, sedan jag fick Sienna har jag verkligen fått anstränga mig till 1000 för att komma över min blygsel. Redan hos barnmorskan fick jag öva när det var kissprov hit och klämma på tjockismagen dit, och förlossningen ska vi inte tala om! Hänga med mig in på toaletten, du främmande människa? Absolut. Kim hålla en påse medan jag spyr? Jättetrevligt. Sy mig därnere medan vi pratar om vädret? Strålande. Och nu när jag har haft Sienna i mer än ett år så har jag nästan kommit över min skräck. Jag kan ringa till försäkringskassan utan att få handsvett, möta personal på framtida dagis utan att stamma, och jag har minglat på både babysång, öppna förskolor och med föräldragrupper. Det senaste är att vara trevlig och öppen mot andra föräldrar på lekplatser, vilket tidigare fick mina rygghår att ställa sig upp. Men idag kände jag att jag överkom även det- jag hade till och med trevligt! Siennas nya bvc-sköterska sa att hon trodde att detta var min prövning i livet- att få en så social dotter- när jag berättade för henne om min blygsel. Om det är sant så är det härligt att jag är förbi den! Nu är det Kims tur.

 

 

Trött minilama efter minglande på lekplats

 

 

Ush blygsel känner jag igen. Har inte lidit av det förrut precis, men absolut under redovisningar. Bli bedömd och stå och snacka massa nonsens framför klasskompisarna. Men faktiskt tyckte jag det var värre när andra redovisade. För efter jag redovisat släppte allt och jag började garva, ÅT ALLT OCH INGET! Vilket inte var populärt mot de andra som redovisade=P Så det slutade med att jag missade de andras redovisningar!

Har hållt på med teater, och har inga problem att uppträda på scen. Men utanför när man står framför publik och är sej själv hatar jag att vara i centrum.

Men sen jag fick barn är det värre. Känner mig som en korkad zombie och känner mig trött och astråkig.
Men det blir väll bättre.. Någon dag!

Men skönt det går framåt för dej! Tycker det är duktigt och strongt jobbat =)

Jag är exakt likadan, jag var så nervös när jag skulle träffa dig haha! Försäkringskassan klarar jag dock inte ringa utan att ha en liten panikattack innan. förhoppningsvis blir det ju bättre!;-)

Jag är en sån där megasocial sak som älskar att träffa nya människor o pratar med allt och alla. Min bror är precis tvärtom. Men jag tror att så länge man inte stänger ute andra människor så är det inga problem. Man måste inte va översocial och ta första steget men vara öppen för nya relationer i livet. Jag tycker du har varit grym som kämpat med din blyghet. :)

Tja du känner ju mig :P vi är natt och dag på den fronten ;) du kämpar på bra :D

Jag var också rysligt blyg som liten/ung. Men vänta bara, det slår över åt andra hållet senare i livet. Jag kan aldrig hålla tyst ( som du vet )- måste alltid framföra mina synpunkter på allt o i alla sammanhang. Mina arbetskamrater och vänner blir rätt trötta i öronen ibland :) Det är aldrig lagom, hahahaha!